torsdag 30 april 2009

Lite surrealism på det...

Och så har Carl-Michael Edenborg skrivit en text på debattsighten Newsmill:
"Jag är greven och hans gravida sambo".

Påminner inte precis om hur debattens slipstenar brukar dras, och att döma av upprördheten och förvirringen i kommentarfältet är surrealismen ingen museal historia.

Carl-Michael Edenborg var något av en rosenkindad påve i surrealistgruppen i Stockholm en gång i tiden, där jag själv också var verksam. Jag skonade honom någorlunda i Myggor och tigrar, av några skäl som kan radas upp i en specifik, nästan positivistisk lista. Drar jag den i memoarerna?
Tja. Vem vet. Det snackas så mycket.
Di domman' non c´è certezza: morgondagen känner ingen.

2 kommentarer:

  1. Du skriver att du "skonade" honom - vilket säger en del om varför du skrev den där boken: för att utföra kall hämnd på vissa personer, som du inte "skonade". Inget fel med det, men stå åtminstone för det.

    SvaraRadera
  2. Nej, men han ingick i ett annat extremt mansdominerat kotteri. En häpnadsväckande patriarkalisk liten avantgardegrupp. Jag skriver en del om det hela, och för mig handlar det i allra högsta grad om maktstrukturer. Sen - jag vet ju inte vem du är och om du har läst M&T - uppfattar jag inte boken som kall.
    Tror inte att jag håller med om att det inte är fel med kall hämnd (som du skriver). Däremot tror jag att den inte väckt lika stor upprördhet om den varit en vanlig, relativt okomplicerad hämndroman.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)