tisdag 30 augusti 2011

"Kuken ska vara din enda herre"

Det är rena Fågel Fenix att renskriva sina dagböcker. Jag hoppar mellan årtiondena för omväxlingens skull. Det kommer att ta tid att bli klar. Själva tidsresan (för det känns verkligen som en sådan, bland annat på grund av detaljrikedomen) gör att jag har ett visst motstånd emot att dyka ner i projektet: det är helt uppslukande. Jag upptäcker ett barn med ett stort och lillgammalt intellekt, som vuxen tycker jag inte heller att det är mig det är fel på; när det gäller de år som skildras i Myggor och tigrar så förklaras min vrede minst lika väl av dessa lugna, klarsynta anteckningar med successivt stigande vrede. För att inte nämna att jag anar vilka ilskna kommentarer om "verklighetsknarkande", "narcissism", "dokusåpa", "tyvärr så vill ingen syssla med fiktion idag", som Maja 8 år och framåt riskerar att bli bemött med.

jesusjesus jesusjesus
hahahaha

En sak är ganska viktig - ibland frågar folk hur jag mår.
Svaret är att jag mår alldeles utmärkt.

7 kommentarer:

  1. ça va être publié? tes journaux intimes? ou tu les relis pour toi même?

    si j'osais faire la même démarche - rendre publics les petits agendas où je transcrivais l'heure à laquelle je m'étais couché la veille (21h 39, 22h 44), celle où je notais tous simplement "laver cheveux"/"douche" etc, ou beaucoup plus tard celle où je collais tous les reçus de mes achats suédois (très utile pour des statistiques) - les psychiatres-littéraires arrêteraient de se préoccuper de ta santé...

    :)

    SvaraRadera
  2. Det mest civiliserade tillvägagångssättet, det som har varit kutym tidigare, är att dagböcker publiceras efter hädanflykten, om de publiceras alls. Nu är det inte riktigt fråga om någon "journal intime", jag skrev t.ex inte "kära dagbok" när jag var liten, utan "kära läsare". Det var ett litterärt projekt från början. Jag tror att det blir efter min död. Men jag vill renskriva dem.
    Maja

    SvaraRadera
  3. Jag vill inte läsa dina dagböcker... jag vill läsa essäer och spattiga romaner av dig. Nånstans mellan gillade och älskade Myggor och tigrar. Men det räcker med den.
    Så tycker jag.
    Zigge

    SvaraRadera
  4. Ok but childhood diaries should be an exception to the rule. But yes, they would say you are crazy.

    It's all about tastes, but I'd rather read them than your novels (it's not about you, it's about diaries and novels!)

    ps: hopefully you didn't write "kära diary", it's awfull. I used to call my model-motorway "cara pista" when I was little (I loved her a lot), but my parents laughed at it.

    SvaraRadera
  5. t.ex det jag citerat: "Jag, Maja Lundgren alltså, är nio år. Jag gråter inte ofta".
    Låter inte det som en stoiker? En gubbe. Jag var en liten gubbe som beskrev våra lekar ingående - mycket målande, det är gestaltat som man brukar kalla det... En del tabeller också förvisso... Lite kul iofs, jag satt framför tv:n och antecknade snabbt direkt vad Ingmar stenmark fick för mellantid, beskriver kungens och silvias bröllop osv osv. Men jag vill inte bidra till personlighetsmarknaden. Det får vara nog med jag jag jag. Man får låta den här trenden ebba ut, sen kan det hända att jag på ålderns höst - eller efter döden - gör nåt av det.

    SvaraRadera
  6. You are rather a late son (a daughter! ) of II World War.

    "En svensk tiger - och gråter inte. Inte ofta"

    That's an eventual explaination of your concern for swedish neutrality, by the way

    SvaraRadera
  7. Tja... jag har långtifrån tänkt färdigt om neutralitetspolitik eller ej, men man ska inte blanda ihop försvarspolitik med aktiva militära insatser (fel, rätt eller inte) i andra länder. Sveriges deltagande i Libyenkriget har ibland beskrivits som ett slags botgöring för att vi satt med armarna i kors och gjorde vissa mindre hedervärda affärer och kompromisser under andra världskriget. Ibland har deltagandet också kallats "ny försvarspolitik". Det är grumligt.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)