måndag 30 juni 2014

Grip dagen men ta inga sekunder

Ingen tjatar mer än Twitter. "Ta en sekund och kom tillbaks till Twitter". Jag ska kartlägga deras anglicismer. Man hävdar att jag missar vad som händer i Sverige om jag inte loggar in. Jag har undrat ett tag hur det kommer sig - varför är de så angelägna? Om Twitter tjänade pengar på antal twittrare, ungefär som vården får betalt per patient, skulle det vara mer begripligt. Nu förstår jag inte varför de är lika frenetiska som utrikiska damer i spamkorgen som tror att jag är en man.
Idag kom plötsligt den här:

"Tack för att du loggar in, Maja Lundgren. Trevligt att se dig igen."

Ja det är ju skräck. Man kommer att tänka på den illvilliga och manipulativa datorn i Kubricks 2001.

Jag har nämligen inte loggat in på Twitter på evigheter.

Grrrrrrr

Så här tycker vi om att Mexiko åkte ut efter en ganska orättvis straffspark:






De här koncentrerar sig nog på att be något slags förbön så att det går bättre nästa VM.




söndag 29 juni 2014

Heja Mexiko

video

Jag kommer inte att blogga om matchen mot Holland, nöjer mig med att hålla tummarna.
Under tiden en pauskolibri.

lördag 28 juni 2014

Fred i Gaggböle

Trevlig löpsedel idag - minns ej den exakta ordalydelsen, eftersom jag gick förbi så snabbt att jag knappt hann uppfatta den subliminalt. Men det handlade om att sossarna sträcker ut labben till Alliansen och föreslår ett försvarssamarbete. "Vi är seriösa" stod det - ungefär.
Jag tror inte att de dårarna kommer att trappa upp konflikten med Ryssland genom ett Natointräde, så allvaret handlar nog om att snacka ihop sig med vänsterpartiet och Finland, och komma överens om att vara varandras strategiska djup.
Det har inte varit mycket klassiskt i bloggen. Här är en urtjusig bit. Bland det mest underbart smäktande som finns i tonernas värld.




* stor tugga av Sverige.


onsdag 25 juni 2014

Umbabarauma

Är det VM i Brasilien så är det, och då är det lite svårt att INTE spela denna.


Det här sägs vara en engelsk översättning. Ett lite längre sätt att säga bollen är rund och fotboll är fotboll och i fotboll kan allting hända, tror jag. 



Umbabarauma goal man
Umbabarauma goal man

Play ball play ball ball player
Play ball I want to play ball ball player
Jump, jump, fall, get up, go up and get down
Run, kick, find a hole, thrill and give thanks
See how the whole city empties out
On this beautiful afternoon to watch you play

Play ball ball player
Play ball corocondo

Slum Street Soccer Slum Street Soccer

Soccer Soccer Soccer Soccer…
*This is the story of Umbabarauma
An African point man
A point man whose mind is made up
Umbabarauma* 

tisdag 24 juni 2014

Lästips

Mexikos målvakt har inte elva fingrar.

Medan älvor i negligé fnissar sig ner i lungorna

Sjätte dagen med elektroniska cigaretter. Svårt att göra rökringar, men det gjorde jag å andra sidan inte heller på den tiden jag rökte akustiska cigaretter (eller vad man nu ska kalla de icke-elektroniska).

Akustisk rökscen - klassisk som en forntida luta.



(Ja, hon lutar sig skamlöst, Humpfrey Bogart är bara hennes humankapital, det är därför han ser så stenartad ut).

Jag skulle nog tycka att det var äckligt att röka en akustisk cigg nu. Det tuggande mellanspelet - nikotugg alltså, obegripligt dyra med tanke på att det bara är tuggummin med lite sketen nikotin i - vem skor sig?  hur och varför, med tanke på att det varken är kul eller farligt eller kostsamt för tjyvsamhället? - en del inställsamma med karamellsmak, andra sträva och osmakliga som man bara väljer för att göra en bugning åt den så kallade Luther - transportsträckan mellan cigaretter och vejp hade ingenting med lyx eller inspiration att göra. Det var bara sega substitut. Tugga som ett fä kan duga när man spelar dataspel eller när man inbillar sig att man ska sluta med nikotin på lite längre sikt. Så jag tänker tugga i mig det som återstår i asken, medan jag spelar Plants vs Zombies. Vejpa är något annat.
Å denna ljuvliga ånga, denna lite mindre farliga dekadens (än så länge, det kan ju hända att de upptäcker att själva ångan absorberas mer och på ett särskilt dåligt sätt av lungorna, jag tar självklart ansvar för min last och kommer alltid själv att vara skapare av min egen lycka och olycka).
Ett bloss är ett bloss, det är härligt och löser upp sig själv, det är som om älvor i negligé fnissade sig ner halvvägs mot lungorna, men den som vill känna tjäran dra ner en motorväg inombords och som ända ner i tårna, bör hålla sig till gammcigg.

Så nu, om jag får önska mig en enda sak av Gud Fader som är så stor och god och allsmäktig, så är det att jag lyckas lära mig dansa så här.



måndag 23 juni 2014

sommartävling

Den som gissar vilka två nick jag har på Flashback får 2 Snickers. En Snicker per nick.






halvtoka, medelsvenssontoka

Det där betyder inget just - jag har råkat vända på dygnet, de facto lite osäker på hur det gick till men jag somnar sällan före fyra för tillfället och vaknar när det faller mig in att vakna, det är ingen stor sak (det är ju ungefär lika ljust dygnet runt). Det har kommit till min kännedom att jag har blivit diagnosticerad nu igen, på en scen, av någon herre journalist. Okay, eh, okaaay.... då infinner sig återigen ett utmärkt tillfälle att sjunga dårskapens lov, och ge dödsstöten åt positivismen, som håller Sverige i ett segblekt grepp.
DDD. Diagnos, dårskap, dödsstöt. Varför det är en så stor stolthet, att bli sinnessjukförklarad,
"Jag är ställd under observationdärför att jag misstänkes vara klok"
Det här är inget arbiträrt lån utan det är så. 
Ingenting kunde vara mer hedrande, 
Om än kusligt när det var många på en gång. 
Det är inte överståndet, tro för all del inte det: kalla det inte Luther eller Jante, avund smälek, men konformism kan det kallas, även om ordet inte riktigt räcker till för att omfatta dem som redan tror sig veta allt om hur verkligheten är beskaffad, och som inte erkänner att det finns marker som de aldrig har beträtt.
Be dem förklara vad elektricitet är. Nästa gång du blir förklarad tokig - jag säger det till alla okända vänner jag har - då ska du granska dem uppifrån och ned med ett häpet leende, och säga dig vara villig att bemöta alla deras påståenden, om de först förklarar vad elektricitet är.
Glöm inte det förryckta skrattet.



söndag 22 juni 2014

Självförmaning


Inga fler frivola, larviga selfiesar i bloggen. Jag är emot personlighetsmarknaden, hånskratta den som vill, så är det ändå. Men plötsligt hade jag lagt ut en bild av min nära-döden-svullna-kind, och sedan började jag fjompa.
Kattbilder är en sak, fjompisar en annan. Det skulle kunna spåra ur fullständigt, t.ex om jag började lägga ut mina karaoke-sessioner. Det här är en bekännelse, jepp, det händer att jag spelar in filmer där jag sjunger karaoke. Rocky Raccoon, till exempel. Mer narcissistiskt än så kan det inte bli - galet, ensamt, apart, asocialt eller vad det heter - att spela in filmer där man sjunger karaoke. Rocky Raccoon är inte helt lättsjungen, åtminstone inte början som man bör pratsjunga fram på ett slängigt cowboysätt:
Now somewhere in the black mountain hills of Dakota there lived a young boy named 
Rocky Raccoon-ah
Det finns bara en sak som är bättre än beröm och det är självberöm, därför behåller jag stolt mina karaokefilmer för mig själv.
Jag googlade förresten fjompisar! Bara för att ta reda på om det var jag som hade myntat begreppet. D.v.s i stället för lånordet selfie, selfies skulle man kunna säga en fjompis, två fjompisar. Jag tror inte att fjompis har använts på just det sättet tidigare, däremot existerar det - här kan man hitta riktigt roliga bilder på fjompisar, och instruktioner i hur man tillverkar dem.
Nej, det blir inga karaokefilmer i bloggen, men favoritlåtar kommer även fortsättningsvis att vara legio. Så även favoritartister och älsklingsröster.

lördag 21 juni 2014

Minnesanteckning

Nästan glömt skriva någonting om Freud.
Men det ska väl bli kanske.
Hiventualli, som Manuel säger.

Påven bannlyser maffian

Påven Franciskus har bannlyst maffian och dyrkan av det onda, enligt dn (efter BBC och Corriere della sera).

Credo

Jag gör ingenting av plikt, som är avsett att vara roligt.

fredag 20 juni 2014

Vejpa





Innevarande midsommar vejpar jag. Kanske ökar mitt nikotinberoende nu - jag bryr mig inte så mycket om ifall det gör det - eller så blir det tvärtom - och det vore ju helt ok.
Att vejpa är alltså ett slangord för att röka en elektronisk cigarett. Det kommer ifrån engelskans vapor, tror jag - det lär heta "to vape" på engelska.
- Ska vi hänga i helgen och vejpa lite?
- Ska vi ta en vejp?
- Vejppaus! 

Jag tror inte att vejpande ska förväxlas med rökavvänjning. Vill man bli av med nikotinberoendet, ska man satsa på t.ex plåster. Vejpen är en ersättning för cigaretten. Lite eller kanske mycket mindre farlig (men den är rätt ny så alla skadeverkningar är man kanske inte på det klara med).
Mina ambitioner att bli nikotinfri har jag redan skrotat. Det förefaller väldigt osannolikt att jag skulle bli av med mitt nikotinberoende, och jag tänker inte lägga ner någon större kraft på att försöka. Tugga nikotugg är segt i ordets alla bemärkelser. Men att vejpa! 

Rökningens njutning och ritual bibehålls men man slipper ett antal av de farligaste gifterna i cigaretten; det lämnar ingen röklukt efter sig, vita väggar blir inte gula (tänder, fingrar osv), kläder och gardiner börjar inte stinka. Inga fimpar, ingen glöd som kan trilla ner på kläderna, inget man kan bränna sig på, ingen risk för eldsvåda.
Det är roligt när det kommer nya uppfinningar, och om nu summan av alla laster ska vara konstant, ja varför inte, så är vejpen en ok grej.

Midsommar firar jag inte. Det är den högtid jag tycker sämst om. Jul går väl an, men en dag räcker - julafton, de andra juldagarna är det vardag. Ett julbord om året, inte mer (jag är inte så förtjust i julmat).

Nyår, oavsett om jag är bjuden på partaj eller stannar hemma, gillar jag. Förr i tiden kunde det kännas stressigt, förödmjukande att ringa runt och leta efter kalas; trots att jag visste att det inte alls är så att alla andra är på roliga fester, så pinades jag (som många andra) av efterhängsna fantasmer, inre bilder av storslagna begivenheter någon annanstans, där man borde vara. Allra värst var det inför tvåtusenårsskiftet. Jag satt med adressboken i knät och funderade över hur långt ut i bekantskapernas periferi och glesa tundra jag kunde sträcka mig utan att det blev för pinsamt. Till slut fick jag tag i en kamrat och fick följa med till en middag, men innan dess hade jag till och med blivit nobbad - hej kul att du ringer, nej det är jämna par på vår fest, och vi har redan beställt maten och har särskilda glas, det skulle se konstigt ut så det går inte.
När jag levde i ett parförhållande var det lite annorlunda - det är inte familjen utan paret som är den socioekonomiska enheten i tjyvsamhället, exakt hur det kommer sig vet jag inte, det har väl något med det regelbundna kopulerandets koppling till gemensamma banklån att göra, eller något åt det hållet.
Numera blir jag glad om jag blir bjuden på nyårsfest, men det känns inte som om jag missar något oumbärligt om jag stannar hemma.

Nu ska vi se, jag skriver alltså om helger - påsken gillar jag på grund av färgerna, ljuset, fjädrarna och äggen. Nationaldagen, ingen fara, man kan läsa på lite om Gustav Vasa, nån gång begav jag mig till Skansen och kunde märka att nationaldagen tycks vara extra populär bland "nya svenskar", lite festligt att det är så.

Men midsommar, fy. Den är pest.
Kanske för att det mer magi och naturtro kring den - på midsommar ska det nästan hända övernaturliga saker under den ljusa natten, förväxlingar, älvor, människor ska förvandlas till väsen. Men det som händer är väl, skulle jag tro, parmiddagar med eller utan barn, och så ungdomarna som lufsar omkring och dricker. I den långa ljusa natten, och det är outhärdligt att tänka på det. Inte för att jag skulle vilja vara någon annanstans, "där det händer", utan för att det är något så plågsamt glåmigt över det. Jag ber om ursäkt om jag trampar någon på helgtån. Dans runt majstången är inte lockande, så jag vet inte varför jag tycker att midsommar är värst, svårast att bara rycka på axlarna åt.

Jag gick en långpromenad och fick se en fiskmås käka på en skata. En äcklig syn. Jag har en bekant som såg en fiskmås äta upp en talgoxe för ett tag sedan. Jag vet inte om det är något som har kommit för att stanna. Måsar käkar upp andra fåglar. De kanske alltid har gjort så, eller så är det en nördlösning eftersom det är så många måsar i stan nuförtiden att människornas sopor inte räcker till.
Ja, det var det mest spektakulära som hände denna midsommar. Men jag är på väldigt gott humör ändå.

Om någon undrar över etiketterna till detta inlägg, så valde jag "kineserier" eftersom vejpen är en kinesisk uppfinning (man borde egentligen kalla den något annat, introducera ett lånord från kinesiskan); "Freud" vet jag inte men det kan nog passa, om man tänker sig att jag är omedveten om varför jag tycker illa om midsommar; "knep och knåp" får stå för elcigaretten.

Vejp på er!

Musique:

Tre stycken, tre! Vilket slöseri med favvolåtar... Men Midsommar är väl fruktbarhetens högtid, då kan man kosta på sig att slösa, med ett ymnighetshorn av låtar, i hopp om att musiken ändå ska räcka hela bloggen lång, och nya älsklingstrudelutter infinna sig allteftersom.

Först en som begränsas från uppspelning på vissa webbplatser men som går att se på YouTube:





Och så en som begränsas från uppspelning på vissa webbplatser men som går att se på YouTube:
Chet Baker. Let´s get lost.




Och så sensuellaste av sensuella - rysningar, huden knottrar, jag tycker den är sååå... åh... ah... Någon har gjort ett roligt kollagemontage. Kanske just därför begränsas den inte från uppspelning ens på den här dubiösa webbplatsen.





Tillägg: nu går det att titta på även de första två, utan att gå ut på YouTube.

onsdag 18 juni 2014

What the fuck is a "kulturman"? (Bildning och kultur verkligt rara djur 7)

Uttrycket dök upp för ett tag sen (efter kulturbarn, kulturkofta och kulturtant).
Vad är kultur, överhuvudtaget? När övergavs bildningsbegreppet?
(Jag är många gånger rått obildad, våldsam, och det kommer jag att fortsätta med men här gäller det principen).

måndag 16 juni 2014

"Knäppt och pubertalt"


Vårens stora teaterupplevelse: Susanne Ostens uppsättning av Leonora Carringtons Lammungarnas fest.
(vill man få en provkarta på rävryckning, blind fläck i dödens vitöga, förringande av kvinnligt konstnärskap, är det bara att gå till Lars Rings recension i Svenska Dagbladet - inget om genialitet givetvis utan här betonas "lekfullhet", "det knäppa" (rubriken - "Osten vågar lita på det knäppa"), pjäsen är "ingen litterär djupsinnighet", här står om "den textmässigt enkla replikföringen" - enkel? på vilket sätt? - och så pissträngda mansdvärgars sedvanliga karakteristik av surrealismen som "pubertal". Det hela kan sammanfattas "lilla gumman", och de falskt pliktskyldiga positiva adjektiven gör bara saken värre.
En sjukdom går genom misogynernas ruttna kött. Inga paneldebatter om "kulturmän" förändrar detta.

Videon har ingen direkt koppling till inlägget - eller har den?





torsdag 12 juni 2014

Fotbolls-VM


Jag tror att jag kommer att heja på Mexiko igen. Ett lag som spelade rolig och reko fotboll förra gången, som jag minns det.
Här en film från min Mexikoresa 2010. Mayaruiner.


måndag 9 juni 2014

En fadäs till

Inte lika kul som skarpnäckepisoden - mer pinsam än rolig. Jag drar den ändå.
Plats: ett socialt medieforum.
Tid: för några år sedan.
Handling: en skribent hade blivit ombedd att skriva en artikel om manliga förebilder. Han kom inte på någon på rak arm utan bad sina följare lämna tips. Mannen som frågade var homosexuell, det visste inte jag. OK. Det kom in massor med tips på tänkbara manliga förebilder, de var väldigt olika och det enda de hade gemensamt var att de var homosexuella. Jag tänkte att det rörde sig om "politisk korrekthet" - alla vet ju att en heterosexuell man inte kan vara en förebild. Så jag satt och kucklade lite för mig själv medan jag följde tråden och såg det ena förslaget efter det andra trilla in, och sen skrev jag ungefär så här: "Det kanske ska vara en bög? Vad sägs, en liten bög?"
Jag kände inte ens en dem som lämnade tips och "skämtet" hade inte varit kul ens om det hade varit en heteromans tråd. Så när det gick upp för mig, aha, ok, eh... så loggade jag ut och torkade svetten ur pannan.
Men jag har funderat på det i efterhand - skulle inte jag kunna ha Selma Lagerlöf eller Karin Boye som förebild, en heteroman inte kunna ha Proust och en homosexuell man inte kunna välja Nelson Mandela eller Nathan Söderblom, osv osv.
Ja, det var bara det. Grubbel grubbel.

lördag 7 juni 2014

Lästips: om sosseadelns liv och leverne

Jag har inte läst Thomas Bodströms självbiografi Det man minns. Men...
Karin Olssons sågning, hejdundrande, ger ett ganska övertygande intryck. (Boken har tydligen blivit kritiserad på flera håll, medan andra har förbigått den med generad tystnad).





Man får ju se upp lite - det är inte givet att varje sossebarn är en lyxlirare utan kontakt med arbetarrörelsen och glada amatörer kan vara rätt mycket tjohejsan på ett odemokratiskt sätt alltmedan proffsen, "denna mjukhårda blandning av ull och sten" som "får sina tal från partiets central" kan vara opersonliga men ändock demokrater.
SSU påstås vara fullt med karriärister med sylvassa klackar. Stämmer det? Hur är det inom SDU, som förmodligen fångar upp ungdomar som annars hade sökt sig till SSU? Jag tror inte att det i första hand är medelklassens barn som söker sig till SDU. 

Jag vill påminna om Carl Hamiltons "S-koden. Den socialdemokratiska utmaningen". 

Beskriva Gadamer för Sverigedemokratisk ungdom

... en nattlig tanke. Man måste sätta ribban högt för sig.
Godnatt nu.

fredag 6 juni 2014

Intill förvissningen grönskar sannolikheten

Ett hugskott.
(Jag tror inte att det är så, intill ovissheten grönskar den, tror jag).



"... somliga av de nunnor äre komne uti uppenbar horkrog..."

Jojo, vad är det vi firar egentligen? Gustav Vasa... reformationen... uppmuntran som riktades till munkar och nunnor att lämna klostren... Kanske startskottet för den gamla etniska synden, till och med...
(Obs, det där var ironi).
Citatet i rubriken kommer från biskop Magnus i Skara. Han var mycket fientlig till reformationen och till stängningen av klostren (eller öppningen av dem, kanske man bör säga). Så han såg till att sprida ut rykten bland allmogen. Mer snicksnack om nunnorna än om munkarna, av allt att döma. Lumpet gjort av honom.
Jag har hämtat citatet ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden, jag vet inte hur moderna historiker ser på den - en slötitt på Wikipedia ger en kort antydan:
"Verket, som vunnit en exceptionell publikuppskattning utmärks av en livfull berättarkonst. Stilen har karakteriserats som subjektiv, men Grimberg låter ofta de historiska källorna komma till tals. Även om Grimberg representerade vad som ansågs vara etablerad historieforskning så hindrar detta inte att mycket av stoffet kommit att omvärderas och den tidigare upplagan anses vara starkt föråldrad".

Det är nog det målande, ålderdomliga språket och de många citaten ur historiska källor som gör att jag gillar att läsa Grimberg. Att historiska uppgifter hela tiden omvärderas är självklart, men den ståtliga titeln till trots får jag inga plakatnationalistiska vibbar av läsningen. Jag kan ha fel, upplys mig den som vet bättre.
Det allra första kapitlet inleds med några rader av Viktor Rydberg:

"Ur nattomhöljda tider
emot ett mål, fördolt för dig,
o mänsklighet, du skrider
i sekler fram din ökenstig".

O mänsklighet. Hur ska det gå, hur ska det gå.


En Swedish Vintage film: 


Bengt Hallbergs uppjazzade version av Sankt Örjanslåten.

Sankt Göran, eller Örjan, är tydligen skyddshelgon för:

Moskva, England, Portugal, Katalonien, Litauen, Serbien,
Montenegro, Georgien, Etiopien,
London, Freiburg im Breisgau, Genua,
Lod, Barcelona,
Strumpebandsorden och Scoutrörelsen.
Ganska märkligt asså. Allt enligt Wikipedia.
Strumpebandsorden förkortas tydligen så här: StbStrumpebO.Jag vet inte riktigt vad som är vunnet med det. Det är ganska långt för att vara en förkortning. Och det verkar innehålla tårta på tårta. Både Stb och StrumpebO. 

Men världen är stor. 

Sankt Örjanslåten, den som klämtar från Stockholms stadshus sedan tjugotalet, är fin, änskönt grym och blodig som sagan:  "Hör du sankt Örjan du är min sven, du månde mitt ärende utrida. Till Babylon den sköna stad att mot den draken strida". 

* * * 
Igår på tunnelbanan slog jag mig ner bredvid en flicka i svart sjal (ja jag vet inte men jag brukar göra så medvetet, jag vill det). Efter ett tag vände hon sig till mig och sa:
- Bytte han plats?
- Va? Vem?
- Han som satt där. Bytte han plats?
- Jag vet inte. 

* * *

Nej, jag vet inte om mannen som hade suttit mittemot oss bytte plats. Och i så fall varför.

* * *

Föreställningarna om den svenska synden (från biskop Magnus och framåt) gjorde att jag aldrig berättade att jag var svenska, när jag bodde som fjortis i Rom och någon pojke på bussen frågade vad jag kom ifrån. Det kunde bli så många missförstånd då.

Ett lästips till: Borzoo Tavakoli i DN. Mycket intressant där, jag ler lite igenkännande när det kommer till att handla ju om ovan nämnda föreställningar. Men även Sverige var ju ett strängt land fram till ganska nyligen.

Lite strödda slötankar på nationaldagen. 


P.S Jag tycker egentligen inte illa om sociala medier. Men som ni vet som har hängt med ett tag, drar jag mig för att vara privat, det är bara ibland jag är det. 



torsdag 5 juni 2014

Till min pappa

Jag tycker så illa om sociala medier... Men den här skulle jag tillägna min lilla pappa, om han hörde lite bättre. Eddie Condon var hans favorit, på den tiden han hörde lite bättre.
I dag ska jag gå tillbaks till sjukhuset.

onsdag 4 juni 2014

Upplysning eller romantik

Exotism (initialt var jag emot EU också - när jag bodde i frankrike som tjugotvååring och kom i kontakt med idén första gången; en socialistisk man, pappan i familjen där jag var barnflicka, talade lyriskt om Europatanken och det var likhet och gemenskap, de klassiska vänsterdygderna, som stod i fokus - men jag ville att det skulle vara så stora olikheter mellan länderna som möjligt, gärna krångligt att ta sig över gränserna, absolut ingen gemensam valuta och inga gränsöverskridande bokförlag som skickade runt samma böcker emellan sig).
o.s.v


Så Aftonbladets "Vi gillar olika", som iallafall jag tycker låter klibbigt och genomfalskt, kallas inom exotismen för  "charmen i det okända". 
o.s.v.


Det här videomontaget hittade jag när jag letade efter en Fats Wallerfavorit, Crazy 'bout my baby. 

Alla credits till "elloungeking" 


Och här är det fenomenala originalet (jag kommer nog att skriva mer om Fats framöver):




måndag 2 juni 2014

Lästips

Två stycken lästips. En ganska intressant artikel av Dick Harrison i magasinet Neo, Sådan är fascismen, där han analyserar likheter och skillnader mellan fascismen och sd. Man kan hålla med eller ej; läs och fundera. Jag har bara läst igenom artikeln ganska snabbt en gång och lutar åt att Harrison misstar sig, det finns fog för att kalla sd ett fascistiskt parti, vad som däremot leder helt fel är om man kallar det nazism.

Och en konstig artikel om Front National av Jan Myrdal på fib Kulturfront.
Typiskt Myrdal att alltid blunda för det allra mest iögonenfallande. Ja det kan finnas en poäng i att odla ett avvikande perspektiv. Det kan "ruska om" som det kallas. Om inte annat fungera som hjärngympa, utmaning. Men Myrdal gör nu inga anspråk på att vara en djävulens advokat eller en intellektuell vilde, utan menar sig stå för förnuft och klarsyn, en ståndaktig tennsoldat som fortfarande menar sig ha haft rätt om de röda khmererna.
Så när gubbfan nu skriver uppskattande om Marine le Pen, bryr han sig inte om hennes demagogiska främlingsfientlighet. Nej varför det, när det finns så mycket annat smått och gott att skriva om?
Jodå Marine Le Pen kan låta ganska sympatisk i intervjuer, åtminstone tills hennes ögon börjar blänka av febrigt tunnelseende och munnen bre på med besynnerlig statistik, hotbilder och mörkertal. En hederlig fransk arbetare tjänar bara en bråkdel av vad en invandrare får i socialbidrag - och sådär och så vidare och så vidare. Men Myrdal menar att det bådar gott att Marseilläsens spelas på Front Nationals möten. Nationalsången med den pigga raden om att "vi ska vattna våra diken med fiendens orena blod"; då var det tyskarna som var fienden (en av den europeiska unionens grundtankar var från början att förhindra att Frankrike och Tyskland började kriga igen; Front National är emot EU och partiets eget helgon och galjonsfigur Jeanne d'Arc krigade mot engelsmännen: man vårdar sig om den stolta franska kverulansen).
Myrdal, han skriver att "äldre franska kommunister" som han talat med upplever att 90% av hennes krav är sådana de själva en gång ställde. Vad är det för ena, är de stalinister eller? Har han hittat några små nersupna röda khmerer någonstans, eller vad är det för äldre kamrater han talar om?

Bägge artiklarna är iallafall intressanta. Däremot anser jag att det är outhärdligt att läsa nästan alla artiklar på svenska kultursidor. Ett tecken på den europeiska bildningens undergång så gott som något.

Nu blir det samba. Det kan verka som om det är något slags antirasism som får mig att spela den men det är det inte, utan det är helt enkelt så att jag tycker att den är bra. David Byrne sammanställde 1989 en volym med brasilianska klassiker: Beleza Tropical. Låten längre ner med Gaetano Veloso kommer i från den, och här är en annan, av och med Gilberto Gil.




Den ultimata narcissismen

Det finns bara en sak som är bättre än beröm.
Självberöm.

* * *

Dagens astronomiska bild leder tankarna till Kubricks 2001. (Den extremt långsamma filmen med australopithecusar i början). Som alla säkert redan har förstått är tanken med att ha den där Nasa-rutan i bloggens nordöstra hörn att det en dag plötsligt ska vara en bild av ett ufo som säger: "Goddag goddag det är det nya vahettere etablissemanget som talar. Nu blir det tredje bullar".
(Just nu ljuder övningskrigssignalen - som den gör varje jämn första måndag i månaden eller vad det är. Jag har länge undrat varför bara Sverige har sådana övningskrigssignaler).

Det värsta som finns är liberala kulturfjantar. Och nu kan det gå bra att bli feminist igen - Horace Engdahls text var verkligen inte bäst på något sätt. Korruptionen ringlar sig som likmaskar genom det hela. De intressantaste texterna var Greiders, Ajvide Lindqvists och Grimsruds. Och det är absolut.

Nu är det tyst men snart kommer signalen om att bombflygen redan passerat så att man kan ta ner mörkläggningsgardinerna.

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)