måndag 22 november 2010

Sluta betrakta era barn som köttklister

... och era fäder som illaluktande fyllbultar.
Jag har en idé om utveckling av bloggen - för om jag får leva och ha hälsan och bröderna di Biasi inte känner sig föranledda att höra av sig (faran är säkert över idag, det finns liksom ingen anledning längre) och om elektroniken står mig bi och hackersrarna håller sig passiva, då hoppas jag att kunna driva bloggen min några årtionden till, ja ända tills det är dags att bli mull - och den idén går ut på något i stil med fransmännens "explication de texte". Det vill säga, ungefär som den minimala analysen av Savianos containerthriller nedan: ett gott arv från skolastiken eller vad fan det kan vara ett arv från, det som barnen får lära sig i skolan i Frankrike. Textanalys.
Jag har hört via djungeltrumman att Johan Jönson hatar förståndshandikappade. Fast det där ska jag inte uttala mig om, det är tänkbart eller sannolikt eller till och med sant att det är sitt jobb han hatar, och inte de förståndshandikappade.
Jag tänkte, av ren slöhet, eftersom det finns böcker jag inte tar mig tid att läsa, att den som vill kan slänga in ett citat ur någon bok - och så kan vi diskutera det citatet. Inte precis någon originalidé: sånt görs relativt sällan på kultursidor numera, eftersom utrymmet är så begränsat, däremot ganska ofta i olika bokcirklar på nätet, där utrymmet är fullständigt obegränsat.
Det finns två saker som det litterära etablissemanget (märk väl, etablissemang och elit är inte samma sak, ibland är de varandras motsatser, hur otrevligt det än är tänker jag fortsätta hävda det) har svårigheter att bedöma och uttala sig om: det ena är litterär kvalitet, det andra är moralfrågor. Det som upprör den ena gäspar den andra åt och vice versa. Just därför kan det vara en poäng med att väldigt noga samlas kring ett kortare utdrag ur en text, och med eller utan akademisk utbildning resonera kring detta.
Favoritcitat, röda skynken, eller huvudbryn. (Ett huvudbry, två huvudbryn).

Detta skrivet i den allra värsta hast: plikterna kallnar, väskan väntar att packas, osv.

24 kommentarer:

  1. "dags att bli mull" - av alla orden var det liksom dessa jag fastnade för - vad säger ej ord ibland...

    SvaraRadera
  2. Marianne: jo, är det inte något man kan tänka, när det är dags att ta farväl? Dags att bli mull?
    Personligen är jag förtjust i tanken på döden, det är en sån här... egenhet kanske.

    SvaraRadera
  3. Maja! - Du menar väl inte att du vill att jag ska ta farväl av Dig och Din blogg? - jag vet - är medveten om - att jag är annorlunda och mina kommentarer irrelevanta - konstiga ibland - min förstfödde son som dog vecka 48 år 2006 ligger och multnar i graven - jag har detta med multnandet i jorden som något som är 'nära inpå' - f'låt Maja att jag tar plats med mitt 'ältande' här på Din blogg! - du kan naturligtvis ta bort det - it is up to you!

    SvaraRadera
  4. nej MarianneJ, något sådant menade jag inte.

    SvaraRadera
  5. Utan bokstavligen bara detta: gillar tanken att en dag bli mull. Ingenting annat.

    SvaraRadera
  6. Maja! - ja vare sej man vill det eller inte... livet får ju ett speciellt värde när man hela tiden är medveten om att en dag - när nu denna dag infaller - så kommer man att bli en del av jorden - i livet kan man ha orden - men då i jorden då har man bara jorden...

    SvaraRadera
  7. "i livet kan man ha orden - men då i jorden då har man bara jorden..." vackert uttryckt.

    SvaraRadera
  8. Citat; inledningsmening:
    "Rinaldo Johansson var en höjdrädd och enbent före detta lindansare."

    Edgard J.

    SvaraRadera
  9. Inledningsmening ur ditt nya epos? Fortsätt sådär, Edgard.

    SvaraRadera
  10. Inledningsmeningar är ju annars ett intressant ämne. Jag föredrar dem i regel något mindre spektakulära än Edgards. När författaren arbetar med lite mer diskreta medel och inledningen suger tag i en utan att man nödvändigtvis förstår varför. Riktigt avtändande blir det när avsikten att fånga ens intresse är alltför uppenbar. När det blir svassigt. Men för att återvända till Edgards inledningsmening kan jag inte låta bli att imponeras en smula av den friska satsningen – den liksom kastar sig ut på linan, utan skyddsnät. Publiken håller andan. Hur ska det gå?

    SvaraRadera
  11. Lars: jo han tog i där, Edgard. Både höjdrädd och enbent.
    Ja, förstameningar är intressant. Jag gillar "Äntligen stod prästen i predikstolen" mycket. Det hade kunnat spåra ur, bli galopp av det, men det funkar hela vägen.
    "Länge gick jag och la mig tidigt". Den är väldigt odramatisk, nästan grå. Det hade kunnat bli platt fall därifrån.
    I den lite surrealistiska traditionen:
    - Merdre!
    Första meningen i Kung Ubu. Och han hade en toalettborste i handen.
    Det var inte så nytt egentligen, det byggde väl på en gammal Commedia dell'Arte-tradition i grund och botten.
    Och så gillar jag André Bretons öppning av Nadja: "Vem är jag?"

    SvaraRadera
  12. Fina exempel, inte minst Lagerlöfs och Prousts.
    ”Lydia brukade bada ensam”, är en gammal goding som jag fortfarande gillar.
    Och första meningen i ”Madame Bovary”: ”Vi höll på med läxorna när rektorn kom in, följd av en elev i sina bästa kläder och vaktmästaren med en stor pulpet.” Den ser kanske inte så mycket ut för världen, men den fångade mig omedelbart när jag var helt ung, och jag tycker fortfarande att den är strålande.
    Kafkas ”Processen”, förstås. Och Camus’ ”Främlingen”. Fast det är nog två meningar, egentligen, inte en. Jane Austen har bra inledningsmeningar, vill jag minnas, i ”Stolthet och fördom” och ”Övertalning”.
    Första meningen i Richard Yates’ ”Easter Parade” tycker jag också om (för att ta en bok jag läst rätt nyligen), trots att den på sätt och vis avslöjar ”för mycket”: ”Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand förföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.”
    Ja, det var bara några…

    SvaraRadera
  13. "The family of Dashwood had been long settled in Sussex".
    (Pride and Prejudice). Ja. Det är bra.
    "Sir Walter Elliot till Kellynch Hall i Somersetshire var en man som aldrig för nöjes skull grep till någon annan bok än adelskalendern; där fann han sysselsätting under overksamma timmar och tröst under betryckta; där väcktes hans sinne till beundran och vördnad" osv, ja, det håller.

    SvaraRadera
  14. Två glödlampor gick sönder på raken. På grund av "Min kamp". Måste försöka kolla upp det där med bioelektricitet ordentligt, eftersom det så kallade glödlampseländet alltid inträffar vid kraftig psykisk laddning.

    SvaraRadera
  15. Jag tror du fick tag i fel roman när glödlamporna pajade. Dashwood-citatet är från “Sense and Sensibility”. Första meningen i “Pride and Prejudice” låter så här: “It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife.”

    SvaraRadera
  16. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  17. Lars: ja det gjorde jag minsann. Sense and sensibility var det ju. Inledningen till Pride and Prejudice är nästan ännu bättre.
    Sen är det inte så kul med Austenepigoner, men det är en annan femma.

    SvaraRadera
  18. Artonhundratalets upptakter, unbeatable:
    "Under ett halvsekel var det många damer i Pont-l'Évêque som avundades fru Aubain hennes tjänarinna Félicité."

    Vad gäller Rinaldo ovan, så vill man veta vad resten av textstycket går i för tonart. Vildsint komedi? Vemodig ballad om de enbentas mödosamma vandring genom livet?
    Ibland kan de sorgsnaste (och vackraste) texterna börja som neddekad Hollywoodregissör på skämthumör:
    "Chefen sade till mig:
    - Jag behåller er endast av hänsyn till er aktade fader, annars hade ni för länge sedan flugit härifrån.
    Jag svarade honom:
    - Ni smickrar mig för mycket, ers excellens, genom att tro mig om att kunna flyga."
    Ganska effektivt, men inte helt värdigt författaren. Mycket snart klingar dock alla lustifikationer av, istället följer drygt 150 melankoliska sidor på temat Jag-kämpade-mot hierarkierna-och-hierarkierna-vann.
    (Tjechov, Mitt liv)

    Den här typen av inledning är inte heller så dum:
    "Om änglar:
    En ängel hängde sig på och följde honom nästan överallt och höll honom sällskap en avsevärd tid. Ängeln var utstött eller hade flytt från någon sorts paradis."
    (Eyvind Johnson, Livsdagens lång)

    Herr Q.

    SvaraRadera
  19. hahahaha.... har Tjechov.... skrivit.... det där.... nä.... ajajajaj...

    SvaraRadera
  20. Den här då:
    "Hon var medellång och han, Gérard van Bever, en aning kortare".
    Patrick Modiano, Du plus loin de l'oubli (tyvärr inte översatt, fantastisk roman)

    Herr Q

    SvaraRadera
  21. " i livet kan man ha orden - men då i jorden då har man bara jorden"

    Fantastiskt fint Marianne.

    SvaraRadera
  22. Anonym! - Tack snälla - det är just beröm jag vill ha - när jag själv tycker jag har kommit på något bra - tack än en gång - nu mår jag betydligt bättre bara p g a detta lilla erkännande - min ambition - som 'poet' är att vara så enkel som det bara är möjligt - så få ord som möjligt som uttrycker så mycket som möjligt - optimalt alltså - så pretentiös är jag - men se min presentation av mig själv på min blogg: "vem är jag? - eee männscha bara! - as simple as that? Yes!" - Tack för ordet!

    SvaraRadera
  23. Det ska jag göra!!

    SvaraRadera
  24. Ja, jag instämmer med anonym. Jag tycker att Marianne borde sammanställa en diktsamling, och det är inget jag bara säger. Skulle tro att du har material så det räcker.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)