tisdag 10 september 2013

Lundgrens nya attack på kulturmaffian - skriver inte i Expressen




43 kommentarer:

  1. Tycker nästan lite synd om dem. Men det är det kanske inte.
    T.S Älgot

    SvaraRadera
  2. Det tror jag verkligen inte att det är. Däremot tror jag att Maja Lundgren koketterar med outsiderskap. "Gör en Garbo", kanske för att de ekonomiska förutsättningarna finns, kanske för att det är en smart mediestrategi? Jag tar mig friheten att lägga in min kommentar igen eftersom jag inte tycker att den besvarades.
    Solidaritet med Kristian Lundberg? Knappast. Då skulle du väl ha sagt tack och hej leverpastej i maj. För övrigt blev det väl ingenting av Expressens påhitt. Viss överkänslighet för att Jens Liljestrand menade att din recension behövde bearbetas? Du skriver ju själv att du tycker att den är styltig. Återstår då bara lunchanekdoten.
    "Vad tycker du egentligen om Stig Larsson". Du skriver att det var en förfrågan om skvaller, det "kitt" som håller kulturvärlden samman. Men herregud, varje lunchrum, rökrum eller firmafest rymmer väl ett mått av skvaller? Jag förstår inte heller varför du inte tog emot DN:s utsträckta hand. På mig gör det ett intryck av långsint ältande, som om du vill vara kvar i något slags offerposition. Det drabbar ingen utom dig själv, och det är bara tröttsamt med kokett outsiderskap. Jag skriver i all välmening eftersom jag tycker att du är en bra skribent.

    Jag vill också tipsa om Per Svenssons lysande analys av Noréns dagbok.

    http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/en-djefla-man-med-manga-konster/

    Skarpsynt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skarpsynt: Tänk om jag helt enkelt skulle säga: go fuck yourself? För att jag är en djefla kvinna med många konster?

      Radera
    2. Skarpsynt verkar ha otur när hen tänker. Men som sagt det är inte Facebook det här så jag ska inte dunka rygg för mycket. ;-)
      Expressens experiment,att ge kvinnliga författare till manliga kritiker och tvärtom, tycks hittills ha resulterat i att kvinnliga kritiker hyllar manliga författare medan manliga kritiker sågar kvinnliga.
      Kan man inte se en gemensam tendens i Ulf Olssons recension av Elisabeth Hjort och Malte Perssons av Eva-Stina Byggmästar?

      "En äkta rokokokonstnär skulle aldrig ha lämnat så många vita ytor tomma som Byggmästar gör på dessa glest fyllda sidor. Och när pastellkulören sprids ut för mycket blir den helt enkelt för tunn."
      Tänkbart att den inte heller är bra men "en äkta rokokokonstnär", vem är Malte Persson att bestämma vad det är? Gubbigt?

      Riddar Zigge

      Radera
    3. Ja, sättet att såga är gubbigt, oavsett om boken är bra eller dålig. Och dammråttan Nina Lekander hyllar Bergmans promiskuitet.
      Skarpsynt igen: jag koketterar inte.

      Radera
    4. Strukturen i sin prydno. Eller vanprydno.

      Radera
    5. Det kanske är att jag sätter mitt namn i rubriken som ger ett koketterande intryck? Jag anspelar på en skandalrubrik från 2007:
      "Lundgrens nya attack på kulturmaffian - går inte på Manilla"

      Radera
    6. Jag kallar mig hellre litterär aktivist än outsider.

      Radera
  3. Skarpsynt: Om Maja Lundgren symboliserar ett kokett outsiderskap genom de exempel du anger, så kan du väl nämna ett s.k. legitimt outsiderskap i den svenska litteraturen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu menar jag att outsiderskap är någonting förlegat. Medialiseringen har gått så långt att ingen, vare sig Bruno K Öijer, Lars Norén eller Ulf Lundell undgår att kokettera när de ställer sig vid sidan av. Så inte heller Maja Lundgren. Är man etablerad ska man inte beskriva sig som en underdog.
      Ett legitimt outsiderskap måste antagligen sökas bland dem som medierna inte intresserar sig för.
      Skarpsynt

      Radera
    2. Skarpsynt: Jag tycker att du missförstår lite. Särskilt det här: "Är man etablerad ska man inte beskriva sig som en underdog." Det är inte riktigt det det handlar om. Jag får lov att hänvisa till diskussioner under tidigare inlägg tills vidare, så svarar jag längre senare.

      Radera
    3. Skarpsynt: Okej, då förstår jag vad du menar. Jag kan förstå din tanke men jag tycker att den bygger på en falsk dikotomi.
      "sann är bara sanningen som aldrig kommer fram
      så när det nu är sagt så är det alltså inte sant" sjunger förresten Kjell Höglund. Är Höglund en outsider. Ja det tycker jag.
      Outrsiderskapet är ett gammalt begrepp men inte alls förlegat, enligt mitt sätt att se det.

      Radera
    4. Ja Kjell Höglund är det (om man ska använda uttrycket outsider). Men man kan helt strunta i orden outsider och underdog (båda är förresten lånord, liksom whistle blower -finns det inga motsvarigheter på svenska?).

      Radera
    5. Hmm... Finns Skarpsynt? Eller är det du som skriver de kommentarerna själv? Låter så osannolikt att någon skulle skriva så.
      Skeptiker

      Radera
    6. :-)
      Skarpsynt kan nästan kännas lite osannolik. Men det är inte jag som skrivit hens kommentarer.
      Jag tror att det här är ett ganska vanligt resonemang, jag känner i alla fall igen det lite - och visst är det helt ok att vara misstrogen mot "outsiderskap", men det är bättre (tycker jag) att se på vad folk skriver, vad de kritiserar och så vidare än att haka upp sig på såna etiketter.

      Radera
    7. Jag har i alla fall snabbläst länken Skarpsynt la in, Per Svenssons artikel om En dramatikers dagbok - och den går långt i förnekandet av att det skulle finnas någon som helst äkthet eller autenticitet. Postmodernism är en klyscha, men jag kommer inte på något bättre för tillfället för att beskriva vad Svensson gör här:

      "Men då utgår man från att den Lars Norén som författar dagböckerna också är den Lars Norén vars Hadestillvaro och känslovärld gestaltas i texten. Så är det naturligtvis inte. Diktaren är aldrig identisk med sin dikt. Inte heller är diktaren identisk med den privatperson med vilken han delar namn och personnummer.
      Det är elementärt, men med alla sina triviala detaljer skapar dagboksformen en verklighetsillusion som kan vara svår att värja sig mot."

      Det här är fult gjort, försåtligt och ironiskt, som Per Svensson brukar vara för det mesta.

      Radera
    8. Det är överflödigt att försvara Norén, däremot är Per Svenssons resonemang en tidstypiskt sanningsrelativistisk styggelse.

      Radera
    9. Ja, Kjell Höglund är vad jag skulle kalla en outsider. Men det känns meningslöst att fortsätta diskussionen. Inte så kul att bli kallad "osannolik".

      Radera
    10. Osannolik kan väl vara nånting fint också?
      :-)

      Radera
    11. Tillägg till diskussionen om det autentiska jaget:

      Jag har ingen naiv inställning till att ett jag skulle vara något enkelt, avgränsat, lättdefinierat, och självklart vet jag att en författare väljer sina ord - det finns tidigare utkast till skildringen av kultursvängen i Stockholm i Myggor och tigrar till exempel, det bar emot att skriva detta så det var inte bara att sätta sig ner och svänga ihop nåt.

      Men det Per Svensson säger är något annat: antagligen eftersom han själv är oförmögen till konstnärligt lidande, så hävdar han att nej, detta har diktaren inte känt. Och någon verklighet finns överhuvudtaget inte - bara "verklighetsillusion".
      Det är en aggression, förklädd till flyhänt "analys".

      För övrigt är verklighetsförnekandet även ett tema i M & T.

      Radera
    12. Skarpsynt: Ett litet påpekande bara "Underdog" och "outsider" är inte riktigt samma sak.

      Radera
    13. Det vet jag. Tror jag ;-)

      Äsch jag ville kanske mest ställa Maja mot väggen lite. Veta om det handlar om integritet (i övermått, kan jag tycka) eller om hon gör en dramaqueen. Om hon är ironisk (varför denna Hissen??) eller om det verkligen finns ett syfte (politiskt? privat?) med att säga upp sig på Expressen. Och om det inte snarare är något man gör i tysthet än att basunera ut det. Men för all del, det kan man säga om mycket som utspelar sig på Facebook också. Kanske blir jag helt enkelt nyfiken. T.S Älgot: Jens Liljestrand är det inte synd om. En ung man i karriären som vet hur man lägger sina ord. Om några år är han kulturchef någonstans. Recensionen av Norén börjar med en beskrivning av besöket på Chokladfabriken, att sitta där med sin laptop och skriva en julnovell - mysigt och trevligt och kan tilltala en bred publik: alla med författardrömmar, chokladälskarna och de som gillar att spana på kändisar. Liljestrand har fått fast anställning på Expressen, antagligen delvis av politiska skäl, och det är mycket ovanligt i våra bistra tider. Som redaktör tycks han ha uppträtt som topdog, om Majas beskrivning stämmer. Klantigt när han just gått ut med att kritiken måste bli mer tvåögd.
      Så inget illa ment, jag tycker bara inte att Maja ska måla in sig i ett hörn. Synd på en bra skribent.
      Skarpsynt

      Radera
    14. Hissen är ett tema på bloggen. Symboliserar den "klaustrofobiska" kulturvärlden Wiman skriver om? Anspelar även på något Pompe skrev.

      I all hafs eder etc etc
      (återk

      Radera
    15. Måla in sig i ett hörn, sjuttsingen heller.
      Men mina komplimanger till beskrivningen av en viss rec.

      Radera
    16. För övrigt, Skarpsynt: Jag tog inte illa upp.

      Ett outsiderskap kan bestå av att inte vilja kulturmingla och skvallra. Om man egentligen vill bådadera men inte släpps in, är man då en outsider? Jag tror inte det, utan det krävs nog ett medvetet val. Om man tvingar sig att mingla av rädsla att inte bli publicerad annars, så har man kanske en inre outsider.
      Men outsiderskap kan också handla om att ta in det som är främmande, närma sig det vi inte vet. Det vi inte har kontroll över. Det där har inte Norén i sina dagböcker. Men det har Myggor och tigrar. Jag tror inte att det bara är kön och position som gjort det lättare för etablissemanget att ta till sig Noréns dagböcker, utan det är att de inte har det där andra. Både för att de inte rör sig i en främmande värld, rent konkret, utan i en mycket övre medelklassig värld (men plus stora känslor, lidande) och för att det inte är något i dem som sätter verklighetsuppfattningen i gungning. Kanske går det att få ut tröst ur dem just därför.

      Radera
    17. Man kan inte jämföra dem med varandra, det är två olika saker. Men Myggor och tigrar är det större konstverket.

      Radera
    18. "Det där andra".... hohooo....

      Zigge

      Radera
    19. Bra skrivet om Svenssons ”analys”. Oohaa!

      Pompe

      Radera
    20. Ja, alla vet att ett jag är något skiftande som inte är alldeles lätt att avgränsa, men det Per Svensson skriver här är varken buddhism eller filosofi eller något annat djuplodande utan ett beskäftigt och arrogant sätt att säga: nej, han har inte rätten till sina känslor:

      "Men då utgår man från att den Lars Norén som författar dagböckerna också är den Lars Norén vars Hadestillvaro och känslovärld gestaltas i texten. Så är det naturligtvis inte."

      Radera
    21. Det är så dumt att man baxnar. Och det är ett slags aministrativ ondska.

      Radera
    22. Ja, ondska är ett stort ord. Men den tar sig olika uttryck, och det där är ett av de försåtliga sätten.

      Radera
    23. Det kanske räcker med postmodernism?
      :-)
      Det kanske stämmer som du skriver att Per Svensson inte kan föreställa sig att någon kan ha en sådan stark känslovärld. Det måste alltså vara påhittat. "Verklighetsillusion", intressant uttryck.

      Radera
    24. Ja, det liknar lite Wimans artikel där han pratar om förställning. Man nästan känner för att dra till med "på sig själv känner man andra" eller "den som sa't han va't".
      Trött, sova, på återh

      Radera
  4. Jag tycker nog att Maltes recension av Byggmästar är ok i sin helhet. Utan att ha läst diktsamlingen alltså, tycker jag inte att man ska dra alltför stora växlar på att han skriver att pastellfärgen blir för tunn. Kanske finns det någonstans i botten en skillnad mellan manligt/kvinnligt sätt att skriva men jag tycker inte att man ska överdriva genusaspekten.
    T.S Älgot

    SvaraRadera
    Svar
    1. OK kanske övertolkning. Jag vet inte om Byggmästar kallar sig själv rokokokonstnär eller om det är MP som tillskriver henne det. Om det är det senare så är det märkligt att sen säga att hon inte är någon äkta rokokokonstnär. Om hon inte kallar sig det själv alltså. Men - ja jag tycker också att det är irriterande med för mycket vitt på sidorna.
      Zigge

      Radera
    2. Det komiska är väl att det här genusexperimentet leder till att två manliga recensenter skriver att det ena är för blommigt och det andra är för tunn pastell?

      Radera
    3. Jag tycker det skriker PK om det.

      Radera
    4. Föreslår "slutar skriva i Expressen" (i stället för skriver inte i...) Mer effektfullt.

      Messerschmidt (anonym 12.08)

      Radera
    5. Jovisst det är PK, bror duktig, up fly worms osv osv.
      Nej jag tycker "skriver inte" är bättre, .

      Radera
  5. Svd:s förstasida idag, varsågod zamenhof:

    "Saltfälla i vanliga matvaror".

    Viktigaste nyheten idag enl svd.
    Skulle den nyhetsprioriteringen vara möjlig i något annat land? Hur är det med övriga Norden, är det likadant där?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den saltaste bönan i stan

      Radera
    2. Bröder och systrar i Sodom och Gomorra
      :-)

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)