torsdag 5 januari 2012

Temposänkning

Just hemkommen från konst- och poesikväll. Sofia Tolis ställde ut skulpturer och målningar med grekiskt motiv. Jonas Brun, Marie Silkeberg, Ulrika Revenäs-Strollo, Sofia Tolis och jag läste texter.
Jag tycker alltid att det är svårt att läsa högt ur mina böcker. Allra svårast ur Pompeji och Mäktig Tussilago. De är polyfona, satiriska, växlar mellan skilda stilnivåer och kräver en skådespelare. Ur Myggor och tigrar är det krävande på ett annat sätt. Där eftersträvade jag maximal enkelhet, lågmäldhet, och ett långsamt tempo. Det går aldrig att veta om läsaren/lyssnaren går med på temposänkningen. Snabbhet, energi, yvighet är ideal idag, här slänger jag in grus i maskineriet och reflekterar. En annan svårighet är att jag själv transporteras åter till kusliga eller skräckinjagande situationer medan jag läser. Detaljrikedomen och konkretionen slungar mig tillbaks på ett sätt som en läsare eller lyssnare kanske inte kan känna på samma sätt.
Det är ganska fånigt att jag nu bara skriver om mig själv. En av de andra författarna berättade att h*n alltid har en mycket stor anspänning innan h*n läser högt. Så är det även för mig, jag har svårt att lyssna på de andra, måste koncentrera mig och gå in i mitt eget.
Jag läste upp inledningen till Myggor och tigrar, om bron i Boscoreale, så gott som socialrealistisk och samtidigt med en solkig biton av vädjan om beskydd. Växlingen mellan "jag är bara turist" och "jag är författare och journalist", som står i kontrast till att vara en invandrad ukrainska, gör att det finns något upprörande mitt i enkelheten. "Precis som Dante". Precis som Dante, verkligen? Precis som Dante, herregud...
Jerzy Sarnecki frågade under en debatt om maffian för det första om jag verkligen kunde vara säker på att männen var camorrister, och för det andra varför jag gick över den där bron. Båda frågorna är alltigenom relevanta.
Jag tyckte att det uppstod ett slags vakuum omkring mig efter uppläsningen, och den första fråga jag fick var: - Hur tyckte du att det gick?
Jag hade då idag på TV råkat se början av en film om en pjäsförfattare (spelad av Johnny Depp av alla jävlar) som efter en totalt misslyckad uppsättning av hans senaste misslyckade pjäs möttes av undvikande tills någon frågade exakt detta: hur tyckte du att det gick?
Svaret är att jag vet inte, tyckte det var bra applåder men man mäter inte litteratur med applåder, sanningen är den att ingenting mäts med applåder. Däremot är jag absolut övertygad om att min bok är avsedd att läsas lågt.

Eftersom det har fallit sig så att det har uppstått ett proggtema i bloggen, kan det passa bra att lägga in Contacts Vargarnas natt. Den stämmer med sammanhanget. En lite proggig storasyster lyssnade en del på denna sorts musik när jag var liten, och just den här låten tyckte jag var nästan outhärdligt kuslig. Med spetsade öron försökte jag förstå texten. Jo, jag får fortfarande kalla kårar av den.

53 kommentarer:

  1. hej maja!
    Apropå "socialrealism", att vara marginaliserad osv. Du är privilegierad, har alltid varit det. Du är född in i kultureliten. Jag tycker att Myggor och tigrar är koketteri. Apropå outhärdligt alltså. Om jag vill veta något om maffia och camorra går jag till andra böcker. Som är jävligt mycket bättre och mer informativa - skrivna av journalister.
    Jag tyckte att det var helt rätt när Underdog vann Augustpriset, och det är en helt annan kraft i Torbjörn Flygts uppföljare Outsider. Jag tror inte att du har förutsättningar att förstå vad utanförskap är. Du kan ju börja med att läsa Johan Jönsons böcker. Där svider det. Och det svider rejält. Det svider ordentligt. Och det är genialt.
    Det är inte så att jag menar att det krävs arbetarklassbakgrund för att förstå världen. Det är bara det att jag är jävligt trött på privilegierade kulturbarn som leker underklass. Det handlar också om driv i berättelsen, den gemensamma berättelsen. Common sense. Gestaltning. Vrede som är på allvar. Som bottnar.. Från ett verkligt underdogperspektiv. En verklig vardag. Det verkligt verkliga. Därför blir jag äcklad när du skriver "socialrealism". Kalla dig själv lyxturist på vift så blir du mer ärlig. Det är en annan sak med författare som inte ger sig ut för att vara något de inte kan leva upp till. Som inte försöker dölja att de är medelklass. Amanda Svenssons Välkommen till det här livet är frisk på det sättet, för hon låtsas inte vara "den stora samhällskritikern". OK det är kanske lite ytligt på ett sätt men det är underhållande och inte förljuget och beskriver en verklighet på ett humoristiskt sätt. Ursäkta att det blev långt, jag är rejält förbannad över det massmediala klimatet, förstår på ett sätt att din maffiabeskrivning kan ha relevans i nuet men tycker att det är synd att den är så vag och illa gestaltad.

    SvaraRadera
  2. "Vargens tid är inte ljusets
    Ljusets tid är kort i kölden
    Mörkrets tid är rovdjurets
    I våldets mörker varas bölden
    Hökens öga söker offer"
    Bra men kan inte någon säga det uppenbara - våldet har kommit med invandringen.

    SvaraRadera
  3. Hm. Intressant. Det fanns en nordisk ton med både hembygds och vildmarksromantik på sina håll i proggen, det är Contact det mest kända exemplet på. Då var den väl en reaktion på kommersialisering och amerikanisering. Nu använder helt andra politiska krafter samma attribut och känslomässiga medel för att vända dem mot invandringen.

    Anonym här ovan gillar uppenbarligen Ted Ströms låt. Och många nationalister blir säkert rörda av LP:n som den ligger på, Hon kom över mon. Mycket av den känsovädjande proggmusik som producerades då kan antagligen användas rakt av för motsatsen till vad respektive låtskrivare stod och står för. Tänkvärt.

    SvaraRadera
  4. jag uppskattar din ärlighet maja!

    SvaraRadera
  5. jag tar er bakifrån höll jag på att säga: Marianne: jag fick lite beröm också, senare, av ett par som kom fram. Tack så mycket.
    Nasty: Javisst! Protester mot kommersialisering, urbanisering, ïndustrialiering, amerikanisering har ju kommit både från höger och vänster.Fascismen var ju en arbetarrörelse och emot kapitalismen - sen att vänstern alltmer gått på upplysningslinjen (det universella, människan är på djupet densamma överallt och bör ha samma rättigheter osv) än på den romantiska linjen, som också finns vänsterut, med gröna vågen och folkmusik, kan möjligen tänkas vara ett misstag - man behöver inte koppla ihop folkliga inhemska traditioner (som är exotiska idag bland allt dunka dunka) med motstånd mot invandring.

    Anonym 02.49: du glömde raden "sprider pest och hjärtlös hets".
    Det jag tyckte var allra läskigast när jag var en tvärhand hög, var: "Och vännerna från världen gick bort genom mörkret/ sögs upp av en jättelik böld". Nog för att allt annat i låten är kusligt också, men vännerna som sögs upp av den jättelika bölden var ren skräck.
    Nej, våldet har inte kommit med invandringen. Den där bölden dyker upp lite varsomhelst. Men jag förstår att contacts text skulle kunna användas för att suggerera fram våld, den skulle kunna tolkas fascistiskt. Syftet är att ta avstånd från våld, det tror jag inte det råder några tvivel om, men väldigt mycket kan tolkas på många olika sätt.
    Det påminner om ett inlägg jag läste i Rasmus Fleischers blogg, han och några kamrater hade tydligen ett medeltidsband förut, alltså de spelade medeltidsmusik. Och medeltiden är också lite extra omtyckt i vissa vit-makt-kretsar.

    Anonym 01.59: jag ska svara dig med! Men det känns lite som att hamna på ruta ett igen i och för sig (alla dina resonemang har redan framförts här och annorstädes, det jag vill börja med är att jag tycker att logiken goofar när du på något sätt antyder att "en gång medelklass alltid medelklass", och att det är ok så länge man inte ägnar sig åt något slags samhällskritik, utan skriver underhållande. Sen har jag inte läst de författare du skriver, men jag kan bara säga att det självklart är så att du ska fortsätta gilla de förf.ar du gillar. Jag ska återkomma i frågan, jag skriver de facto rätt mycket om klass i mina böcker, så...)
    Skrivet i den allraste hast.

    SvaraRadera
  6. rättelse: de författare du skriver om

    SvaraRadera
  7. Det är ju fascismen som är den jättelika bölden. Och till fascismen kan man självklart räkna extremistisk islamism (upptäcker att jag refererar väldigt mycket till bloggen copyriot här, men det är för att den är ett veritabelt upplysningsprojekt. Hur som helst, där analyseras de nya extremhögrarna på ett utmärkt sätt)

    SvaraRadera
  8. Den jättelika bölden kan vara maffian också.

    SvaraRadera
  9. maja: Du kan skriva. Skriv!
    Låt andra prata och sänk tempot; sänk pendels rörelse…
    Apropås polyfoni, satyr samt andra växlar…
    Turn off the light, take a deep breath and relax

    SvaraRadera
  10. maja: Du kan skriva. Skriv!
    Låt andra prata och sänk tempot; sänk takten, pendels rörelse…
    Apropås polyfoni, satyr samt andra växlar…
    Turn off the light, take a deep breath and relax

    SvaraRadera
  11. Valens: "Don't talk. Write", sa Becket.
    Jodå, men visst deltar jag gärna i uppläsningar och håller föredrag också. Vilken häftig video!
    Apropå vargarnas natt är det förstås ett jäkla sätt av människan att projicera sina sämsta tendenser på djuren - djuren är ju precis som de ska vara. Men äsch.

    SvaraRadera
  12. God fortsättning!

    Önskar jag vore där och hörde dig då!

    Själv vet jag varken ut eller in men det får väl gå ändå.

    Alltså apropå, man föds väl inte in i en enda dag. Det kommer ju flera därpå, eller?

    /Mimosa

    SvaraRadera
  13. Om man går i en sandöken och får sand i ögonen kan man då säga att ens liv är en sandögen?

    /Mimosa

    SvaraRadera
  14. God fortsättning, Mimosa! Man föds inte in i en enda dag, det kommer flera.
    Man kanske kan säga en sandögen. Jag kom plötsligt att tänka på Sandmunken, i kinesiska Kung Markatta.

    SvaraRadera
  15. Honom är jag inte presenterad för?

    Vad gör Sandmunken?

    /Mimosa

    SvaraRadera
  16. Bra fråga, vad gör egentligen Sandmunken? Minns inte riktigt, en ganska undanglidande figur tror jag. Kommer med goda råd och är rätt sur, tror jag. Jag ska bläddra lite i Färden till Västern och se om jag hittar nåt.

    SvaraRadera
  17. Färden till Västern är myllrig, jag gillar den men skulle ha rätt svårt att återberätta den. Kinesiskt femtonhundratal.

    SvaraRadera
  18. Låter som han är kusin med nån från Mumindalen, oklart vem.

    Jag har alltid tänkt på Katt på Hett Plåttak när jag hört talas om Kung Markatta. Rimligen för att jag inte alls äger kunskap om vad det är frågan om. Är obildad men inte bara.

    /Mimosa

    SvaraRadera
  19. haha, ja! Kanske Tove Jansson var lite inspirerad av Kung Markatta. Inte otänkbart.

    Ja det låter ju rimligt, hehe.
    Men han beter sig ibland lite som en Katt på Hett Plåttak.

    SvaraRadera
  20. Jag läste inte den första kommentaren så noga i morse, men den är också intressant. Där finns, som redan noterats av Bloggförestånderskan, vad jag skulle kalla en klasschauvinism som är typisk för de totalitära arbetarrörelserna, från Benito M till Josef S. Demokratiskt sinnade socialister brukar vara noga med att undvika den här djupa fallgropen, den som mitt synonymlexikon bland annat kallar "skrytsam gruppsammanhållning". De som hittills har tagit sig längst ned i avgrunden är De röda khmererna.

    Demokrater håller det för självklart att alla människor alltid har rätt att först och främst bli bemötta som individer, oavsett kön, klass, ras, sexläggning, sluskiga matvanor eller potatisnäsor.

    SvaraRadera
  21. Nasty. Ja, De röda khmererna var väl värst av alla. Även om det finns konkurrens i avgrunden så var väl de ändå allra värst.

    Du beskriver det på pricken - det där kunde göra mig direkt ledsen förr i tiden, att bli påhoppad p.g.a att jag var "privilegierad".

    Sluskiga matvanor, som att äta kalla fiskbullar direkt ur burken?

    SvaraRadera
  22. ja, jag ser det som självklart att vi öronlösa kallfiskbullare ska åtnjuta en garanterad, fundamental respekt, vi också.

    SvaraRadera
  23. Jag börjar till och med se ut som en fiskbulle, slår det mig när jag ser mitt porträtt ovan. Hög till att byta diet.

    SvaraRadera
  24. Rättelse: hög tid att byta diet, ska det vara. Och ingenting annat.

    SvaraRadera
  25. Haha. Kall ravioli direkt ur burken, kanske?

    SvaraRadera
  26. Tack, Nasty och Maja, anonym 01:59 behövde bemötas. Jag skrev ett ganska långt inlägg (ja kanske inte jättelångt men faktiskt rätt genomtänkt) men tyvärr är min internetförbindelse inte av det pålitligare slaget, så allt försvann.

    Kontentan var väl att jag fick nog av den där uppfostrarniten på 70-talet, och att även om det stämmer att man är priviligierad så blir ju inget bättre av att man ängsligt försöker be om ursäkt för det.

    Dessutom att Myggor och tigrar (som jag uppfattat den) handlar om utsatthet. Den utatthet som kommer sig av att inte vara säker på att förstå omgivningens signaler, vilket kan vara direkt farligt (tigrarna)- alternativt om den utsatthet som uppstår när man förstår mer än som kanske är hälsosamt (myggorna). Knappast om någon lyxturism.

    SvaraRadera
  27. Nä, den har jag kört tillräckligt med. Däremot finns det numera makrill på tub. Fiffigt och prafktiskt.

    SvaraRadera
  28. PS. Bara att trycka och suga, alltså.

    SvaraRadera
  29. Om bara nätet inte vore en så otrevlig plats (ibland) så skulle jag ha en egen blogg där jag skulle diskutera detta med priviligierade och icke priviligierade bakgrunder och vad det innebär för ens rätt att yttra sig och ens texters eventuella värde.

    En annan sak som vore intressant att diskutera skulle vara Bengt Ohlssons artikel om kulturvänstern (DN häromdagen).

    SvaraRadera
  30. Nasty: minimalt med disk! Och är man ensam i hushållet kan man ju bara skruva på korken och äta mer nästa dag. Fast kanske inte helt jättebra för hållbarheten (bakterier?), men några dar funkar kanske. I kylskåpet?

    SvaraRadera
  31. IAMB: det tycker jag var en bra sammanfattning, det med signalerna alltså. När det gäller "privilegierad" så är det ett skällsord som jag tycker rätt illa om. Just inom kulturvärlden tror jag att barn till folk som själva är verksamma där generellt blir bemötta med en del skepsis, ibland hat, och jag kan förstå det. Dels finns det helt enkelt en avund bland dem som vuxit upp i hem så gott som helt utan böcker, och dels finns där misstanken att det handlar om mygel, d.v.s en gräddfil för "kulturbarn". Det är kanske inte helt obefogat med en sådan misstänksamhet, och den går absolut att förstå. Samtidigt så är det rätt destruktivt och leder faktiskt ingen vart, och dessutom är det enda som gäller verkligt hårt arbete. Utsatthet - ja, samtidigt som det är väldigt viktigt att jag inte är något offer. För det är jag verkligen inte.
    Trist när kommentarer försvinner. Tyvärr är min blogg ganska "tung", antagligen på grund av YouTubevideorna, och då tror jag att det lätt händer att datorn hänger sig och strular.
    Nasty: då får jag ett minne av att ha sugit på kaviartuberna som barn. Vilket är ett oskick, jag hoppas verkligen att det var när de var så gott som tomma, så tuben inte hamnade i kylen igen och sedan användes av andra intet ont anande familjemedlemmar.

    SvaraRadera
  32. IAMB. Man kan alltid moderera bloggen om det börjar kännas otrevligt. Jag tycker att du ska ge det ett försök! Dessutom är det mest kända personer som Maja som får otrevliga kommentarer, även om alla kan råka ut för det.

    Å andra sidan så kan man få otrevliga kommentarer riktade mot sig i ett kommentarsfält också som "okänd". Så egen blogg eller inte som okändis kan nog gå på ett ut.

    SvaraRadera
  33. IAMB: jag tycker absolut att du ska öppna egen blogg. Om det skulle dyka upp obehagliga kommentarer kan du stänga kommentarfältet ett tag, eller införa moderering.
    Ja, Bengt Ohlssons var lång och egentligen rätt intressant på vissa sätt, även om jag tycker att det är lite synd att sakfrågan om Slussen bara blir ett slagträ. Stockholms kommun fortsätter mörka vad det är frågan om, det kom en broschyr nyligen där det bara talades om cykelbanor och gångbanor. Inte ett enda ord om motorvägen. skandalös desinformation.

    SvaraRadera
  34. Blä för att suga ut kaviartuben, säger jag. Tacka vet jag tuben med messmör. Smaskens!

    SvaraRadera
  35. Det går ju också att ansluta sig till något mer slutet forum, till exempel Bokcirklar eller Boktipset (där handlar det förstås om litteratur, det finns väl bredare forum också). Lite mer skyddat, sällan jobbiga troll.

    SvaraRadera
  36. Det där med att absolut inte vilja betrakta sig som ett offer, kan i och för sig diskuteras. Det fulaste som finns är att vara ett offer.

    SvaraRadera
  37. /Ett priviligerat offer.

    SvaraRadera
  38. Tack för tips och uppmuntran! (Angående att starta en egen blogg och liknande.) Sen är det ju detta att man når ut till betydligt fler om man kommenterar på en mera känd blogg. Men jag vill verkligen inte utnyttja Maja på det sättet! Självklart inte. Så jag kommenterar och försöker hålla mig till ämnet.

    Ska man starta en blogg gäller det ju också att bestämma om man ska gå ut öppet med sitt namn eller vara anonym. Om man exempelvis bloggar om lapptäckesteknik är det kanske inte så farligt att visa sitt namn men...

    Det lär nog dröja ett par år till innan jag eventuellt får ändan ur vagnen...

    Men den som väntar på något gott, hehe..

    SvaraRadera
  39. Anonym: det stavas privilegierat (även om det väl oftast uttalas priviligerat).
    IAMB: ah. Anonymt skulle jag säga. Kalla den IAMB, i pampig klassisk stil (antika kolonner osv).
    Men du snuddar vid ett problem som egentligen inte är något problem, men som jag funderat lite på ändå - att det kanske kan vara bra att göra göra skillnad mellan länkande till bloggar och kommentörer. Uttrycker mig lite slarvigt nu, men jag upptäckte plötsligt att det blivit omöjigt för mig att variera blogglänkarna utan att det uppfattas som en stor skymf, leder t protester osv. Det är inte riktigt bra. Om jag menar att Lars Gustafssons blogg blivit mindre intressant, måste jag kunna ta bort länken utan att bli anklagad för att vara en fasansfull mobbare. Likadant med länkar till dem som kommenterar här. Så jag funderar på att skippa länklistan helt ett tag, för att senare övergå till en mer rullande länklista.

    SvaraRadera
  40. Så du har inte tänkt införa "läskiga listan" då?

    SvaraRadera
  41. Tyckte det var jättejobbigt förr när jag hade länklista. Skulle jag länka till bra bloggar? Till snälla kommentatörers bloggar? Till bägge? Mobbade jag om jag hoppade över nån? Det slutade med att jag kör utan länklista.

    SvaraRadera
  42. Thente har blivit riktigt rolig på gamla dar och kallar sin bloggs läsare för gratisläsare, parasiter, dansbansfans och ännu värre saker. Hahaha.... Men det är inte riktigt samma sak. Du har ju rätt många återkommande och skojiga kommentatörer och förr var det ju nästan som ett vardagsrum, en salong. Påminner om Facebook men med skillnaden att det är öppet, inte bara för en mindre krets. Vem som helst kan kliva in och delta närsomhelst. Ibland har man fått intrycket att någon har en agenda, är ute i ett ärende, hävda sig själv eller lobba för något. Samtidigt så har ju du fått ett slags ansvar som värdinna. Eller som en redaktör som ska vara neutral och släppa fram olika åsikter, annars verkar det som censur. Obetalt också. Men så blir du jäkligt arg ibland, och jag har känslan av att bloggen går dig över huvudet och tar för mycket av din kraft (ansvaret för kommentatorerna och för diskussionen, eller att någon skämtar eller byter ämne när du vill vara allvarlig).
    Svår balansgång.
    Z

    SvaraRadera
  43. Johnny: det är faktiskt rätt jobbigt. Är det brutalt att ta bort en länk till en blogg som nästan aldrig uppdateras? Blir det inte lite för tätt att länka till dem som kommenterar, och i så fall, varför till vissa och inte till andra? Om jag har en länk till en blogg som jag upptäcker att jag själv aldrig läser, är det något slags statement att ta bort länken? Jag kommer nog att köra utan länklista, det är fel om det ska bli ett stort huvudbry.
    Z: det där är ett problem för sig, om man ska vara värdinna och diskussionsledare, med ansvaret att se till att diskussionen inte blir för hetsig eller att ingen kommentator blir påhoppad, eller helt enkelt bara skriva och låta alla sköta sig själva.

    SvaraRadera
  44. Och ja, jag tycker också att Thentes ständiga påhopp på och förolämpningar mot sin bloggs läsare är väldigt roliga.

    SvaraRadera
  45. Det kan inte vara meningen att man ska betrakta något av de sociala verktygen som obligatoriska. De är resurser.

    Bloggaren ska anpassa bloggen, inte anpassa sig till den.

    Usch vad förståndig jag är.

    SvaraRadera
  46. Det där med blogglänkar kan säkert bli ett riktigt gissel. Jag förstår huvudbryt efter att ha sett en del fula kommentarer om saken. Hur i jisse namn gitter folk ens?
    Min egen blogglista ser jag bara som ett enkelt sätt att ha koll på när det kommer ett nytt inlägg på bloggar jag läser, och inget annat. Jag har både lagt till och plockat bort bloggar därifrån.
    Men det är jag det, jag har så få och snälla läsare så jag slipper sånt trams som du utsätts för Maja.

    En del verkar ha mycket bestämda uppfattningar om hur man ska länka. Jag blev oerhört förvånad när jag i höstas såg en diskussion om saken som gick ut på att de bloggar man länkar till ska man också hålla med till 95%, för annars länkar man inte. Märklig idé tycker jag. Stämmer inte alls på mig ialf.

    Jag tycker förstås att du ska göra precis det som känns bäst för dig. Känns det jobbigt med listan så ta bort den. Du ska inte ödsla energi på att gruva dig för vad folk kan tänkas tycka och tänka om en sån sak.

    Sen får jag väl tillägga att jag är tacksam att du länkat till mig ett bra tag, för annars hade jag knappast haft några läsare alls :D

    SvaraRadera
  47. Det känns för tillfället som om jag kånkar runt på något jag inte vill kånka runt på. Och det är betungande. Det betyder: bloggslut, eller lång bloggpaus.

    SvaraRadera
  48. Parasiter och gratisätare eller inte, hehe... Det finns ju något som kallas för "bloggberoende". Det är nog ganska lätt hänt att bli beroende av din blogg. Det jag har märkt är att jag själv skriver mer likt dig här inne, än när jag skriver på andra ställen.
    Det har hänt att jag har snubblat över en kommentar av något nick här på annat håll och slagits av den bittra tonen, och tänkt: aha... Allt handlar om avund. Egoismen kanske inte märks omedelbart men den finns ju där. Eller någon som skriver på ett annat sätt och har en annat personlighet utanför din blogg. Å andra sidan korsar mina vägar andra "kommentatorer" som behållit sin speciella stil (Leroy är sig exakt lik kan jag meddela, om du inte visste det! Ordagrant!).
    Jag förstår din taggighet. Det är många som vill sola sig i glansen av en berömd författare. Man kan hämta näring här, vara stor och viktig i Majas kommentarfält. Och du svarar ju alltid, oavsett om det är någon som har en agenda och mest använder din blogg som ett instrument för några sina syften, eller inte.
    Och det är ju gratis. En författare som sitter och skriver på det här sättet gratis, nej det är inte riktigt bra ändå... Jag är övertygad om att du inte ens tänker krasst i termer av "resurs" och "socialt verktyg". Jag vet inte om ditt förlag tjatar på dig och ber dig börja skriva bok och sluta skriva blogg, men jag tycker nästan att de borde det. (Jag råkar veta en hel del om författares gratisuppläsningar, gratis medverkan i massmedier och olika gratisskriverier, och kanske berättar med om hur och varför vid tillfälle!)
    Är bloggen betungande: pausa eller lägg ner den! Riskera inte din kreativitet.
    Marianne

    SvaraRadera
  49. Marianne som brukar gå under nicket Mariannesson, alltså.

    SvaraRadera
  50. Hej Maja, jag har inte läst hela tråden men ville dela med mig av min erfarenhet som bloggare. Rätt ofta drog diskussionerna iväg och jag upptäckte att jag satt och chattade om helt andra saker än inlägget hade handlat om från början. Utan att det gick att säga vem som var först med att vara OT. Det vanligaste var att de som kommenterade nappade på vad andra skrivit i tråden, istället för att skriva om mitt inlägg. Det tog väldigt mycket tid och var i längden rätt frustrerande. Men god netikett kräver egentligen att man skriver om inlägget. Apropå länkande så är nog det bästa att antingen inte ha länklista alls eller en som är riktigt lång. Du är ju professionell skribent och ska förstås inte ta ett nick. Jag älskade Pompeji, dina andra böcker har jag inte läst. Ännu! Jag förstår känslan efter en uppläsning (som jag egentligen tror gick bra, men det vet jag förstås inte) om det då sedan blir tomt runt dig. Det är faktiskt utsatthet! Vänliga hälsningar, ser fram emot att läsa mer av dig.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)