onsdag 19 augusti 2015

"Då köpte han godis, och inte mjölk"

Det här tycker jag är konstigt. 14-åriga Ali hittas död vid ett vattendrag, och tydligen läggs ärendet ner direkt.
– Om han gått i själv eller ramlat i kan vi inte fastställa. Men vi misstänker inget brott.
– Nu förs han till Lund för den rättsmedicinska undersökningen. Och om de inte hittar något där kommer ärendet att avskrivas, säger Anders Karlsson.
Kanske har polisen talat med de boende i trakten och hört efter om de sett något misstänkt, t.ex eventuella personer som befunnit sig i närheten och uppträtt på ett märkligt sätt. Men det är framförallt en detalj jag reagerar på, eftersom det nästan ser ut som ett misstänkliggörande av den döda pojken. Han hade gått hemifrån för att köpa mjölk på Ica.
- Då köpte han godis, och inte mjölk, ser vi på övervakningsfilmen.
 Är det relevant för utredningen? Det är ju väldigt mycket debatt just nu kring vad som är relevant info och vad inte, till exempel etnicitet. Det kan väl aldrig vara så att själva olydigheten - skulle köpa mjölk men köpte godis - lett till ett slags jaja, buspojkar vet man ju.

Nu är det enda vi vet, att pojken köpte godis i stället för mjölk.

måndag 10 augusti 2015

Ökänd krönikör förespråkar massmord

 Ja det är väl senaste snackisen, på nätet. Gammelmedia verkar inte ha reagerat ännu, men ramaskriet torde vara på väg. Alex Schulman gör en Charlie. :
Jag vet att det praktiskt är en svår sak att göra, men tänk om man kunde lokalisera alla människor som ­någon gång skrivit ”whoop whoop” i sociala medier. Och så binder man fast dem i säg Rålambshovsparken. Och så avrättar man dem en efter en. När sista pistolskottet ljuder över torget skulle man veta att världen var en bättre plats och man skulle därför känna en viss glädje. Man skulle inte säga det, men man skulle tänka det. Whoop whoop.
Jag har varken sett eller hört uttrycket whoop whoop tidigare. Det kanske är en googleöversättning av tjoho och jippi till amerikanska.
Jag skrattar åt krönikan trots att jag aldrig hört whoop whoop. Det blir ett fnys-skratt (även kallat fniss). Som allra elegantast när man är helt nysnuten och i egenskap av dam är jag givetvis alltid nysnuten. Min infama glädjeyttring är bara en spontan reaktion - "jag har det roligt nu" - den är inget argument och bevisar inget om etik och moral, god eller dålig smak, lag och ordning och allra minst om "yttrandefriheten", denna kameleont.
Ja, baske mig. En kameleont och inget annat. Men i och med Charlie är det fritt fram för vad som helst.

Det här skrattar jag inte åt:
Precis som dem som trotsade polisens order i Jönköping att flytta på sig bör de som rev ned Sverigedemokraternas affischer i tunnelbanan lagföras. Formellt för vandalisering men ytterst för att nävrätten aldrig ska tillåtas få sista ordet.
Skrivet av en Nils Funcke som påstås vara  expert i yttrandefrihetsfrågor. 
Tänk om jag (tänker jag egocentriskt) hamnar i samma gäng som såna där? Är det bara en fråga om nyanser, är jag också en stelbent sykofant?
Nazisterna representerar inte nävrätten i denna pekfingriga artikel - utan det är de troende som satt och sjöng och bad på gatan som stod för våldet. Enligt den logiken, var även Gandhi en företrädare för nävrätten.
Jag vill inte använda det nötta uttrycket normalisering, men bristen på perspektiv och proportioner bland småborgerliga skribenter med petit-maîtremoral har successivt lett till en bagatellisering av nazismen.
Den här Funcke är antagligen en stackars liberal, reaktionärer kallar sig ofta det. Men nu tycker jag att det är dags för dem att förtydliga sig, i kölvattnet efter Min Kamp.

* * *

1965 kom det så mycket bra låtar att det skulle kunna gå att ha en ny varje dag. Men så ofta bloggar jag inte.







Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)