lördag 19 oktober 2013

torsdag 17 oktober 2013

Vad susar mitt vänstra öra

Den har legat på lur ett tag, öroninflammationen, och nu har den brutit ut. Jag har fått penicillin. Det gör inte så fasligt ont i örat, jag har haft värre öroninflammationer än så här och jag hoppas penicillinet börjar verka snabbt. När jag berättade om den här långa långa förkylningen frågade läkaren om sömnen, och det är möjligt att det är där skon klämmer fast jag tror inte riktigt det, och om kosten, där tror jag att jag är på den säkra sidan, och så om stress, och det beror väl lite på vad man menar - jag kunde inte svara. Jag är stressad av högerextremismen, bland annat, men det är sånt man inte svarar tror jag. Nu när jag ändå är sjuk är det lika bra att det är öroninflammation, kanske penicillinet ger en allmän tjottablängare till de andra bacillerna också, t.ex hostbacillen, men virus rår det förstås inte på. Jag har inte särskilt mycket abstinens efter nikotuggen, och det gör inte så mycket att jag är ofokuserad. Jag måste vara frisk till den elfte nästa månad då jag ska resa. Det finns många låtar med tuggummitema, jag tog en ur högen.

Specifikt i gamling

Nej, tillbaks till akuten. Det här är helgalet, jag fattar faktiskt inte. Kan det ha med åldern att göra? Jag googlar immunförsvar + ålder och hamnar i artikeln Därför vår immunförsvar försämrar med ålder. En liten varningstext bifogas - "observera eftersom översättningarna genereras av maskiner, kommer inte alla översättningar vara perfekt". Nähä, ok.

"Specifikt i gamling, minskar numrera av celler för T CD".

OK. Jag förstår.

Något slags hopp finns det tydligen i alla fall:

"Forskarna som hopp denna nya information kan vara van vid bättre, skyddar åldringen från smittsamma sjukdomar."

Skynda på.

Jag har i alla fall hittat lite fler hisslåtar. Floor 17 by Levan Evan. Cirka 2.20 blir den riktigt cool.




onsdag 16 oktober 2013

Pynk

Jag passar på att sluta med nikotuggen.
passar på och slutar kanske det heter
Jag tänkte likaså passa på att lyssna på OBS. Innan eller före det läggs ner eller ändrar karaktär. Ganska skönt att ligga och slumra och höra på radio, i bästa fall blandar programmet ihop sig med drömmarna, det kan bli spännande.
höra på radio går nog bra att säga
Programmet började bra (påannonsören sa det skulle handla om blomsterspråk, intressant) men sen kom en sån där radioskånska. Jag vet inte hur den har uppstått, men jag tror att det handlar om en till hälften bortarbetad skånska. Ett alternativ (som en skånsk vän framförde en gång) är att det handlar om stockholmare som flyttar till Skåne och lägger sig till med intonationen men inget annat än den.
I radioskånskan i OBS idag var r:en skårrande också, men det diftongiga var borta.
Mina öron är prinsessor på ärten (jo faktiskt rätt många ljud de ogillar) och radioskånska klarar de inte av. Intonationen blir gnällig och outhärdlig att lyssna på när den inte har diftonger som stötdämpare eller hur man ska säga.
Ja sånt här kallas gnäll. Hoho. Men i alla fall, jag stänger av när det är radioskånska.

Nikotuggen ska ut. De är dyra och jag skyller min långvariga sjukdom på dem.

måndag 14 oktober 2013

Ynk

Ack, snart gråter jag. Jag har inte varit sjuk så här länge i ett sträck sen jag var ett litet öronbarn.
Varje gång det känns som om förkylningen börjar gå över så kommer den tillbaks och har uppbeefat sig. Två till samma pris, extra allt, nu även med luftrörskatarr! Det kan vara en lunginflammation på väg. Slaget om örona är heller inte över (den ena örontrumpeten är tilltäppt och det susar i örat som när man håller en snäcka över det och det gör ont, det andra örat är rätt ok även om trumhinnan flaxar fram och tillbaks som en vaxduk i storm varje gång jag snyter mig).

Jag har studerat näsor i en massa konstböcker, och ritat en massa näsor. Tidigare gjorde jag klar min blåa madonna, som mamma är så fäst vid. Den är rätt bra.
13/10 1978

Jag ska berätta en sak som jag tycker är jobbig med purjolök. När man ska skölja den. Det är viktigt att skölja purjolöken mellan bladen, men jag brukar alltid skära av för lite i ena änden - så att purjolöken fortfarande sitter ihop och det alltså inte går att skölja den mellan bladen. Det är inte svårare än att man skär av lite mer, men det känns alltid så fånigt när man står där och håller purjolöken under kranen, och upptäcker att man gjort samma fel igen.

Vad har jag gjort? Jag lever ganska sunt. Vet inte riktigt varför immunförsvaret är så paj som det uppenbarligen är. Nu under förkylningen har jag ätit extra mycket frukt och grönt, gojibär, grönt te, spenat och lax, kanske har jag varit FÖR nyttig? Vissa nätter sömnproblem, det kan vara en hälsobov. Men jag sover nog aldrig mindre än sex timmar (svårt att veta i och för sig, en del människor vaknar stup i kvarten utan att de minns det sedan, det kanske är så jag gör). Jag äter för mycket nikotintuggummin.
Nighttime... DAYTIME! Nighttime... DAYTIME!

fnut

söndag 13 oktober 2013

Bulverism

Apropå diskussionen om hur bakgrund ibland används i retoriken ("du tycker så här för att du kommer ur medelklassen, och du kan aldrig förstå hur det är att tillhöra arbetarklassen", "du är vit så du ska ge fan i att vara antirasist eller överhuvudtaget yttra dig om icke-vita, och det är vi som bestämmer vilka som är icke-vita, så det så", "du är man och därför fyrkantig och du talar utifrån missionärspositionen", "du saknar logik för att du är kvinna" (fast den törs nog inte många dra till med idag), "du bor på Söder, därför borde du inte yttra dig om Nya Slussen" o.s.v) så snubblade jag för några dar sen över ett begrepp som verkar avse just det fenomenet: bulverism.
Det var C.S Lewis, han med Narniaböckerna alltså, som hittade på det. Jag orkar inte sammanfatta vad han menade så jag saxar ur Wikipedia:

Some day I am going to write the biography of its* imaginary inventor, Ezekiel Bulver, whose destiny was determined at the age of five when he heard his mother say to his father — who had been maintaining that two sides of a triangle were together greater than a third — "Oh you say that because you are a man." "At that moment", E. Bulver assures us, "there flashed across my opening mind the great truth that refutation is no necessary part of argument. Assume that your opponent is wrong, and explain his error, and the world will be at your feet. Attempt to prove that he is wrong or (worse still) try to find out whether he is wrong or right, and the national dynamism of our age will thrust you to the wall." That is how Bulver became one of the makers of the Twentieth Century.

*bulverismens

Jag tror nog inte att bulverism kommer att slå igenom som uttryck - "sluta genast upp med din bulverism", "bulverisera mig inte", "bulveriserar du mig så pulveriserar jag dig". För att det är konstruerat utifrån en fiktiv biografi som aldrig blev skriven, om en figur, Bulver, som aldrig funnits, kanske det inte känns så nära till hands att dra till med det. Men jag vet inte om det används i engelskspråkiga länder. Jag kommer mest att tänka på Bulwer-Lytton, som skrev den melodramatiska Pompejis sista dagar. Men det är ett stickspår.
Hur som helst så går bulverism ut på att man istället för att visa på vilket sätt man menar att en person har fel, så utgår man att personen har fel och talar om varför. Och jo, "för att du är vit heterosexuell man" är nog en av de vanligaste bulverismerna idag.
Ibland kan det ligga något i bulverismen. Det vill säga, man kan ha en blind fläck som gör att man feltolkar eller helt enkelt inte begriper ett annat perspektiv, på grund av en helt annan erfarenhet. I klassisk retorik tillhör bulverismen Ad hominem - argumenten.
I all hafs,
etc etc
(Videon har inget med inlägget att göra tror jag, men BBC:s Walk on the wild side är väldigt roligt om någon missat det)


I fablernas värld

Ojojoj. Reinfeldt kallar sig stridshingst.
Jag gissar att twitterpöbeln reagerar så här.


Det är lite halvkul, kvalar inte in som LTI-språk.


torsdag 10 oktober 2013

Utanför bollhavet


Jag hade nästan tänkt döpa om bloggen till Tröst för snigelhjärtan i de yttersta tiderna. Debatter går fort idag. När jag väl får ändan ur arslet och börjar googla har redan massor med personer fått sista ordet på många olika ställen. Rättare sagt, sista ordet är att ta i. Det speciella med dagens debatter är nämligen att de både går fruktansvärt fort och stampar på samma ställe.
OBS kulturkvarten har jag tyvärr varit dålig på att lyssna på de senaste åren. Varför vet jag inte riktigt för förut tyckte jag att OBS var väldigt bra. Oftast genomtänkta inlägg, lite annorlunda infallsvinklar och mer tänkande än tyckande. Nu ska programmet läggas ner. P!:s ansvariga Nina Glans har sagt så här: "Vi behöver nå ut bättre, oftare vara först och bli tydligare." Brrr, usch, fy fan. Jag håller med Rasmus Fleischer om att det är illvarslande:
Farhågan som väckts är att P1 ska gå samma väg som SVT Debatt, alltså att satsa på maximalt munhuggeri. Nuförtiden är det tyvärr dit vi som tankarna går när vi hör ordet "debattprogram".
skriver han i Expressen.

Och vidare:
Om något behövs i vår tids medieklimat är det nog snarare röster som vågar vara sist. Som tar sig tid för eftertanke - ja, det betyder att tänka efter. Efter att nätflocken har tyckt färdigt. Inte vara först på varje boll, utan snarare finna mönster i bollhavet.
Mönster i bollhavet. Det är en lisa att läsa sånt. Att vara sist tror jag dock är omöjligt, eftersom de flesta debatter pågår hemskt, hemskt länge. Men istället för först och tydlig kan man ju ta risken att vara sen och luddig.
Den debatt som är mest lik ett ekorrhjul just nu är den om identitetspolitik och vad som är rätt och fel antirasism. I ett inlägg i en blogg som kallar sig PK-maffia, där jag tycker (sic!) att det tänks mer än det tycks, och som dessutom är poetisk, beskrivs det hela som en dödsdans.
Debatten om Lilla Hjärtat storknade jag på efter ett tag. Det var inte det att den var oviktig, som Zaremba menar. Men den drogs så många varv och till slut tröttnade jag till.

Just nu följer jag en diskussion på Flashback som hamnar utanför de gängse fårorna. Den är mestadels eftertänksam. Det rör sig om ett sorgligt fall, en SDU:are, Erik Björkman, som föll offer för grov misshandel i Uppsala i augusti, och som avled den femte oktober. Det är inte bekräftat att dödsfallet har någon koppling till misshandeln, han fick en hjärnskakning och det kan såvitt jag förstår leda till hjärnblödning även då en del tid förflutit, men dödsorsaken har ännu inte blivit fastställd. Björkman skrev om misshandeln på Facebook, han menade att det var ett hatbrott och att han oprovocerat blev överfallen av någon som skrek svennejävel när han kom ut från en restaurang. Jag kan förstås inte veta om hans skildring av förloppet är sann, kanske hade han provocerat gärningsmannen? Det verkar inte så, hans berättelse ger ett trovärdigt intryck. Det som gör fallet särskilt tragiskt är att det är så tydligt att Björkman inte var någon rashatare. I inlägget på Facebook betonar han att de två personer han fick hjälp av båda hade utländsk bakgrund, taxichauffören och en turkisk kille han snackat med och bjudit på öl. Han skriver att detta är av vikt, vill inte bli missförstådd på den punkten. Taxichauffören var väldigt snäll och kom och hälsade på honom på sjukhuset. Förundersökningen lades ner trots att det fanns vittnen, vilket i sig är märkligt (hatbrott eller inte: det var av allt att döma en mycket grov misshandel). Såvitt jag vet har inga större tidningar skrivit om det, men det kunde nu vara dags att några journalister tittade närmare på det.
Jag vet egentligen inte mer än att jag tycker att det är sorgligt.



Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)