tisdag 14 maj 2013

Bildning och kultur, verkligt rara djur 7

Striden mellan naturbarn och kulturbarn i Gaggböle blossade upp på allvar i höstas. Naturbarnen i Gaggböle brukar med jämna mellanrum, och med all rätt, ifrågasätta kulturbarnens medfödda privilegier. Naturbarnen har bara sin begåvning, sin slughet och sin framåtanda att förlita sig till, medan kulturbarnen får bildningens frottéhandduk virad kring sig redan som spädgrisar. Sen är det bara att oink oink nöffa sig fram till förlag och TV-studios.
De flesta i Gaggböle är medvetna om att det är ett problem som bör motverkas.
Men så, i höstas, hände det något som skakade om Gaggböle i grunden. En ny ung kraft riktade en råsop mot sina skrivarkurskamrater. Hon, naturbarnet, rasade mot att vara omgiven av kulturbarn, och med underdoggens rättmätiga revanschlusta skakade hon om skrivarkursetablissemanget med en anklagelseskrift, där hon läste lusen av sina unga kursare. I synnerhet en dotter till en feminist (inte särskilt berömd). Feministdotterns utseende, åtbörder och varje rörelse skildrades med närgånget hat. Naturbarnet följde upp det hela med en artikel i Gaggbölekuriren där hon hävdade att feminister inte förstår sig på invandrartjejer, för invandrartjejer vill hellre strippa för gaggbölegubbar, än städa Gaggbölefruarnas toaletter.

Då tänkte en del i Gaggböle mjahapp. Eh... Jaha. Men liksom - va?


Tigerbossen, trött och cynisk, granskar det hela med illa dold näver.



100 kommentarer:

  1. Vem var Naturbarnet och vilken skrivarkurs refererar du till?

    Nyfiken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså det är en ung skribent, och som gammalt kulturbarn ska man väl tänka tre gånger innan man kritiserar ett ungt naturbarn (jag skojar alltså lite när jag använder det uttrycket).
      Hon heter Lidija Praizovic, är stjärnskott, och det var Biskops Arnö. Jag läste hennes pamflett som bl.a är en attack på en flicka som heter Isis, och tyckte bara det var hemskt. Om det nu beror på att jag är kulturbarn, eller på att jag uppfattade texten som grabbig och lumpen (de hon attackerar är inte etablerade skribenter så det känns lite lumpet tycker jag) - vet faktiskt inte. Gillade det inte.

      Radera
  2. Jag hörde bara om det där på teve och tyckte att det lät som rena skiten. Faktiskt.

    Annars vill jag gratulera till det stundande roliga och framför mina varmaste lyckönskningar. :-)

    Grynna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tycker faktiskt jag också att det är. Inte bra skrivet heller, om jag ska vara uppriktig. Och sympatiserar med flickan som blir mest angripen, hennes namn står till och med i titeln. Och är det verkligen ett brott att ha en mamma som är feminist?



      Radera
  3. Jaha.
    Antar att man på Biskops Arnö, liksom på de flesta skrivarkurser, kör ibland med s k "läsrundor", dvs deltagarna läser varandras texter och ger synpunkter. Då kan det verkligen hetta till...
    Sedan får några in några betraktelser i tidningar och bråken fortsätter.

    Ej nyfiken längre.

    SvaraRadera
  4. Naturbarnet blir kulturellt och får så småningom barn som då givetvis blir ett kulturbarn som i sin tur kan bli utskällt av nästa generation naturbarn etc - a never-ending story.

    SvaraRadera
  5. Förresten, hur är det nu i Gaggböle, där delar inte fruarna toaletter med sina män, eller? ("städa Gaggbölefruarnas toaletter")

    SvaraRadera
  6. Anonym 21.27 som jag fattat det var det året på Biskops Arnö ganska jobbigt.
    IAMB: Nej det var också en av de saker jag reagerade på i artikeln: det lät lite som om naturbarnet menade att invandrartjejer skulle betjäna gaggbölegubbarna sexuellt medan deras fruar tvättade toaletten. Och att det var feministernas fel att de inte fick göra det "valet". Konstig grej, helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jo, jag tror också att det blir så. Naturbarnens barn är kulturbarn som kan bli angripna av nya naturbarn. Det är väl någon form av darwinism i botten kanske...

      Radera
  7. Blott Sverige skall svenska feminister ha!
    Punkt slut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej se det tycker inte jag, utan jag tycker att svenska feminister ska åka omkring lite överallt.

      Radera
  8. Måste ändra lite, råkade skriva svenska (ist.f gaggböliska).

    SvaraRadera
  9. Nej svenska feminister skall hålla sig här; det är DERAS land och här skall inte komma några utrikiskor och försöka lägga sig i!

    SvaraRadera
  10. Vithet verkar inte betyda samma sak nuförtiden som för några decennier sedan - vad det nu har med nånting att göra. Jag har nog inte lika mörkt hår som Lidija, men inte är jag blond heller. Svensk med vallonpåbrå LÅNGT tillbaka i tiden (vad det nu har med nånting att göra). Nej, visst har jag förståelse för att man kan känna ett utanförskap och en irritation över att alla andra i en viss grupp inte har samma perspektiv som man själv har. Etnicitet och klass är viktiga. Men det är ju inte direkt några nya uppfinningar, s a s. Känner mig gammal...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart. Samtidigt så brukar det väl i såna här skrivarkurser vara ganska - vad ska man säga, blandad bakgrund, lite olika perspektiv, lite flummigt rentav. Så, jag vet inte.

      Radera
  11. Ska kanske vara: "irritation över att INGEN annan i en viss grupp har samma perspektiv..."

    Nä nu får jag nog ge mig för i kväll, detta ämne engagerar mig men jag kanske ska tänka lite också innan jag skriver mer...

    Kul att du är tillbaka på bloggen, Maja!

    SvaraRadera
  12. Svensk Nationalfeminism för svenskor skall det vara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym: jag tror du är en skämtare, faktiskt.

      Radera
  13. Kränkta vita svenska nationalfeminister skämtar inte. God natt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tråkigt att höra Anonym, men sov så gott så kanske humorn infinner sig i morgon.

      Radera
  14. Så hon gjorde en Maja Lundgren. Är det det som irriterar?
    Hennes egen version http://www.svt.se/kultur/bok/lidija-praizovic-skrivandet-var-allt
    "Lidija Praizovic namngav och utlämnade. Hon skrev om klasskamraternas präktiga medelklassliv, om deras medvetna eller omedvetna översitteri, om deras sexualitet. Hon gjorde precis det som Karl Ove Knausgård, Lars Norén, Carina Rydberg och Maja Lundgren också gjort.Skillnaden var att de hon skrev om också skulle läsa, analysera och komma med feedback."
    Naturbarn. Lite lahom lundgrenskt nedlåtande? Får jag fråga om alla blivit tvångsmedborgare i Gaggböle? Det kan vara många som motsätter sig det medborgarskapat.

    SvaraRadera
  15. Biskops arnö är säkert en spännig hipstermiljö där folk ska låtsas vara vänner fast de är bittra konkurrenter och det är nog lätt att känna sig väldigt utanför - på så vis är det en mardrömslikt gestaltad miljö, lijdia p:s alltså. Det här med naturbarn är ett skämt, det är faktiskt inte nedlåtande menat... Svarar längre när jag sitter vid dator

    SvaraRadera
  16. Hur många elever är det i en kurs på Biskops Arnö? Kan verkligen alla ha varit barn till kultureliten?

    T.S Älgot

    SvaraRadera
  17. Hm. Som jag minns det skriver hon bl.a om en kursare att hon är bisexuell, och jag får inte riktigt det att gå ihop med "präktigt medelklassliv". Lika lite som jag begriper kritiken av Sveland att hon skulle vara vit medelklass för att hon "åker på charter, tatuerar sig och går på fest". Och man kan inte bunta ihop "invandrartjejer" på det sättet hon gör heller.
    Jaja. Men jag tycker inte att hon "gör en Maja Lundgren". Möjligen en Knausgård.

    SvaraRadera
  18. Jag känner ett stort obehag och en växande ilska när jag läser ditt inlägg och sedan alla dina och vissa andras kommentarer! Du slår neråt Maja Lundgren. Du raljerar över erfarenheter som du uppenbarligen inte själv har eller kan leva dig in i; att vara någon som står utanför förväntade erfarenheter av en “svensk” intellektuell medelklassuppväxt – politiska filosofiska psykologiska analyserande samtal vid gemensamma hälsosamma måltider. Självförtroendet det innebär att vara rätt, normal och precis det som förväntas + det ärvda intellektuella sociala kulturella kapitalet. En smal spång som är så svår att själv – av egen kraft – kämpa sig upp på. Och ni hetromedelklassfeminister som inte förstår att ni är priviligerade och att ni universialiserar era egna erfarenheter på bekostnad av andras – våra, deras, de Andras erfarenheter. Det föder ilska och bitterhet - grunden till förändring. Ni kulturbarn måste också förlora en del av era privilegier för att andra ska få plats. Snälla lämna ifrån er lite plats!

    / Lina

    SvaraRadera
  19. LIna: men jag kan förstå det du talar om. Jag tycker att Lidija Praizovic ska skriva om sina erfarenheter, kritisera den svenska feminismen också för den delen. Och jag menar uppriktigt (även om kanske du inte tror mig nu) att det är för mycket kulturbarn i kulturen. Med varierande bildning. Och - ja, jag vet att jag har en intellektuell medelklassuppväxt. Det kan vara rätt jobbigt (om jag får säga så) att stöta på konkret klasshat, på grund av kulturell bakgrund. Alltså, en avsky som då handlar mindre om vad man skriver och gör, än om att man antas ha glidit in på en räkmacka, utan större ansträngning (det stämmer inte, så enkelt är det inte).
    Jag vill att bildning ska vara för alla. Och jag gillar inte lärdomshögfärd.
    Men jag tycker inte att "invandrartjejer" ska ställas inför valet att städa fruars toaletter och strippa för gubbarna.
    Och jag förstår inte på vilket sätt just medelklassfeministerna (en brokig samling som inte sällan brukar vara antirasistisk också, om det nu kan vara nåt) universaliserar sina erfarenheter på bekostnad av andras. Det är så svepande.
    Till exempel detta med Sveland. Är det att hon är för skilsmässa, och Lidija emot, som är problemet? Men är Lidija verkligen emot skilsmässa, är det inte något annat det handlar om? OBS jag menar inte att man inte skulle få kritisera Sveland eller vara emot skilsmässa.
    Men jag ifrågasätter uppställningen mellan "skribenter med invandrarbakgrund" å ena sidan - "Sveland och medelklassfeministerna" å den andra. Det är för enkelt.
    Samtidigt känner jag igen mig - trots min bakgrund alltså - i att känna mig totalt fel i många intellektuella miljöer och kotterier där det är viktigt att tycka rätt och ha fingret i luften, där det stilas med teorier eller vad det nu kan vara, och i instängda grupper där man förväntas låtsas vara vänner trots att man är rivaler (jag hade nog själv inte fixat att gå på Biskops Arnö, tex). Och jag vet att det är otroligt svårt idag, kanske svårare än någonsin, att etablera sig som skribent. Det kulturella utrymmet krymper.
    Jag kan ha uttryckt mig lite för skarpt i kommentarerna här, men jag tyckte inte att angreppet på kursarna kändes ok, även om jag fattar att det finns väldigt mycket vanmakt bakom. Ett porträtt av en stöddig kille hade jag lättare att smälta, än en del annat. Och det jag blev mest nyfiken på, var morsan.


    SvaraRadera
  20. Och just det där med åka på charter, gå på fest och tatuera sig - det är faktiskt inte speciellt medelklassigt utan snarare folkligt. Jag menar inget nedlåtande med folkligt nu.
    Däremot skulle jag gärna ta en fika med Lidija Praizovic. Kan du ju hälsa, om du känner henne. Jag tror inte det är feminismen hon är arg på, egentligen. Fast det ska inte jag säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och kursarnas sexliv, hm. Nä, jag tycker att det blir lite snett. Men nu räcker det.

      Radera
  21. Jag är ett stolt Naturbarn. Skogarnas knug,

    T.S Älgot

    SvaraRadera
  22. Lina: jag har upplevt det som så obehagligt att bli utsatt för klasshat att jag legat lågt och offta förhållit mig försiktigt avvaktande. Kanske har jag genom det skapat plats åt någon annan, om det nu är så det fungerar.

    SvaraRadera
  23. ...men det känns inte så himla konstruktivt!

    SvaraRadera
  24. Kan det möjligen vara så att det i dessa bistra tider erbjuder sig två karriärmöjligheter för författaraspiranter: kulturbarnen nöffar sig fram via kontakter, släktingar, medan alla andra måste hitta en vässad politisk motivering för sitt skrivande? Att det då inte räcker med att ha ett annat och komplicerat perspektiv utan man måste spetsa till det, "invandrartjejer mot medelklassfeminister!", utifrån något slags TV-debattmodell? Brukar det inte ofta vara så i TV-debatter att man polariserar, ungefär så här: "Invandrarkille som är feminist debatterar mot svensk tjej som tycker feminismen gått för långt?"
    Nej nu är jag ute och älgar. Förlåt. Menar inte att uttrycka mig förolämpande. Det är en hård värld. Godnatt.

    T.S Älgot

    SvaraRadera
  25. IAMB: jo. Ibland tycker jag att klasshatet riktar sig åt fel håll också. Men jag vet inte om man får säga så.
    T.S Älgot: jo så görs det ofta i TV-debatter tror jag, även om det var längesedan jag tittade på någon sån.

    SvaraRadera
  26. Alltså, denna Lidija Praizovic, hon hade ju fått en bok utgiven innan hon gick skrivarkursen, vad jag förstår? Men det hindrar förstås inte henne från att känna sig som en katt bland hermelinerna ändå. Och det är alltid obehagligt om man upplever sig vara "en" i en alla-mot-en-situation. Jag blir bara förundrad och nyfiken, och tycker mig känna obehaget och otryggheten som åtminstone en del av de andra kursdeltagarna måste ha känt - fast det vet jag ju egentligen ingenting om. Ska försöka få tag i den där texten.

    SvaraRadera
  27. Frågan är vad det där hatet mot "vit medelklass" betyder. Ja, läs texten, jag tyckte den hade drag som liknade en ideologi som börjar på f.
    "Att slå uppåt" (eller mena sig.göra.det) och framförallt hata bildning har en historia som in

    SvaraRadera
  28. Vad ni är snälla här mot den där lättkränkta serbiskan ur övre medelklassen. Visst familjen gjorde en klassresa neråt efter flytten till Sverige och nu ska man slå sig upp igen.
    Skit är skit om än i gyllne dosor.

    SvaraRadera
  29. Anonym 9:52: Det vore intressant att veta vad du menar med den sista meningen i din kommentar. Det är också märkligt hur vissa ord är laddade med undermeningar och associationer: "lättkränkt", "serbiskan", "övre medelklassen". Blir summan av detta skit för dig, eller har du någon annan orsak till att använda detta ord?

    SvaraRadera
  30. Ja undvika sånt please - "lättkränkt serbiska", hu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "övre medelklassen" "klasstesa" -

      Radera
  31. 09.12 blev jag inte skjuten i Sarajevo,
    Det var min mobil som var skevo.

    (Den vitsen var FÖR dålig).

    Raderat lite om "karriär" - man bör akta sig för att ta till med såna tillmälen, det går t.ex inte att avfärda någon med "vadå hen får hela uppslag i den och den tidningen" - man måste koncentrera sig på sakfrågorna.

    SvaraRadera
  32. 09.52 är en dubiös kommentar. Får stå så länge, med varning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får en varning för kommentaren 11.43.

      Radera
  33. Jag går visst igång ordentligt på det här, som gammal grupp8-aktivist.

    Googlar på Lidija Praizovic och hittar diverse artiklar, och stöter på uttrycket "rasifierad feminism" (tror jag det var). Javisst, skitbra. Kanske. Men "ras"? Usch, nu börjar det brännas här. Alltså hon, tjejen från Balkan (eller vars föräldrar kommer därifrån) hon är ju bara lite mörkare än jag. Och min pappa var, eller såg ut som... jaja. Hade det varit fråga om en svart tjej däremot, då hade jag kanske tyckt att uttrycket passade bättre. Fyy och Huvaligen!!! För mig alltså.

    Och sen det där "skriva om sin mamma" på ett sätt som inte är medelklassigt göra-upp-med-mamma-inskränkt. Jamen, det har ju Sveland gjort! Är det redan passé? Tiden rusar. Låt mig nu bara tänka efter, jo just det, "Manifest" av Anna-Lisa Bäckman var det, "till socialgrupp3-tjejer som fått utbilda sig", ska se om jag hittar nån länk.

    SvaraRadera
  34. En del av dikten, i alla fall (+ mer):

    http://www.vimänskor.se/wp-content/uploads/2009/09/Vi_Manskor_5-6_1974.pdf

    SvaraRadera
  35. Såg nu att i pdf-filen, på tidningens sida 4, fanns hela dikten.

    SvaraRadera
  36. Ja visst går man igång på det, lidija p rasifierar jättemycket och sysslar rentav med etnisk rensning, när hon delar in skribenter på det sätt hon gör. Ja det är ett kraftigt.uttryck med hemska konnotationer men hennes sätt.att.angripa främst tjejer och i synnerhet feminister, ni måste flytta på er, här kommer jag, för att de är vad hon kallar "vita".... Nä....

    SvaraRadera
  37. Ska kolla Anna-Lisa Bäckmans dikt!

    SvaraRadera
  38. Däremot klart hon ska skriva om sina egna erfarenheter!

    SvaraRadera
  39. OBS Vi mänskor - Svenska kvinnors vänsterförbunds tidning - ej att förväxla med Grupp 8:s Kvinnobulletinen. SKV stod väl VPK nära, och kolla sid 42, annonsen för Aeroflot...

    Hmmm ..

    SvaraRadera
  40. Börjar känna mig museal.

    Fast Ebba Witt- Brattström gjorde ett bra jobb med boken "Å alla kära systrar : historien om mitt sjuttiotal" - den känns inte museal, inte för mig i alla fall.

    Nu ska jag sluta spamma.

    SvaraRadera
  41. Du spammar inte alls och är inte museal.

    SvaraRadera
  42. Oj oj. Ja livet är ju inte lätt och kulturen är inte särskilt högt skattad i samtidiga samhället. En hård värld men inte lika för alla utan hårdare för vissa än för andra. Räkmackor existerar nog knappast i kulturvärlden nu för tiden, tror jag i iallafall.
    Varför skulle jag inte tro dig Lundgren när du säger att det är för många kulturbarn i kulturen? Jag tror dig visst! Det är bara det att eftersom det är kulturbarnen som satt ordningen förväntas alla som blivit inbjudna (eller för den delen armbågat sig in) senare bete sig enligt samma goda sed och etikett som dom normerande. Lämna minnena av klasshatet (för det kommer främst uppifrån och riktas nedåt), rasismen sexismen, homofobin som vi stött på på vägen och tacksamt ta emot den position vi fått. Vi ska bete oss rätt och inte fel, använda rätt forum och inte blotta buken på dom som nominerat oss till vår nya plats. Lagom kritiska, hatiska, bittra och förändringslystna. Och ve å fasa den som kritiserar det harmoniska systerskapet! Jag kommer från en annan familjekultur där konflikter inte alltid måste söka en lösning men kan existera parallellt med gemenskap och mys. Som feminist kan jag känna mig stolt över vad grupp 8 uppnådde samtidigt som jag känner mig bitter över att den generationen fortfarande sätter agendan för vilka frågor som kommer upp på den feministiska dagordningen.
    Om Lidija Praizovic: 1. Hon skrev en litterär text i en hyllad men rätt så obskyr litterär och konstnärlig tidskrift. En text fylld med hälsosam paranoia À la M. Lundgren 2. Ja, hon kritiserade andra kvinnor/feminister i Sveriges största dagstidning. Tack vare det nådde den kvinnor (och män) som av samma anledningar som hon känt agg mot den svenska feminismen och nu kunde hitta en feministisk bundsförvant. Målet helgar medlen. Lyckad politisk kamp, eller konst för den delen, är inte snäll och vän utan skavande, jobbig, bra-stämmningsdödare, obekväm, irriterande och smärtsam lika mycket som den är uppbygglig och tjohejig.

    Ett citat: ”Feminister, vi måste jobba lika mycket med att fucka upp vår gemenskap, som med att fucka upp patriarkatet, lika mycket med självkritisk feminism som feministisk kamp.” - L. Praizovic

    / Lina

    SvaraRadera
  43. Men tänk om anonym 9.52 har rätt i att LPs familj har övre medelklassbakgrund? Då är hon ju ingen äkta proletär! Att hennes mamma har haft ett slitsamt arbete blir ju då mer en sakfråga, nog så allvarlig i och för sig, men inte i LIKA hög grad en identitetsskapare, varken för LP eller för hennes mamma. För då finns det ärvda kapitalet där någonstans, materiellt, socialt eller kulturellt. För min personliga del tycker jag det intressantaste i den här diskussionen är hur den där (eventuella) övremedelklassbakgrunden någon eller några generationer bort plötsligt liksom gör LP ofarlig för mig. Haha,hon är minsann inte bättre själv (än jag), samma skrot och korn, etc. Och det irriterar mig. Som om äkta proletärer skulle ha rättighet att göra vad som helst med mig och jag vore fredlös på något sätt.

    Det Lina skriver om konflikter tror jag det ligger mycket i. Själv försöker jag gärna vara alla till lags, vilket ju är mycket ansträngande i längden och väl innebär att man lagrar en massa ilska, helt enkelt. Samt att man stannar i utvecklingen, i alla fall på de mest intensiva konfliktområdena.

    Sen kan ju å andra sidan konflikter vara fruktansvärt jobbiga, och i vissa fall går de inte bara ut över den trevliga stämningen, utan det blir, som Maja skrev tidigare, lite Darwin över det hela. Jag har fortfarande inte läst "Isis mamma...".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heh! ja lite Darwin... Jag håller med om att klasshatet främst kommer uppifrån - men jag tror inte att det kommer från Sveland, och - om jag associerar väldigt fritt nu - jag kan ibland fundera lite över varför vreden över materiella klyftor är mindre än den över "tolkningsprivilegiumklyftor" (eller vad man ska kalla det).
      Jag gissar att gänget på Biskops Arnö mestadels går en otrygg ekonomisk framtid till mötes, särskilt om deras föräldrar är konstnärer/intellektuella snarare än medelklass i egentlig bemärkelse. Men det vet jag förstås inte.
      Måste fundera ytterligare lite.

      Radera
  44. Jag såg Tom Alandhs porträtt av den nyligen bortgångne Bengt Lagerkvist häromkvällen på TV. Tom Alandh filmade hemma hos kulturbarnet Bengt (son till nobelpristagaren Pär Lagerkvist). Han svarade belevat på Alandhs frågor med dödsångest i ögonen, var mycket medveten om sin nära förestående död. De talade om den. Han var mest rädd för utplåningen. En självklar hållning då intellektet fortfarande är intakt tänker jag.

    Utplåningen måste kännas både obegriplig och orättvis. Klasshatet känns väldigt långt borta så naturbarn jag är och som själv börjar närma mig utslocknandet. I det perspektivet känns försoning med de egna livsomständigheterna som det enda nödvändiga. Bengt Lagerkvist fick trots allt leva länge, 86 år.
    Här länken till Alandhs film: http://www.svt.se/omsvt/nygjord-dokumentar-om-bengt-lagerkvist-av-tom-alandh

    SvaraRadera
  45. Vad intressant ska kolla
    Det finns ju mångakulturbarn inom film o teater också Dan ekborg osv. tror det kan väcka stor harm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Teatervärlden, ja. Där är det väl en strid på kniven om rollerna. Så det tittas kanske snett på barn som föds in i skådespelarfamiljer.
      Uppfuckad gemenskap? Tja. Det låter som FI...

      T.S Älgot, skogarnas knug

      Radera
    2. Haha ja... det gör det...

      Radera
  46. Har några av de andra skrivarkurseleverna skrivit om det? T.ex den här Isis? Jag har inte heller läst texten. Men tänker så här: det kan behöva röras om i skrivarkurserna, kanske har jag fel men har fått för mig att det ofta är ganska tillrättalagda grejer som kommer ur dem. Samtidigt, tja... Folk tar väl studielån, kursen kanske blev sabbad. det måste ha känts surt.
    Det beror på hur det är gjort och som sagt jag har inte läst det.
    Lina: du skriver om sexism, rasism och homofobi, men alltså (apropå FI också, där konflikten stod mellan Tiina Rosenbergs queerfeminism och Ebba Witt Brattströms mer traditionella eller "medelklassiga") alltså: feminismen i stort idag är ju inte heteronormativ, det kan man inte direkt säga om Sveland heller att hon är. Hon kritiseras ju för att hon vill upplösa familjen, är för individualistisk, o.s.v.
    Bara undrar.
    Zigge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt klart dumt av mig och skriva om feminismen som den vore en enda. Feminism är ju idag många. De flesta som använder epitet nu för tiden skriver nog också under på antirasist och pro-queer. Men det finns fortfarande en mittfåra och mer marginaliserade avarter. Maktregimer genomsyrar även den feministiska rörelsen. Enligt mig är det angelägna inte vad man ställer sig bredvid, vad man stödjer, utan vad man investerar i, står upp och kämpar för. Vad man gör, inte vad man ”säger” eller kallar sig. Sveland är säkerligen antirasist, men när hon skriver vilken står hon upp för? Ja just det, ”medelklasskvinnan” (Ja det är generaliserande men utan att generalisera vad blir vi då – ja just det, liberaler a la Selimovic "vi är alla lika förtryckta").

      /Lina

      Radera
    2. Lina: håller med, tror att den feministiska rörelsen är ett getingbo till viss del... Som man har man ju fått lära sig rabbla - det finns likhetsfeminism särartsfeminism radikalfeminism queerfeminism - har jag missat nåt? - men kan jag vara så säker på att vara jämställd, en fin feministisk man, nej det kan jag inte. Men man lyssnar så gott det går... Sant, Sveland står upp för den urbana och individualistiska medelklasskvinnan. "Happy happy" - inte läst den men är allergisk mot titeln.
      Systerskap är svårare än broderskap i ett patriarkat, så mycket har jag fattat, av det jag vet om feminismen. Koncentrerar mig på att vara en schysst brorsa. Typ...
      Zigge

      Radera
    3. Ska läsa om isis mamma är feminist... En genomläsning räcker inte.

      Radera
  47. Zigge:
    http://rym.dk/ror-inte-min-medelklass/
    http://vioskriver.wordpress.com/2012/10/05/247/
    http://www.svt.se/kultur/lyra-ekstrom-lindback-nej-man-har-inte-ratt-att-skriva-vad-man-vill

    men någon text av Isis har jag inte hittat.
    Lyra Ekström Lindbäck var som jag förstår det inte kursdeltagare men såg sig tvungen att skriva eftersom hon tyckte att den bild som förmedlats var ensidig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar och bockar, IAMB. Ska läsa.
      Zigge

      Radera
  48. Väldigt intressant alltihop. Jag hängde inte med i debatten när den pågick, måste jag medge.
    Funderar lite grann på det här ur en av bloggarna, det är väl Bengt Ohlssons son som skriver:

    "Morgnar när jag var trött och ville lyssna på musik och Lidija satt och strök under meningar ur DN:s kultursida med markeringspenna. Det finns inget hånfullt i den minnesbilden, jag tycker mycket om henne.
    /.../
    Hon har läst litteraturvetenskap i flera år, jag vet inte ens vad titeln kallas när man läser så långt."

    Hehe, är det sant så har hon väl en del kulturellt kapital...? Kan jag tänka. Men jag tror Zigge har en poäng i att skrivarkurserna kan behöva skakas om. Har inte läst alla inläggen till punkt ännu.

    SvaraRadera
  49. Jag får lite ont i magen av alltihopa. Stackars ungdomar. Ja, då menar jag även Lidija. Jag läser en annan skildring från Biskops Arnö, och får bilden av en liten frusen hop som lever på hoppet. Hoppet att slå igenom, bli publicerad. Och kulturbarn och naturbarn läser varandras texter och kritiserar varandra. Klaustrofobi? Jag vet inte jag bara älgar på som vanligt. Glad att slippa vara ung. Vägrar ha varit ung.

    T.S Älgot, skogarnas knug

    SvaraRadera
  50. Svar
    1. OBS att kulturbarn/naturbarn är ett skämt. Även att kalla kulturbarn spädgrisar som nöffar sig fram.

      Radera
    2. Gamla rebeller ska inte vara nedlåtande ironiska mot unga rebeller men man kan inte "göra en knausgård" och "en Maja lundgren" samtidigt eftersom det är motsatser.

      Radera
  51. Är det bara du som får kritisera Sveland? Vill minnas några skarpa ord om henne här på bloggen nämligen.
    Till skillnad från dig uppskattade jag Lidija Praizovics artikel i DN. Hon kritiserade Sveland för att ha raljerat över en annan skribents bröllop. Sveland hade hånat tanken på att ett äktenskap ska vara livet ut, och gjort sig lustig över att man kunde spela Ave Maria på ett bröllop. Det vill säga, Sveland ville universalisera sin verklighetsuppfattning och sina värderingar, och saknade respekt för andras.
    Allt i Lidija Praizovics artikel höll jag inte med om. Slutet, att invandrartjejer är positivt inställda till sexarbete, var generaliserande och ganska genant. Men varför inte se det som en brandfackla, ett sätt att röra om i den politiskt korrekta grytan?
    Linus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm. Det var nog apropå reportaget i VI, "Tjejerna som tar punggrepp på etablissemanget". Om jag inte missminner mig.

      Ja, det stämmer - hon hade väl skrivit att det var en artonhundratalsmässig tanke, löftet om evig trohet. Och det kan man förstås kritisera Sveland för, det konstiga som uppstår i Lidijas artikel är bland annat när hon sedan slänger in det du kallar en brandfackla, och säger att "invandrartjejer" hellre strippar än städar fruarnas (alltså inte männens) toaletter. Och det uppfattar jag som om inte heteronormativt så åtminstone konservativt (eller rentav reaktionärt) dubbelmoraliskt. Men det kan hända att det är som du säger, ett sätt att röra om i grytan.

      Purusha, IAMB:
      Blir glad när ni lägger in länkar och saker. Jag har inte hunnit titta på Alands dokumentär - vad var det för orättvis utplåning Bengt Lagerkvist talade om? Inte döden då utan något annat? Ska kolla själv vid tillfälle.

      Radera
  52. Ibland fokuseras det för mycket på bakgrund när man diskuterar identitet. Minst lika viktigt är vad man identifierar sig med, och hur man kombinerar olika delar av sin bakgrund till en identitet. Är jag till exempel det proletära barnbarnet till en torpardotter och en rörmokare? Eller är jag en övre medelklass professorsson? Eller är jag - hemska tanke - både och samtidigt, med förmåga att identifiera mig känslomässigt med både och?

    Speciellt konstigt blir denna fixering vid bakgrund när sammanhanget är litteratur. Riktigt bra blir ju litteratur först när författaren på en och samma gång kan ta sats i och borra djupt i sig själv, och samtidigt gå utanför sig själv. När hon kan skriva med inlevelse och trovärdighet om dem som är annorlunda än henne själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, Henrik Brändén, "både och samtidigt" kan man vara, men det verkar inte vara så många som tror eller vill inse det. Och feg eller försiktig som jag är, så har jag inte riktigt orkat argumentera för det. "hemska tanke" - javisst, för den är ju ett hot mot strikta klasshatsteorier och -ideologier, försåvitt man nu inte tror att folk vill gå omkring och hata sig själva!

      Radera
    2. Det kan man. Det finns inte någon arvsynd i klassammanhang.

      Radera
    3. Henrik Brändén: Du är tredje generationens torpardotter!
      Jag har en slaktare och en präst bland mina förfäder.

      Radera
  53. Nej, ingen arvsynd, men ett arv. Jag har formulerat det som att "klasskänsla formas inte på en generation". Men för mig är detta fortfarande på en gång sårigt och ganska diffust. Det är så klart obehagligt att bli utsatt för hat, men om man dessutom tycker att hatet egentligen verkar rikta sig mot någon som man inte är, dvs att den hatande ser en helt annan person än den man själv upplever sig vara - då blir det extra konstigt. Fast så kanske alla upplever det? Särskilt om man inte orkat ta itu med sin klassbakgrund, för att där finns så mycket sårigt och diffust...

    SvaraRadera
  54. Förresten, ett citat från Lina ovan:

    "'svensk' intellektuell medelklassuppväxt – politiska filosofiska psykologiska analyserande samtal vid gemensamma hälsosamma måltider."

    Hahaha! vill jag säga då. Men visst, det finns nog de som har eller har haft det så...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror få kulturbarn har det så.

      Radera
    2. Hmm.. nej visst, och det kanske är ett (medvetet?) exempel på den bild man har av de andra, priviligierade... som kanske inte alltid stämmer med verkligheten.

      Förresten undrar jag om jag kvalar in bland kulturbarnen. Mina föräldrar skrev visserligen böcker, men de var av det torrare, akademiska slaget. Så jag kanske tar åt mig, trots att ditt ursprungliga inlägg handlar om en mer begränsad grupp.

      Radera
  55. Ja - och så hatet mot bildning -vi har diskuterat det här förr men jag tycker det är outtömligt , och laddat, svårt - "bränn böckerna", vad är proust för en jävla skit ur överklassen. Och.jag.förstår det där, tänker på något sätt både och

    SvaraRadera
  56. Ta t ex boken "Tala om klass" (red Alakoski & Nielsen). Den "lyfter fram femton kända och okända kvinnor som berättar om klass och klassresor". Javisst, intressant och viktigt.

    Men en bok med bidrag från oss med "underklassarvet" på lite längre avstånd, dock inte så långt att det undgått att påverka oss? Det blir ju bara löjligt. Den klassfaktorn försvinner ju bland alla andra levnadsomständigheter. I alla fall ser det ut så, om man inte börjar gräva bland det såriga och diffusa. Och som du skriver Maja, vi har diskuterat det här förr. Jag ska (kanske) försöka skriva om detta för mig själv i stället. Men jag är tacksam både mot din blogg och Praizovic, Alakoski m fl för att jag fått energi att (kanske) göra det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju svårare att skildra det som är diffust. Du får skriva hur mycket du vill om det här. Jag har ju fattat att du fått ta emot mycket personligt riktat klasshat, mot dig. Och det är ju inte schysst.
      Det finns ju inga svar, och egentligen inte helt knivskarpa gränser mellan klasserna heller.

      Radera
    2. Jag tycker för övrigt att en sån bok skulle vara otroligt intressant att läsa.

      Radera
    3. Jag tror att kvinnor är mer utsatta för personligt riktat hat p.g.a sin bakgrund än män, och att det har med ett "Fröken Julie-komplex" (eller Jean-komplex) att göra. Det var en av anledningarna till att jag tog illa vid mig av LP:s text - hennes grabbiga lumpenhet (som jag uppfatade det vid första läsningen)

      Radera
  57. Tack för uppmuntran! Ja vi får se... det blir nog byrålådan, om det blir något. Men kanske det resulterar i en mer genomtänkt bloggkommentar från min sida i framtiden när detta ämne diskuteras...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker du ska läsa isis mamma är feminist , det säger jag inte för att hjälpa lidija p fram i karriären utan för.att jag tror du kan ha ett slags utbyte av.den. Och så.tycker jag att.det skulle vara grymt intressant att läsa dina minnen av klasshat och komplicerad uppväxt

      Radera
    2. Tack! Det verkar inte helt lätt att få tag i artikeln, men har beställt den i alla fall, så jag hoppas jag får den snart.

      Radera
    3. Klasshat - det förknippar jag snarare med höger än vänster. Föraktet i sådana skildringar brukar riktas nedåt. Mot skitjobben, mot arbetskamraterna, t.o.m mot utvecklingsstörda patienter. Eftersom jag vet att det finns klassförakt nedåt inom vänstern, alltså att man anser sig väldigt fin och resten av världen är litterärt humankapital, så tror jag att klasshat är ett sätt att få gillande av t.ex Horace Engdahl och andra reaktionärer.
      Det är lätt att invända: jamen du har ju bara haft typ några sommarjobb, du vet inte vad fysiskt slit är". Ännu larvigare blir det om jag skulle påstå att jag lever mig in i det bättre än de som tillhör eller kommer ur arbetarklassen. Men det här handlar inte om en tävling i vem det är mest synd om.
      Jag kom av mig i min kritik av medievänstern sommaren 2001. Jag är fortfarande omskakad av det som hände då och av f-ens frammarsch. Men vänstern måste förändras.

      Radera
    4. IAMB: jaja giftskåpslitteratur ska väl vara svår att få tag i. Jag förknippar Lidija P:s skrift med det jag skriver ovan, att klasshat är höger.

      Radera
    5. Sommaren 2001? Nej, sommaren 2011 skulle det stå.

      Radera
  58. Nu har jag läst Praizovics text "Isis mamma..." och jag är överraskad över att jag faktiskt fattar sympati för den arga Lidija som uppenbarligen känner sig befinna sig i ett underläge och som gör sig själv till något slags monster. Men sen är det klart att utmåla någon som pappskalle eller lämna ut någons sexuella preferenser, det kan knappast försvaras. Bilden av Isis däremot tycker jag (efter en genomläsning) bara känns som att ok, hon (Lidija) ser en blek fotomodellsliknande blaserad typ, och det är ju så uppenbart att det är hennes bild och att det kan finnas hur mycket som helst där bakom. Kanske har jag dålig fantasi -kan inte tänka mig hur det skulle varit att bli beskriven så. Visst måste det ha varit jobbigt att leva i det klimatet som blev i den skrivargruppen. Men texten ger mig faktiskt inga obehagskänslor, vilket en del texter i antologier om klass kan göra. Texter som beskriver förnedring men där reaktionen inte blir frustande ilska utan skam, tystnad etc. Där anar jag ursprunget till antydningarna, de föregivet vänliga kommentarerna, för alla arbetarklassbarn är inte så raka och omedelbara minsann, alltså det där med att "du kanske aldrig har upplevt..." "det är inte ditt fel men du vet nog inte hur det känns..." de där kommentarerna som sticker till i ryggen.

    SvaraRadera
  59. Sen kan jag inte låta bli att tänka att detta med krigen och krigsförbrytelserna i forna Jugoslavien måste ha någon betydelse i sammanhanget - fast hur vet jag förstås inget om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. IAMB: Vad roligt. Jag tror att det som fastnade mest i min skalle, av någon anledning, var det där med bisexualiteten hos en av kursarna. Och att jag blev förvånad över min reaktion eftersom jag var på förhand inställd på att jag skulle gilla texten, och så blev jag illa berörd.
      Jag borde antagligen ha läst om den innan jag skrev detta inlägget också... Unga rebeller ska vara fria, äldre rebeller ska hålla snattran. Ska läsa om.

      Radera
  60. På balettskolor i Sverige är de vanliga, mammor från öst som vill att deras döttrar ska bli prima ballerinor. LP dansade tidigare. Nu vill hon med alla medel ta sig fram i kultursverige. L klarade inte av att bo på B-A som de andra, utan bodde hemma hos sin mamma i Stockholm. De andra eleverna tyckte synd om henne och gav henne hela tiden det större utrymme som hon ansåg sig ha rätt att ha. Hon är känslig och begåvad och var till skillnad mot de andra eleverna redan publicerad. Jag tycker att det är skolan och hennes handledares fel att hon började skriva så här. Läs vad hon skriver om Athena hennes handledare. Hon smörar uppåt och liknar henne vid en gud samtidigt som hon slår neråt. Det de handlar om är helt enkelt mobbing godkänd av de ansvariga. De som har utsatts orkar helt enkelt inte svara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym: jag måste läsa om texten, det är nog ett par månader sedan jag läste den och min spontana reaktion då var nej, det här är inte rätt - och att det är skillnad mellan att ge sig på herrar och gubbs i kulturen och att skriva om sina oetablerade kursare, oavsett om de är kulturbarn ur medelklassen eller inte. Det susade i huvudet och jag blev illamående under läsningen, om man så vill kan det väl betraktas som kvalitet att väcka obehagskänslor ("om det gör ont är det sant" som Kristian Lundberg brukar säga), men riktigt så enkelt tycker jag inte att det är. Som sagt, ska läsa om. Hm, det här med prima ballerinor och pådrivande mammor från öst, det är väl en spekulation, men det kanske ligger nåt i den. Apropå Biskops Arnö: en gång när jag föreläste där sa läraren i förväg (det var ingen av de inblandade här) att det var en ovanligt bra grupp. Hen menade att studenterna var sociala och fina, kunde samarbeta bra. Då kan man ställa sig frågan hur missanpassade och udda existenser passar in i den modellen, eller för den delen de tävningsinriktade.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)