fredag 6 maj 2011

Hamlet i Neapel

Det sägs att soporna är tillbaks. Under ett par år påstås problemet ha varit åtgärdat (man ska inte alltid tro på det som står i tidningen)* men nu lär det vara lika illa som när jag bodde där, då avfallet ibland nådde nästan upp till tvätten. Och då kan man ju verkligen ställa sig frågan om någon är riktigt klok i huvudet som bor där frivilligt. Nu ska jag ganska snart åka tillbaks, tillsammans med en frilansskribent som envisats länge. Det ska jag inte snacka sönder i förväg.
Peruk? Jag tror faktiskt inte det behövs. Jag frågade min frisör om det finns tillfälliga hårfärgningar, hon avrådde. Håret är poröst så färgen skulle nog fastna. Men inte peruk ändå. Det kommer att gå hur bra som helst, om inte annat gör jag en dramatisk sorti och hon får ett historiskt reportage.
Det senaste var ett skämt som jag inte får tillåta mig: inte för att jag är rädd för döden, utan för att jag inte vill att valda delar av släktet provinsiella kulturtöntar ska ta slampan i örat igen för att hon är narcissist: inte för att jag bryr mig om det personligen, närå, utan för att det då blir en kedjeeffekt av ökad dubbelmoral, virilitetsboom, dåndimpen inför manliga självbiografier, osv osv.
Funderar på att lära mig twittra.
Jag fattar fortfarande inte varför Saviano börjar Gomorra med en vandringsmyt. Det är så mycket i Neapel som överskrider förnuftet att det är onödigt att överdriva. Det jag funderar lite på är detta: fiktion är mer hanterligt. Det går att låta som om man vet allt. Det gör ingen. Eller: fiktion kan vara mer hanterligt om man så vill.
Men strunt i det.

Lite Loretta Goggi. Ur showen "Hello Goggi" 1981. Maledetta primavera sjunger hon: förbannade vår. Det gör inget, våren är inte lättstött. Låten tillägnas arbetarklassen. Varför inte?
Det här är en galen blogg, galen galen som jag själv.

* OBS syftar på situationen i innerstan, inte avfallshanteringen generellt.

15 kommentarer:

  1. Spännande. Klart det går bra.
    Zigge

    SvaraRadera
  2. Självklart. Det ska bli roligt att åka tillbaks.

    SvaraRadera
  3. En av mina älskade italienska låtar…

    Se till att inte fastna i Sorrento…
    Tornerai maledetta primavera ;)

    SvaraRadera
  4. Visst är den underbar? Loretta Goggi har sjungit flera fantastiska låtar. När jag bodde i Rom hade Goggi en show, Sabato sera. Hon var väldigt rolig också, bra på att imitera (även om jag inte alltid förstod vilka det var hon imiterade).

    SvaraRadera
  5. http://www.youtube.com/watch?v=yM5pLY0ggzo

    SvaraRadera
  6. Tack Anonym.
    (Det här kan behöva preciseras - "det sägs att soporna är tillbaks", även om det påståtts ha varit bättre ett tag: det syftade på innerstan. D.v.s ingen har nånsin påstått att sopbergen runt Neapel försvunnit. Men under en tid ska det ha varit lite mindre sopor i själva stan).
    Programmet är jättebra. "Emergenza rifiuti" - ja, precis som Saviano säger så är det lustigt med de där rubrikerna, som talar om kris som om det var något tillfälligt... Det är faktiskt likadant när det gäller camorradåd, ofta ser man rubriker som ger intrycket att det är någonting oväntat som hänt.
    Svarar längre i morgon kanske.

    SvaraRadera
  7. Men huvudsaken är att det måste hända något. Förhoppningsvis leder allt detta snack (ursäkta om jag låter vanvördig nu) också till förändringar.

    SvaraRadera
  8. Den som ändå kunde italienska!
    Vacker sång, italienare kan det där med schlagers.

    SvaraRadera
  9. Hej!

    Har för en vecka sen kommit tillbaka från min första resa till Rom. "Missade" beatifieringen av Johannes Paulus II och sörjde inte över det, eftersom stora folkmassor är jobbiga. Det var naturligtvis helt fantastiskt att äntligen få se Rom. Mina föräldrar var där på 50-talet och jag fick en italiensk docka som jag fortfarande har kvar. Jag har alltid tänkt att "självklart, Rom ska man ju åka till någon gång". (OBS jag vet att ämnet här är Neapel.)

    Sen är det detta med språket. Engelska klarar man sig ju med i de flesta turistiska sammanhang. och att kunna en del franska underlättar. Men nog blev jag sugen på att lära mig lite italienska. just det där att bara lära sig lite grann, så att man kan vara lite artig mot folk och säga några ord i alla fall, utöver "grazie".

    En liten fundering jag hade (kanske anknytande till dina Italien-vistelser, Maja, och andras resor): När vi åkte hem med planet sa piloten något om att "det är fint väder i Köpenhamn och när jag åkte därifrån i morse var det också fint" - alltså han hade om jag förstod det rätt varit i Italien och vänt över dagen. Innesluten i en sorts flygruttstub, liksom. Då tänkte jag på att vi - utan att vara på charter - var på en mycket välplanerad resa, i en sorts "turisttub" - visst vi åkte tunnelbana, spårvagn och buss, men vi tog oss mellan de välkända turistmålen, och vi höll ihop hela tiden. Och sov på ett bra om än ej lyxigt hotell.

    jo visst har vi varit i Italien, och visst var det fint, och allt var ju inte Spanska trappan och paraplyförsäljare - men lite av guidad tur i ett vackert friluftsmuseum blev det allt... och inget fel i det. ja nu ska jag inte trötta med längre utläggningar.

    SvaraRadera
  10. Jag lyssnade nyss på "Förbannade vår". Passande nu när det är soligt och fint men förrädiskt kyligt.

    Vid anblicken av Loretta var det som en tilltagande tryckvåg av dramatik. :-)

    "Latinarna" är bra på musik.

    Maja, jag gjorde nyligen ett impulsköp på ett antikvariat: August Strindbergs "Svenska Folket" - en originalutgåva från år 1882 tror jag.

    Har den något värde egentligen? Skulle en Sverigedemokrat kunna bli lockad av att köpa den för säg, 5 000 kr?

    SvaraRadera
  11. IAMB: Å det var en fin reserapport. Vad roligt att du har varit i Rom... Det är klart att man kan känna sig lite fåraktig när man blir guidad mer eller mindre hela tiden, så var det t.ex när jag var i Istanbul. Men visst får man ändå en känsla av platsen man besöker. Det är ju också ett sätt att få se mycket under en begränsad tid.
    Såna dockor samlade jag på när jag var liten, jag har kvar dem, det är en väldigt bra present att ta med sig till barn när man är ute på resa. Rom... Ah... Jag hoppas att ditt intryck var övervägande gott.
    Tristan: jag tror inte att jag har läst Svenska Folket. Så jag fuskade lite och googlade: Strindberg angriper Geijer för hans uttalande att Sveriges historia är dess kungars historia. Och syftet med boken är ju att teckna folkets historia. Radikalt på sin tid, och varför inte även idag - det har ju blivit ett visst uppsving för konungahistoria (Herman Lindkvist t.ex).
    Skulle boken tilltala Sverigedemokrater - det kan jag inte svara på. Det mesta kan läsas på många sätt.
    Lite nationalromantik verkar där vara (illustrationer av Carl Larsson).
    När du talar om värde får jag hoppas att du inte syftar på pengar. Eller hade du tänkt sälja den vidare till en Sverigedemokrat till förhöjt pris och tjäna en hacka?

    SvaraRadera
  12. Det finns texter av Strindberg där han är grovt rasistisk. Han var till exempel emot att de svarta fick rösträtt i USA, då han menade att de var en underlägsen ras som hotade det mer eller mindre gudagivna vita herrefolket. De svarta och kvinnorna konspirerade mot den vite mannen, hävdade han t.ex i en artikel som finns att läsa i Likt och Olikt. Om Svenska folket innehåller något sånt vet jag som sagt inte, men läs den och avlägg gärna rapport här om du vill.

    SvaraRadera
  13. Hej igen Maja,

    nyfiken på vilka dockor du menar, min är som en "vanlig" blunddocka i något hårt material (celluloid?), drygt 30 cm hög, svart hår och blåa ögon (mamma hittade ingen brunögd och det tyckte hon var konstigt) och klädd i någon traditionell italiensk dräkt med gul kjol med blå banddekoration, vit blus, svart väst, rött förkläde med gul banddekoration och röd "slöja". Det mesta numera tämligen urblekt.

    Det var bara på Vatikanmuseet vi hade guidning (vilket nog var tur, att vi hade det där menar jag) - men det där med guidad tur menade jag på så sätt att det finns ju rätt många rätt bra böcker för turister om Rom, och är man då där för att se det man "måste" se, så blir det lite som en guidad tur även med böckerna. Dvs man är inne i sin egen lilla värld, på sätt och vis. Fast naturligtvis inte helt och hållet. Visst tyckte jag att jag fick en känsla för staden, och den kändes på något sätt lite hemtam mitt i alltihop, kanske för att man kände igen många byggnader och platser. Hemtamt kändes det däremot inte ute i EUR, den av Mussolini byggda stadsdelen. (Vet inte om allt där byggdes under hans tid.) "Fyrkantiga Colosseum" har visst kallats för världens mest skrämmande byggnad, och visst såg det otäckt ut, men jag är nyfiken på vad jag hade tyckt om jag inte s a s vetat vad jag skulle tycka. Hade nog inte tyckt det var särskilt mysigt eller trivsamt i alla fall.

    SvaraRadera
  14. IAMB: aha, en riktig docka alltså, jag menar ganska stor? Jag tänkte på de här mindre prydnadsdockorna, som ofta också har nationaldräkt. Jo, visst är det tråkigt att dockor sällan är brunögda, och att änglar nästan alltid är blonda och blåögda, åtminstone från renässansen och framåt. Men jag tror att det har börjat bli lite ändring på det där.
    Från det ena till det andra, apropå Strindberg så är nog hans antisemitism mer känd än hans åsikter om "negern, en ociviliserad och närmast den europeiska förbrytar-eller idiottypen stående människa, och därföre skulle han icke ha haft medborgarrättigheter i Amerika" osv osv. Det går inte att vifta undan sånt med "jaja, men värderingarna var ju sådana, han var ett offer för sin tid". Så var det inte. Strindberg var bland de värsta när det gäller rasism. Och det är läskigt att läsa.

    EUR - trivsamt, nej det tycker kanske inte jag heller. Det var längesen jag var där, en av mina bästa vänner bodde där, så jag var rätt hemtam där ett tag. Helt otrevligt tyckte jag inte att det var, en del byggnader var väl rätt snygga på sitt sätt kanske.

    Apropå Svenska Folkets historia: jag gillar Grimbergs Det svenska folkets underbara öden. Den är inte så storvulen som det låter, har åtminstone rätt mycket fötter i Upplysningen.

    SvaraRadera
  15. Just det, en riktig docka, hon heter Bianca:-)

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)