söndag 24 juli 2016

Filmtips + aforism + konstverk


District 9  ligger på SvT Play i elva timmar till.  Om utomjordingar i Johannesburg. 
Tillsammans med Gus van Sants Elephant så är det här min absoluta favoritfilm. Här finns inte bara psykologisk utveckling, utan så mycket annat också! 

* * *

En lugn och klok man är alltid bättre än en bjäbbig och egotrippad kvinna. (Jag är inte feminist egentligen, återkommer till det).

* * *

En tavla av Olivia Beaumont - lägger inte ut den i bloggen, pga upphovsrättsliga eventualiteter.
The Baroque Beast series serves my desire to make portraits using beastly attributes that the viewer can sympathize with on a level of human emotion. I believe society already identifies certain animals as noble, others as witty, still others as fierce. Because portraiture is semi-permanent, I believe this dignifies those characteristics, be they noble or barbaric.
Per più informazioni leggi qui: http://www.tuttartpitturasculturapoesiamusica.com/2012/04/olivia-beaumont-baroque-beasts.html
© Tutt'Art@ | Pittura * Scultura * Poesia * Musica |
The Baroque Beast series serves my desire to make portraits using beastly attributes that the viewer can sympathize with on a level of human emotion. I believe society already identifies certain animals as noble, others as witty, still others as fierce. Because portraiture is semi-permanent, I believe this dignifies those characteristics, be they noble or barbaric.
Per più informazioni leggi qui: http://www.tuttartpitturasculturapoesiamusica.com/2012/04/olivia-beaumont-baroque-beasts.html
© Tutt'Art@ | Pittura * Scultura * Poesia * Musica |

The Baroque Beast series serves my desire to make portraits using beastly attributes that the viewer can sympathize with on a level of human emotion. I believe society already identifies certain animals as noble, others as witty, still others as fierce. Because portraiture is semi-permanent, I believe this dignifies those characteristics, be they noble or barbaric.
Per più informazioni leggi qui: http://www.tuttartpitturasculturapoesiamusica.com/2012/04/olivia-beaumont-baroque-beasts.html
© Tutt'Art@ | Pittura * Scultura * Poesia * Musica |
The Baroque Beast series serves my desire to make portraits using beastly attributes that the viewer can sympathize with on a level of human emotion. I believe society already identifies certain animals as noble, others as witty, still others as fierce. Because portraiture is semi-permanent, I believe this dignifies those characteristics, be they noble or barbaric.
Per più informazioni leggi qui: http://www.tuttartpitturasculturapoesiamusica.com/2012/04/olivia-beaumont-baroque-beasts.html
© Tutt'Art@ | Pittura * Scultura * Poesia * Musica | 



lördag 23 juli 2016

Sara Mohammad, Gudrun Schyman och Lemmy Kilmister


Twitter är twitter: för kort för att kommentera viktiga saker, tillräckligt långt för att det ska uppstå missförstånd.
Jag tyckte nog att Gudrun Schymans och F!s kommentar till Sara Mohammads sommarprat lät lite arrogant. Ett hastigt avfärdande av ett i mina öron starkt sommarprat som handlade om väldigt tunga erfarenheter. 
Hej Sara! Jag och F! accepterar aldrig våld eller förtryck i hederns namn och står för en human flyktingpolitik. 
Ett rosa plakat. "Så det så, Sara Mohammad!"
Låter det inte aggressivt?
Vad vet jag. Det kan hända att hennes anklagelser mot vänstern och F! är orättvisa, jag vet inte hur de arbetar och kan inte avgöra det. 
Aktivt arbete mot könsstympning och tvångsgifte borde stå högt upp på ett feministiskt partiprogram. 
Sara Mohammad har erfarenheter av en hård variant av hederskultur. Det är helt förståeligt att hon tappar en del nyanser när hon övergår till att agitera. 
För ja, det menar jag att hon gör - också. Hijab betyder inte exakt samma sak för alla. Det finns de som väljer den. Jag tycker att de ska ha rätt att göra det utan att förknippas med kvinnoförtryck. Symboler förändras över tid. 
Samtidigt är det varken rimligt eller försvarbart att anklaga någon med Sara Mohammads erfarenheter för islamofobi eller kulturrasism.
Så bådeochigt kan det vara. Jag tror att man måste bevara den ambivalensen.
Mer än så här orkar jag inte argumentera idag - dags att gå ut i kvällssolen igen.



Jag har hittat en fantastisk inspelning av Barry McGuires Eve of Destruction, med min stora idol Lemmy Kilmister och Royal Philharmonic Orchestra. 
Jag tycker att den fångar in samtidens ångest. För visst är det så här det känns ibland?

Rubriken är kass, men den kanske lockar hit några slögooglare.


torsdag 21 juli 2016

Utan personangrepp stannar Sverige


 Jag hade egentligen tänkt fråga om någon vet huruvida det är/kommer att bli förbjudet att reproducera konst i bloggar. I så fall måste jag sätta igång och plocka ner tavlor...
Till exempel detta stilleben av Josefa de Odibos:

Josefa de Odibos Natureza morta








onsdag 20 juli 2016

Jag vill fortfarande inte vara Charlie - men gärna Kapten Nemo


En av de mer oväntade reaktionerna på terrordåden i Frankrike, som blänker till i sociala medier ibland, lyder ungefär så här: "Nu flyttar jag till Frankrike, jag känner mig inte trygg i Sverige". Det är ju till höger som den i mitt tycke ganska ologiska ståndpunkten återfinns - för ingen kan gärna påstå att det är färre terrordåd i Frankrike än i Sverige. Det måste alltså vara något annat än trygghet emigrationssuktarna far efter. Mer militarisering?

Det har hänt att jag varit rädd för terrordåd. Efter den misslyckade självmordsbombaren i Stockholm var jag full av skräckblandad sorg, och även långt senare - någon gång vågade jag inte gå ner i T-banan för att jag fått för mig att en vagn skulle sprängas i luften just då. Jag hoppas av alla mina krafter att vi slipper det i Sverige, att vår historia (dubbelmoralisk förvisso, en rikedom som till viss del bygger på vapenexport även till osnälla länder, hur många dog pga svenska vapen i kriget mellan Iran och Irak?) och vår politiskt något mjukare attityd till minoriteter, till skillnad från den mer hårdfört överlägsna franska attityden, är mindre benägna att framkalla vansinnesdåd, ideologiskt motiverade eller ej.
Ett vet jag - givetvis hoppas jag att alla läsare godtar att jag vet det - och det är att den retoriska högern inte har något klokt att komma med.

Att nämna invasionen i Irak (som Blair bett om ursäkt för, alltid något - eller blir det nästan ännu värre?) som bakgrund till IS explosiva utveckling betraktas på sina håll som att upphöja IS-terrorister till frihetskämpar. Det är de inte - jag tycker inte att jag behöver säga det, jag tycker inte heller att muslimer behöver säga det, lika lite som muslimer behöver fördöma den saudiske kung som allas vår kung fått i uppdrag att fjäska för.
Men det är ju här - för att nämna något självklart - som en av de mest grundläggande skillnaderna mellan höger och vänster återfinns. Inställningen till kolonialismen, om den fortfarande har återverkningar eller ej - och inställningen till Västs krigföring i Mellanöstern.
England och Frankrike nappar ganska ordentligt på IS blodiga provokationer, inte bara genom utökad krigföring utan även retoriskt. David Camerons "it is not what we do, it is what we are" - "they want to destroy everything our two countries stand for: Peace. Tolerance. Liberty." "They want to destroy our way of life" - allt det där klingar mums i högeröron, eftersom det betonar Västerlandets överlägsenhet. I IS-öron klingar det också mums. I vänsteröron klingar det falskt.


Varför mörkade svenska media det här?

Four former US air force service members, with more than 20 years of experience between them operating military drones, have written an open letter to Barack Obama...
---In particular, they argue, the killing of innocent civilians in drone airstrikes has acted as one of the most “devastating driving forces for terrorism and destabilization around the world”.

                                                             *

                                                Karma is a bitch.

                                                            *

Till höger är en ständigt återkommande tankefigur att "de goda" är värst. Godhetsapostel, godhetsrunkare, invektiven haglar.
Kanske allra mest kuriöst i sammanhanget är rädslan för "henomanerna". Hen-anhängarna har inte mycket att göra med vare sig vapenindustri eller terrorism, men - jag skojar inte - de anses vara mycket farliga eftersom de med små tyranniska steg vill skapa ett konfliktfritt samhälle.
Ja, så långt begåvningsreserven inom högern. OK, bara en randanmärkning efter en rundtur på Facebook - man kan bli galen för mindre.


* * *

1973 gick Jules Vernes Den hemlighetsfulla ön som TV-följetong. Jag minns den ganska vagt - mystiskt, sorgligt, obegripligt, fascinerande. Med Omar Sharif som Kapten Nemo. Jag såg om den häromdagen - vad allt kan man inte hitta på nätet. Jag tyckte att den höll.




Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)