måndag 28 juli 2014
torsdag 24 juli 2014
Fragment om pungråttorna
Några luddiga sengångartankar.
Hettan är en förevändning för att låta spökena visa sig mitt på dagen, som de gjorde under antiken.
Varför säger Thente att Knausgård är den första som gjort Hitler till en människa?
(Man kan annars t.ex nämna Alice Miller).
Varför skriver Tännsjö, psykkommunisten:
Märkvärdigt nog kommer detta slags antirasistiska retorik ofta från människor som ser sig själva som ”vänster”. Det är konstigt. Hur kan den som identifierar sig som vänster glömma klassfrågan?
(Jag lägger in länken sen, en konstig artikel på DN-kultur. Att den antirasistiska vänstern skulle glömma klassfrågorna - du kan fråga första bästa Flashbackhuligan så säger hen att det är tvärtom).
Fiskpinnerobotar.
Vad är det för tider,
Så är det idag. Så var det igår, så var det i förrgår, så var det före Utöya, men det är ännu mer så efter Utöya.
Nej jag har aldrig blivit ombedd att sommarprata, det är jag på tok för farlig för. Mouhahahahaha
Icke inbäddningsbar film från 1944.
Hettan är en förevändning för att låta spökena visa sig mitt på dagen, som de gjorde under antiken.
Varför säger Thente att Knausgård är den första som gjort Hitler till en människa?
(Man kan annars t.ex nämna Alice Miller).
Varför skriver Tännsjö, psykkommunisten:
Märkvärdigt nog kommer detta slags antirasistiska retorik ofta från människor som ser sig själva som ”vänster”. Det är konstigt. Hur kan den som identifierar sig som vänster glömma klassfrågan?
(Jag lägger in länken sen, en konstig artikel på DN-kultur. Att den antirasistiska vänstern skulle glömma klassfrågorna - du kan fråga första bästa Flashbackhuligan så säger hen att det är tvärtom).
Fiskpinnerobotar.
Som av en slump har jag just läst Bertolt Brechts Tredje rikets fruktan och elände. Det är fantastiskt att han så tidigt - eller tidigt och tidigt, 1938 var det - lyckades fånga in denna fruktan och detta elände och få det på pränt i en pjäs. Man tänker sig lätt att en viss typ av brutala skeenden undandrar sig diktandet, åtminstone det lite mer distanserade som dramatiken är, medan skildringarna lättare söker sig till lyrik eller dagboksanteckningar, till mer direkta vittnesbörd. Tredje rikets fruktan och elände är en kort, briljant pjäs, med inslag av dikt:
Vad är det för tider,
då ett samtal om grönska nästan är en förbrytelse,
därför att det innebär förtigande av så många ogärningar!
Så är det idag. Så var det igår, så var det i förrgår, så var det före Utöya, men det är ännu mer så efter Utöya.
Om Tännsjö inte var medveten om att han sysslade med hittepå när han skrev den där artikeln, så är han det nog efter Athena Farrokhzads sommarprat.
Nej jag har aldrig blivit ombedd att sommarprata, det är jag på tok för farlig för. Mouhahahahaha
Icke inbäddningsbar film från 1944.
söndag 20 juli 2014
när solen sträcker ut tungan
Den 31 augusti 2012 gjorde solen sådär (se dagens astrobild). Och det gav så småningom upphov till norrsken på jorden.
lördag 19 juli 2014
fredag 18 juli 2014
Nostalgi
Internet lät mer som science fiction förr...
Hallå hallå cyberspejs är kusten klar eller inte, kom. Prschprschprschboing
Hallå hallå cyberspejs är kusten klar eller inte, kom. Prschprschprschboing
onsdag 16 juli 2014
måndag 14 juli 2014
Dramatiskt norrsken över norra Kanada
Se dagens astronomiska bild.
Här är en videoinspelning av förloppet.
Här är en videoinspelning av förloppet.
söndag 13 juli 2014
Very, very ethnic
Sävlig, blid, stillsam svensk musik. Calle Jularbo.
Och här en kuslig. (Jag får kalla kårar när hon sjunger: "å herregud de dansar ännu", "man har inte långt till gråten"...)
Och här en kuslig. (Jag får kalla kårar när hon sjunger: "å herregud de dansar ännu", "man har inte långt till gråten"...)
onsdag 9 juli 2014
quien maneja mi barca
Jag tar det där med kvantmekaniken sen.
* * *
Jag har för mig att Kjell Alinge lät remedios amaya med quien maneja mi barca vara ständigt återkommande hedersgäst i Eldorado - var det inte Eldorado så var det något annat radioprogram på åttiotalet, men jag är snudd på säker på att det var Eldorado. Det kändes som en hemlig pakt, en utväxlad blick och en menande nick, jag blev glad varje gång den spelades - det var nämligen så att den inte fick en enda röst i schlagerfestivalen. Spain, zero votes.
Det här var året då Carola kom trea med Främling och en annan inte heller alls så dum låt vann, Luxemburgs Si la vie est un cadeau. Båda går att lyssna på fortfarande. Det var inte det att quién maneja borde ha vunnit, men ingen röst alls? Hade de inga öron att höra med?
Det här är väldigt länge sedan, 1983 är fruktansvärt länge sedan. Bara som ett exempel så fanns det inte särskilt många radio- och TV-kanaler, och därför kunde det kännas tungt, på ett bra sätt, när Eldorado (om det nu var Eldorado) i något slags protest lät den här spelas om och om igen, i flera år tror jag nästan.
Jag blev lyrisk när jag såg och hörde den, gick då personligen på gymnasiet och utväxlade några tjoho med en musikalisk klasskamrat, vilken häftig och originell låt!
(Jag tror inte att man sa wow på den tiden, lite osäker på det. Man kanske sa: förbaskat trevlig bit det där, alla tiders!). Något strävare än de mer eller mindre sockersöta schlagersrarna. Barfotachock, dessutom. "Very, very ethnic" säger den brittiske konferencieren. Han påstår också att hon uppträder i sin pappas badrock - jag vet inte om det är ett faktum eller en sarkastisk kommentar, men befarar det senare.
Om jag hörde den för första gången idag, kanske jag inte skulle bli lika golvad - det var ovanligare med very very ethnic music i radio och TV då, nästan lika ovanligt som tecknat. Ja, ni som var med minns, det var frugalt. Hörde jag den för första gången kanske jag inte skulle reagera lika mycket, men jag tycker fortfarande att den är häftig, och det är skäl nog, utöver det rent nostalgiska, att spela den igen.
Och ni som minns en tid då den etniska barfotachocken och den sträva och ovanliga rösten och melodin var väldigt överrumplande, kan liksom jag jämföra nu och då. Ni som är yngre än så får gärna berätta vad era knatteöron tycker.
(Man blir tvungen att spola över en i grund och botten antagligen djupt olycklig docka, med mera, men helheten är också intressant)
* * *
Jag har för mig att Kjell Alinge lät remedios amaya med quien maneja mi barca vara ständigt återkommande hedersgäst i Eldorado - var det inte Eldorado så var det något annat radioprogram på åttiotalet, men jag är snudd på säker på att det var Eldorado. Det kändes som en hemlig pakt, en utväxlad blick och en menande nick, jag blev glad varje gång den spelades - det var nämligen så att den inte fick en enda röst i schlagerfestivalen. Spain, zero votes.
Det här var året då Carola kom trea med Främling och en annan inte heller alls så dum låt vann, Luxemburgs Si la vie est un cadeau. Båda går att lyssna på fortfarande. Det var inte det att quién maneja borde ha vunnit, men ingen röst alls? Hade de inga öron att höra med?
Det här är väldigt länge sedan, 1983 är fruktansvärt länge sedan. Bara som ett exempel så fanns det inte särskilt många radio- och TV-kanaler, och därför kunde det kännas tungt, på ett bra sätt, när Eldorado (om det nu var Eldorado) i något slags protest lät den här spelas om och om igen, i flera år tror jag nästan.
Jag blev lyrisk när jag såg och hörde den, gick då personligen på gymnasiet och utväxlade några tjoho med en musikalisk klasskamrat, vilken häftig och originell låt!
(Jag tror inte att man sa wow på den tiden, lite osäker på det. Man kanske sa: förbaskat trevlig bit det där, alla tiders!). Något strävare än de mer eller mindre sockersöta schlagersrarna. Barfotachock, dessutom. "Very, very ethnic" säger den brittiske konferencieren. Han påstår också att hon uppträder i sin pappas badrock - jag vet inte om det är ett faktum eller en sarkastisk kommentar, men befarar det senare.
Om jag hörde den för första gången idag, kanske jag inte skulle bli lika golvad - det var ovanligare med very very ethnic music i radio och TV då, nästan lika ovanligt som tecknat. Ja, ni som var med minns, det var frugalt. Hörde jag den för första gången kanske jag inte skulle reagera lika mycket, men jag tycker fortfarande att den är häftig, och det är skäl nog, utöver det rent nostalgiska, att spela den igen.
Och ni som minns en tid då den etniska barfotachocken och den sträva och ovanliga rösten och melodin var väldigt överrumplande, kan liksom jag jämföra nu och då. Ni som är yngre än så får gärna berätta vad era knatteöron tycker.
(Man blir tvungen att spola över en i grund och botten antagligen djupt olycklig docka, med mera, men helheten är också intressant)
Schrödingers katt
Det är fruktansvärt pinsamt, men jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad kvantmekanik är.
(fortsättning följer, jag har skrivit en lång drapa).
tisdag 8 juli 2014
En tröstlåt för Brasilien
Jag kommer nog inte att se klart matchen, det var häftigt att se Tyskland göra så många mål. Händer det något spektakulärt mot slutet kan jag titta på det på play sedan.
Tröstlåt för Brasilien: Chico Buarque.
Tröstlåt för Brasilien: Chico Buarque.
avdelningen namn med finfina anor
"Júlio César" heter Brasiliens målvakt.
Föräldrarna måste ha tänkt stort.
Laget har en Dante också.
Det kommer mig att tänka på ett roligt franskt reportage jag läste en gång. De hade letat upp personer med samma namn som berömda franska författare. De berättade ganska dråpliga saker.
Albert Camus hade blivit kallad Pesten när han gick i skolan.
(Om det fanns en Jean-Paul Sartre kanske han hade blivit kallad Äcklet, men det stod det inget om i reportaget).
Jean-Jacques Rousseau hade en gång varit på en tillställning där en man sträckte fram handen och presenterade sig som Voltaire. När Rousseau svarade Rousseau, trodde Voltaire att han drev med honom, blev stött och gick sin väg.
Och Jean Racine, som jobbade som bilmekaniker har jag för mig, berättade om en gång då han varit inlagd på sjukhus. Sköterskan hade stannat till vid hans säng, tittat på journalen och sagt: - Å vad roligt, ni är författare! Det måste vara ett intressant yrke.
Nu får vi se hur det går, jag hejar inte på någonting sedan Mexiko åkt ut, mer än att jag hoppas att det lag som spelar intressantast fotboll vinner.
Tjakloff.
Föräldrarna måste ha tänkt stort.
Laget har en Dante också.
Det kommer mig att tänka på ett roligt franskt reportage jag läste en gång. De hade letat upp personer med samma namn som berömda franska författare. De berättade ganska dråpliga saker.
Albert Camus hade blivit kallad Pesten när han gick i skolan.
(Om det fanns en Jean-Paul Sartre kanske han hade blivit kallad Äcklet, men det stod det inget om i reportaget).
Jean-Jacques Rousseau hade en gång varit på en tillställning där en man sträckte fram handen och presenterade sig som Voltaire. När Rousseau svarade Rousseau, trodde Voltaire att han drev med honom, blev stött och gick sin väg.
Och Jean Racine, som jobbade som bilmekaniker har jag för mig, berättade om en gång då han varit inlagd på sjukhus. Sköterskan hade stannat till vid hans säng, tittat på journalen och sagt: - Å vad roligt, ni är författare! Det måste vara ett intressant yrke.
Nu får vi se hur det går, jag hejar inte på någonting sedan Mexiko åkt ut, mer än att jag hoppas att det lag som spelar intressantast fotboll vinner.
Tjakloff.
måndag 7 juli 2014
Man får se upp lite med PK-maffian ändå...
Det som är PK idag är att vara för ett Natointräde. Snart sätter glappkäftarna igång med finkulturens falskvissel. Tuppjuckets och dammråttornas eristik.
Men jag kommer att se till att Sverige inte dras in i det tredje världskriget, om jag så ska behöva tillgripa vodoo, våld eller svart magi.
Är den här låten smörig? Kanske. Jag gillar den.
Men jag kommer att se till att Sverige inte dras in i det tredje världskriget, om jag så ska behöva tillgripa vodoo, våld eller svart magi.
Är den här låten smörig? Kanske. Jag gillar den.