onsdag 30 november 2011

Nu tar fan bofinken!

Det är det här jag tycker verkar dubiöst med uppsättningen av scum. Vet inte ens om jag skrev det rakt ut eller inte. Jens Liljestrand skriver lite utförligare om något som mest antytts tidigare, att det ingår konkret hån och mobbing av den manliga delen av publiken. Hade jag en son i gymnasiet skulle jag hålla honom hemma. Skulle inte gärna att mina systersöner gick dit. Läsa scum är något annat.
Jag tror (utan att ha sett efter osv) att det handlar om den där typen av svulstig kvinnochauvinism som jag parodierar i Mäktig tussilago. Typ Nina Lekander. Om man gillar den sortsens buffelbrösttoner så har man inte en chans att begripa Myggor och tigrar (som jag ska upphöra med att slå på trumman för, det är pathétique och contreproductif stavas det nog inte - för övrigt är det inte Knausfarm jag är ute efter utan kanons sentinellor, det finns ju både outsägliga likheter och onämnbara skillnader mellan verken i fråga. Glöm inte räven bakom örat, som Leroy identifierade för länge sedan: jag har hittat Gadamers unkna kärna. No poodle here).
Ja det må jag säga, det var i all hast.

36 kommentarer:

  1. Jag ställer mig följande fråga: hur patriarkalt kan vårt samhälle vara, när staten delar ut kulturstöd till radikalfeminister? Den konstnär som vill vara verkligt fri, får inte ta emot statens förgiftade pengar. Nu har de kvitto på att de gillas av makten, de är certifierat icke-kontroversiella!

    SvaraRadera
  2. Anonym: jag håller inte med om att statens pengar är förgiftade (jag är inte någon samhällshatare. Jag är både för att man betalar skatt, och att det ges kulturstöd även till obekväm konst). Men frågan om pengar är sekundär här. För att försöka sammanfatta min inställning till scum manifesto, debatten om den och uppsättningen som jag alltså inte sett: jag uppfattar det som paradoxalt att en giftig text ingår i skolundervisning, men det behöver inte vara fel så länge man inte försöker släta över eller vifta undan, lägga något till rätta. Det jag tycker verkar vara obehagligt med uppsättningen är det Jens Liljestrand skriver om och som jag sett påtalat på annat håll, alltså att den manliga publiken, och då inklusive gymnasieungdomar, blir rätt ruggigt behandlade. Jag har inte sett några ungdomar uttala sig om det hela, dock. En annan aspekt som jag tagit upp lite i förbigående kanske är att det är en jävla skillnad på modefeminism och verklig feminism. Antar att du inte gillar feminism överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  3. Att jag inte gillar att gymnasieungdomar blir ruggigt behandlade (om det nu är så) står inte på minsta vis i motsättning till Myggor och tigrar. För övrigt menar Oscar i Mäktig Tussilago att patriarkatet är över.

    SvaraRadera
  4. Men som sagt, även om Liljestrand tyckte att just den där tudelningen av publiken var obehaglig kan det tänkas att andra uppfattade den som mer humoristisk. Säkert olika från person till person.
    Jag tror dock inte att man med fullständig säkerhet kan säga, som Sara Stridsberg och Sjón, att scum är ett antivåldsmanifest, eller att det (bara) är en satir. Däremot kan man vara fullständigt förvissad om att inte ens den mest hyperradikala radikalfeminist betraktar manifestet som ett politiskt program som borde genomföras. Det tror jag att även de som är emot det innerst inne vet.

    SvaraRadera
  5. Men Strindberg som används i skolundervisningen funkar tycker du?

    SvaraRadera
  6. Vilken text av Strindberg syftar du på?

    SvaraRadera
  7. Klart du ska skriva om ditt författarskap, Maja.
    Liljestrands artikel är intressant, och om det nu stämmer att uppsättningen är så kränkande tycker man den borde stoppas eller åtminstone att skolelever inte borde se den. Men slutet är hämndlystet. Han är otroligt nöjd över sitt övertag, pjäsen är liksom ett bevis på att han har makten.
    "En kort stund står jag på en perrong i Kärrtorp med mitt kaffe och njuter av att vara man. Sedan åker jag hem till min fru och mina döttrar och säger att pjäsen var bra."

    Varför säger han till sin familj att den var bra om han tyckte att det var en djup kränkning? Han vill inte ens prata med frun och döttrarna om sin upplevelse.
    Mariannesson

    SvaraRadera
  8. Jag tycker inte alls att slutet är hämndlystet eller att Liljestrand är "nöjd över sitt övertag". Det är precis tvärtom, han har börjat fatta hur det är att vara kvinna:

    "Döda mig, slå mig eller begränsa mitt livsutrymme varken kan eller vill de göra. Det är därför feminister fascineras så av Scum: den är en ventil, gestaltar en förbjuden fantasi".

    Inte borde den förbjudas för elever heller. Det säger han ju inte heller.

    SvaraRadera
  9. Och så tycker jag att du (Maja) ska se uppsättningen innan du säger att du inte skulle låta tonårsbarn se den. Den är mycket mer humor i den än det framgår i Liljestrands text.

    SvaraRadera
  10. Jag kan inte komma ifrån att hon faktiskt sköt folk, på riktigt, och skadade Andy Warhol svårt. Jag har inte läst SCUM-manifestet, men satiren måste väl ändå bli till något annat i ljuset av hennes handlingar?

    Intressant dock med Liljestrands reaktioner på pjäsen.

    SvaraRadera
  11. Mariannesson: nja, han skriver att han är lättad över att vara man. Och tar väl ställning, på något sätt. Jag har som sagt inte sett uppsättningen. Det jag tycker verkar tveksamt - som Liljestrand beskriver det - är t.ex att den manliga delen av publiken får skandera "jag är bara en värdelös skit" eller hur det var. Särskilt när det gäller tonåringarna. Det beror förstås på hur det görs - jag tycker fortfarande att det är underligt att man inte fått höra något om gymnasieelevernas egna reaktioner.
    Anonym: ok, se ovan, har som sagt inte sett den, och då borde man nog inte uttala sig alls...
    IAMB: Det var länge sedan jag läste scum, och jag kan inte säga att jag då uppfattade den endast som satir: dels på grund av att hon faktiskt sköt, men också på grund av texten som sådan. Visst vänder hon på mycket kvinnofientligt som skrivits, man kan nästan säga att hon gör en spegelvändning av misogyna texter. Och det är medvetet gjort. Men jag skulle nog kalla det giftskåpslitteratur. Ett är säkert, man gör det för lätt för sig om man säger att man måste skilja mellan verk och person.
    Maja

    SvaraRadera
  12. Scum är en produkt av svåra personliga erfarenheter och paranoid ångest. Hur käckt är det att sätta upp den som satir? Vad blir nästa projekt? Breiviks manifest?

    Anonymus 2

    SvaraRadera
  13. Maja: det han skriver är väl att galna feminister inte är ett hot mot vare honom eller hans familjelycka. Jag tycker att artikeln är intressant men kan inte riktigt släppa att slutet är något underligt.
    Mariannesson

    SvaraRadera
  14. Anonymous 2, Mariannesson: svarar sen.
    Maja

    SvaraRadera
  15. Liljestrand skriver att han fattat vad föreställningen vill belysa och att det för hans del är OK. Kanske läser ni in något annat?

    Beträffande Strindberg kan man ta vilken som helst skulle jag tippa. Jag har har bara läst ett par stycken. Dock sätts hans alster upp på teatrar gång efter gång och kvinnor får gott tillfällen att bli nedvärderade och bli inmotade i fållan a la Stridberg, dvs på ett geniförklarat sätt.
    Det senaste jag såg av Strindberg var Fröken Julie på Dramaten och den var hemsk!
    Men dit får ungdomar gå med skolan, flickor får ta del av patriarkatets syn på kvinnor och män utan diskussion eller ifrågasättande.
    Nedvärderingen och objektifierigen av kvinnor är så normaliserad att ingen reagerar, det ses som normalt och helt oskadligt.
    När en kvinna med kraft slår tillbaka blir det plötsligt skadligt men bara för pojkar som tvingas se hur den andra halvan av befolkningen kan uppleva våld och förtryck pga deras kön.
    Och det skulle alltså vara skadligt för pojkar att lära sig förstå andras reaktioner!?!?

    Gud bevare mig och mina döttrar för dessa stackars pojkar som får lära sig bekräfta SCUM genom skyddas från att tänka utanför sig själva!

    SvaraRadera
  16. Jag kan för mitt liv inte begripa att du av alla inte säger ifrån mot dödshot, Maja. Att du inte förstår vad det innebär att bli objektifierad och släpad i smutsen. Jag är fruktansvärt besviken på dig för det här och tycker att du har blivit feg.

    SvaraRadera
  17. "Små pojkar gråta när de bliva agade, små flickor gråta när de bliva besvikna."
    Jag lovar att svara senare.
    Maja

    SvaraRadera
  18. Varför vågar ingen prata om vilken funktion scum fyller inom queerröelsen? Det "antivåldsbudskap" en del pratar så fagert om handlar om att kvinnor ska hålla sig för sig själva, träda in i homogemenskapen. Fine men lämna unga pojkar i fred.
    P:S ja det är helt olika saker att kritisera vuxna stöddiga pampar i kulturen och att tortera tonåringar.

    SvaraRadera
  19. Anonym 08.15: haha... nej det tycker jag inte - att man kan ta vilken som helst.

    Jag tror jag vet vilken Fröken Julie-uppsättning du menar, såg den inte själv men den lär ha fläskat i ordentligt med förnedringsteater. Just Fröken Julie är för övrigt en utpräglat ideologisk pjäs, lämpar sig väl för en jämförelse. Socialdarwinistiska idéer om den starkares överlevnad, underdog ur arbetarklassen mot dödsdömd överklasskvinna. Om gymnasieelever ser den - och dessutom i en tidstypiskt sadomasochistisk tappning - utan diskussion så är det kanske inte så bra det heller.
    Anonym 9.41: du, feg har jag inte blivit.
    Ska svara mer sedan, förhoppningsvis anständigt inloggad (avskyr det här krånglet)

    Maja

    SvaraRadera
  20. Less is more: kanons sentinellor ska det stå i inlägget. Jag kommer att ändra detta.

    Maja

    SvaraRadera
  21. NU tar fan bofinken. Inloggad igen!

    Mariannesson: jag tror inte att jag håller med dig.
    Anonym 8.45: Jag fick ett tag intycket att det handlade om en typ av indoktrineringsteater som jag har vissa inte helt positiva minnen av från 70-talet. Och om det är så, tycker jag inte att det vore ok att låt tonårspojkar genomgå en förödmjukande hjärntvätt - så var ju t.ex inte Sara Stridsbergs Valerie Solanas president i Amerika, som jag verkligen tyckte var bra. Den var mycket komplicerad och inte alls programmatisk. Nå. Om syftet är att göra pojkar mer jämställda, så tror jag inte att det är särskilt bra konst (programdikt bukar bli för tunnelseende) och vem vet om det inte har motsatt effekt.
    Men allt detta utgår ifrån att jag inte sett uppsättningen.

    Anonym 9.41: man ska inte bli sådär besviken, höll jag på att säga...

    Anonym 14,45: hm. Så långt håller jag med dig att det är fel att kalla det ett antivåldsbudskap. The rest is silence.

    Apropå Fröken Julie så är förordet programmatiskt, medan pjäsen i sig går att tolka på flera sätt. Så pjäsen är betydligt bättre än Strindbergs intentioner, menar jag.

    SvaraRadera
  22. 14.45: jag känner för att säga ifrån lite - bland annat för att inte är övertygad om att det handlar om att tortera tonåringar...

    SvaraRadera
  23. Jag måste helt enkelt se föreställningen.

    SvaraRadera
  24. Anonymous 2: Breiviks manifest (det jag läst av det) vore lätt att satirisera. Om man nu ska dra in en kvalitetsdiskussion så är det oerhört mycket sämre, rent stilistiskt.

    SvaraRadera
  25. Det blir lite konstigt när du recenserar en recension, skriven av en person som sett uppsättningen, där du anser att personen tyckt fel. Detta trots att du själv inte sett uppsättingen!

    Du kan intellektualisera Strindberg hur mycket du vill, frågan gällde om du anser det helt oproblematiskt att utsätta flickor för hans kvinnosyn utan diskussion.
    Annars kan vi ta lite enklare exempel på all den påverkan unga flickor utsätts för utan att så många röster höjs.
    Vi kan ta vanliga spelfilmer som visas på biografer och i TV och porrfilmer som ungdomar har fri tillgång till som exempel på en annan påverkan som pojkar och flickor verklien hjärntvättas med! (Hjärntvätt förutsätter en upprepad påverkan på en person och kan inte utföras under en enda teaterföreställning.)

    Kvinnor visas ständigt som underordnade objekt och som accessoarer till män och manliga intressen.
    Men denna massiva ständigt pågående påverkan skulle då inte kunna få motsägas i en enda ynklig teateruppsättning som visar ett motsatt förhållande. Då kallas det misshandel av den den som ständigt uppvisas som den överordnade!?
    Man häpnar!

    Hade du läst på om föreställningen så var den inte tänkt att vara någon sorts "hjärntvätt" av unga pojkars, trots våldsfilmer och porrfilmer, lustigt nog helt oförstörda sinnen och världsbilder.
    Den var tänkt som diskussionsunderlag och är synnerligen lämplig som sådant.
    Den twist som SCUM har och som är en spegel av den manliga världen gör att det övertydliga budskapet inte går att missa. Man kan inte gå oberörd därifrån, man tvingas tänka.
    Om det är tvånget att tänka som skulle utgöra misshandeln av pojkar så håller jag med dig. Annars inte, de här diskussionen är bara konstig.

    SvaraRadera
  26. Anonym 08.46:

    Jag svarar utförligare senare. Men du misstar dig om du tror att jag säger att recensenten har fel rakt av.
    Jag tycker nog att han i grund och botten verkar ganska nöjd med att leva i ett patriarkat. Men det är tänbart att "smällar man får ta" handlar om en reell vilja till förändring, och inte macho-retorik.

    Nu är inte jag riktigt lika dogmatisk som du. Jag tycker inte att man kan utgå ifrån att alla unga pojkar är på ett visst sätt, och att det skulle vara nyttigt att "tvinga dem att tänka" som du kallar det.
    Det påminner om sådana här omskolningsläger där man skulle lära sig tänka rätt.
    Jag tror inte sånt funkar (och jag utgår ifrån att alla vill ha förändring, inte sitta fast i en njutningsfull offerroll).

    Jag skulle förstås sitta på manssidan om jag gick iväg. Men jo, man kan faktiskt diskutera en debatt/värderingar och dogmer utan att ha sett en uppsättning, om man är väldigt tydlig med det. Eftersom den "diskursen" kan vara gräslig nog i sig.
    Men det är faktiskt eleverna (flickor och pojkar) som måste avgöra om det är programmatisk enögd feminazism med syfte att bevara sakerna som de är, så att kvinnor kan få fontänorgasm under sitt eget offertänk, eller om syftet är rörlighet och förändring. Det är tänkbart att eleverna tycker allt är jättekul.

    Ergo: uppsättningen kan vara intelligentare än talet om den.

    Maja

    SvaraRadera
  27. Är det intelligent att diskutera en uppsättning man inte sett då?
    Eller böcker man inte läst?
    (Jag slår vad att du inte läst en rad av Knausgård).

    Anonymous Häx

    SvaraRadera
  28. Anonym 08.46 igen:

    Jo, jag menar att skribenten gör fel när han inte resonerar kring det lämpliga i att tonårspojkar får vara med om en djup kränkning - det är två helt olika saker om en stabil familjefar i karriären väljer att gå på teatern, och om en ung kille tvångsmatas med ett budskap från några som bestämt att alla män är onda från födseln.

    Här resoneras det lite mer om saken:

    http://www.susannavaris.com/blogg/2011/12/scummet-som-aldrig-tar-slut/

    För övrigt tror jag att man ska ta Liljestrands artikel med en väldigt stor nypa salt.

    SvaraRadera
  29. Anonymous Häx: ja, det är det. Det spelar nämligen roll hur det resoneras. Det är mycket hyckleri i farten: det stämmer inte att scum är en fredspredikan, t.ex.
    På fråga b svarar jag: jodå. Dock inte allt. Det är ojämnt, men det får förstås litteratur vara. Men vi lever i de yttersta tiderna, och det är för sent för kritikerna att behandla litteraturen som en Guinness rekordbok. Voilà.

    SvaraRadera
  30. Slutligen frågan om Strindberg igen och vi håller oss till Fröken Julie eftersom det tydligen är en av de två pjäser du läst *S*:

    om det är en bra uppsättning så är Fröken Julie mångtydig: vem är störst skurk: Jean, folket som dömer Julie, Julie själv, hennes far...?

    SvaraRadera
  31. Eller Kristin, som också dömer Julie?

    SvaraRadera
  32. "med en väldigt stor nypa salt": menar du att Liljestrand inte kände sig så förödmjukad som han skriver? Jag vet inte, jag skriver inte i tidningen, men föreställer mig att det är vanligt att en skribent tar i för att det ska bli en vinkel på det. Att just den här skribenten inte gillar feminism generellt är väl tydligt...
    Mariannesson

    SvaraRadera
  33. Vad ni håller på... Var läser ni in att Liljestrand inte skulle gilla feminismen? Har ni problem med att han gillar scum?
    Jösses.

    SvaraRadera
  34. Mariannesson: så här: kände han sig verkligen så förödmjukad som han skriver, så borde han ha ställt sig fler frågor än han gör.
    Anonym 23.31: tillbaks på ruta ett...

    SvaraRadera
  35. Jag förstår hur du tänker. Men i jämförelse med hur tonorstjejer kränks dagligen så borde man kunna kräva av killarna att de åtminstone en enda teaterföreställning lever sig in i hur det är att vara tjej. Något att ta med sig så att de kanske börjar behandla kvinnor med respekt.

    SvaraRadera
  36. Anonym: jag förstår hur du tänker också.
    Jag ska inte upprepa mina argument - jag menar att den del debattörer inte tar frågan om våldsamheten på tillräckligt allvar, försöker vifta undan den.
    Det finns ett mer diffust kvinnohat, strukturella subtiliteter som kan betraktas som lyxproblem men som inte är det. På sätt och vis är de här raderna ur Sara Stridbergs förord tveksamma, för att de får det att framstå som omöjligt att kritisera patriarkatet annat än som ett offer i den grövsta bemärkelsen:

    ”Valerie våldtogs av sin pappa när hon var liten. Valerie levde under stora delar av sitt liv som prostituerad. Det som sägs om patriarkatet från den platsen är det enda som är värt att veta om patriarkatet”.

    Då är det ganska lätt för kritiker att ställa frågan varför kvinnor som jämförelsevis har det bra identifierar sig med Solanas. Om det enda som är värt att veta om patriarkatet sägs från den platsen, borde inte andra kvinnor hålla tyst? Ska kvinnor betrakta sig som ett kollektiv, låta sig betraktas som ett lite mindre värt kollektiv, och trösta sig med scum?
    Jag blir något av en Valerie även när det handlar om skenbart bagatellartade ting. Jag är till exempel övertygad om att Tranströmers poesi hade betraktats på ett helt annat sätt om han hade varit kvinna. Banal, platt, han hade antagligen blivit refuserad för längesedan. I alla händelser hade han inte blivit ett monument. Ja, det där var bara ett exempel. Klart det finns värre saker än så att peka på.
    Maja

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)