fredag 15 maj 2009

Historien om ett stulet manus - kuriosa

Det har ju i dagarna varit en hel del tal om hackers som försöker komma åt författares alster. Hur det ligger till med den saken vet förstås inte jag. Men affären fick mig att minnas den långa, påfrestande tiden före utgivningen av Myggor och tigrar, i synnerhet en incident som jag faktiskt aldrig berättade för mitt förlag.

Det var en tid när jag trodde att Bonniers inte skulle våga ge ut boken. Jag hade fått intrycket att de var oroliga för reaktionerna och ville förhala så länge som möjligt för att till slut säga nej. Jag skickade då ett utdrag till den feministiska tidskriften Bang, som var fantastiskt snabba med att låta en jurist och någon expert på tryckfrihetsfrågor från Publicistklubben (tror jag det var) läsa igenom utdraget och konstatera att det var lagligt.
Dessutom skickade jag en kopia till Piratförlaget. Det manuset kom bort. Jag gjorde en polisanmälan, inte för att jag trodde att polisen hade tid att utreda sånt utan för att ha gjort det ifall någon skulle lägga ut manuset på nätet för att jäklas, eller något annat. Jag tänkte att det nog helt enkelt hade kommit bort, eller kanske att en nyfiken brevbärare hade stoppat det på sig.
Jag skriver inte det här för att insinuera att någon på Piratförlaget skulle ha smusslat undan manuset (några vänner till mig trodde det, för mig var det helt uteslutet, sånt händer inte på förlag). Men om någon - till exempel en brevbärare, eller någon annan - vet något om det här, skulle det vara kul att få reda på vad som hände. Det blir så klart inga som helst lagliga åtgärder, boken blev ju utgiven till sist: jag printade en ny kopia, blev överens med mitt förlag och förberedde mig sedan på att bli satt i spiketunna.

Ja, detta var ett första inlägg i serien "bakom kulisserna till utgivningen" - det skulle vara intressant att få veta vart det försvunna manuset tog vägen, men å andra sidan kan det också få vara kvar i det okända.

10 kommentarer:

  1. Skulle inte förvåna mig ett dugg om det hamnat på någon vind Maja.

    Du fattar att det inte alltid är som man tror i verkligheten för det finns alltid agendor eller agerande som borde förklarats.

    Så länge ingen vill tala om hur, så är det nog omvänd bevisbörda som bör gälla. Synd att man slarvat bort så många bra möjligheter.

    Leroy

    SvaraRadera
  2. Som du vet kan detaljer vara viktiga. För att helheten skall få en chans att bli beskriven.

    Bra att du skriver och har din vässade penna vässad.

    Så länge man talar sanning behöver man inte vara orolig. Det är nog dom som borde ha letat.

    Tur att du satt på Orginalen.

    De har ju nu förhoppningsvis sent om sider insett var "Chicken Race" 2 hamnar eftersom det skall vara så svårt att be om ursäkt eller säga förlåt.


    Synd att så många skall behöva hamna i kläm för ett manus eller en bok.

    :-) roy

    SvaraRadera
  3. Du tecknar ett elakt porträtt av Maria Küchen i din bok. Hennes senaste roman Gamarna handlar om en skvallerförfattarinna som får ett manus stuler. Slump?

    SvaraRadera
  4. Leroy: Ann-Marie Skarp på Piratförlaget hävdade bestämt att något manus aldrig kommit in. Henne misstänker jag inte, möjligen hennes make Guillou... Men det händer faktiskt att paket kommer bort med Posten. När det begav sig kändes det här djupt obehagligt och nervöst, men nu är det mest en liten dammråtta som vaknar till i bakhuvudet ibland.
    Anonym: jag har hört talas om den och att den ska handla om mig, ja. Tänkbart att Küchen hört talas om det stulna manuset och vävt in det i storyn.

    SvaraRadera
  5. Jag älskar konspirationsteorier för att de alltid på ett eller annat sätt är nära, väldigt nära sanningen, och hittills har verkligheten överträffat dikten på alla vulgära och ofattbara etage. Du ska se, rätt vad det är kommer någon och berättar något...

    SvaraRadera
  6. Undrar om du rekommenderade det hela. Fast det hjälper inte heller. Sånt kan också komma bort. Vem i hela världen kan man lita på?

    Det där med den lilla blå babytröjan var bara för grovt. Usch! Kvinnor kan.

    SvaraRadera
  7. Helena Palena: nej, jag var korkad och snål och rekommenderade det inte.
    Vid det här laget är jag bara nyfiken på vart det tog vägen. Jag tror faktiskt inte att någon snodde det. Men OM någon vet något får man gärna tipsa, och jag kommer inte bli arg.
    Inte ens om Liza Marklund stoppade det i sin hemliga låda.

    SvaraRadera
  8. Att vänta på svar från ett förlag är en mysko tripp. När t o m en som är etablerad har såna tankar och går händelsen i förväg genom att för säkerhets skull skicka till ett förlag till. Det kanske var en mening med det som skedde. Vad hade hänt om Piratförlaget hade nappat och ville ge ut manuset?

    Jag tror du ska vara glad att du har Bonnier som "ditt hem". Det ser så förtroendeutgivande ut när det står Albert Bonniers Förlag på boken. Det är annat det än Piratförlaget. Finns det någon analytisk bredd och djup i deras utgivning? Finns det någon intellektualism? Finns det kanske bara mia-ismisk litteratur rentav. Här där jag bor brukar vi säga att folk som inte har någon vidare större kapacitet i sitt tänkeri är grunda. Det tycker jag är träffande. Det är med andra ord grunt där inne. Det finns inget djup.

    Idag kanske man inte är home safe free när man fått ge ut en bok på ett förlag. Det är för mycket konkurrens när alla tycks skriva och det här med internet. Man vill bara ha säkra kort. Inte vet jag, men jag skulle tro att det förhåller sig så.

    SvaraRadera
  9. Märkligt nog har jag hört fler som fått sina manus borttappade på Piratförlaget...kanske låter de dem helt enkelt gå i soporna ifall de inte gillas...?

    SvaraRadera
  10. Helena Palena: man har ingen garanti att bli utgiven av sitt förlag ens med god kritik, stor försäljning och översättning till flera språk i bagaget... Just Myggor och tigrar var ett specialfall, jag bröt mot så många tabun i den att det inte var konstigt att Bonniers var oroliga. I allmänhet tror jag att det är lite olika - en del författare har nog gräddfil, t.ex Alexander Andorihl, Lotta Lotass och Hans Gunnarsson, för att ta några i min egen generation. Och Carina Rydberg lyckades ju till och med få sin bok utannonserad innan den var färdig, haha. Hur som helst: jag har skrivit en häftig liten bok och förhoppningsvis tar det inte ett och ett halvt år innan den finns i tryck.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)