torsdag 29 juli 2010

Öppenhet, transparens, respekt för individen och frihet

Nu hade jag tänkt att vi skulle testa lite karaoke allihopa. De hetero bland männen får finna sig i att bli bögiga iallafall till en början, det är ju Pridevecka.
Det gäller att bestämma ett klockslag då alla klämmer i och sjunger samtidigt (med några sekunders felmarginal med tanke på "de elektroniska rundlarna" som är många på YouTube).
Denna musikövning har absolut ingen koppling alls till ett omdebatterat fall är det nog bäst att säga på en gång, eftersom missförstånden är många på internet.




I nästa etapp sjunger bara herrarna. Innan de sätter igång kan det vara bra om de gör en genustranskribering tyst för sig själva (ersätter "man" med t.ex girl, babe, ma'am eller - ifall någon vill vara lite sur - "bitch of distinction"). Det gäller för männen att "sjunga sig in i" de nya katastrofvillkoren, d.v.s kvinnor med pengar på fickan som köper glädjeherrar. Det har hänt förr i världshistorien men aldrig tidigare i dagens omfattning då karriärkvinnor köper sig herdestunder i princip på snabbköpet. Sedan män har börjat sitta i transparenta skyltfönster på de statliga bordellerna i Tyskland har det aldrig varit så lätt för kvinnor att välja och vraka, fritt och respektfullt.
Är ni med? Förmynderi utan hyschysch heter den här övningen. Nu herrarna alltså:



Och sen en rejäl nostalgitripp för damerna. Den gamla goda tiden då män var män, kvinnor kvinnor och pengar pengar. Konkurrensen var stenhård men humöret på topp. Likriktning med hyschhysch kallas den här övningen, men tittar man närmare på videon kan kvinnornas kollektiva närmanden till the big spender nästan te sig en aning aggressiva. Fram med stålarna!




Vi avslutar med en improvisationsövning! Jippi, eller hur? Vi har nu lärt oss text och melodi eller hur, och kan förhålla oss fritt till dem. I nästa etapp har var och en möjlighet att utföra ett solo på valfritt tema (t.ex pengars makt, förhållandet mellan lust och plånbok, klass, kön och etnicitet, privat och politiskt, normer och värderingar, lag och kaos, och så vidare). Det finns alltså ett stort utrymme för variationer. Det enda ni behöver tänka på är att anpassa er till takten.





Är ni med?

söndag 25 juli 2010

Nakenchocken

Bästa rubriken hittills. Den nedan. Marginellt mer publikdragande än att ha "in och ut" i rubriken, även om det också gav resultat. Ni är ju som ni är. Det är eventuellt dags för er att ta er en liten funderare.
Konsekvensen av föregående rubrik blev några politiska insändare, upprop och pamfletter i kommentarfältet om att sexköpslagen bör avskaffas eftersom Littorin i alla händelser inte har begått något brott och eftersom kvinnor minsann åker till Gambia. För att inte tala om alla dessa välbärgade karriärkvinnor som köper sex av unga män. Jojo... Det var ett väntat utspel från pappenheimarna. Man har kunnat iaktta samma haltande tillrusning på flera håll för att försvara en broder mot dessa anklagelser angående något han för det första aldrig har begått och som för det andra borde vara lagligt. Ganska inkonsekventa argument för det mesta, och meningslöst att blanda in sexköpslagen i detta. Om uppgifterna är falska är ju frågan om sexköpslagen totalt OT. Om de så vore korrekta fick politiker (vare sig manliga eller kvinnliga) inte gå till prostituerade före lagens instiftande heller (minns Geijeraffären). Jag vet fortfarande inte sanningen om det senast omdebatterade fallet. Men Littorins mer högröstade försvarare gör sig ofrivilligt skyldiga till "ingen-rök-utan-eld"-resonemang.
Den här videon är OT.




Glöm för allt i världen inte att tjacka Mäktig tussilago.
A thing of beauty is a joy forever.
Nu även som e-bok, tydligen. Jag blev lite förvånad när jag såg den på en ebokshandel på nätet eftersom jag inte trodde att jag hade skrivit under kontraktet för e-bok, då jag ville kolla upp mer vad det är för villkor.
Om jag inte har det, ska jag stämma Bonniers? Som en kul grej, liksom? Skulle vara rätt schysst om man kunde få miljonbelopp i skadestånd. Heh!
Tills vidare kan ni gott köpa den som ebok också, men jag ska kolla upp det där.
Jag är inte helt nöjd med dagens rubrik, den kan komma att bli föremål för ändring i morgon eller så.

fredag 23 juli 2010

Jag vet sanningen om Littorin

Nej, men man måste ju variera sig.
Det var några här som påpekade att sex, drugs and rock'n'roll är ute. Om man går till bloggvärlden så tycks det stämma, överlag. Överst på Bloggtoppen ligger flickor födda på nittiotalet, söta och fina på många sätt, men porrigt är det inte och ej heller våldsamt. Om de nu inte måste gallra mycket i kommentarfälten har jag där hittills mest sett andra flickor födda på nittitalet som skriver: "Å vad fin du är..." "Hur gör du för att få håret att ligga sådär snyggt, mitt är alltid en risbuske..." "Vad duktig du är"... "Ha en bra semester i Grekland men kom tillbaks snart och sluta aaaaaaldrig blogga!!!"
Bland killarnas kommentarer har jag inte hittat någonting grovt, de verkar exakt veta var gränsen går och vad som är ok att skriva. "Vilken heting! Mjauuuuu!"
Den enda blogg i frontlinjen på bloggtoppen som avviker från det rosa mönstret är en invandrarfientlig blogg som heter Politiskt inkorrekt.
För övrigt domineras bloggvärlden av knep och knåp, trädgårdsskötsel, mat och bantning, datorer, motorer, tatueringar, heminredning, folk som visar sina målningar och tänker högt om ditten och datten, och det verkar vara rätt lite sex, drugs and rock'n roll. Min undersökning är inte statistiskt underbyggd på något sätt, utan baserar sig på ett intryck.
Jag ska ut ikväll men det var ett tag sedan jag hade något inlägg i kategorin Discoskolan, så varsågoda.


torsdag 22 juli 2010

Det blev inget sex och våld i Gaggböle

Därtill var viljan för trög. Skriv upp att besvikelsen var stor. Det knorrades. Men besöksstatistiken gjorde ett skutt, inte stort men ändå avslöjande.
Men jo - detektiv Svantesson berättade plötsligt, under föregående inlägg, en historia om en mjölkerska, en dräng och en kittelflickare. Missa inte gärna den.
Där diskuteras även generativ grammatik och andra genusoroligheter.

tisdag 20 juli 2010

En ut, en in

Lars Gustafsson rök från min blogglista, ty jag tyckte han var för prinsessig på ärten (för det kan väl ändå inte heta prinsessan på ärtig?).
Men jag snubblade över en görbra blogg av en som kallar sig Syster Dyster, låter vagt bekant på nåt sätt, tillåt mig klura för det kan vara nån jag känner, tänk minnet ibland alltså ... och vilken tur då att det precis blivit en tom plats i min blogglista.

måndag 19 juli 2010

"Han bor ju i USA!"

Bloggaren Lars Gustafsson har upptäckt den vilda situationen på nätet och infört kommentarsgranskning.
Gustafsson skriver att han mestadels dragit på sig antiamerikaner* och antisemiter, alltid retar man någon och ju mer ideologi det finns i en liten anonym (och stor icke-anonym, i och för sig) desto mer frekventa och insisterande brukar attackerna vara.
Jag är ju positivt inställd till anonymiteten. Men jag tror att om man ska ha öppet kommentarfält måste man vara beredd att lägga ner tid på det. Då blir bloggen till något annat än ett forum där man lägger ut artiklar och sedan eventuellt diskuterar dem. Den blir nästan som ett skepp. Den här bloggen skulle antagligen ha sjunkit under den tid då någon/några gjorde rätt märkliga, systematiska attacker på den (bland annat genom att använda sig av nick-kapningar) om inte flera av dess stammisar hade bestämt sig för att stå emot de här konstigheterna.
Jag minns inte vem det var som skrev "du verkar ha skapat dig ett monster" när bloggen kunde ha uppemot 500 kommentarer varav en hel del bestod av provokatörsinlägg som någon/några hade fabricerat för att grumla diskussionen, och då alltså använt sig av andras signaturer för att få dem att framstå i dålig dager. Och många blev dementierna: "20.35 var inte jag!" "Det där var inte heller jag!", nog för att det ofta var rätt överflödigt, när någon kommenterat ett tag märker man om dess nick blir kapat, men det var tillräckligt försåtligt gjort för att under en tid sabotera och omöjliggöra alla diskussioner.
Det var märkligt, jag har inte för vana att försöka spåra IP-adresser men det är klart att jag har undrat vilka det egentligen var som gjorde sådär.
Jag förstår absolut om man stänger sin blogg för kommentarer helt, som en del gör, eller inför moderering (även om det måste vara ganska tidskrävande att sitta och gallra bland kommentarer och välja vilka som ska publiceras och vilka inte).
Nå. Glöm inte att det ska vara kul att blogga. Man kan försöka se ljust även på dem som har ett behov av att ventilera sin vrede anonymt. Det är ju en helt ny situation, en demokratisering på gott och ont, och på det hela taget är det väldigt fascinerande.
Vad passar bättre som illustration av Internet-Freedonia än den här videon?

* Luddigt begrepp i och för sig, vad är en antiamerikan? Nå, jag vet inte vad den här historien handlar om.

söndag 18 juli 2010

Konstpaus

Den här har jag för mig att en kompis låg modell för... Minus vinglaset givetvis, och vi hade inte riktigt såna former ännu; som jag minns det var det främst för tygveckens skull som jag bad henne posera. Minns jag fel? Från 78 är den iallafall.
Oops en rättelse: juli 1979. Jag checkade med dagboken.

Och så hade jag en vurm för blåa madonnor.




Sex och våld

Nä, jag skojade bara. Ville mest se om besöksstatistiken gick i taket.

torsdag 15 juli 2010

Förgurkningen

En bok som blev kvar i de spanska kvarteren i Neapel, eftersom jag inte hann få med mig mitt bibliotek, var Seneca den yngres Apokolokýntosis. Det är en menippéisk satir som Seneca skrev efter kejsar Claudius död. Den är väldigt, väldigt elak, i korta drag går den ut på att Claudius kommer upp till Olympen och gör anspråk på att få en plats där bland gudarna. Det var ju kejsarkult i Rom, kejsarna ansågs ha gudomlig status efter sin död. Före också, på nåt sätt. Men när Claudius kommer upp till himlen blir han grundligt häcklad. Jag hann aldrig läsa ut den, men som jag minns det tappar Claudius talförmågan och kan bara uttala underliga läten. Jag vet inte om han förvandlas till en pumpa på slutet - Apokolokyntosis lär betyda förpumpningen eller förgurkningen.
Däremot stämmer det inte att Apokolokyntosis är den enda bevarade menippéiska satiren. Petronius Satyricon och Apulejus Den gyllene åsnan kallas också menippéiska satirer, och det finns några stycken till bevarade från senare tid, dock ingen av greken Menippos som fått låna sitt namn till genren.
Apropå Claudius så var tavlan nedan, den med en yngling framför "pelare" (jag sätter citationstecken runt för de är ju lite som de är) inspirerad av TV-serien Jag Claudius som gick då, och den var tänkt att föreställa Caligula.
Jag ser att Stationsvakt fiskat upp det här med menippéisk satir, hur som helst tror jag det är bra när/om man läser Mäktig tussilago att man vet att den är lite ovanlig, "nu är det såhär" liksom. Haha.

onsdag 14 juli 2010

Menippéisk satir

Jag har skrivit alldeles för lite om Mäktig tussilago här. Det beror på att den är så ny och jag inte vill skriva läsarna på näsan. Men jag kommer att tala mer om genren den hämtat inspiration ifrån senare, den som Bachtin menade att även Dostojevskij skrev i.
När någon frågar mig vilken av mina böcker jag sätter högst svarar jag inte Pompeji, utan Myggor och tigrar och Mäktig tussilago, både vad gäller form och innehåll. Men Pompeji har det gemensamt med Mäktig tussilago att den också drar sina rottrådar tillbaks till denna mycket gamla genre.

The pretender

Titta vad jag har gjort:


Nä, det var Giorgione. Men jag började måla av den för några år sen, rättare sagt inte ett försök till kopia men med ena ögat på den:


Det syns kanske inte riktigt här men just denna är ett exempel på förhastad lavering: jag bestämde mig för ett blått dis och det blev too much och lite dammigt. Så den övergav jag. Katjoff.
Jag gillar Giorgione. Therese Bohman hade den goda smaken att ha med en av hans målningar i sin topplista över konsthistoriens bästa målningar i tidskriften Axess, där hennes konstsmak överensstämde ganska mycket med min vilket ledde till slutsatsen att hon har gott omdöme om konst.
För surrealistiskt intresserade och dem som gillar kluriga dataspel har jag hittat ett gratis onlinespel som heter The pretender, det är en trollkarl som ska få med sig spöken ut genom en dörr och det hela utspelar sig i ett drömskt landskap. Riktigt roligt.

tisdag 13 juli 2010

Revirstrider


Xerxes har morskat upp sig (såhär ser han ut när han är riktigt stöddig) och det verkar som om den katt som är något av gårdens skräck (inte Lady Camorra utan en annan som jag tänker låta vara anonym, även om slumpen har velat att han heter samma sak som en av kommentatorerna här) inte härjar fritt längre. En del andra kissemånsar på gården har tidigare fått ganska allvarliga blessyrer och fått åka till kattdoktorn. Mina kom sist och är ju ganska nyligen fullvuxna, jag tycker att de verkar hävda sig bra utan att flyga på de andra.
Atossa kan också visa framtassen.

måndag 12 juli 2010

Unplugged

Är det sommar eller är det sommar? Jag har haft några riktigt härliga dagar, och det hoppas jag att ni också har.
En sidoeffekt av det här med Mexiko är att jag har börjat måla igen. När jag var fjorton var min högsta dröm inte främst att bli författare utan konstnär.






















Jag har tittat på de där tavlorna då och då med något slags nostalgi och en vag ånger över talanger som aldrig blev tillvaratagna. Att sätta upp en duk och plocka fram färg och penslar har känts som ett svårt projekt. De gånger under årens lopp som jag har gjort försök så har en elak röst sagt mig: det där duger inte alls, du har tappat all känsla för färg form och motiv, försök inte ens. Ganska orättvist.
Jag tror att det var Mexikos färger, och Frida Kahlo, som fick mig att börja igen. Helt opretentiöst, jag har inte större målartekniska kunskaper idag. Kanhända är det också paint och nöjet med att teckna tigerbossar som har avdramatiserat det. Mina ambitioner som väldigt ung siktade inte lägre än till att jag ville bli en av de allra största, man skulle inte kunna säga att jag var sämre än Leonardo... det som gör mig glad idag är åtminstone att även om det jag målar inte blir särskilt lyckat, så finns det en kolorit och ett formspråk som är eget, och som påminner om förr.
Vi får se om det kan bli ett litet tavelgalleri här så småningom, tills vidare får det bli tre stycken från 79. Fotona är lite suddiga och gör inte färgen helt rättvisa.
Det var året innan jag bodde i Rom. Jag gillar inte Facebook, får klaustrofobi av det, men en fördel med forumet är att jag har kommit i kontakt med gamla klasskamrater. Nu talar jag inte bara om romerska klasskamrater utan även svenska. Än så länge har jag bara "addat" en gammal romersk klasskamrat, trettio år har förflutit och på den tiden kallade jag mig Marianne.

torsdag 8 juli 2010

Resan till Mexiko VII

Det hette Andantol och det funkade mot tropiska myggbett (mina fötter svullnade upp av sådana efter utflykten till Dzibanché). Jag hade med mig en tub hem från Mexiko. Jag testade att stryka på ett riktigt illasinnat myggbett på foten här hemma också och det slutade klia omedelbart. Vilken lisa. (Jag är inte köpt av något läkemedelsbolag). Finns det något liknande Andantol på svenska apotek?

Det ska bli tropisk hetta i helgen enligt Aftonbladets löpsedel. När jag höll föredrag i Bacalar utanför Chetumal i Quintana Roo (jag har en film därifrån också men det tar en sån fruktansvärd tid att lägga upp filmer på YouTube) var det verkligen mycket varmt, vilket man kan ana på bilderna i den här artikeln. Det var en fin tillställning. En äldre man i publiken sa att han ju inte hade läst mina böcker men att han märkte att jag var ärlig. Sånt här ska man inte skriva, men att åka över halva jordklotet och få höra så fina saker - det kommer jag aldrig att glömma.
Dessutom läste några författare från Chetumal egna texter, bland annat Wildernain Villegas Carrillo som läste poesi på maya, och Elvira Aguilar som framförde en novell, "Chetumal i dina ögon". Och så var det mingel vid fortet San Felipe de Bacalar, på bilden syns lite av muren som byggdes mot piraterna.

Igår åkte Xerxes på däng. Lady Camorra är bortrest, men det finns en annan katt som inte går med på att dela upp reviret lika smidigt som Märta och Caruso (två andra katter på gården som mina faktiskt leker med). Det var vrål och skrik, och så småningom kom Xerxes in med ett rödkantat öga och tilltufsad på ryggen efter ett bett, antagligen. Mina katter och andras banditer, som sagt var.

onsdag 7 juli 2010

Lundgren minns fotbolls-VM

























En kanske borde ha dratt till med den här mayastatyn från den klassiska perioden. Långärmad fotbollströja knuten runt halsen, jättecoglioni, kanske hade det varit en maskot som tagit Mexiko vidare.
Well well well. Jag tittade inte på matchen mot Argentina, men det första målet, som är så viktigt psykologiskt, lär Argentina ha varit off side.

måndag 5 juli 2010

Cat Newz

Och innan dess (ja det här är ju betydligt mindre löpsedelsaktigt, det är mer en kattnotis) det vill säga några dagar innan Xerxes tillbringade ett dygn ensam med många många möbler, så hände följande.
Jag räddade en liten sympatisk skogsmus som jag tror att Atossa inte hade nån lust att ta kol på. Atossa jamade i trapphuset, som bådatvåisarna gör när de vill bli insläppta eller att jag ska komma ut och leka med dem på gården. Jag såg då att det satt en liten mörkgrå mus med nosen inborrad i hörnet mellan ytterporten och väggen. Atossa hade helt klart påkallat min uppmärksamhet för att hon inte visste vad hon skulle göra, för när jag kom ut i trapphuset stod hon på nedersta trappsteget och tittade upp mot dörren. När jag kommit ut gick hon ner och buffade lite lätt med tassen på musen, men det fanns ingen övertygelse i det. Jag tror att hon ville att jag skulle tala om ifall musen i fråga var en kompis eller ej. Hon är ju domesticerad, jaktinstinken kvar på en kattunges nivå, och för henne är möss endast leksaker, inte mat. Men den hon intresserade sig för nu var något slags gränsfall, inte riktigt leksak men var den verkligen mat? Vad skulle matte säga om detta?
Den lilla musen satt stilla med nosen inpressad mot hörnet och spelade död. Jag släppte ut Atossa, det var inga problem för hon var mer intresserad av utomhuset än av musen, och stängde porten. Sedan stiftade jag bekantskap med en otroligt kul grå mus. Pigg och intelligent blick. Ganska snabbt fattade den att jag var välvilligt inställd. Jag undrar nästan om den var något slags sällskapsmus, den var inte särskilt skygg. Men jag måste ju få ut den, så jag lyfte in den i min salladsslunga och bar ut den i buskaget på andra sidan gatan, långt från mina kissar.

lördag 3 juli 2010

Stor dramatik i Midsommarkransen

Xerxes lyckades alltså låsa in sig i en verkstad för renovering av antika möbler igår eftermiddag. Jag hörde honom jama därinne, det var stängt för helgen. Föreståndaren var snäll nog att komma och släppa ut honom idag, så att han skulle slippa vara där ända tills på måndag.
Xerxes hade klättrat in bakom en väldig massa möbler, skåp, bord, stolar, med mera med mera som stod staplade på varandra, han jamade men vågade inte klättra ut. Han var helt klart traumatiserad och inte riktigt sin vanliga kisse. Föreståndaren blev tvungen att flytta ut en massa möbler, för att ta sig in till Xerxes (jag fick inte göra det eftersom det hade kunnat rasa ner grejer på mig). Och Xerxes var helt förvildad, han skrekjamade och ville varken låta locka på sig eller låta mannen bära honom. Till slut... ja jag vet inte om jag ska skriva ut det här, men till slut sa innehavaren: "det är bara en kattjävel", och lyfte ut Xerxes i nackskinnet.
Det blev inte just mer än ett dygn, jag undrar om han hängde något i kristallkronorna och försökte riva ner några tavlor.

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)