onsdag 30 juni 2010

Där är hon ju

Jag har aldrig sett något fotografi av förebilden till Nadja. I min utgåva av André Bretons samlade verk finns en kort biografi över hennes liv i notapparaten. Man får veta att hon hette Léona-Camille-Ghislaine D. (efternamnet har av diskretion inte skrivits ut, jag tror att det är kutym inom fransk litteraturvetenskap att man är försiktig när det gäller icke-offentliga personer, och hennes öde var på många sätt tragiskt). Hon var född i Lille den 23 maj 1902, av enkel härkomst - pappan var från början typograf men sedermera "voyageur pour bois", kringresande trävaruhandlare, och mamman metallarbeterska. Nadja hade en dotter som hon lämnade hos sina föräldrar i Lille, och därefter levde hon ett kringflackande liv i Paris, där hon mötte André Breton. Mötet ledde till en explosion av kreativitet för båda, men för Nadjas del slutade den med internering på mentalsjukhus, där hon förblev till sin död den 15 januari 1941.
Nadja var ett namn hon gav sig själv, det var hennes pseudonym i Paris: "för att på ryska är det början av ordet för hopp, och för att det bara är början"; hon kallade sig alltså aldrig Léona i Paris.
I boken Nadja (som Breton själv inte kallade roman, och det är den inte heller - snarast är den skriven i bekännelsetraditionen, kanske mer besläktad med Montaigne än med Rousseau eller Augustinus; den är till större delen i dagboksform även om anteckningarna är skrivna i efterhand) återges många av Nadjas teckningar och hennes profetiskt klingande yttranden.
Boken Nadja övergår så småningom till ett utfall mot psykiatrin, en pamflett; Breton vågade aldrig besöka Nadja på mentalsjukhuset, han kunde inte rädda henne eller vara den sol hon betraktade honom som. Sedan följer en kärleksförklaring till en annan kvinna, som Breton sedermera gifte sig med.
Många har svårt att ta sig igenom Nadja. Den finns i två svenska översättningar, en äldre med mer flytande språkdräkt, en nyare som på sätt och vis är mer trogen originalet men samtidigt lite för styltig och torr. André Breton skrev, så surrealist han var, paradoxalt nog en ofta mycket klassisk franska. Och i förordet till Nadja skriver han att han hade efterhärmat läkarjournalernas språk (Breton var också utbildad till läkare).
En av mina elever på Södertörn fällde den intressanta kommentaren om Nadja att den handlar om surrealismen, men den är inte surrealism.
Nu har det kommit en bok som heter Léona - lite märkligt egentligen, med tanke på att Nadja själv kallade sig Nadja - som jämför Bretons bok med övrig dokumentation. En recension av den kan man läsa här; det är en holländsk författare, Hester Albach, som gått Nadja i spåren. Jag har inte läst den än, det ska bli spännande. Jag har en del reservationer mot recensionen, bland annat mot påståendet "det är först den nederländska författaren Hester Albach som brytt sig om att ta reda på vem hon var", absolut inte, det har man vetat länge.
Och så begriper jag inte varför man använder ett så meningslöst begrepp som "autofiktion". Men det kan vi tala mer om en annan gång.

måndag 28 juni 2010

Varifrån kommer uttrycket "vad skådar mitt norra öga"?

Nej, nu är det dags att ta itu med frågan om varifrån detta uttryck ursprungligen härrör. Anonym 19.11 har gjort efterforskningar och det visar sig att inte heller Institutet för språk och folkminnen vet exakt. Men "norra näven" har i vissa dialekter kunnat betyda vänsterhanden, kanske har det någon koppling. En gissning från vår sida är att "norra" i uttrycket "vad skådar mitt norra öga" uppkommit efter förebild av "norra kardan" eller "norra näven". I slangen i Stockholm verkar ju "norra" ha tappat den negativa klang det haft i dialekterna, menar Institutet för språk och folkminnen. Se vidare Anonym 19.11:s eminenta kommentar under inlägget Knas med redigeringen.
Jag hade alltså fått för mig att det kommer ur en saga, och att det är en häxa som säger så. Men inte ur en gammal folksaga då, utan snarare någon av dem som nydiktades vid sekelskiftet och några decennier framåt. Det är förmodligen helt fel.
Men kanske hittades det på av en skämttecknare? OA, till exempel? "Nu tar fan bofinken" är ett OA-påhitt, som jag har fattat det. Kan alltså "vad skådar mitt norra öga" också ha varit texten under en teckning?
Några kommentatorer har gissat på att det är sjömansslang; man skulle kunna spekulera vidare om att det kan komma från en tecknad serie à la Karl-Alfred.
Min mamma tippar på att det kommer ur någon gammal film, kanske Åsa-Nisse.
Någon som vet?

torsdag 24 juni 2010

Det heter midsommarafton

Utifall någon missat denna på YouTube:




Nytagna bilder på Midsommarkransens farligaste radarpar (även om det enda de fångat hittills såvitt jag vet är några harkrankar och flugor, samt att Atossa brukar komma hem med strumpor, vantar och disktrasor (en gång även en kalsong) som hon hittat vem vet var, får bli min midsommarhälsning.









onsdag 23 juni 2010

Frida Kahlo


Frida Kahlo-museet i Mexico city var mycket fint. Jag tycker väldigt mycket om hennes konst. Det var inte tillåtet att fotografera inuti museet, däremot i den behagliga trädgården, där man bland annat hade satt upp citat av Frida Kahlo på skyltar. Det här till exempel.
Till vänster på spanska, till höger i översättning till engelska.

OK, nu förstår jag

Perez blod var ett offer till gudarna. Därför vann Uruguay.

tisdag 22 juni 2010

Uruguay har besegrat Mexiko med 1-0

Men Mexiko går till åttondelsfinal ändå.
Nu ska de möta Argentina och det lär ju inte bli någon enkel grej.

Rundel, rundel...

Nåja. Matchen är ändå rätt seg just nu, tre minuters tilläggstid men Mexiko verkar inte ha någon kvittering i bakfickan. Däremot är Uruguay jäkligt på hugget. Nästan målchans igen, ser jag nu när rundeln släppt.

"Lite härliga dueller och så lite handskakning efteråt så..."


Ja just det det visste redan de gamla mayorna.
Men det är femton minuter kvar ungefär.

Rundel, lägg av

Oh shit en varning

"Men vad är det för varning man delar ut?"
Ett försök till fasthållning.

Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

Jag tänker prova samma trick som förra matchen

... även om det kanske inte funkar när man gör det med flit: nämligen att publicera jaaaaa innan det blivit mål.

"Här kan det bli nånting... Osorio... till hörna..."

nurå.. kvittera nej...

"Lite lugnare för Mexiko..."

Visst, men ett kvitteringsmål skulle inte sitta fel.

Den här gröna rundeln, alltså

... värre än vuvuzelorna.

"Det går knappt en match utan att han prövar en och annan bicicletas"

Det kommer mig att tänka på diskussionen om var maffiauttrycket "göra en cykel" kommer ifrån. Jag har för mig att En ettrig en satt inne med fotbollskunskaper där.
Jag har varit frånkopplad ett tag, inte missat några mål men tydligen höll Uruguay på att göra mål igen och de kontrollerar nu matchen fullständigt...

Nu är det enda som snurrar

... en för tillfället grön historia - det vill säga en sån där rundel som betyder att nätanslutningen har hängt sig.

Nudå nuså? Jahnehnej...

"Mexiko gör allting så himla bra men...."

Mexiko måste få mer aktivitet från högerbacken.

Orange och gul tröja

Uruguays respektive Mexikos målvakt.

Andra halvlek

Barrera, nummer sju i Mexiko, kommer in. Blixtsnabb.
"Det här har blivit mer spännande än någon trodde" säger kommentatorerna - jaså? Än vem då trodde?

Ett noll till Uruguay...

Neeeeeeej

Jo, min analys bekräftades nu av kommentatorerna

... rättare sagt de menar att Uruguay håller tillbaks eftersom båda går till åttondel vid oavgjort.

"Mexiko tar över mer och mer utav bollinnehavet...."

Jaa? Eller? Kanske?

Nej, Mexiko kom aldrig till avslut där.
Kan det vara så att de sparar på krafterna? Blir det oavgjort går båda lagen till åttondelsfinal.

Perez med blått bandage runt pannan

... och en liten rännil av blod på kinden.

"Kanske räcker med att tejpa"

"... dom brukar ha en sån häftpistol, faktiskt, så att det ska gå så snabbt som möjligt" (för såret)

Det var ingens fel, tror jag

Han och en mexikansk spelare råkade slå huvudet i varandra när de nickade, men båda siktade på bollen och inte på varandras huvuden.

Perez blöder

Perez, en uruguansk spelare, blöder från ögonbrynet. Det rinner över kinden.

"Högt upp i en egen liten luftvärld"

--- sa kommentatorn om en spelare. Antagligen för att han nickade en bit från bollen.

Men det var då, det...

Tillbaks till dagens match.
Båda lagen har haft en del målchanser, Uruguay är fortfarande alertast, Mexiko har gröna tröjor Uruguay ljusblå.

OBS: de som vann

... blev offrade till gudarna, i det här gamla mayaspelet som påminde om basket.
Antar att det ansågs vara en ära att få sitt blod drucket av gudar.
Men blev det inte mycket ömsesidiga läggmatcher?
Hur som helst tror jag inte detta påverkar idrottsmän av idag.

Antika indianer hade ett bollspel

... som påminde om basket (alzo inte om fotboll) men det märkliga var att de som vann blev offrade till gudarna.
Det gällde att få in bollen genom stenrundel som satt fast i väggen och man fick inte använda händerna (i så måtto påminner det om fotboll) utan bara huvudet.
Nu hade Mexiko fin målchans här.
Mycket fint skott.

Jo, Uruguay blir svåra, det blir de...

Kan Mexikanska laget ha fått hybris efter förra segern - jäklar nu gjorde Uruguay nästan mål.
Snabb i tanken men långsam i benen, påstår de om Franco.
Det man inte har i benen får man ha i huvet.

"Vad synd att han tog sån tid på sig, Franco...."

Det var målchans för Mexiko.

Det tog ett tag att hitta Kunskapskanalen

... på nätet men nu så.
Bådare går vidare om det blir oavvgjort så det kanske blir en rätt lugn match.
"Det är helt klart Uruguay som har startat matchen frejdigare" säger en kommentator.
"En av de mest kortväxta målvakterna" - är det Mexikos?

Mexiko Uruguay: Lundgren laddar



Jag vet inte hur det blir, men den som vill kan hänga på klockan 16.00. Som sagt var.

måndag 21 juni 2010

Bröllop, bröllop


Dagen före avresan till Mexiko så fick jag ett roligt besked: Correns bokcirkel hade fått välja vilken av vårens lästa böcker de kunde tänka sig att bära med sig om hundra år, och Mäktig tussilago blev numero uno.
Men en del hatar den verkligen. Ful titel, fult omslag, borde aldrig ha givits ut (i en blogg av en som heter Bernur är det helt enkelt ingen hejd på hur dålig den är).
Så olika kan det vara.
Från det ena till det andra: jag ska titta på vigseln på Play, det enda jag såg på TV var egentligen slupresan, och en del av middagen. Jo, jag tycker också att Daniel Westlings pappa höll ett exemplariskt tal, det hade varit bra även på ett vanligt bröllop. Nu får vi se om kungen abdikerar inom några år. Jag är i och för sig fortfarande för ett avskaffande av monarkin, men jag tror att Viktoria och Daniel skulle kunna modernisera den på ett helt ok sätt.
Jag har inte sett någon förklaring till hur de lyckades smita från middagen utan att upptäckas av alla journalister. Klädde de ut sig, eller finns det en underjordisk gång från Slottet till någon lägenhet i Gamla stan?

söndag 20 juni 2010

Oräkneligt

Hur många










och










och









...


stryker med i den Mexikanska golfen?
Utförligt om oljeläckaget kan man läsa här.

lördag 19 juni 2010

Dagen till ära

...så har Gaggböletransvestiterna stormat fängelset och tvångsklätt tigerbossen till brud. För att skona den alltmer plågade stackarn är bilden minimal (annars anmäler han mig till PUL säger han).

Lundgren bloggar direkt om matchen Mexiko-Uruguay på tisdag

Boka in det och bänka er (med el. utan TV, radio). Klockan 16 går det av stapeln.

torsdag 17 juni 2010

Mexiko Frankrike 2-0



Jag har gallrat en aning, i stundens hetta blev det många inlägg.
Men det här tycker jag var riktigt kul.
Jag tar några bilder från antropologiska museet på det. Målningarna kommer från Cacaxtla, som var huvudstad i Olmeca-Xicalanca, olmekernas område. De är från den så kallade epiklassiska perioden, ungefär 750-talet e.Kr, och antas vara utförda av en mayakonstnär.
"Fågelmannen" ovan till höger har vingar på överarmarna och är målad i svart, vilket var den traditionella färgen för att avbilda präster.
Dekorationerna runtikring är också väldigt fina, som den här handräckningen till exempel...











Och en del underfundiga figurer















Sköldpaddsman, antagligen











Fågelmannens fötter i närbild


Man hade rätt att fota utan blixt på museet, antar att det är ok att visa bilderna i bloggen också.

"Vi närmar oss slutet för Frankrike...."

"Han står där. Vid den franska bänken".

"Ja dom kan inte hålla på och rulla runt som dom gör nu"

"Nu kan vi säga att nu är Frankrike illa ute..."

"Nä, det franska spelet känns uppgivet..."

"Varför försöker han inte? Är det för att det är fem minuter kvar? ÄR det för att det är för sent?"
(De pratar om den franska förbundsledaren)

Och så 2-0 på det...

DÄR satt den

Halvlek

Det är inte bara jag som tycker att dom är duktiga: "Mexiko imponerar på mig nu här..." "Mexiko som bjuder upp till en sån här fajt..." "Mexikanska chanser direkt..." "Inte nåt mål ännu men det är skönt spel..." "Jag vet inte HUR mycket jag ska tycka om det här laget..."
Kul. Men vuvuzelorna... Man får ont i huvudet av dem.

Jaaaaa!

Sorry

Jag hade den beredd, råkade publicera. Tar bort den sen.

Jaaaaa!

Lundgren bloggar direkt om matchen

Jorå, det kan man göra. Jag tycker dom duktiga.
"Vilket skott! Franco!"

Mexiko - Frankrike

Slog på TV:n mitt i Mexicos nationalsång - av en slump, jo...
Men nu sitter jag bänkad. Jag brukar gilla fotboll när jag väl kommer igång och tittar.
Självklart hejar jag på Mexiko.

Människoblot och heliga rösen

Under Mexico City finns det kvar lite ruiner efter Tenochtitlán, aztekernas (eller mexicas som de också kallades) huvudstad, som beräknas ha haft mellan 150.000 - 300.000 invånare. En av världens största städer redan före spanjorernas ankomst, alltså. Det här är en suddig bild, vad visar den: jo de arkeologiska utgrävningarna intill torget Zócalo (som ligger ovanpå det forna Tenochtitláns centrum). Samt kaktusar. Spanjorerna rev hela Tenochtitlán... och byggde igen sjön som den låg vid. Det var en sjö med flytande trädgårdsodlingar. Spanjorerna blev imponerade av Tenochtitlán men förskräckta av massoffren på människor.
På toppen av pyramiderna hände det att tusentals människor offrades i ett streck. Bröstet skars upp och hjärtat slets ut medan det fortfarande bultade, blodet flöt nerför pyramidtrappan, samtidigt som sång och dans och kannibalism försiggick i templen runtikring.
Mayaindianerna på Yucatánhalvön i sydöstra Mexiko (och i Guatemala, Belize, Honduras, El Salvador) lär inte ha haft lika mycket människooffer, enligt en del uppgifter inga alls; jag är inte säker på att man riktigt vet (eller vill tona ner det hela).
Nå, en antropolog jag talade med var synnerligen irriterad på Mel Gibsons film Apocalypse om Mayaindianerna, jag har inte sett den men det skulle i och för sig inte förvåna mig om den var dålig. Det mayaspråk som talas i filmen påstås vara en konstruerad och knäpp blanddialekt, som ger upphov till många gapskratt bland dem som talar maya idag. Man kanske skulle kunna tänka sig en motsvarighet: en film om vikingarna där de pratar nåt slags blandning av söderslang, norrländska och göteborgska. "Int är det hänna alla tajders görgott", eller nåt sånt.
Jag tror att jag ska titta på den, även om den ofrivilliga språkliga komiken tyvärr då kommer att undgå mig.
Mayaindianerna ansågs länge vara ett helt fredligt folk, det förefaller vara vederlagt vid det här laget: de förde krig de med.
Människooffer? Pja. Inte vet jag. Om man tittar närmare på den här, så skulle man kunna tolka den som en solgud som sticker ut tungan (sådana bilder ska ha symboliserat att solguden ville ha människoblod). Eller så är det bara en underläpp som skjuter ut lite granna.
Alla tajders görgott med människoblod.

onsdag 16 juni 2010

Resan till Mexiko VI


Träd i Dzibanché







Inskription på tempelmur i Dzibanché












Mayatempel, Kohunlich












Mer ruiner och träd











Från Maskernas tempel, Kohunlich

tisdag 15 juni 2010

Düsseldorfkroken

Well well well. Idag har jag varit en hurtbulle, har kommit igång med träningen ordentligt igen. Förra gången jag pratade om Friskis och Svettis blev entusiasmen måttlig här i bloggen, en del gav rentav uttryck för oförblommerad avsky, det hördes gäspningar, morrningar... Sympatiskt, så ska det vara. Don't change.
Jag vill bara meddela att Gaggböles Folkhälsoinstitut har inlett ett samarbete med Gaggbölekuriren: "Kom i form med Ank-Käthe och tigerbossen".













Märk väl att Ank-Käthe utför den legendariska rörelsen "Düsseldorfkroken".*Tigerbossen har alltid rätt svårt med koordinationen, strängt taget så tycker han att det är förnedrande att gymnastisera, men under Gaggböles folkhälsovecka så är det obligatoriskt för honom att bli gympaledare. Det är något som bestämdes av kriminalvården i Gaggböle vid ett historiskt möte 1999. Gaggbölekuriren hakade på, och mot det gemensamma trycket från media, Folkhälsoinstitutet och anstalten hade vår stackars kisse ingenting att sätta emot.
För den som tycker det verkar fruktansvärt i Gaggböle så finns det alternativ, åtminstone i helgen och åtminstone i Stockholm. Det kom in ett tips här om att man kan bli spådd gratis i Globen av en kollega till Monique, lördagar och söndagar mellan 12.00 och 17.00.
Jag tackar för alla såna här tips.
Det är kopplat till ett visst annalkande bröllop. Jag vill visserligen avskaffa monarkin, det står inte högst upp på min politiska önskelista men jag tror att det skulle vara relativt bra, inte minst för att det nog kan vara jobbigt att bli född i en guldbur. Det finns säkert bättre argument för att avskaffa monarkin än att man tycker synd om de kungliga individerna, men det duger för mig.
Det är emellertid tänkbart att jag kommer att försöka få en glimt av prinsessbröllopet på stan.
Hur uppstod Düsseldorfkroken? Vilken fråga.
Den här då: ligger det något bakom ryktet att Ank-Käthe planerar att hjälpa tigerbossen att rymma? Och har detta något med Düsseldorfkroken att göra? Spökskrivaren i Gaggböle, är han inblandad?
Käthes gula kinder blir orangea...
- Det är jag som ställer frågorna! En fråga till många, inte många frågor till en!

*Tack Anonym 19.11, jag manipulerade din bild av Ank-Käthe lite grann.

måndag 14 juni 2010

Pionjär?

Det kom in ett tips här om en kvinnlig botgörare - den första i historien? Tack för tipset, Malena. Jag har aldrig sett prov på något sådant tidigare. Roberto Saviano hävdar rentav i Gomorra att det aldrig hänt att en camorrakvinna samarbetat med rättvisan.
Maria Carrino tillhörde den klan som styr i förstaden Casal di Principe, Roberto Savianos hemort, och hon inledde sitt botgörarskap 2007. Hon var sambo till en av "Casalesarnas" bossar, Francesco Bidognetti, som hon har tre barn med.
Klanen ska ha försökt döda hennes syster som hämnd, enligt den här artikeln.
Det är inte svårt att förstå varför det är ovanligare att kvinnor ur de här miljöerna samarbetar med polisen, än att män gör det. De är mycket ofriare än männen. Det kommer mig att tänka på ett gammalt löfte jag hittills inte infriat - att jag ska skriva mer om camorrakvinnorna som de skildras i de självbiografier av camorrister som jag har läst. Än så länge får det vara en cliff-hanger, men jag lovar att återkomma till det.

söndag 13 juni 2010

Cheek to cheek

Jag läste i en bok om katter att det är en myt att det är bättre att skaffa två än en. Katter vill helst vara ensamma, ha monopol på den bekvämaste fåtöljen och på mattes och/eller husses uppmärksamhet, stod det.











Mina verkar i och för sig inte sakna varandra så mycket när den ena av dem är ute en längre tid, och den andra väljer att vara stugsittare. De går inte runt och letar eller blir oroliga. Den ena skulle kanske inte bli tröstlös om den andra... jag skriver inte ens ut det. Men de trivs verkligen i varandras sällskap iallafall, det är bra.









fredag 11 juni 2010

Knas med redigeringen

Det är totalt helknas med redigeringen, tekniken strular som aldrig förr. Jag ska iväg på fest (fast jag är rätt trött efter att ha slagits med datorn). Förra inlägget var tänkt att locka tillbaks Gaggbölebrudarna (Fia? Systerdyster? Charlie? Förortstallullah? Och kompani? Var håller ni hus?) trots att de endast får ladda ner tigerbossens högupplösta kropp i fantasin, han skickade bara en bild på huvudet (Gaggböleherrarna får ladda ner Ank-Käthe, det är ju fredag och hon är ju supersexig, Ank-Käthe, på sitt förnuftiga sätt). Sen har det varit språkligt strul också, och lite av varje.
Puh, alltså. Sen har jag sett nåt som ante mig - att den lilla kulturdebatten om TV-serier mot romaner var lite konstruerad från början och ett rov för rubriksättningar och kanske det faktum att det händer rätt lite i juni.
Men nu ska jag ta på mig gåbortskläder och vill bara önska trevlig fredag så länge.

Tigerboss i sombrero



Dag och natt: sombreron är vävd av fosforescerande halmstrån.

torsdag 10 juni 2010

Resan till Mexiko V (cinco)



Träd som slagit rot på en pyramid, i Dzibanché. Det mesta av rötterna är som synes utanpå stenen, som om de trevar sig fram mot gravöppningarna...








Jag i vit smäck (skaffade ingen sombrero).
Mer träd från Dzibanché.









Skärva som visar den röda mineraliska färg som det mesta av templen var målade i.




Inskription på tempelmur (de runda figurerna till vänster och höger, samt strecket längst ner). Ansiktet tror jag är en effekt av att att stuckaturen flagnat.




Det här var prästernas bostad (i Kohunlich).




Iguana i Edzna.








Tillbaks i Mexico City igen.

onsdag 9 juni 2010

Tillägg till diskussionen om den förebildligt lögnaktiga fiktionen

Ett citat av Ivar Lo Johansson (tror jag) om att författarens uppgift är att ljuga så bra som möjligt - antagligen ett slags förskjutning utifrån Aristoteles ord om att författaren ska skildra det sannolika och inte det sanna, vilket förstås inte riktigt är detsamma som att ljuga - brukar ofta anföras i diskussionen om fiktionens överlägsenhet över det självbiografiska.
Men alla har inte haft samma syn på saken; i Kreuosas skugga skriver Anders Cullhed om den stränga fiktionskritik som existerat från Platon och framåt, med ett slags kulmen i Augustinus. Fiktionen betraktades i den strömningen huvudsakligen som ett sätt att vilseleda.
Kreuousas skugga är en superintressant bok, såpass att jag bara kommit halvvägs.
Jag har för övrigt också närt ett slags fiktionshat (dess fanbärare i Mäktig tussilago är skjutjärnslitteraturens Wirdhammar). Mer om detta senare.


Tillägg torsdag 10/6:

den närmaste nutida parallellen till den augustinska och platonska strängheten mot sagor, myter och fantasi, fördömandet av dem som bortkollring från allvaret, effeminering, vilseledning, är nog sjuttiotalets benhårda krav på socialrealism, sammankopplandet av fantasi med borgerlig verklighetsflykt.
Det talas nästan bara om detta apropå barnkulturen (bloggaren "En man med ett skägg" betar successivt av den barskaste och mest tagelskjorteaktiga barnkulturen, t.ex) men mindre om de ofta ganska hätska poesidebatterna som försiggick då.

På samma sätt som en tidigkristen kyrkofader nödgades försöka slänga ut den romerskgrekiska gudaläran måste sjuttitalets vänsterapostlar bannlysa både den förföriska amerikanska kulturen och sagor om tinnar, torn, prinsessor och älvor.
Deras arvtagare är i första hand konsumtionskritikerna - Savonarolor på jakt efter silvertärningar och rödmålade bröstvårtor. Men situationen är en något annan idag, bautabrackor (jag hoppas att det är sista gången jag behöver nämna Schottenius, men Wiman är värre) har en ofta slingrigare, mer postpostmodern inställning till samhällskritikens tagelskjortor och fiktionens silvertärningar.

Självbiografins återkomst är inte alls oväntad, snarast nödvändig - oavsett om man betraktar den som ett nödvändigt ont, eller som en genre med egen rätt. Epoken genomgår stora mentalitetsförändringar och då är självrannsakan naturlig. Någonstans i en intervju jämförde jag vår tid med brytningstiden efter den franska revolutionen, med andra ord Napoleontiden, kejsardömet och i viss utsträckning restaurationen, då det kom en ström av självbiografier i Frankrike.

tisdag 8 juni 2010

Quintana Roo

Invid gränsen till Guatemala och Belize, utanför Chetumal. Där lär pågå mycket smuggling; smugglarna tar sig igenom djungeln nattetid med machete och en åsna lastad med vapen, droger och annat.
Det var nog här jag blev biten av riktigt giftiga myggor.

måndag 7 juni 2010

Resan till Mexiko IV




Maskernas tempel uppfört till Mayas solgud, i Kohunlich utanför Chetumal.











Jag stack in huvudet till dem.

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)