tisdag 18 december 2012

Sittknölar, med mera


Min prinsessa Misso sköter sig ganska bra, tycker jag. Nu har han åkt in igen, men inte för nya brott utan för gamla. "Associazione camorristica". Rättsprocesserna i Neapel är inte helt lättbegripliga, frigivningar och interneringar kan ge ett godtyckligt intryck. Misso har bett om isolering, dels på grund av risken för angrepp (förra gången han satt inne blev han attackerad av Raffaele Giuliano, vilket jag rapporterat om tidigare) och dels för att han inte vill ha kontakt med andra botgörare. Trovärdigheten hos dem som lämnar vittnesmål minskar då de har en chans att snacka ihop sig i fängelset, och det har riktats kritik mot att "pentiti" på fängelset i Rebibbia kan knyta kontakt och synkronisera sina utsagor. Därför har Misso bett om isolering.

* * *

När två datorer kraschar i rask följd (en liten bärbar och en större stationär) tar man det nästan personligt. Man skulle kunna bli paranoid. När jag märkte att det var något allvarligt knas med den större datorn (den lilla var det tjabonk - flimmer - bortom räddning med direkt) satte jag igång och rädda en massa bilder som jag borde ha sparat på annat håll för länge sen. Till exempel den här, en favorit i repris (har haft den på bloggen förut. Xerxes på väg upp för katt-trappan med snö i skägget). En del andra, framförallt videor från Mexico, har gått förlorade.













Men jag har också anledning att vara glad. PEN-klubben har givit mig ett stipendium. Prins Wilhelms.

Att inte prisa den förtjänta förhindrar avund, skriver i och för sig den stränge ödmjukhetsförespråkaren Lao-Tse. Säck och aska. Tagelskjorta. Man bör aldrig lämna sin hemby, resor är av ondo. Folket ska hållas mätt och okunnigt. Fulla bukar, tomma huvuden. Och alla priser och utmärkelser är fel. Så skriver Lao-Tse.
(Lao-Tsu eller Laozi är modärnare stavningar som påstås ligga närmare det kinesiska uttalet, och förr eller senare ska väl jag börja stava så också, men "Lao-Tse" har liksom satt sig).
Med andra ord, jag borde kanske skämmas. Men det känns inte så.

Jag håller annars på och läser Fredrik Ströms med fleras antimilitaristiska och socialistiska handbok Det befästa fattighuset från 1913. Den är bra, de börjar sin historiska exposé med den kolonialistiska guldruschen under renässansen och fortsätter med att nita den borgerliga individualismen och samvetslösheten, som Fredrik Ström m.fl menar att socialdemokratin har avslöjat - men socialdemokratin låg i sin vagga då manifestet skrevs, och var ännu inte solkad av diverse vapenaffärer. (Alla skadeglatt cyniska eller däst likgiltiga kommentarer avböjes å det bestämdaste - Jas-affären i Sydafrika må bemötas med en axelryckning av flertalet, men sanningen är den att andra tider är på väg).
Jag har inte kommit så långt i Det befästa fattighuset, snubblade till lite över en antisemitisk blaffa. "Bakom den granna patriotiska masken lyser fram det grinande ansiktet av en ful och illaluktande schackerjude - symbolen för den modärna patriotismen sett på nära håll". En välvillig tolkning är att det är en metafor.
Det här är inte avsett att vara som att "spotta i tallriken", som man säger i Neapel när någon är otacksam. Men Fredrik Ström kommer ju inte att bli någon husgud bortom kritik. Ingen är bortom kritik. Självklart inte jag heller. När jag fick Prins Wilhelm-stipendiet, beskedet kom på Luciadagen, det kan ha varit en slump men eftersom det kom den dagen kändes det som att ha blivit hörd, så gick jag stolt men okunnig (emedan jag aldrig hade hört talas om Prins Wilhelm) till ett antikvariat och köpte Höstdagar därhemma, Västerhavets män, Lappmarken - Tre filmessayer av PRINS WILHELM. Han ser ut som en benig bernadotte med pipan i mungipan. Mager som Gustav V, blickar allvarligt snett uppåt himlen sittande på en stenhäll, kanske skaver sittknölarna illa mot berget och då blir Lao-Tse-Tsu nöjd, för man ska minnas att naturen alltid tar hem spelet och att människan är en tillfällig gäst, för att inte säga en inkräktare. Prins Wilhelm är väldigt begeistrad i film. Han tar det nya mediet i försvar mot dem som från början var emot. "De snarkloka skakade betänksamt sina huvuden åt denna egendomliga nymodighet och ansågo den närmast vara ett experiment utan större betydelse".
Påminner lite om motståndet mot bloggar, förväxlingen av - och förvirringen kring - form och innehåll, rädslan för det okontrollerbara. Men kanske handlade det också om en insikt: att masspåverkan aldrig är oskyldig, att ordet är långsamt men bilden snabb, att ordet kräver eftertanke och egen fantasi medan filmen väller in över betraktaren och påverkar på ett sätt som kan vara passiviserande.
Nej, filmens motståndare var nog inte rädda för passivisering, kanske var det rörelsen de fruktade.
Prins Wilhelm och Fredrik Ström - på nåt sätt kan de få vara penater, tänkbart att båda i grund och botten skulle ha varit ganska rädda för mig, men att ingen skulle ha haft något emot att uppmuntra mitt fortsatta skrivande.


15 kommentarer:

  1. Då får man gratulera igen! Mycket roligt. Roligt på mer än på ett sätt för jag kunde inte låta bli att storfnissa vid tanken på en kunglighet som skyddsande, hehehe.
    Prins Wilhelm var en intressant figur precis som prins Eugen som väl var farbror om jag minns mina Bernadottar rätt.

    Den där bilden på Xerxes är jättefin. Ja, man borde verkligen se till att bevara foton på flera sätt. Jag har ialf bränt gamla foton jag ärvt på CD, och börjat beställa papperskopior i omgångar. Jag blev lite rädd när min dator kraschade sist. Kruxet är att man tänker, men sen blir det inte av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag vet, det är humor! En kunglig penat, jag som vill avskaffa monarkin. Jag måste tyvärr fortsätta vara republikan trots priset, jag tror att det är tillåtet.
      Prins Eugen känner jag såklart till, men Wilhelm hade jag ingen koll på.
      Jo, det gäller egentligen att spara foton allteftersom, för det blir ett jättejobb om man ska sätta igång och tokrädda bilder. Det är väldigt svårt att slänga bilder på Xerxes och Atossa, så jag har en hel del nästan identiska och så blir det svårt att välja. Från ocgh med nu ska jag försöka komma ihåg att spara bilder direkt.

      Radera
  2. Grattis till priset och kanske får jag rekomendera Alf Henriksson :_

    http://paranormal.se/topic/kinesiska_tankare.html

    Fin bild på Xerxes hoppas du har dom flesta filmerna och bilderna på Atossa och allt det andra på kopior eller externa hårddiskar.

    Mvh

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst får du det Leroy.
      Tao te Ching, Vägen och Dygden, är underbar. I det här inlägget lyfte jag fram aspekter av skriften som är lite mer svårsmälta för en modern läsare. Till exempel att det är dåligt att resa. Men som helhet - ja, taoism och zen-buddhism kunde gott få vinna över de andra religionerna.

      Radera
    2. Och jo, jag han spara det mesta - utom en hel del filmer, eftersom det tar en sån tid.

      Radera
  3. Grattis Maja!
    Calamity Jane

    SvaraRadera
  4. Inkräktare var ordet. Här – http://www.youtube.com/watch?v=5TXONpdWe_Y – kan man se prinsen och hertigen av Södermanland, skaka tass med en gorilla, som nog hellre skulle sluppit. ”De hårlösa händerna äro det mest människolika på gorillorna”, heter det i en av filmtexterna. Det är bara en illusion, förstås. Inte skulle en gorillas händer kunnat skriva t ex dessa själfulla rader:

    Så skall jag själv gå bort i tidens ström
    och drunkna i ett outsägligt hav.
    Mitt liv skall synas som en dimmig dröm
    när glömskans örter spira på en grav.
    Hur dina himlar, Allmakt, än må blända,
    av dig ett sista under tigger jag:
    att än en gång min själ får återvända
    till en benådad sörmländsk sommardag.

    Kid Curry

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser man på, ström där med. Allt hänger ihop. Det är en profetia om kungahusets avskaffande. En sanndröm, we hope. Även om jag känner nåt slags fympati för kungen, Viktoria och Silvia (Madde och Carl Philip verkar lite mer överklassbilliga och karaktärslösa, och Estelle borde slippa födas in i den kungliga dokusåpan, det bporde strida mot de mänsliga rättigheterna, men nu är jag tjatig...)
      Usch vilken fruktansvärd video. Fasansfull. Nästan så man vill lämna tillbaks stipendiet. Jag vet alltså noll om Prins Wilhelm, bara läst på Wikipedia och några rader ur hans Filmessayer.
      Men det här är väl pengar med blod på, som Clark Olofssons flickvän skulle säga. Hm.

      Radera
    2. fympati - fer man på, en läfpning.

      Radera
    3. Som ett brev på posten kommer jag galopperande i full karriär när du nämner monarkins vara ;-) Haha nädå, inte alls.

      Jag tänkte kommentera filmen däremot. Den är alldeles vedervärdig, och det värsta är att samma saker pågår än idag. Alla som sett De Dimhöljda Bergens Gorillor förstår vad jag menar. Det är inte längre statligt sanktionerat som vid tiden i filmklippet, men fortfarande anordnas tjuvjaktssafaris för världens överklass. Det sättet att se på djur går väl aldrig att få bort helt, det finns alltid en grupp människor med övermänniskoideal som ser det som sin rätt att göra vad man vill med djur. Gräsligheterna drabbar alla djur, och om jag minns rätt så fick George Adamson (som jobbade med lejon i det vilda) sin beskärda del av hatkampanjer just från den sortens människor.

      Pengar med blod på? Tja, det skulle man nog kunna säga om alla statliga stipendier också om man ska dra det till sin spets. Även så om en massa andra privata stipendier och priser. Familjeförmögenheter har sällan byggts upp genom att entreprenören varit snäll mot folk. Det är ganska gagnlöst att tänka så.

      Radera
    4. haha, nej... Det trodde jag inte du skulle. Det kan ju vara så att man har olika övertygelser och ändå struntar i att försöka övertala varandra. Det hedrar dig att du inte ens rättar mig när jag skriver Viktoria - vet egentligen att det stavas med c. Nej, jag känner verkligen fympati med personerna i guldburen, såg nyligen en intervju med kungen då han var kronprins på 70-talet och uttryckte varm beundran för Mao. Hehe, vad säger du nu då?
      Videon är hemsk, respekt för djuren är något ganska ovanligt i världshistorien, det beror förstås lite på var man drar gränsen - att plåga djur för nöjes skull - det förekommer fortfarande björnhetsningar på sina håll i världen - använda dem som försökskaniner, äta upp dem - det känns bra att äta älg. Jag tycker väldigt mycket om det djuret, men åt älgstek för inte så länge sedan. Det var verkligen enormt gott, och älgen hade ju haft det bra tills den dog knall och fall.
      Tror Klara Johansson skrev något om att tacka ja till pengarna och nej till äran. Jag har fått tillräckligt med stipendier i år för att se till att en del går till välgörande ändamål. Så får det bli.

      Radera
  5. Grattis till stipendiet!

    ____

    Apropå rubriken: Vet inte precis om det där med "metafor" gör saken bättre?

    Babbis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Babbis: Nej det gör det inte. Rasistiska stereotyper är ju ett slags metaforer. Det är ju just det de är.
      Så det är ironi i min fråga - jag hade en förtydligande rad, nåt om att Julia Kristeva skrivit att metaforer aldrig är oskyldiga. Men det blev övertydligt så jag la in "Block That Metaphor" som etikett i stället.
      Påminner mig om att jag hade tänkt skriva ett inlägg om den stora skillnaden mellan att påstå att israelisk militär stjäl organ från dödade palestinier - och att en israelisk läkare på ett sjukhus stjäl organ från judar, palestinier, turister osv. Men det har väl redan framkommit, såvitt jag begriper i alla fall.

      Radera
  6. En välvillig tolkning är att det är en metafor
    Japp, sanningen är den att andra tider är på väg.

    SvaraRadera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)