torsdag 17 maj 2018

Ner med allt?

Jag hade det dåliga omdömet att vara socialdemokrat ett tag. Det berodde på ett slags (naiv) pragmatism. Jag hoppades att 

"den socialdemokratiska utmaningen, som bland annat handlar om att få medelklassen att skaka fram lite samhällskänsla, ansvar och solidaritet, kommer att lyckas, på ett trevande och kanske kompromissande sätt men ändå ett sätt som innebär en kursändring

skrev jag 2014, det vill säga för mycket länge sedan. 

Till viss del var mitt medlemskap i S en reaktion på sd:s maffialiknande hotelse att fälla varje regering, socialdemokratisk eller borgerlig, tills de fick som de ville i olika migrationsfrågor. 

Under flyktingvågen 2015 blev jag lite chockad när jag upptäckte att flyktingar fick organiserad hjälp att ta sig in i landet utan att anmäla närvaro, inte så rättvist mot dem som sökte asyl i vanlig ordning och inte hållbart - såtillvida man inte menar att det är ok med stora mängder av människor som hankar sig fram på underbetalda svartjobb och står utanför alla sociala försäkringssystem.  
Gränskontrollerna stödde jag därför, och gör det väl ännu tror jag. 
Jag tyckte sålunda att det kändes vettigt att bidra till att stärka S, lite lag och ordning trots allt? 

Jag har svårt att tro att den här nästan extrema välfärdsmodellen som vi fortfarande har i Sverige skulle stå pall för en riktigt stor folkvandring. (Vill man avskaffa välfärdsmodellen och öka klyftorna är det givetvis en annan sak, och det förefaller vara Alliansens agenda. Menar man att Sverige överhuvudtaget inte kan fortsätta på samma svulstiga nivå utan borde slå in på en mer spartansk väg, som en antikonsumistisk savonarolanation, så tillhör man askesvänstern och den är inte månghövdad idag). 

Fortfarande trillar det in kuvert med påminnelser om att jag inte betalat medlemsavgiften till S. Det var över två år sedan jag gick ur, så det är ren stalking. 
Nu är det några händelser som gör det ännu viktigare att inskärpa att det högst tillfälliga medlemskapet var ett allvarligt misstag. 

Man säger inte: "Sverige har tagit emot för många flyktingar". 
Det är att ta över ett visst annat partis agenda, och varför skulle just det här övergödda landet med sin bortskämda medelklass och sina goda kontakter med Saudiarabien ha tagit emot för många flyktingar? 
Stefan Löfven uttrycker sig lite vagt: Sverige har tagit emot "en för stor andel". Heléne Fritzon är mer precis. "Runt 14 000 personer (av 27.000 år 2017) hade varit en mer rimlig andel". Okay, 13000 kan alltså känna sig ovälkomna. Nåväl, är det hårklyverier? Är det OK att säga att Sverige måste bli mer restriktivt i sitt flyktingmottagande, men inte ok att säga att vi tagit emot för många? Ja, det är skillnad. Det första uttalandet kan gå an, i mitt tycke. Det andra uttalandet är främlingsfientligt. 

De lama protesterna mot dödsskjutningarna i Gaza är en annan god orsak att ta avstånd från S. Invändningarna har knappt varit kraftfullare än ett "vi ska titta på det här". 

Att det militära samarbetet med Trumps USA fördjupas är på sikt den allra viktigaste. 
Det är ren dårskap. Galopperande dårskap och blindhet. 










60 kommentarer:

  1. Jag tyckte att det var lite oväntat att du blev sosse. Har nog tänkt på dig som något slags anarkist. Eller icke-partipolitisk. Det anses väl inte helt ok att intellektuella har ett parti.
    Men att vara sosse 2014 var väl inte detsamma som att vara det 2018 kanske...
    Löfven kryper för USA. Pinsamt som fan.
    Zigge

    SvaraRadera
  2. Komma ut som f d något görs väl sällan utan det avslöjas
    snarare på något sätt. Som i fallet med Kamprad (ingen
    direkt jämförelse i övrigt ) ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, någon kan komma att avslöja att jag var partimedlem i S 2014 och en bit in i 2015 (eller när det var), fast jag berättade det själv i bloggen - vilket kan diskuteras, i regel talar väl inte folk om vad de röstar på eller vilka partier de är medlem i. Jag tyckte att det var en bra idé, då. Inte nu. Verkligen inte nu.

      Radera
  3. Varför skulle det vara fel att utöka det militära samarbetet med Trump??!!
    Trump är ju hela världens vita riddare.
    Skojar bara.
    S har verkligen svikit allt de en gång stod för... eller låtsades stå för.
    Algot

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara idioti att uttrycka sin mening, det fungerar bara som egogödsel för politiker och ledarskribenter som ser det som bevis för "yttrandefrihet". Det låter mest lite "yvigt", du förstår?
      Sverige är en krigförande teknokrati som slickar upp Trumps rövsvett och så kommer det att förbli, inklusive konsekvenserna

      Radera
    2. Även många socialdemokratiska politiker överväger att lämna partiet.
      https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/105-politiker-overvager-att-lamna-socialdemokraterna/

      Radera
    3. Det gör de rätt i. De socialdemokrater som inte vill ha utökat militärt samarbete med USA kan gärna också lämna. Sedan kan avhopparna bilda ett nytt parti.

      Radera
    4. Så, stick och brinn, socialdemokrati. Den nuvarande socialdemokratin verkar sikta in sig på röster från en medelklass som vant sig vid att ha typ villa, sommarstuga och segelbåt och resa utomlands varje år på semester och kanske till fjällen dessutom - och ändå få sjukersättning och barnbidrag. Det här bådeochethar gjort en stor del av den svenska befolkningen väldigt bortskämd - möjligen med tillägget att rätt mycket av den här ekonomin bygger på lån, om jag har förstått saken rätt. Lån, hängslen och svångrem och jättekonsumtion. Alla lever givetvis inte på den nivån, men tillräckligt många för att en utjämningspolitik skulle kunna leda till mindre klyftor och mindre klasshat.

      Radera
  4. Sen behöver man självfallet inte ställa den extrema välfärden mot just så kallade folkvandringar - den är ohållbar i sig. Jag tänker på Tage Danielssons artikel Mordet på solidariteten, ska försöka leta reda på den

    SvaraRadera
  5. Mycket intressant att läsa Foucaults Sexualitetens historia mitt under den här extremsnabba mentalitetsförändringen i kultursvängen. Jag har faktiskt aldrig läst Foucault förut, han är oväntat bra.

    SvaraRadera
  6. Metaforer, liknelser, analogier: de bör grundas i den personliga erfarenheten, plockas ur den egna anden så att säga, och aldrig upprepas papegojlikt. Ganska billigt att läsa hur folk ibland använder "camorra" om diverse kulturella sammanhang.

    SvaraRadera
  7. Det är till exempel mycket intressantare att jämföra penetrationsaforismen med dagens radikalfeminism och sätta båda i samband med det Foucault skriver om Artimedoros bok om drömtolkning: hur drömmar om penetration betraktas som gynnsamma eller ogynnsamma just utifrån maktförhållanden,

    SvaraRadera
  8. Oj. Läste just en melodramatisk och avhumaniserande artikel i Der Spiegel om Dr Jekyll och Mr Hyde, det här är intressant eftersom det är så gammaldags - och även den tyska artikeln drar in litteratur i diskussionen, samt missar den svenska radikalfeministiska kontext som krävs för att man överhuvudtaget ska förstå Engdahls sistagrisenaforismer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enorma förändringar i de sista sekundernas allra yttersta tider: det som händer är ofattbart, men ändå bara bizarra finkulturella krusningar. Nobel verkar ha varit lite naiv förresten: "När det står klart vilken kraft det finns i sprängämnen och krut och vilken skada de kan åstadkomma kommer man avstå från att använda dem".
      mouahaha?
      Men det kan också sägas så här: "När det står klart vilken kraft det finns i litteraturen och vilken skada den kan åstadkomma kommer man avstå från att använda den".

      Radera
    2. Nejmen lilla bubben. Jag läser lite om Nobel. Han var deprimerad och ensam hela livet och ville egentligen bli författare. hoppades att hans uppfinningar aldrig skulle användas.
      Det är ju riktigt vackert, så honom hatar jag inte.

      Radera
    3. Tänk att det är så många som vill bli författare.

      Radera
    4. På dödsbädden, med skälvande hand, marterad av ånger över sina uppfinningar, skrev han ”idealirad”

      Radera
  9. Det här är iofs riktigt bra av Ranelid. Möjligen onödigt att han berättar hur mycket bra och fint han gjort, men det verkar rakt och uppriktigt, några ögonblicksbilder ur en hierarkisk, förljugen och förgrämd kulturvärld.
    Oväntad replik av Frostenson, bra att det framkommer att även upphöjda "snöflickor" kan vara sataniskt elaka.

    https://www.expressen.se/kvp/kronikorer/bjorn-ranelid/hans-namn-var-jean-claude-arnault-plotsligt-lade-han-armen-om-min-dotter-/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apropå Madeleine Grive, en kulturmaktmänniska (det är enormt längesedan hon tog sig rätten att ringa och läxa upp mig för att jag givit ut Sprickan i ögat men det var självfallet maktmissbruk, det är tänkbart att det nu kan gå an att berätta sådana här saker utan att bli beskylld för att inbilla sig att alla är elaka osv: kulturvärlden ÄR sjuk och hård bakom sitt skenbara gemyt).

      Jag var ute på poesiuppläsning med en väninna i vintras, och där var även Grive - hon är så underlig. Med något slags förorättat uttryck i ansiktet åmade hon sig fram - det stod en sky av härskarteknik runt henne, det var lite som om jag och min väninna hade förolämpat henne på något sätt och kanske inte var värda att hon hälsade på oss.
      För övrigt, jag skrev krönikor ett tag i 90-tal och när jag sa upp mig började hon säga till folk i kultursvängen att jag var "karriärist".

      Radera
    2. Samtidigt: det är sånt här facebookeri som jag absolut vill undvika.
      Mer än 3000 gillar Ranelids inlägg om Arnault och Frostenson: okaaaay... De kan inte ens veta om det är sant. Men de vill höra det, och de vill vara många och de vill ha en agenda, att avsätta, att stödja den ena eller den andra, att vara rättfärdiga, att ge stöd till en författare de tycker synd om eller som för tillfället passar deras syften.
      Det här är fel, rättare sagt obehagligt, och att avvisa det där svärmandet och hjärtandet är den enda smala väg som kan leda till något som med en grov förenkling skulle kunna kallas sanning.

      Radera
    3. Sataniskt elakt är kanske att ta i, men i alla fall inte artigt.
      Detta måste omedelbart komma till allmänhetens kännedom. Det finns hart när inga eteriska kvinnor längre. De säger fula saker.

      Hur som helst: jag bestrider fortfarande Åsa Beckmanfeminismen, och föredrar fördömda poeter framför renhetsivrare.

      Radera
    4. Sen har Ranelid fel i att "Akademien föraktar folklighet".

      Radera
    5. Men ja, cut the crap - det är fel av Horace Engdahl att förneka allvaret. Det har förnekats i decennier. "Det där är bara rykten!"

      Radera
  10. Att radikalfeminismen är en självklar del av den kultur som betraktas som uppbyggelig kan inte vara "hållbart" i längden - samtidigt som t,ex Sara Mohammad på sina håll blivit anklagad för att ljuga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ma perché il radikalfeminismen è di moda in Svezia (diciamo da 50 anni), mentre il radikalismen tout court no (NEANCHE 50 anni fa - a parte una minoranza)? Hai una spiegazione semplice? E' per via dei Vikingar ? :)

      Radera
    2. Haha, è vero. In Italia, forse anche Francia, è più o meno il contrario, no?. Le idee rivoluzionarie non riescono a crescere i Svezia, pochissimi persone sognano di una rivoluzione.
      A più tardi, devo uscire, ciao

      Radera
    3. La voglia di rivoluzione è abbastanza minoritaria dappertutto (in Svezia, come sottolinei tu, particolarmente). Ma al tempo stesso in Svezia fiorisce un altro tipo di utopismo assoluto. E' una differenza difficile da spiegare, ma penso che se uno la capisce, ha capito tutto :)

      Radera
    4. Si, la voglia di una rivoluzione non esiste quasi più nel mondo, forse non è mai stato veramente commune? Io non sono mai stata rivoluzionaria, però. Il sogno dell'utopismo assoluto è vivente in Svezia, ma non è veramente la mia utopia ... Hai letto Ekelöf?

      Radera
    5. Ciao, solo qualche poesia quà e là. Dovrei fare di più

      Radera
  11. Den här vill jag läsa
    https://www.svd.se/folk-maste-veta-varifran-moskepengarna-kommer?yptr=yahoo

    SvaraRadera
  12. ...and your reaction (och officiella Sveriges) to Salvini & C?! Jag blev bara nyfiken, trodde att du skulle skriva nanting om det.

    Ciao,

    Za.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ciao Za,
      jag skriver nästan ingenting om italiensk politik, som du kanske märkt.

      Radera
    2. Har inget djupare att säga än "skitläskigt".
      Officiella Sverige är väl rätt knäpptyst det med tror jag - Berlusconi kunde bli lite halvt kritiserad men Salvini o CO tror jag kommer att slippa kritik.

      Radera
    3. Måste berätta en anekdot sen om när jag höll föredrag om Myggor och tigrar i en mindre stad i norra Italien, där var en fascist och en LegaNordare som blev nåt så fullständigt fly förbannade på föredraget, hehe

      Radera
  13. Ciao! Scusa se rispondo in ritardo, ero a Parigi per un lungo convegno. L'incontro tra la Svezia ufficiale e la vilda obildad okatolska Lega Nord mi ha sempre affascinato. Perché loro si credono protestanti e molto (ça va de soi) "nordiska". Comunque adesso non è più Lega Nord, è Lega e basta, e prende tanti voti al sud.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hai visto questi incontri a Bruxelles?

      Radera
    2. 2008 si chiamavano ancora Lega Nord, o mi sbaglio?

      Radera
    3. 1. No, me li ha raccontati un giornalista svedese nel 1993-4

      2. Non mi ricordo. Forse si chiamano ancora (ufficialmente) Lega Nord. Anche i SD svedesi sono ancora (ufficialmente) marxisti !

      Radera
    4. Eh no, i SD svedesi non sono ufficialmente marxisti... Coltivano sempre il loro odio contro il marxismo e il socialliberalismo (non si dice così in italiano, ma come si dice - liberalismo sociale? )

      Radera
    5. Bella domanda. Non si dice, in effetti (se non nella prosa accademica, o dotta). Si dice semmai "liberaldemocratico". In effetti, tu che cosa intendi con SL? A parte gli autobus ovviamente :)

      Radera
    6. Ancora una bella domanda. In genere, nel dibattito svedese, socialliberal si dice per contrastare al neo-liberalismo o libertarianismo. I socialliberaler non sono veramente lontani dai socialdemocrati. Più o meno così. Socialdemocratici, non si dice. E come dire archeologici. A più tardi, devo pensare :-)

      Radera
    7. perché prima, scrivevo socialdemocratici.

      Radera
    8. Ma quindi questo termine, "socialliberale", è relativamente recente? In Italia l'argomento "sociale" è out da circa 20 anni, è abbastanza interessante come fenomeno. L'hanno ripreso solo i populisti. E infatti hanno vinto le elezioni.

      Radera
    9. E un pò di moda oggi, penso. Non c'è poca gente che vota borghese, på Alliansen, ma che sono stanchi del neoliberalismo/thatcherismo, tutto questo "satsa på dig själv!", minimera statens och samhällets inflytande osv. Jag tror att rädslan för högerpopulismen och de oregerliga massorna, och inte minst Trump, har gjort att nyliberaler börjat tvivla på sin gud Marknaden. Eller något åt det hållet... Ma socialliberalismo potrebbe essere, in Svezia, una parte del C (Centerpartiet) e L (Liberalerna, gamla folkpartiet), anche una grande parte di Mp (Miljöpartiet) e magari la socialdemocrazia di oggi. Sognano di una coalizione S + C + mp + forse L.
      I populisti di destra in Svezia, sd, sono molto più vicini di Alliansen, ma parlano anche di Folkhemmet con nostalgia.
      Ciao, a dopo

      Radera
  14. Kan du inte skriva mer om dina reaktioner på metoo och åtalet mot Kulturprofilen osv? Det skulle vara så intressant att höra!
    Har läst Myggor och tigrar och njutit!
    Ann O'Nyme

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann O'Nyme. Ja det är rätt svårt att skriva om detta just nu, men det kommer ju fram mer och mer fruktansvärda saker. Jag känner till en del om honom och om andra herrar ur den brutalsexistiska kulturcamorran, men just när det gäller Forum och JCA och Stig Larsson är det kusligt att tänka tillbaks på slutet av 80-talet och början av 90-talet. Min första kulturmansuppgörelse var ju Sprickan i ögat. Men jag har idag absolut blandade och ambivalenta känslor - inte i förhållande till dem som råkat illa ut och berättar, och inte i förhållande till Matilda Gustavsson och Malena Rydell som väl skrivit mest om det, men en del andra som jag liksom bara kräks på. Har skrivit lite här och där i kommentarfält.
      I sommar släpper jag ut en aldrig tidigare skådad utomjording, sen ska jag ta itu med en uppföljare till Myggor och tigrar. Det är nämligen så att allt det här river upp en oändlig sorg, den är svår att beskriva men det är som att trilla ner i en avgrund. Jag tror inte att förtrycket mot kvinnokroppen kommer att upphöra i och med metoo, men jag har både jublat och gråtit. Och behåller till viss del min ambivalens.

      Radera
    2. Man ska aldrig berätta vad man håller på med eller planerar, så jag tar tillbaks det där om vad jag ska göra efter Den skenande planeten.

      Radera
    3. Det är enormt mycket falska och pompösa festtal kring detta med åtalet mot Kulturprofilen, bland kulturfolk. Ofta märkliga, det märks på liknelser och tonfall att här har vi att göra med ena sketna skrymtare.

      Radera
    4. Det finns ett helt gäng farbröder i ungefär min ålder som på olika sätt använt riktigt jävla uppblåst filosofi som överbyggnad på misogyni. Det är ett stort misstag om man tror att det bara finns en kulturprofil. Men här kommer vi in på det delikata problemet politisk korrekthet - ett uttryck som mycket väl kan användas, så länge det får beteckna fasad, fasadlögn, läpparnas bekännelser osv. Den här recensionen "Boken Thomas Mann aldrig borde ha skrivit", Hans Ruin, är så typisk för den attityden: det som inte syns finns inte, det går utmärkt att studera Heidegger om man bortser från nazismen eller inte rotar för djupt - eftersom filosofi så att säga inte är på riktigt, det är bara ett sätt att skryta - men när det bränner till, när någon visar vilka vindlande farliga och okorrekta åsikter som kan finnas i en stor humanist, då är det bättre att säga hysch hysch aja baja, såna tankar har aldrig vi.

      Radera
    5. Den kommentaren var svamlig - preciserar senare.

      Radera
    6. Jag förstår allt mer av Sven-Olof Wallensteins och Arne Melbergs falska sanningsrelativism under diskussionen i Göteborg: postmodernismen går att använda i lögnens tjänst.

      Radera
  15. Jag kommer i och för sig att rösta på socialdemokraterna. De har skött sig rätt bra under mandatperioden. Om man är lite välvillig och bortser från det här med Nato och vissa dumma uttalanden så är de inte så tokiga.
    Men att vara medlem i partiet är att gå lite för långt.
    Och ja, visst är det ofattbart att så många som 20 procent kan tänka sig att rösta på sd. Det är kusligt, och med förlov sagt tror jag att de flesta inte vet vad de gör.

    SvaraRadera
  16. jag har nyss skrivit en kommentar hos elisabet höglund... hon har skrivit om socialdemokratien - och om NATO!

    SvaraRadera
  17. Hej Marianne, vad kul att du tittar in! Jag kanske kollar vad Elisabet Höglund skriver, hon har en blogg? NATO-frågan är fortfarande bland de viktigaste för mig

    SvaraRadera
  18. hon har en blogg som heter 'ELISABET HÖGLUND'...- hennes senaste inlägg - av i förrgår - onsd den 13 juni 2018 - har en titel som börjar med orden 'Stefan Löfven borde bli galen'...

    SvaraRadera
    Svar
    1. OK, det låter spännande. Tack för tipset.

      Radera
  19. Den här artikeln får med mycket. Jag gissar att av de 20 procenten som kan tänka sig att rösta på sd så lockas några procentandelar just av fascismen, men de flesta förstår inte vad de röstar på. Det är blinda proteströster. Ledsen om jag låter förmyndaraktig nu.

    https://www.expressen.se/debatt/sd-borde-oroa-varje-tankande-manniska/

    SvaraRadera
  20. Väntar fortfarande på den bästa lösningen, tre block. Moderaterna går ihop med sd och kd. Centern och Liberalerna bildar Socialliberalerna De Pigga och Ansvariga. S, V och mp samarbetar mest, men även med C och L. Det kan funka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. C och L skulle därmed kunna bli vågmästare. D.v.s välja att samarbeta antingen med M/SD-blocket, eller med det rödgröna blocket - och de flesta socialliberala väljare skulle nog föredra samarbete med de rödgröna välfärdspartierna.
      Väljarna får då relativt tydliga alternativ. Det finns förstås en risk att M/SD skulle få egen majoritet, obehagligt scenario i mitt tycke. Och på något vis osvenskt. Men det vore inte Hitlertyskland. Jag tror att paralleller till Holocaust motverkar sitt syfte, att skrämma bort väljare från sd. Jag tror inte att sd har lyckats få bort (eller ens vill få bort) tydligt fascistiska medlemmar, av den sort som tänker sig ett maktövertagande som ska avskaffa den nuvarande demokratin. Hur pass dominerande de är i smyg har jag ingen aning om. Men i stort tror jag inte att SD skiljer sig särskilt mycket från högerflanken av moderaterna. Det gäller både de konservativa och de mer rabiata nyliberala. Och sådana här tassande halvmesyrer som M nyss föreslagit, samarbeta med sd men ändå inte, är inte hederligt.
      Bunta ihop dem. Och låt C och L bilda ett eget block.
      Om M/sd får egen majoritet och använder den på tydligt fascistoida vis, kommer jag att stoppa dem. Det kan jag.

      För övrigt har jag nästan fått dåligt samvete för mitt avståndstagande från S. Det är främst två saker - att de började härma en viss korkad retorik, och det andra, att de tyvärr är alldeles för NATO-vänliga. Men i övrigt tycker jag att de mestadels har skött sig ganska bra.

      Radera
    2. Jag tycker SÄPO är bra också. Det är bara att inse att jag inte är särskilt vänster på vissa sätt.

      Radera

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)