fredag 26 februari 2010

Katterna, glödlamporna och kristallkronan

Superproffsen bland bloggarna skriver flera inlägg om dagen, men det här är en amatörblogg och skall så förbli.
Inte så mycket att berätta - stilla lunk, städning, läsning, tur till stan, kött till katterna (de får extra god "mumsemat" om helgerna) och ett snack med veterinären i min lokala djurbutik. Jag har låtit busegrynen gå utan halsband utomhus, nu stod jag och tittade tveksamt på namnskyltarna där man kan få deras namn ingraverade. Jag frågade veterinären om det räckte med att de är tatuerade i örat, och det tyckte hon. Det kan vara rätt riskabelt med halsband, de kan fastna sa hon.
Just det jag alltid tänkt! Jag vill att de ska slippa halsband.
Igår var en skör dag. Skör som Strindberg i Ockulta dagboken. När jag nu redan har berättat om brottningarna i tidningen Vi så kan jag lika gärna ta klivet ut och skriva om vad jag kallar glödlampseländet.
Det är tillåtet att skratta.
Men jag tvekar, och i bloggsammanhang brukar det vara så att när man tvekar om ett inlägg så ska man inte heller publicera det.
Det var elbrand i mitt kök strax innan Pompeji gavs ut, självklart var det en slump. Igår gick glödlampan sönder i kristallkronan, trots att jag bytte den för ungefär en månad sedan. En stund senare inträffade något som aldrig hänt förut. Xerxes klättrade upp på skrivbordet och därifrån hoppade han mot kristallkronan och hängde i den med tassarna. Den svängde av och an.
Jag plockade ner Xerxes, jag antar att han helt enkelt blivit nyfiken när glödlampan gick sönder. En detalj är att det i Mäktig tussilago förekommer en kristallkrona där det spökar.
Jag kan ingenting om elektricitet - inte ens den grundläggande introduktionen på högstadiet har jag i bagaget, för i åttan då man studerade elektricitet i svenska skolor bodde jag i Rom, men i min skola i Rom var ämnet elektricitet förlagt till motsvarande nian och då bodde jag i Stockholm igen.
Jag antar att det absolut inte finns några som helst vetenskapliga indicier eller belägg för att glödlampor skulle gå sönder i högre utsträckning vissa tider, eller att det överhuvudtaget skulle kunna finnas någon koppling mellan kroppens egen elektricitet, som jag har för mig kallas bioelektricitet, och den som löper i ledningarna.
Det här inlägget blir inte längre. Det man inte kan tala om, därom måste man tiga som Wittgenstein skrev. Och ni sitter säkert där och tänker på sex! Nuförtiden är ju sex förklaringen till allt! Det är fredag, inga fler spökerier. Lite David Bowie istället. Något av en favoritlåt.

43 kommentarer:

  1. Jag strök hälften eftersom det var för flummigt.

    SvaraRadera
  2. Lite kryptiskt "glödlampseländet" - Är det nåt paranormalt menar du? "ni sitter säkert där och tänker på sex!" var roligt.

    SvaraRadera
  3. Alla som inte knullar tänker väl på sex?

    SvaraRadera
  4. Du låter lite som Charlie, Zigge! Och det menar jag förstås som något positivt.
    Det är otroligt svårt att skriva om såna här saker. Det kan bli hur fel som helst. Man måste vara väldigt stringent och noggrann.

    SvaraRadera
  5. Jag tror att jag är helt med på vad du försöker komma fram till och jag förstår också din tveksamhet!! Jag har egna erfarenheter som jag sannerligen inte strör ut bland kreti och pleti!! Men jag tror att du kan ha rätt i det du tror.. även om jag ju egentligen inte har en aning, eftersom du bara hintade ytterst lite.. men jag har ändå en aning.. :-) Och om du ursäktar så upplever jag dina "röster" som bra mycket mer "konstiga" (För mig personligen, alltså) än detta.. det verkar vara tvärtom för dig?? :-) Dessutom.. du vet väl att katter är "mottagliga"??

    SvaraRadera
  6. Bitten: jag gillar ju inte flum, och försöker alltid hitta en förklaring som överensstämmer med det som är rimligt, alltså enligt orsakssamband som vi känner till. Att höra röster är faktiskt inte så ovanligt, dessutom vill jag påpeka att det är rätt sällan jag gör det. Mer underligt är egentligen vad de säger, eftersom jag ofta har så svårt att koppla det till min egen psykologi, till saker som hänt eller saker jag bearbetar (ungefär som man kan göra med drömmar). Jag tycker att man ska vara försiktig med att berätta om saker man har svårt att hitta en förklaring till, för min del handlar det inte så mycket om en rädsla för att bli galenförklarad (det har jag redan blivit!!!) som för motvilja mot flum, new age, alla idiotier som finns. Slump, psykologi och något tredje som ännu inte är helt känt och utforskat, så ser jag på det.

    SvaraRadera
  7. Det finns säkert en mycket rationell och superförnuftig förklaring. Det skall ju alltid göra det. Fast det tycker jag låter mycket tristare. Någon gång, kommer inte ihåg var, har jag läst eller hört att de "gamla gudarnas" största skräck var att folk skulle sluta att tro på dem. Då skulle de tyna bort och försvinna. Det kanske är likadant med kristallkronsspöken?
    Xerxes tyckte förmodligen att det var fullkomligt rationellt att kasta sig upp i kristallkronan. Det är sådant katter förväntas göra, eller hur? Eller kanske har han blivit indoktrinerad av Lady Camorra att ställa till med "djävulskap". ;)

    SvaraRadera
  8. John Bunyan: ja Xerxes kände uppenbarligen på sig att det var dags. Det är svårt för mig att se det som en slump, men å andra sidan... Han var mycket stolt och vacker där han hängde och svängde.

    SvaraRadera
  9. Det var ungefär den bilden jag fick på näthinnan när jag läste; En stolt, glad och lycklig trapetsartist. Fantasin fortsatte med att lägga till några saltomortaler och entasshäng också.

    SvaraRadera
  10. Jag har nog sett alldeles för många Disneyfilmer när jag var liten, tror jag. *rodnar*

    SvaraRadera
  11. Trevligt med Bowie:

    http://www.youtube.com/watch?v=D67kmFzSh_o
    Space Oddity

    http://www.youtube.com/watch?v=mtoyYbVGH5k
    Cat People

    SvaraRadera
  12. Maja..

    Jag förstår precis hur du känner, faktiskt.. men jag tror att vi har lite olika utgångspunkter!! :-) Jag är också ganska mycket anti "flum".. sen kan man kanske ha lite olika synsätt på "flum", men jag tror att vi är på samma våglängd där ändå!! Trots det så tror jag att det "flum" som du inte riktigt vill sätta ord på, inte är något "flum"!! :-)

    Och det där blev väldigt flummigt!! Ha-ha!!

    Du är inte galen!!! I alla fall inte angående det här, så vitt jag kan bedöma!! Men du gör nog rätt i att vara lite återhållsam med vad du berättar här!!

    SvaraRadera
  13. Bitten: nej jag tror inte heller att det är det... inte heller den "slump" du har varit med om? Man kan inte berätta allt hur som helst och var som helst. Men en sak är väl även vetenskaparna överens om, och det är att det faktiskt är ganska mycket vi inte vet.
    Hehe, jag blir mer och mer glad över att ha envisats med Drutten och Gena...
    Men det var längesen. Jag tror att den här bloggen var för aggressiv ett tag. Jag har inte gått tillbaks till gamla inlägg och kollat upp det, och idag tycker jag att det bästa är att se framåt.
    John Bunyan Esq: gamla Disneyfilmer tror jag inte man kan se för många av - men Xerxes i kristallkronan var inte så mycket Disney, jag vet inte vad jag ska jämföra det med.

    SvaraRadera
  14. För att knyta ann till Space Odity och surealisiska tolkningar:

    http://www.youtube.com/watch?v=LI8khooPyJk

    Men Sting är nog outstanding.

    SvaraRadera
  15. Synd att Tano och länkarna till La Piovra försvann:

    http://www.youtube.com/watch?v=w1bi7x7kiFo
    ,
    http://www.youtube.com/watch?v=yxv8pcXseVU

    För det var bra filmer och musik.

    SvaraRadera
  16. Det kanske var mer åt Papphammarhållet?

    SvaraRadera
  17. Nej, JBE det var Shape of my heart:
    http://www.youtube.com/watch?v=037uSAIahho

    SvaraRadera
  18. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  19. A-H Rudberg, som har dårhusförklarat den här bloggen/chatten är starkt inspirerad av Carl Jung, vars mystiska begrepp "synkronisitet" passar in här. Fråga henne om upplevelsen med kristallkronan, vet jag.

    Själv har jag sådana upplevelser med viss regelbundenhet. Jag har förstått att det ligger inom ramen för normal mänsklig erfarenhet.

    SvaraRadera
  20. Mina kunskaper om elektricitet är i klass med dina, Maja, men jag kan inte skylla på något annat än att jag sov mig igenom högstadiet.

    Hos mig går glödlamporna ständigt sönder, jag trodde att det berodde på ledningar från annu dazumal, ,men dessa är åtgärdade ändå händer det att glödlamporna formligen exploderar och jag byter och byter, lampor som lär ska hålla i åratal går sönder på en månad hos mig. Jag undrar också om jag är en ovanligt elektisk person eftersom min kropp ger störningar i form av surr när jag står nära en radio t.ex.
    Jag är inte en särskilt flummig person i övrigt.

    Innan jag hade katt var jag aldig mörkrädd. Vare sig ute i sommastugor eller i mitt eget gamla knakande, knäppande hus. Men när katterna tycks se något som jag inte uppfattar så kan jag få rysningar. Jag är helt på det klara med att de uppfattar saker som vi människor inte ser eller hör. Kalla det sjätte sinne, vad vet jag. Men lite creepy är det.

    Jag förstår Xerxes. Hur lockande det måste vara att kasta sig i en kristallkrona om man är katt och kan. Det skulle jag också vilja göra någon gång! Finns det inte t.o.m. människor som har sex, hängande i kristallkronor? Men såpass atletisk lär jag aldrig bli.

    SvaraRadera
  21. Maja..

    Det är väl just det jag gjort i den här bloggen: Lagt det som var på hyllan! :-) Dessutom har jag aldrig varit sån att jag inte kan ändra uppfattning när det känns befogat! Däremot har jag ju inte ändrat mig om det som var DÅ!! :-) Men det är ju inte längre relevant, så..

    Nej, saker som jag har varit med om är inte heller "flum"!! Jag får däremot skrattkramp av sånt som jag upplever som "flum"!! Rent instinktivt kände jag inte så vad gäller din kristallkroneupplevelse!

    SvaraRadera
  22. Systerdyster..

    Jag fick bilder i huvudet som jag inte är säker på att jag vill ha där... :-)

    SvaraRadera
  23. Bitten:
    Ber om ursäkt om jag på något vis generat dig. Vet inte vad som flög i mig. Jag uttrycker mig som värsta slampan i lampan eller slamp-oolen. Ooool.... :-)

    SvaraRadera
  24. Syster...

    Det var nog inte generad jag blev.. :-)

    SvaraRadera
  25. Clam: nu har jag läst ytterst lite av Jung, jag brukar lägga av efter några meningar eftersom jag tycker att det känns falskt. Men jag kan ha helt fel där.
    Systerdyster: hm, ja jag undrar faktiskt. Och då menar jag inte att underblåsa en massa övertro.
    John Bunyan: haha, Papphammar råkar väl hamna i kristallkronan i så fall. Xerxes valde.

    SvaraRadera
  26. Jo Systerdyster, det är det där jag brukar kalla glödlampseländet. Och det är inte relaterat till gamla elledningar heller. Men den gången det höll på att bli elbrand bodde jag iofs i en lägenhet med gamla ledningar som dessutom inte var inlagda i väggen, vilket det väl är lag på att de ska vara. Jag har exem i öronen ibland, strax innan Pompeji gavs ut så formligen exploderade exemen också, det gick hål på trummhinnan och rann blod ur örat. Sedan gick taklampan i köket med en sjuhelvetets smäll, det började ryka och spraka och då såg jag att elledningen glödde, det hade blivit en stor sotfläck på väggen. Jag sprang till huvudströmbrytaren och slog av den, ringde fastighetsskötaren och en elektriker kom som sa att det hade kunnat sluta illa, en elbrand kan gå på ett kick så är lägenheten i lågor. Han bytte ut den ledning som börjat glöda. Idag är alltihop renoverat och utbytt. Men när jag satt där och det rann blod ur örat och jag hade en stor sotfläck på väggen... Så var det svårt att inte koppla till vulkanutbrott.
    Xerxes lilla trapetskonst i kristallkronan var inte lika dramatisk. Men det här med glödlamporna tycker jag faktiskt är lite jobbigt.

    SvaraRadera
  27. Lampor som går sönder. Jag bodde i 30 år sådär i ett hus byggt vid förra sekelskiftet och hade ett helt elände med glödlampor som gick sönder. Det kom liksom i skov och ett sexpack glödlampor kunde gå åt på en vecka när det var som värst. Trodde att det berodde på dåliga och överbelastade elledningar, fast jag anade ett visst samband med mitt sinnestillstånd. Ju mer upprörd jag var, desto mer lampor kraschade.

    För några år sedan så flyttade jag till ett hus som är bara barnet jämfört med det tidigare. Inte samma problem med lampor som går sönder, men det händer lite väl ofta fortfarande och gärna flera stycken inom några dagar.

    Jag är inte helt säker på om lamporna går sönder därför att jag är upprörd eller om jag blir upprörd därför att lamporna går sönder....

    Kroppens egen elektircitet, senaste månaderna så får jag ibland stötar när jag tar i något, har rätt så torra händer eftersom jag "spritar" dem ofta. Jag tror i alla fall att det beror på att jag har torra händer... Är ju Vattenman :)

    För några veckor sedan skulle en arbetskamrat ge mig ett papper och vi råkade nuddas vid. Varvid en ordentlig gnista flög mellan våra fingrar. Gnistan både kändes, hördes och syntes. Behöver väl inte säga att vi båda två hoppade till (och tittade oss omkring för att kolla om någon sett något). Vi provade igen och samma sak hände igen. Onödigt att säga att vi undviker att röra vid varandra numera....

    Som tur är så är vi bägge Vattenmän, så vi tolkade det som ett elektriska fenomen beroende på att vi bägge hade torra händer. Törs inte tänka på vad som hade kunna hända om någon av oss hade förläst oss på romantiska tonårsböcker eller något sådant...

    SvaraRadera
  28. Hola mes amigos!

    Har ni saknat mig? Utgår från att tillvaron för er har stått still medan jag har solat och njutit av värmen:-)

    Jag är en storförbrukare av glödlampor. Det spelar ingen roll om huset är gammalt eller nytt. Vid ett tillfälle, som fler blev vittne till, så blinkade glödlamporna precis som om någon stått och tryckt på brytaren. Av - på, av - på... länge. En gång så "sköt" glödlampan sig igenom kupolen på lampan med en rejäl smäll och ett stort hål i kupolen.

    Jag tror att det finns mer mellan himmel och jord än det vi ser. Men vad det är, det vill jag inte ens spekulera i. Då får jag ta på mig hucklet först och ta fram kristallkulan och det orkar jag inte just nu:-)

    Kontrollordet blev "weirness". Vad säger ni om det?! Lite väl nära "weirdness". Läskigt:-)

    SvaraRadera
  29. Ann Onym: skönt att någon vågade bryta tystnaden. Och att det är fler som känner till "glödlampseländet".
    Jag tänker försöka ta det från den humoristiska sidan.
    En gång fick jag det dokumenterat. En journalist och fotograf från gp var och intervjuade mig i mitt kök. Mot slutet av intervjun berättade jag om rädslan för vulkanutbrott och jordbävningar som präglar Neapel. Även jag var givetvis rädd för detta när jag bodde där, och man förväntar sig ju ett vulkanutbrott inom relativt kort tid. Precis som jag sa: "Snart smäller det!" så gick glödlampan i taket med en smäll. Både journalisten och fotografen tyckte det var väldigt underligt. Då kände de ändå inte till att jag haft en vulkanutbrottsrelaterad elbrand tidigare. Hur som helst avslutas intervjun med det där, så det finns tryckt i tidningen och det vet man ju att allt som står i tidningen är sant.

    SvaraRadera
  30. Maja.. Jag undrade också över varför det var så tyst och stilla härinne.. :-)

    SvaraRadera
  31. Bitten: jag ska erkänna att jag själv tycker att sånt här är lite kusligt. Det kanske var därför det blev tyst...

    SvaraRadera
  32. Men nu är det ljus igen...
    Visst är ni kvinnorna underbara!
    Och jag är så glad för det...

    SvaraRadera
  33. Ja, så här tyst och stilla har det inte varit på jättelänge.
    Det var den där gången när nån (vem ?) stack in huvudet och sa:
    Hallå! Är det nån här?

    Men det tar sig snart igen som mordbrännaren sa :)

    SvaraRadera
  34. Tror du?? Kanske.. Jag lite så där allmänt ockult av mig så jag tycker inte att det är direkt otäckt.. även om vissa saker kan leva kvar länge..

    Jag blev tyst för att det VAR tyst.. liksom.. Men det kanske är så att många har svårt att prata om sånt här..

    SvaraRadera
  35. Nähä. Jag blev i alla fall inte tyst för att det var tyst här.
    Jag brukar nog tvärtom börja prata (här vill säga) om det blir tyst. Bara för att:)

    Jag har bara inte hunnit den här helgen. Men det kommer fler dagar och veckor.

    Ingen fara om det blir tyst en dag eller två tycker jag. Ibland behöver man ta igen sig bara.

    SvaraRadera
  36. Bitten: Hm. Så du är lite allmänt ockult av dig *s*!
    Det är kanske så man ska se det, som en normal del av tillvaron trots att man inte riktigt begriper hur det hänger ihop.
    Valens: man måste hitta ett nytt sätt att samtala. Jag tror att allt har sin tid, men om man kan skingra missförstånd så är det alltid något. Jag tror framförallt att man ska undvika ideologiska övertoner.
    Anonym 19.11: hahaha... Den har jag aldrig hört.

    SvaraRadera
  37. Jag håller med dig Maja...

    Ni kvinnor, ni är underbara...
    Jag tror inte att någon vettig människa tänker på riktigt framställa kvinnorna som onda... Alltså kvinnorna som grupp. Att det finns elaka kvinnor här och där är en annan femma; precis som det finns elaka män.

    ...Skrev jag hos Monica; och jag menar verkligen det.

    Vi måste hitta vägen tillbaka till en stadig harmoni mellan kvinnor och män. Och ett sätt att göra det är genom att undvika ideologiska övertoner, självklart!

    SvaraRadera
  38. Maja..

    Jag har haft "saker som hänt", inom och utom mig s.a.s ända sedan jag var barn, så då har man inte så mycket mer att välja på än ta det som en normal del av tillvaron.. :-) Dessutom ÄR det ju det..åtminstone för mig! Fast då blir man också mer skeptisk än "gemene man".. man lär sig skilja agnarna från vetet.. och jag tror din och Xerxes kristallkrona är "vete". :-)

    SvaraRadera
  39. *Trodde Maja var bortrest eftersom det var så tyst :)

    SvaraRadera
  40. Valens: det finns ju en stor harmoni mellan kvinnor och män, men det läggs lite vikt vid att prata om det. Undrar om det är för att när det är så är det så naturligt att det inte finns ord. Det är kriserna, och det negativa som får orden och så blir fokus rätt fel?

    Jag menar, vem bloggar om harmonin mellan människor, vad det än vara månde.

    Det brukar ju finnas såna där bilder med en anka och en katt som kramas. Ibland får man en känsla av att harmoni mellan människor är lika udda. Mycket för att det kanske inte finns ord, och så det gamla talesättet: hälsan tiger still.

    Men jag är glad att det går framåt. För det tror jag.

    SvaraRadera
  41. Då är vi överens.
    Och jag är minst lika glad att det går framåt. För det tror jag !

    SvaraRadera
  42. Vad fint. Kikade in lite men det gick inte att kommentera. Lagt in på favoriter i alla fall. ;-)

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)