torsdag 30 juli 2009

Rätt svar: David Eberhard

... har skrivit Ingen tar skit i de lättkränktas land.

Apropå hjärnor och att "psyka":





Kul att John McEnroe fick några röster. Och en till Gynning också.

söndag 26 juli 2009

Squalor

I morgon är jag med i Olle och Gud om skvaller.
(Det står att programmet sänds i eftermiddag men jag tror att det borde stå i morgon). Sitter och ser opassande glad ut vid Olle Carlssons köksbord. Skvaller är ett allvarligt ämne och inget att skratta åt.

Inom buddhismen finns det en regel som kallas "rätt tal". Det går ut på att man bara ska uttala sig neutralt och hövligt om personer som inte är närvarande.

Vad tyst det skulle bli om alla följde den där "rätt tal"!

Jag läste en bok för några år sedan av en språkforskare, Robin Dunbar, som härledde språkets uppkomst till skvallret i vid bemärkelse: alltså till den sociala, kommunikativa, tjattrande funktionen.

Inte den informativa à la "ugh, bisonoxe".

Det är ganska självklara saker egentligen. Utan att göra några radikalfeministiska utfall skulle jag vilja påpeka en sak:
synen på språket såsom varande uppfunnet av männen medan de jagade bisonoxar, eller vad f-n det nu var de jagade, är felaktig.

OK, vet inte om ni sett dom här.

torsdag 23 juli 2009

"I can't believe this..."

En bekant till mig berättade att en gång när han var bjuden till ett ungdomsparty (hans flickvän var närmare 20 år yngre), en maskerad, så hade han klätt ut sig till Björn Borg. Min bekant hävdade att ungdomarna inte visste vem Björn Borg var... Vilket fick honom att känna sig gammal.
På motsvarande vis - om några yngre förmågor läser denna blogg så kanske de inte vet vem John McEnroe var. Ett brushuvud. Det finns en hel del YouTube-klipp med hans utbrott på planen, vi tar det här:


Borde ej nämna detta men...

... eftersom det är ett led i den svenska kvalmiga medelmåttiga homogeniseringsprocessen och trendsjukan så bifogar jag en länk:

http://www.dn.se/dnbok/dagbok-science-fiction-svante-weyler-1.916916


Så där har kulturmedietugget låtit hela nittitalet och tvåtusentalet. Det finns knappt en rad i den artikeln som har något att komma med, någon form av stringens eller perspektiv. Synen på litteratur och uppfattningen om historien är lika med desinformation. Kulturgeggans klasspappa Svante Weyler kommer att fortsätta uttala sig långt efter det att han borde ha gått i pension.

Akta er för Dagens Nyheter, man kan bli sån.

Argument? De är på väg.

Medelmåttighetstyranniet vore något att rycka på axlarna åt om det inte var för att det har en baktanke. Om man kan upphöja den döda blicken till lag, går litteraturen i normalitetens och trendernas ledband.

söndag 19 juli 2009

Hörvärt och läsvärt

Vill tipsa om ett intressant avsnitt av Olle och Gud på temat Förbjudna tankar med Olle Carlsson och gästerna Carl Johan De Geer och Stefan Sundström.
(Uppskattar bland annat avståndstagandet från det ständiga kravet på glättighet i media. Hurtighetstyranniet).

En invändning mot programmet: signaturmelodin...
Måste svensk andlighet låta dystert och generat? Lite högtidligt men aldrig blodigt allvar.
Likt någon som anstränger sig för att inte störa.

I övrigt är programmet inte dumt.

Vet ej hur inslaget där jag själv medverkade blev - tycker mig minnas att politikern med kräftkalaset snackade mest, erinrar mig en allvarlig och sammanbiten Niklas Strömstedt som schavotterat i skvallerpressen. Därutöver har jag för mig att den bästa diskussionen uppstod efter det att bandspelaren knäppts av.
Hur det blev kan man höra om några veckor tror jag.

Men Carl Johan De Geer och Stefan Sundström sa många hörvärdheter hemma hos Olle, så just det avsnittet är det riskfritt att rekommendera.

Jag begick en gång misstaget att säga i en intervju att jag är kristen socialist. Fick en välförtjänt utskällning av några av mina uppriktigaste vänner... men uttalandet hade fördelen att bidra till att dämpa skandalen. Det påminde ju om Strindberg, och det som påminner om Strindberg är redan musealt.
Jag ville inte gå i landsflykt, även om många trodde att jag skulle bli tvungen att göra det, och även om jag höll den möjligheten öppen.

Kristen socialist - det är bara två etiketter. Men metafysik, vetenskap, konst och politik är inte skilda saker.

Therese Bohman har skrivit en artikel om skandaler
där hon sätter fokus på något viktigt: i regel efterlyser litteratursfären skandaler, ingen vill missa det som är genuint upprörande, alla vill tillhöra de framsynta "vinnarna" och inte bakåtsträvarna som blir indignerade. Jag blir också glad över att hon förstår hur mycket jag riskerade. Förresten hade jag ju lika gärna kunnat vara död idag.

För den som undrar så fick jag stöd av den feministiska opinionen, vilket inte var självklart eftersom jag inte precis beter mig som ett exemplariskt offer, och inte heller som någon hjältinna. För den som undrar så är det förstås inte bara lilla Drutten och Gena som är mina fiender idag, utan en hel del personer med positioner inom etablissemanget. Och för den som undrar ännu mer så är jag på intet vis knäckt, utan på språng, med ett nytt solgult manus.

Jepp. So long tiger babies.

fredag 17 juli 2009

Alias

De enda alias jag håller mig med är på sin höjd Alias Smith and Jones.
Detta kan låta som goddag yxskaft eller som en dementi in blanco. Men den som är bekant med bloggosfären vet att det finns ett speciellt sätt att iscensätta en försåtlig flame, nämligen att påstå att någon är en annan. Eller att flera andra är någon.
Ett litet intrigant tönteri att rycka på axlarna åt.

Apropå Pete Duel (Hannibal Heyes i Smith och Jones) så hittade jag denna hyllning. Den är ljudlös på grund av indragna musikrättigheter, men nästan ännu bättre av den anledningen.

Jag borde egentligen inte tillägga att jag var en polygam liten kicka som dessutom skulle gifta mig med George Formby och Robban Broberg. För moralens och romantikens skull säger vi att Hannibal var den ende.


Fler tillslag mot Casalesi-klanen

Ytterligare sju personer har arresterats ur den klan som styr över Casal di Principe, Roberto Savianos hemort.
Bland de arresterade återfinns en son till Cicciotto di Mezzanotte, ungefär Midnattsknubbis, som jag skrivit om tidigare.
Cicciottos son kallas 'o puffo.
Smurfen.

Detta kan den italienskkunnige läsa om här.
I artikeln är ett foto av Cicciotto di Mezzanotte.

Cicciotto 'e Mezzanotte (som det blir på napoletanska) sitter redan i fängelse och "samarbetar med rättvisan", men hans brorson har tagit över större delen av hans tillgångar och valt en mer laglig bana: han säljer fyrverkerier och arrangerar fester.

Sonen, Smurfen alltså, har däremot fortsatt på brottets bana.

Många av "dom där" gillar när det smäller. Stora fester och religiösa processioner är i regel också uppskattade. Och film. Särskilt filmer om gangstrar.

En del av dem är barnsligare än andra.

I min gamla blogg på Bokcirklar berättade jag bl.a om en av Giuseppe Missos allierade, Vincenzo Mazzarella.
(Om han är släkt med Merete Mazzarella ska jag låta vara osagt).

Mazzarella lyckades hålla sig gömd undan rättvisan mycket länge. Men gissa var de haffade honom till sist? Jo, på Eurodisney i Paris.

Inte på Pigalle, inte bland can-can-damerna. Utan tillsammans med Musse Pigg och kompani.

Skylla sig själv har fått en ny innebörd

“Jojo. Om man följer med en gangster in i en spellokal i Neapel mitt i natten får man allt skylla sig själv…”

Jag vet. Det passerar gränsen för vad en rimlig människa gör. Det är väl därför en del tror att det är påhitt, eller möjligen ett sätt att göra sig märkvärdig.

Polischefen i Neapel flyttade till Rom kort efteråt och lät hälsa via en väninna att om jag någonsin behövde hans hjälp var det bara att ringa. Jag ville till varje pris undvika att åka tillbaks till Neapel för en rättegång. Det förde med sig att polischefen inte riktigt kunde göra sitt jobb - när såpass allvarliga brott som olaga frihetsberövande och hot kommer till polisens kännedom måste de egentligen utreda. Men efter det att jag återvänt till Stockholm hörde jag inte av mig till polischefen, trots att han bad mig göra det. Ingenting i världen hade kunnat få mig att vittna mot Esposito.

I efterhand kan jag skratta åt en del. Till exempel: - Spelar du biljard?
Det är faktiskt ganska komiskt. Han visste inte hur han skulle hantera situationen.

Från det ena till det andra - allt som är m.e.l.m onämnbart och outsägligt och utomspråkligt laddat bör man snabbt överge och återvända till tryggare och rationellare marker - svininfluensan! Den är lättare att åtgärda än maffian.

Titta bara på fågelinfluensan. Visst kan man hävda att allt massmedialt ståhej om fågelinfluensan var falskt alarm. Å andra sidan kanske den motades i grind med hjälp av larmrapporterna.

Likadant kan det bli med svininfluensan. Det behöver inte bli någon pandemi.

Men blir det en pandemi så finns det ju härbren att gömma sig i.

tisdag 14 juli 2009

Leve spenaten

Jag har sovit i ett rödmålat härbre. Första kvällen visade det sig att en fladdermus hade flyttat in, men den försvann ut genom ett hål i väggen när vi klev på. Husvärden spikade för hålet, och därefter gick det alldeles utmärkt att sova i härbret. Några mycket avkopplande dagar i Västmanland med utsikt över Dalarna.

Ja, man borde skaffa sig en stuga eller ett härbre, gärna med möjlighet att odla.

Nu kallar några plikter - tvättstugan först av dem alla.

Landet kallas inte spenaten på italienska, men tar man sig friheter kan man säga: "Vivano gli spinaci!"


Ett radarpar:

fredag 10 juli 2009

Något för fredagsmyset



Kanske inte kastrerad (lite svårt att se) men glad ändå.
Det pågår en diskussion om mängdlära och kastration under det förrförra inlägget. Det är en mångfrågeblogg utan styre, det vill säga jag stryker nästan inget i kommentarfälten och det gör att något som kanske ser ut som spam kan börja spira och växa ut till en vild vild växt.

Från det ena till det andra har jag börjat bli lite gråtmild när det gäller Michael Jackson.

Om det fortsätter regna så här, och kommer lite sol på det, kommer det att bli ännu grönare än det redan är.

Hur grönt kan det bli? Finns det några experter på färglära och fotosyntes där ute?

tisdag 7 juli 2009

Intervuj

Här kan man se mig och grannens katt som ville vara med på bild och läsa en ok intervju med mig. Vi sitter på gården i Midsommarkransen.

lördag 4 juli 2009

Meddelande

Eftersom det förra inlägget väckte ett gigantiskt raseri, så plockar jag bort det. Det finns kvar som utkast och det hade kunnat diskuteras mer (tror jag) men det har rasat in lite väl många hatkommentarer som inte riktigt leder någon vart.
Däremot lägger jag inte ner bloggen, som en del har föreslagit (bl.a "Åsa-Påsa", som antagligen inte är Åsa Linderborg).
Det tycker jag nämligen skulle vara lite synd.

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)