torsdag 18 september 2014

Den vankelmodiga gråzonen

De här goda människorna som vill ha helt öppna gränser utan någon som helst identitetskontroll har förmodligen rätt, moraliskt och mänskligt - men den vankelmodiga majoriteten tror jag hummar inom sig: "hm hm, papperslös, är det en förskönande omskrivning för illegal invandrare eller? Hur vet man att det inte är en IS-soldat som vill bygga upp en bas här?"
Jag har aldrig tillhört vänstern i egentlig mening (det vet den som läst Myggor och Tigrar), och det har blivit ännu tydligare nu, då en tydlig kommunistisk litterär strömning har tagit form.
Känner mig icke hemma i den brigaden.
"Demokrati = kommunism" skriver en firad författare och får hundra likes och hjärtan; litteraturen har inte varit så politiserad sedan sjuttiotalet, man talar om poesins makt och användbarhet i kampen.

Den sista tiden har kärleken och medmänskligheten triumferat stort. Senast idag, eller om det var igår, påpekade Ranelid att hans brev till Åkesson minsann har delats många gånger fler än Khemiris. (Valresultatet verkade bekymra kissbjörnen mindre än att han inte fått tillräcklig cred för brevet; det är sådär med en del kärleksapostlar).

Okidoki, i den altruistiska smaragdflodens gnistrande prakt sticker det upp en svart mask som säger: "Antifascism är självförsvar!"
Och författarna svarar: "ACAB!"

Jag tillhör den vankelmodiga gråzonen.
Men det handlar egentligen inte om tvekan. Det kanske är bäst att jag tar reda på vad det handlar om innan jag fortsätter på inlägget.
Ja, det är nog bäst.

Jag vet att jag kan vara ganska hjärtlös. Ibland handlar det om att jag inte står ut med en viss typ av språkbruk. "Hundratusentals frysande och svältande barn i Sverige!" Det rinner av mig totalt. Jag blir sarkastisk. Tittar man närmare på siffrorna, tänker jag, så hittar man nog inte barnen på Frostmofjället eller flickan med svavelstickorna utan relativ fattigdom. Jag tycker inte att det är samma sak.
Det är svårt med plakat överhuvudtaget. "Inga rasister på våra gator!" (Hur då? Hur genomförs den utrensningen?)
"Vad ska vi göra? Krossa rasismen!" (Ja förlåt, jag vet att jag låter stöddig men hur f-n krossar man en ism?)
Och kanske ännu värre: "krossa smygrasismen".
En skribent på SvD:s kultursida föreslog häromdan att "vi" måste sluta skämta om folkgrupper. Jag tror inte att jag brukar skämta om folkgrupper särskilt ofta. Nån gång ibland kanske. Men tydligen gör kulturcamorran det ofta. Jodå, de sitter där på kulturredaktionerna och asgarvar åt folkgrupper. Hohoho, folkgrupperna, vilka knasbollar!
Det skämtas om infödda svenskar inom andra folkgrupper. Det händer att det talas föraktfullt också, då är humor bättre.
Humor är väl en bra pysventil? När det gäller alla de här attackerna mot barnkulturen, så kan det kännas som om någon försöker lobotomera ens barndom. Gardiner med Pippi på Kurrekurreduttön som fläktas av två bruna pojkar rivs ner under tusentals ursäkter, ok, gör det då, gör det. Jaja. Jag tycker dom är gullig, jag.


24 kommentarer:

  1. Här hänger jag inte med alla gånger, men mycket av det är intressant. Men att det är en jättestor politisk klyfta mellan kultureliten och folk i allmänhet är ju hur tydlig som helst. Det blir ju inte bättre av mobbing och utfrysning. Undrar hur många av sds röster som var protesterande flashbackare. Det är väl några hundra tusen som skriver där
    :-)
    Calamity

    SvaraRadera
    Svar
    1. måste googla "vankelmodig" - otroligt vackert ord!
      CJ

      Radera
    2. Jag tror inte att det går att veta, det blir ju mest spekulationer. Man kan gissa att den typen av aktioner inte är populära (att hacka ett medlemsregister t.ex, anses tydligen ha varit en ok metod, jag tycker inte det och skulle gissa att det inte är populärt i stort)

      Radera
    3. ja, vankelmodig är jättefint

      Radera
    4. Man skulle kunna säga så här, att den yttersta vänstern har en del att lära av liberalismen - men de politiska kategorier som skapades under 1700- och 1800-talen känns inte alldeles användbara idag

      Radera
  2. Vänstern är medelklass. Högern är arbetarklass. Vänstern är högavlönad. Högern är lågavlönad.
    Jag tror inte att "All Cops Are Bastards" går hem inom arbetarklassen...
    Ahnohnyhm

    SvaraRadera
    Svar
    1. All medelklass är inte vänster och all arbetarklass är inte höger
      :-)
      Jag ska gå iväg men helt ok fortsätta diskutera. kommentarfältet är öppet, anonymitetsrätten total ochtaket skyhögt

      Radera
  3. Studentvänstern var väl inte direkt omtyckt av arbetarrörelsen på 60- och 70-talen heller. Det är nog inte så stor skillnad när det gäller den saken...

    SvaraRadera
  4. Jag lyckas inte logga in m mobilen ja Mariannes son

    SvaraRadera
    Svar
    1. kurredutt kurredutt kurredutt dutt dutt

      Radera
    2. En sak i järnrörsvideon är nästan lätt att känna igen sig i; när en av dem säger att det är så jävla kul att säga sådär, eftersom det provocerar så.

      Radera
  5. Kort sagt: kulturpersonligheter får det att låta som om man har två alternativ: antingen gömmer man flyktingar, eller så är man rasist.
    I borgerliga svenska dagbladet beklagar sig en kulturskribent över att det först var den tredje lägenheten hon försökte hyra till flyktingar som gömde sig, som sa ja, alltså uthyraren sa ja, men jag tänker så här: varför måste allt vara så jäkla lätt, bekvämt och medvinds? Jag förstår inte hur de tänker.

    SvaraRadera
  6. Och det menar jag på allvar.
    Men var är skämten om folkgrupper? Jag har ju lämnat kommentarfältet helt öppet och lovat att ingen blir uthängd och så kommer det inte ett ena skämt om folkgrupper.

    SvaraRadera
  7. ”Jag har publikrekordet på Liseberg med 55 000 människor den 17 maj 1995, när jag talade från den stora scenen där.” Skriver Ranelid i sitt brev till Expressen och får det att låta som om alla dessa människor var där enkom för hans skull. Vad han inte nämner – han brukar inte göra det när han återkommer till sitt omskrutna ”publikrekord” – var att Liseberg denna dag (den 17 augusti 1996, han tar fel på datumet) var platsen för en stor antivåldsmanifestation till minne av John Hron. Massor av kända svenska artister framträdde. Men det förtiger Ranelid. Och skapar intrycket av att folk gått man ur huse för att få öronen fullproppade av hans snömos. Inte för att delta i en manifestation mot våld. Inte för att hedra John Hrons minne, pojken som fick betala med sitt liv för sitt mod. Nej, bort det. Allt ljus på mig! Osmakligt.

    Pompe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag tycker också att det är lite osmakligt att han framhäver att hans brev minsann blev mer läst och delat än Jonas Hassen Khemiris.
      Men det funkar, han är högljudd och yvig och får mycket publicitet.

      Radera
    2. Ja, det är nästan lite kusligt att han omtalar manifestationen för John Hron på det sättet (jag visste inte att det var den konserten han syftade på).

      Radera
    3. Min mamma älskar Ranelid...Jag tror nästan att han är sjuk. Alltså jag tror inte att det är pr-knep... Varför publicerar Expressen brevet, är det för att driva med honom?
      Calamity Jane

      Radera
    4. Det tror jag inte, Liljestrands svar är snarast vördnadsfullt och han får en positiv recension, även om den mer handlar om annat än om själva boken.
      Jag funderar lite över det här i recensionen:
      "Visst kan man beskylla honom för övertydlighet, men då har man inte insett att den övertydligheten är en viktig komponent i ett skönlitterärt författarskap."
      Är övertydlighet en viktig komponent i ett skönlitterärt författarskap? Måste man inse det? Ja jag vet inte. "Less is more" säger en del. Jag tror inte att man kan uttala sig med säkerhet om vilket som är rätt :D
      Nej, det här är ett redaktionellt ställningstagande för Ranelid, annars publiceras sällan brev från författare.

      Radera
    5. Eller jo, DN har en fäbläss för mailvexlingar

      :-)

      Radera
    6. Just det, den här Our Gang, eller The Little Rascals, som jag just upptäckte när jag letade efter Clashs Career Opportunities: den lär vara den första filmserie där svarta och vita barn beskrivs som jämlikar.
      Men den blev anklagad för rasism, d.v.s att de mörkhyade barnen var stereotypt skildrade. Skådespelarna protesterade mot det i vuxen ålder, "When it came to race, Hal Roach (regissören) was color-blind."
      Det har jag läst på Wikipedia:
      http://en.wikipedia.org/wiki/Our_Gang

      Radera
  8. Jag tittade lite på debatt igår - inte för Ranelids skull (men han sa att han minsann hade åkt runt och pratat med många många fler sverigedemokrater än vad politikerna har - kan de relativt höga siffrorna bero på en panikartad reaktion?)

    SvaraRadera
  9. Så långt jag såg debatten, verkade sverigedemokraterna klokare än antirasisterna. Men debattprogram i TV byggs upp enligt sin egen logik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det är så extremt enkla förklaringsmodeller som antirasismen har: Alliansens politik har skapat rädda människor som vill stoppa invandringen för att de inte inser att de borde ägna sig åt klasskamp i stället.
      Sen finns det då två lösningar: antingen bua ut dem som människor ("jag måste kunna peka på en rasist och säga att han är rasist" som en kvinna sa) eller att tala dem tillrätta.
      En sak verkar rätt många vara överens om: det är inte partiprogrammet som ska diskuteras, utan sd-politikernas uttalanden.
      En hel del i partiprogrammet är helt ok - t.ex försvarspolitiken. Annat är diskutabelt, men onödigt att skrika högt om - att homosexuella inte ska få gifta sig. All right, det är en konservativ åsikt. Det kommer inte att bli så, och är rätt onödigt att ropa i megafon om den saken.
      Jag vet inte om Debatt kom in på de antirasistiska metoder som varit mer tveksamma än att unfrienda: hackandet av medlemsregister, skrämseltaktig mot Flashback, mm.

      Radera
    2. Jag tycker att det är så tråkigt att allt måste vara så bjärt och tvärsäkert.
      Samtidigt så är det rätt härligt - under den senaste tidens diskussioner börjar Sveriges lilla egenart kännas igen: det är närmare mellan politiker och medborgare, och i princip alla deltar i diskussionerna.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)