måndag 13 december 2010

Apropå "det smittsamma språket"

Johan Lundbergs Newsmillartikel Hatretoriken mot Vilks triggar igång galningar verkar främst rikta sig mot Mattias Gardell och Andreas Malm; jag har inte läst någondera så jag vet inte om de använder en sjukdoms- och smittoretorik lika hamrande som den Lundberg tillskriver dem.
Lundberg hävdar att kampen mot islamofobin tar sig lika extrema uttryck i Sverige som då totalitära regimer begår räfst och rättarting mot oliktänkande.
"Påstått besmittade människor hängs ut och deras umgängeskretsar kartläggs i de omfattande undersökningar som har gjorts av hur smittspridningen har gått till och hur den riskerar att fortsätta. Om ingenting drastiskt görs."
Ett synnerligen uppskruvat tonfall med andra ord - och man bör väl inte vara så infam att man antar att den egentliga skymfen och förföljelsen består av detta:
"Påstått besmittade människor får inte delta i stora offentliga tillställningar som Nobelprisutdelningen och Nobelmiddagen".
Talet om smitthärdar påminner mig i alla händelser om den alldeles eminenta boken LTI av Victor Klemperer om nazismens språk, särskilt då han mot slutet går in på det efterföljande begreppet "avnazifiering" - d.v.s att bekämpandet av nazismen till viss del övertog nazismens eget språkbruk. Liksom det judiskt kosmopolitiska och liberala beskrevs som en smitta av nazisterna, som en sjukdom som hotade den rena äkta identiteten, så kom därefter nazismen i sin tur att beskrivas som en smitta (vilket trots allt är betydligt mer träffande, man kan förstås också tala om masspsykos).
I förordet till LTI diskuterar redaktörerna Charlotta Brylla och Otto Fischer Klemperers språksyn, vilken har kritiserats för att vara alltför deterministisk: om det propagandistiska språket kan ha en sådan makt över tanken att till och med icke-sympatisörer och judar till sist använde nazisternas språk, som Klemperer konkret visar i boken - "ingen av dem var nazist, men förgiftade var de allihopa" skriver han vid ett tillfälle - så skulle slutsatsen kunna bli att även förövare är oskyldiga, eftersom ett visst slags språk är en maskin som ingen kan värja sig emot, en bärare av en nära nog metafysisk ondska.
Men som redaktörerna påpekar är Klemperers språksyn inte så deterministisk. Det är inte så enkelt som att språket är boven i dramat, eller att det skulle vara omöjligt att undvika att tala vad Klemperer kallar "segrarens språk".
Idén om det smittsamma språket kan sammanfattas så här: vissa tankemönster med schizoparanoida drag bär på ett slags hypnotiska baciller, eller så här: det finns magnetiska paranoida tankesystem som tar fram något som finns latent i alla tider och inom alla människor, ett skarpt vi-och-domtänkande som det nu vanligen kallas, en renhetsmani och uppsplittring, polarisering.
För att det här ska bryta ut i full kraft och få omfattande konsekvenser krävs det manipulation ovanifrån. För det mesta - eller möjligen alltid - brukar det då finnas ekonomiska intressen bakom.
Johan Lundberg skriver: "Jag tror kort sagt att det kan finnas en fara i att utmåla vissa människor som sjuka, en fara i att driva kampanjer där man genom medvetna feltolkningar framställer enskilda individer som orsaker till hemska och genomgripande samhällsförsämringar".
Jag skulle tro att den ekonomiska situationen i Sverige är såpass god och regeringen såpass balanserad att någon masspsykos inte behöver bryta ut. Det var väl ungefär detta Reinfeldt syftade på när han talade om att det gäller att undvika spekulationer som leder till låsning av bilder som ökar spänningar i samhället. Det finns alltså en medvetenhet om att ett samhälle i viss mån fungerar som ett psyke: en attack eller kränkning leder ofta till en mekanism som kan bli alldeles för stark, den nedärvda tendensen att skilja vän från fiende rasar på med full kraft för att bevara gruppen. Då försvinner alla distinktioner. Och då, för att låna ett buddhistiskt begrepp, blir det som att vråla för att överrösta sitt eget eko.
Jag funderar på att översätta Giuseppe Missos beskrivning av hur upptrappningen inför ett camorrakrig går till. Tvivelsutan finns det några universella drag: från mental psykologisk krigföring via förolämpningar till våldsutövning; en propagandaapparat för att värva anhängare; från början konkurrens om ett territorium, om resurser och tillgångar men lika mycket en historia om personlig fåfänga, och - vilket är mest lysande i skildringen - så småningom ett slags glömska av vad allt från början handlade om. Målet försvinner helt ur sikte. Situationen med att vråla för att överrösta ekot har uppstått.

Tillägg klockan 16.06 för att det inte ska råda några missförstånd:
militant islamism är självklart ett tankesystem som kan omfattas av Klemperers beskrivning.
Här kan man läsa mer om detta.
Diskussionen om islamofobi handlar (för att vara övertydlig) om att det inte är kulturer som är inkompatibla.

11 kommentarer:

  1. om han lars vilks hade totalnegligerats - man kan ju tänka tanken att man behandlade honom - hans 'konstverk' och det han därmed säger - och allt han sedan för övrigt i olika sammanhang säger - 'som luft' - som absolut ingenting att bry sej om - hade kanske inte det varit det absolut bästa - jag pesonligen blev en aning - det måste jag erkänna - nyfiken på denne man lars vilks - och i slutet av augusti år 2007 lyssnade jag på honom och sven-eric liedman på frölunda kulturhus - - jag har ju en benägenhet att se upp till personer med akademisk bildning - och han var ju - förutom sven-eric liedman - även han lars vilks - en professor ... - men sunt bondförnuft är det inte alltid säkert att en med professorstitel besitter - man kan undra var det sunda förnuftet - det bondförnuftet - är befintligt hos denne man som fått namnet lars vilks - ett namn som åtminstone i vissa kretsar är känt - för att inte säga ökänt - i stora delar av världen - alltså inte endast i det lilla landet sverige...

    SvaraRadera
  2. Det handlar ganska mycket om gubbig fåfänga, som jag ser det. När det gäller akademisk bildning tror jag att det är lite detsamma med den som med bondförnuftet: det beror på.

    SvaraRadera
  3. "gubbig fåfänga": en kliché! Men du har nog rätt (Zigge som inte kan logga in längre)

    SvaraRadera
  4. Zigge: Du har rätt i att "gubbig" är en kliché, liksom "patriarkal" har blivit det. Märk väl att jag i Myggor och tigrar aldrig använder begreppet patriarkat. Bortsett från den alldeles oerhört besynnerliga och auktoritära Aftonbladetredaktionen, där en av de stora chockerna bestod av att upptäcka dubbelheten, att det där med "vänster" helt enkelt inte stämde, så antar kulturmaskineriet mer formen av en broderskapskultur: en ganska spretig historia, men du känner ju till den världen i fråga.

    SvaraRadera
  5. maja - jag brukar liksom observera - haka upp mej på ord - nu var det ordet 'maskineri' - drottningen - Drottningen - talade ju om 'maskineri' - det var ett 'maskineri' - apropå ett tv-program som tagit upp hennes far och hur det egentligen var med honom...

    SvaraRadera
  6. Marianne: vad intressant. Nu såg jag inte det programmet. Sen var det väl med förlov sagt så att Silvias far inte var någon som bara var en del av en anda, utan han slog väl mynt av judeförföljelsen? Det går inte att bortförklara sådant med att alla var nazister. Alla var inte lika mycket nazister eller på samma sätt. Men jag har som sagt inte sett programmet.

    SvaraRadera
  7. av en händelse råkade jag få syn på ett av alla mina tidn utklipp: "försvara inte din far - drottning silvia kan inte rå för vad hennes far gjorde innan hon ens var född - men hon borde veta bättre än att försvara och förringa hans gärningar innan och under andra värlskriget - att inte klart se detta är det man i tyskland kallar 'den andra skulden' - den att inte vilja veta - den som kom hem till tyskland för att till reapris ta över en fabrik från en judisk person och sedan flytta tillbaka till sydamerika efter kriget var ingen enkel medlöpare - utan en av den värsta sorten - generande att drottningen inte verkar förstå det // Ingrid Sandmark" - Göteborgs-Posten söndagen den 12 december 2010 - under "Fria Ord"...

    SvaraRadera
  8. 'världskriget' - ej 'värlskriget'...

    SvaraRadera
  9. Marianne: ja, det är generande. Det går inte att vifta undan eller försvara, och det tyder på att Silvia har vuxit upp med en nazistisk far som aldrig ångrade sig och att hon inte har reflekterat över det. Om man inte har blivit chockad av insikten att ens far är nazist, har man då begripit något alls? Inte för att skuld går i arv, men värderingar kan ju göra det?
    Det går förstås invända: "vad ska hon säga?" Hon kan utveckla alla möjliga tankegångar kring det, utom just att försöka vifta bort det.
    Jag har tänkt ibland, de gånger främlingsfientlighet varit på tal och någon skrivit: "tänk på att Silvia är invandrare!" Nja, nu är det väl för det första så att främlingsrädsla eller motstånd mot invandring sällan brukar handla om folk med européisk bakgrund, för det första, och för det andra skulle man lika gärna kunna säga: tänk på att både kungen och drottningen har mycket nazism i släkten utan att verka se det som ett problem.

    SvaraRadera
  10. 2010 verkar för övrigt vara året då man talar om allt.

    SvaraRadera
  11. "jag vet inte om de använder en sjukdoms- och smittoretorik lika hamrande som den Lundberg tillskriver dem", nä, det är Lundberg som hamrar. Han är inte klok.
    Jag är republikan men man får väl böja sig för folkviljan och folk vill ju ha monarki... Men Vickan och Daniel får gärna ta över så snabbt som möjligt tycker jag.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)