lördag 20 mars 2010

Vivaldi för katterna

Visst är det vår? Visserligen ligger rätt mycket snö kvar och det händer fortfarande att det rasar ner enstaka bomber och missiler av is från taket. Men jag proklamerade för mig själv i morse att detta var den första vårdagen, och firade traditionsenligt med att sätta på Vivaldis årstiderna (då lyssnar jag på rubbet, alla fyra). Xerxes och Atossa vevade subtilt med öronen. Fiolerna kittlade uppenbarligen ganska intressant i fjunet i deras öron - men då Vivaldi ibland övergår till ett barockt bom bom bom ryckte Atossa till och tittade förfärat på högtalarna.
Igår kväll jagade Lady Camorra upp Xerxes högt i ett träd igen. Som alltid krävdes det att jag gick ut och ställde mig under trädet och ropade uppmuntrande till honom för att han skulle våga klättra ner igen.
- Jooo Gullebus, det klarar du!
(Vad ska grannarna tänka).
Jag gick en långpromenad runt Vinterviken idag. På en äng har man dumpat större delen av Stockholms söderförorters gatusnö, det har blivit ett dystert månlandskap med svartvita formationer som jag försökte föreviga med mobilkameran, men solen var lite för stark. Vilket inte är något att beklaga.
Nu är det dags för länkpyssel. Jag är glad över mottagandet av min nya bok. Och tacksam (ska försöka låta bli att låta jolmig nu) över att en såpass experimentell roman blivit så lyhört uttolkad.

I Arbetarbladet skriver Bodil Juggas om en Maja på makalöst gott humör.
En samtidssång som svänger, skriver Catarina Johansson i Kommunalarbetaren.
"I Mäktig Tussilago förenar Maja Lundgren humorn och skärpan från den sexglada romanen Pompeji med det bittra allvaret från Myggor och tigrar. Det blir bra det" skriver Christian Swalander i Alba.nu.
Jerker Jansson på Radio Voltaire talar om skildringen av galenskap och fäster vikt vid dikterna. Här kan man höra Jerker Janssons recension.
En stilist av Guds nåde, skriver Björn Widegren i Gefle Dagblad.
OK, några negativa också:
En mycket dålig roman och ett veritabelt magplask, menar Lena S. Karlsson i Dalademokraten .
Jesper Högström i Expressen menar att romanen saknar djup och smärta.
Inga-Lina Lindqvist i Aftonbladet menar att Lemmy är den enda karaktären som inte bara är yta.

Nämen vafan, vi drar några till positiva istället:
Borås tidning: Mäktigt om makt.
Svenska Dagbladet: Livet som ett plockepinn.
Vem är egentligen frisk? i Uppsala Nya Tidning.
Och så Släktkrönika på gott humör, i Norrköpings tidningar. Där pekar skribenten på alla nya gåtor som infinner sig successivt.
O-rädsla att skaka om det auktoritära, skriver Smålandsposten.
Tillägg:
Nu har jag hittat fram till en till:
Östersunds posten


- Nå, författarinnan. Hur känns det nu då? säger Spökskrivaren i Gaggböle Folkblad.
- Alldeles förträffligt, Spökskrivaren.

Det var ingen lång intervju ens för att vara i Gaggböle Folkblad.
På Gaggbölekuriren förbereder Ank-Käthe en fråga om det goda, det rätta och det sanna, och i kurran sitter tigerbossen och skriver sina memoarer. Och han har ju ett och annat på sitt samvete.

54 kommentarer:

  1. Jag har ju inte läst boken än, jag står ju på väntelista.. :-) Men det är kul att läsa recensionerna.. dom flesta är ju riktigt bra!! :-)

    Lite komiskt att den där människan Lena S. Karlsson tycker att förlaget inte borde "släppt igenom" den.. som att du behöver skyddas mot dig själv.. låter nästan som något som en f.d. DN-anställd bloggare hade kunnat skriva ihop!! :-)

    Jag blir mer och mer nyfiken på vad jag själv kommer att tycka!!

    ..förresten, Maja, Catarina Johansson i Kommunalarbetaren stavar sitt namn med C.. :-) Påpekar petimetern Bitten bara för att felstavade namn är sååå irriterande.. :-) Tycker jag!! Sorry..

    SvaraRadera
  2. Tack för påpekandet petimätern (jag föredrar stavningen med ä eftersom det är närmare uttalet av franskans petit-maître, fast jag tror båda är korrekta - ?).
    Ja jag tänkte just det, apropå att förlaget borde ha skyddat mig från mig själv nu igen - det är lustigt, jag har ingen statistik men tror inte att någon författare har fått höra det lika ofta som jag. En del ämnen som tas upp i Mäktig tussilago är kontroversiella, det är märkligt det där omyndigförklarandet som dyker upp då.
    Du tycker exakt vad du vill givetvis, och behöver inte dra dig för att lufta det, vad det än må vara.
    Värst vad tyst det blivit i kommentarfältet förresten, det var röj under förra inlägget...

    SvaraRadera
  3. Jag läste fel först: "jag firade traditionsenligt med att sätta på Vivaldi"
    hehehe...
    Den är jävligt kompakt. Inte en transportsträcka. Det viktigaste är inte relationsproblematiken tycker jag utan civilisationskritiken. Som i ett nötskal. Det med Anna Lindh är inte så långsökt. Där har du sökt upp det man inte får tala om nu igen. Du hade kunnat bygga ut den mer, kanske.
    Jo, jag har läst alla dina böcker utom Sprickan i ögat nu och tycker Myggor och tigrar är den tyngst vägande, mycket i Mäktig tussilago finns redan där. på ett sätt är den mer ogarderad, på liv och död. Samtidigt är det lite saltomortal att ha en manlig dåre i huvudrollen nu plötsligt och kvinnor som framstår som skräniga helveteshäxor (med några undandtag och i centrum är det ju offrade kvinnor också).
    Jag tror att jag känner igen ett citat. "Kvinnan konstruerar våldtäkten med sin kropp" - visst är det någon brud i media som skrivit det?
    Well Maja man vet inte alltid vad som är satir och vad som är realism.

    SvaraRadera
  4. Zigge: det finns väl ett par mer eller mindre ordagranna citat på bjudningen, och det ena är det du nämner. Det andra är "barn är en emotionell investering i framtiden". Hur ekonomiskt språk nästlar sig in i verklighetsuppfattningen är ju ett tungt tema. Jag rangordnar inte mina böcker, kan liksom inte tänka på det sättet. För övrigt kan jag bara instämma i det du skriver. Acherons pratskum är knappt satiriserat, och det som är tabu är verkligen tabu.

    SvaraRadera
  5. Maja.. Ha-ha.. det vore ju typiskt om jag stavar fel i samma mening som jag klagar på din stavning i.. :-) Men jag kollade lite, och tydligen kan man stava med e oxå!! *PHU* :-) Vilken lättnad!! (Fast din stavning är nog den mer rätta, verkade det som.. )

    Ja, det behöver du inte vara orolig för.. att jag inte kommer att säga vad jag tycker, menar jag.. :-)

    Här kan du förresten se Xerxes och Atossas (drogade?) småbröder..

    http://svtplay.se/v/1929506/bolibompa/zion_oxh_zeke?cb,a1364151,1,f,-1/pb,a1364150,1,f,-1/pl,v/sb,k102596,1,f,-1

    SvaraRadera
  6. Jag håller på att läsa om Mäktig Tussilago. Därför har jag varit tyst.Jag vill helst göra en omläsning innan jag uttalar mig (men jag tycker om den, så mycket kan jag säga).

    Det är mycket att ta in. Jag har en känsla av att det blir fler omläsningar än så.

    SvaraRadera
  7. Som en trogen konservativ, står jag fast vid att välkomna Mäktige Tussilago, Oscars triumf i ögat.

    Och blomman Mäktig Tussilago
    Kan vakna när den lejonlikt
    Har fått sin vilja genom.



    Bretons Nadja?

    Déjà vu...
    ...går i sina egna fotspår ser jag det lite som en revansch för Nadja. Den galna kvinnan upprepar medvetet en handling från en tid då hon var förlorad, och jag tyckte mig se en utmanande stolthet i hennes blick. (Maja
    André Breton och galenskapen som konst
    )


    OK, Vivaldi då?
    Hans musikstil var nyskapande och bröt mot fastlagda traditioner då det gäller form...


    Oscars triumf i ögat...

    SvaraRadera
  8. Bitten: tack, den lägger jag in i bloggen. Värst vad söta de är.
    Anonym 19.11: den är kompakt, och meningen är att läsaren ska vara fullständigt fri.
    Valens: ja, Oscars triumf i ögat! Den utmanande stoltheten i Nadjas blick. Liksom Anna Odells halsbrytande aktion.
    När du talar om musiken, så håller jag just på att sätta mig in mer i Beethoven, och det som intresserar mig mest är det där "nej men så kan man väl inte göra", samtidigt som det rastlöst sökande temperamentet är ett slags desperation (i jämförelse med Monteverdi till exempel).
    Tack för lyhördheten, det viktiga är ju att inga formuleringar är utsmyckning.

    SvaraRadera
  9. Maja, jag blir allt lite rörd av din attack mot "värdelösheten". Och jo, jag instämmer med din analys (eller en av dina karaktärers analys) av mordet på Anna Lindh. Det kan knappast ha varit en slump att han var serb, förvirrad eller ej, och det hänger ihop med utrikespolitiken som den bedrivs i Sverige idag.
    Den brist på djup och smärta du blivit anklagad för tror jag helt enkelt handlar om vissa ironiska skribenters projicering av sina egna tillkortakommanden på dig.
    Kvinnor ska helst förbli i relationsträsket eller bli förgubbade. Nu jämförs du med Norén och det är totalt missvisande.
    Jag blev sorgsen av Mäktig tussilago eftersom den rymmer så mycket av det som barkar åt helvete.

    SvaraRadera
  10. Jag ville också fråga om detta med "kristen socialist" - för mig är både kristen och socialist något negativt. Jag ville höra om hur du ser på det.

    SvaraRadera
  11. Mariannesson: ja det bör jag verkligen tala mer om, eftersom det är ohyggligt missbrukade begrepp.
    Vi får se, antagligen kommer jag att berätta mer om vad jag menar med det. Som etikett kan jag säga på en gång att det är missvisande utifrån vad "kristen" och "socialist" står för idag. Det är ganska många som säger sig vara det ena och det andra, och det har de förstås all rätt att säga. Men diskussionen måste handla om vad det betyder.

    SvaraRadera
  12. Har du sett att du kallas "Maja Lundberg" på Aftonbladets kultur?
    Jag höll på att skratta på mig.
    http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article6804464.ab
    Maja "Lundberg" blir ihopbuntad med Norén, som kontrast till något "svidande vackert om kvinnor".
    Norén skriver väl svidande vackert om unga kvinnokroppar, men vad har det med dig att göra?
    Mer än att du är för jobbig så ditt namn blir felstavat.

    SvaraRadera
  13. Anonym 00.23: japp, det såg jag.
    Vem som är maestro och vem inte avgörs inte av stavningen på ett namn. Men Noréns dagböcker och Myggor och tigrar är diametralt olika.
    Det ändras inte av nervösa steppningar och försök till sammanblandningar.

    SvaraRadera
  14. Du är en skitdålig marknadsförare maja.
    Surfa lite mer på medievågen så får du fler än typ hundra besökare per dag.
    Det krävs list och strategi för att få besökare till en blogg, du harvar i ett grått land. Hyfsat berömd författare men jämför med andras besöksstatistik så är det lite.
    Dom flesta får flera tusen direkt, du får tänka omlite för det tror jag du har potential att göra. Det kan handla om nåt så enkelt som att döpa om bloggen eller lägga in "snabbast, schysstast, sexigast, bäst"...
    var inte så jävla trög och omständig, du hittar inte en publik.

    SvaraRadera
  15. anonym skitskalle.
    titta på vilka som får tusentals besökare per dag och vilka som går igång på
    det.
    Det behöver inte betyda att man inte kan träffa rätt och nå många trots att man har nåt mer än ren konsumtion eller krigföring att komma med.
    Jag tycker maja skulle som Beatles kunna nå ut men inte att hon ska anpassa sig.
    "sexigaste bloggen i stan", sju miljoner besökare, "hormaja" åtta miljoner, "jätteberömda maja" "bra trots att jag är över förti" - "våld mot våldet" "psykopater mot feminismen", "feminister för familjen", fy fan för krigochkvinnoskiten på internet.

    SvaraRadera
  16. Jag ser inte alls Mäktig Tussilago som populistisk. Men den kan säkert uppfattas som så. Det går en båge från Helle Kleins 140.000 i månaden till hyllningarna av Anna Lindh som mor, något av svensk blindhet och förträfflighet, och en oväntad hyllning av kvinnan och modern som god i sig trots så många ifrågasättanden av familjen. En god moder kan göra felaktiga bedömanden men det är otänkbart i Sverige att koppla mordet på Anna Lindh till hennes utrikespolitiska ställningstaganden. Att det är en feministisk katastrof att omyndigförklara en kvinna så till den milda grad som Anna Lindh är trots allt en bagatell i sammanhanget. Den politiska realiteten är allvarligare, bortsett från diverse kvinnliga kuttersmycken. Och det är där fokus borde ligga: vad Sverige tar ställning för och varför.

    SvaraRadera
  17. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  18. Och jag är alltså samma som anonym 00.56 (som borde gått och lagt sig för längesen)

    SvaraRadera
  19. Det är en sak om Peter Englund börjar med en betraktelse om snö och katter men för maja verkar det defensivt kvinnligt i negativ bemärkelse. Lite mer offensiv politik och lite mindre natursnack i framtiden får man hoppas på.

    SvaraRadera
  20. Goddag yxskaft på er - lite halvtrista kommentarer tycker jag en del så jag gallrar lite.

    SvaraRadera
  21. Peter Englund och Stieg Larsson... jag ska fundera lite mer på era budskap *S*
    Jag rekommenderar lite mindre rättshaverism och upprördhet på det hela taget... Och den anonym som håller ett öga på min besöksstatistik, är det Bloggtoppen du utgår ifrån eller? Hm...

    SvaraRadera
  22. "lite mer offensiv politik" - anonym nattuggla: jag tror inte du hajar grejen riktigt.
    Well, nu frukost.

    SvaraRadera
  23. Maja..

    Jag var på väg att kommentera här i morse, men jag hejdade mig.. tyckte att det var bloggägarens grej att "reda ut" det där.. :-) Du gjorde mig inte besviken!! :-) Den här bloggen är ju unik!! Och liknar förmodligen inga andra författarbloggar.. fast egentligen får jag gissa här, för din är den enda jag följer!! :-)

    SvaraRadera
  24. Bitten: det är lite svårt att gallra när folk rockar loss på det där sättet. Jag vill inte vara för sträng, för på sätt och vis är det intressant det som sägs, eller bara utflippat och skoj. Men när det blir för monomant och monotont så...
    Apropå diskussionen om mordet på Anna Lindh så överväger jag att göra något för mig väldigt otypiskt, nämligen åberopa mig på skönlitteraturens frihet och vikten av att hålla isär författaren från verket. Å andra sidan tycker jag att det skulle bli en aning fegt även här. I viss utsträckning uttrycker nämligen Lotta på bjudningen mina egna tankar kring detta. Som Anonym 02.13 påpekar så är det tabu att ens antyda en koppling till utrikespolitiken. För övrigt anknyter ju även detta till temat: vem är egentligen galen?

    Förresten tack igen Valens, vilken fin uttolkare du är.

    Idag är det snöblandat regn i Stockholm.

    SvaraRadera
  25. Maja..

    Med förbehållet att jag ju inte läst boken än och därför inte vet hur samtalet om Anna Lindh "låter", så dristar jag mig att uttrycka en åsikt ändå.. :-)

    Jag tror nog att Anna Lindh KUNDE råkat ut för det hon råkade ut för baserat på svensk utrikespolitik, ingen som helst tvekan om det..

    Men jag tror faktiskt att det faktum att Mijailo Mijailovic´ råkar vara av serbiskt ursprung inte har ett dugg med saken att göra.. (Men det är ju bara min personliga uppfattning!!) Jag har en känsla av att om han den dagen i stället fått syn på någon annan känd person som han kanske inte hyste positiva känslor för, så kunde offret varit ett helt annat!!

    Jag tror att hans psykiska status var det som avgjorde att det gick som det gick, inte hans ursprung.. men jag kan ju såklart ha fel!

    SvaraRadera
  26. Du har säkert helt rätt i det (samtalet i boken är för övrigt gällt, fasansfullt och konspiratoriskt)

    SvaraRadera
  27. pötimätr borde det stavas
    (det hamnar nära det franska uttalet)

    SvaraRadera
  28. en till konspirationsteori: Maja Lundberg (hohoho) det kan inte undgått en endaste redigerare på Aftonbladet att du heter Lundgren eller?

    SvaraRadera
  29. Hehe Zigge, det ser komiskt ut eftersom artikeln handlar om att det bara är män som kan vara stora. Men att det skulle vara gjort med flit, mjä...

    SvaraRadera
  30. Jag ber om ursäkt kära vänner, så här ska man inte göra (redigera inlägg i efterhand, då de t.o.m fått kommentarer redan). Men jag tog intryck av ett visst gnöl bland kommentatorerna och kortade inlägget.

    SvaraRadera
  31. “Acherons pratskum är knappt satiriserat, och det som är tabu är verkligen tabu.”

    Min första reflektion över Acherons pratskum.

    Acheron, smärtans flod, floden som bildar gränsen till Helvetet. I Dantes Den gudomliga komedin, så skeppar Charon över en strid ström av människor, och vilka är det som han skeppar över?
    De som inte levat, de som inte åstadkommit någonting, inte ens försökt, utan bara flutit med. Sedan så skyller de sina misslyckanden på allt och alla utom sig själva.

    Mister ska följa Oscar på “en nerstigning som också skulle vara en uppåtstigning.”

    Mister frågar Oscar vad det var under middagen från helvetet, vad som knuffat Oscar över kanten och Oscar svarar: Acherons pratskum.

    Vid ett annat tillfälle så säger han:
    “-Rösterna våldgäster mitt huvud. Acherons skum läggger sig runt mig och stelnar.”

    “Acherons prastskum. Madame Tussauds åsiktskabinett.”

    Jag tolkar Acherons pratskum som att Oscar, till slut under middagen, inser att han själv och hans gäster inget har vågat, de har inte levat. De framför bara stelnade fraser och åsikter.

    Pratskum, de är alla misslyckade eftersom de inget vågat. Skyller det på allt och alla utom sig själva. Och kommer att stå i den långa kön för att bli fraktade över smärtans flod.


    Vilken fjäril var det som utlöste tyfonen i Oscars huvud? Verkar väl ha varit allihop?

    De samtal som förs under middagen, går de att göra satir av?

    SvaraRadera
  32. Gökboet hoppas jag att det inte var som fick Lemmy att hjälpa Oscar att rymma.

    Chief Broom i Gökboet flyr själv ifrån dårhuset efter det att han kvävt den lobotomerade rebellen McMurphy med en kudde. Jag tänker mer på Harens år, där huvudpersonen drar från hispan när han ser sin älskade hare ute på den gröna gräsmattan. Drar iväg mot samma berg som Chief Broom. :)

    SvaraRadera
  33. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  34. En ettrig en: ja, allihop. Och fler därtill.
    Lemmy är förstås ett slags referens till Chief Bromden, men på ett ganska... annorlunda sätt, det handlar inte om några likhetstecken. Det är viktigt att han ar på medeltidsveckan - det fanns ju indianer under medeltiden bara det att vi inte kände till dom då.
    Med tanke på hur snäll Mister är, så är anspelningen på Gökboet inte heller hårt knuten.
    Iallafall, han dansar i lägenheten under.

    SvaraRadera
  35. Clam: ja, det är kanske inte precis vad man har längtat efter. Mer snö, menar jag.

    SvaraRadera
  36. En ettrig en: sen kan jag ha en liten invändning - som jag ser det handlar det föga om försuttet självförverkligande eller frihetsdrömmar, de skulle gott kunna ingå resonemangspartier och ha yrken de inte sådär jättekände för, dramat utspelar sig inte på individnivå egentligen och handlar inte mycket om familjens vara eller inte vara, eller västerländskt självförverkligandes vara eller inte vara. Utan mer om världskatastrof. Fast nu ska jag vara lite töst ett tag tror jag.

    SvaraRadera
  37. När jag läser Mäktig tussilago så drar tankarna iväg åt många olika håll, läser lite till och så snurrar jag iväg åt ett annat håll. Gillar det :)

    Mycket fjärilar blir det....

    Och googlar, wikipediar och letar efter mina böcker i källaren, mycket, MT kommer att hålla mig sysselsatt länge :)

    Källaren, där hittade jag mitt mycket dammiga exemplar av Den gudomliga komedin...

    Jag läser MT med stor förtjusning och behållning.

    Fast jag gör ett litet uppehåll i omläsningen just nu, din vårtradition fick mig att tänka på min påsktradition, jag läser Mästaren och Margarita till påsk, nästan alltid. Sen jag läste den för säkert tjugo år sedan. Så läser just nu Mästaren och Margarita.

    SvaraRadera
  38. världskatastrof, nu fick jag ännu mer att tänka på..

    Fast just familjen tänker jag inte så mycket på och manuset som alla verkar sträva att leva efter, visst finns det mest på samhällsnivå?

    SvaraRadera
  39. En ettrig en: Läsaren är kung & drottning, nu skante jag skriva någon något på näsan mer.
    Ah, sicken bra påsktradition att läsa Mästaren och Margarita!

    SvaraRadera
  40. Maja, du skriver inte något på näsan, ger nya saker att fundera över :)

    Mästaren och Margarita, det finns två sorters människor, de som älskar den boken och de som ännu inte har läst den!

    Första läsningen, den vände upp och ner på mitt begrepp av vad som är gott och vad som är ont bl a

    SvaraRadera
  41. Ah, ja just det. Lite så gör den.

    SvaraRadera
  42. Det var verkligen många tråkiga och oinsatta kommentarer förra natten. Jag var också på väg att svara i morse men hejdade mig. Det är ju trots allt bloggerskans sak i första hand.
    Men det märks ju tydligt att det är folk som inte läst här nån längre tid. Då hade man ju vetat att det där med marknadsföring har det tjatats om femtioelva gånger tidigare. Och att Xerxes, Atossa och Lady Camorra är en del av bloggen. De tillför nånting speciellt till atmosfären här.
    Jag tyckte att det var synd att du tog bort det stycket Maja. Framför allt om det var på grund av de dumma kommentarerna.
    Jesus alltså! En man kan skriva om katter och snö men en kvinna som gör det är defensivt kvinnlig i negativ bemärkelse.
    Sånt rent trams!

    SvaraRadera
  43. Mäktig Tussilago är för mig en samhällsskildring i vid bemärkelse. Vid på så sätt att den inte handlar om tillståndet i Sverige enbart. Jag kan inte riktigt få den till att handla om familjen eller moderna förhållanden eller Oscars psykiska tillstånd som man ju hört en del prata om. Inte på det sättet att man kan sitta och försöka lista ut vad Oscar lider av. Där håller jag helt med Zigge.

    Jag hade sjukt roligt under den första halvan. Jag skrattade högt redan på sidan 20 nånting och beskrivningen av syster Lisa på Bookbom. Så mitt i prick.

    En riktig pärla var också Oscars replik:
    "Det var så här Mister, sa Oscar och öppnade ögonen. Att de beundrade glasen extra mycket för att de inte vågade säga att Katharina inte var där."

    Just precis så är det ju. Det händer väldigt ofta i sällskap att folk har dolda budskap på just det sättet, och det är den sortens repliker som man mycket väl förstår, som man är helt försvarslös mot. Vilket ju är meningen.

    Det var intressant att se hur mycket man kände igen sig, och kände igen diskussioner från media och bloggar. T.ex våldtäktsdiskussionen.

    Riktigt kul var det också att känna igen så mycket från bloggen. Det är mycket som du skrivit här som får ytterligare mening i och genom boken. Som att vissa bloggar i kommentarsfälten låter som en middag hos Oskar Riktelius. Eller katter i ljuskronor.
    Jag har mer jag vill säga om boken. Jag återkommer om det.

    SvaraRadera
  44. Anonym 19.11: jag har sparat stycket. Tyvärr så har det gått och blivit vinter igen, åtminstone i stockholm (kan det bero på att jag strök det om första vårdagen...???)
    Jag lägger in det igen.
    "Marknadsföring" är ett uttryck som förekom oftare förr. blähä.
    Jo, snacket på den där middagen är tidstypiskt.
    Kristallkronan hamnade i en annan dager även för mig när Xerxes hoppat upp i min egen.
    Lite trött, har varit och käkat pizza med en väninna. Skriver mer sen.

    SvaraRadera
  45. Nu har jag läst de flesta recensioner också. Jag gillade bl.a den i Gefle Dagblad.
    Och för att låna lite från en annan skribent så tyckte jag att Aftonbladets recension var ett veritabelt magplask. Hon hade verkligen inte lyckats ta in nånting. Det är nästan genant att läsa det.

    Bokens växlande mellan prosa, poesi och vers kändes alldeles naturligt och självklart. Det kändes så rätt, att det inte går att tänka sig just den här boken utan det.

    Jag har min egen tolkning av titeln och alla tussilagos som förekommer. Men jag tror att jag inte vill nämna den. Vissa metaforer tolkar man på ett nästan ordlöst sätt, och är ibland bäst att behålla för sig själv.

    SvaraRadera
  46. Tack Anonym 19.11. Dina ord känns ju som att dricka källvatten för en förf. Alltså, att jag inte skulle ha något ärende, eller att boken skulle vara tom, eller ett "litterärt Ullared" - alltså som att gå omkring med en kundvagn, konsumera - det är ju fel. Så skriver man nog bara för att jävlas.
    Björn Widegren i Gefle Dagblad skrev en av de allra bästa artiklarna om Myggor och tigrar hösten 2007.
    Jag ska fixa länkar i hemsidan för den boken.
    Nu har jag lagt tillbaks Vivaldi för katterna-stycket.
    (Just nu lyssnar kissarna på Hildegard von Bingen)

    SvaraRadera
  47. Det tar sig bland recensionerna, Maja!

    Jag skulle förresten köpa Mäktig tussilago förut, men just den bokhandeln, som jag besökte, hade tydligen inte boken bland sitt utbud ännu. I morgon ges emellertid ytterligare tillfälle för bokköparexkursioner.

    Förresten, hur kom det sig att Systerdysters kissemissar fick vara med på Bolibompa (med ett "l" ;-) ?

    SvaraRadera
  48. Enligt wikipedia stavades det tydligen från början Bollibompa. Det är ju en lite märklig ändring då man kan undra vad det är för bol som försigår i Bompa egentligen. Särskilt som det är ett barnprogram. Och var ligger Bompa? *Den diminutiva moralens Pöti-Mätr drar återigen igen ut på ett Don Quixotiskt fälttåg*

    SvaraRadera
  49. Ja, jag vet faktiskt inte - jag har alltid tyckt att det låter lite pinsamt. Nästan ännu värre med bara ett l. Brrrrr.

    SvaraRadera
  50. Tristan: jodu. Frågorna hopar sig. Systerdyster tiger.

    SvaraRadera
  51. Maja, det är bara att googla på bola och boleri... *ryser också vid blotta tanken*

    SvaraRadera
  52. Maja, "något" får mig att tro att du vet men att du är belagd med systerdysterlig tystnadsplikt! Så jag ska inte pressa dig. =))

    SvaraRadera
  53. Är det "myggigt" att du kallas Maja Lundberg på Aftonbladets kultur?

    SvaraRadera
  54. Anonym 22.45: ja, det skulle jag tro.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)