Dålig på att "sökoptimera" rubrikerna till mina inlägg, har ingen lust att anpassa mig till algoritmer och dylikt.
Nu snubblade jag precis över ett intressant adjektiv, i en uppsats som nämnde Dostojevskijs samtidas kritik av hans böcker som genrevidriga.
Detta ord slöt jag till min själ med band av spindelväv och dagg.
Därav rubriken - och den lär inte många googla.
Rätt åt er, slösurfare!
Ska en utbildningssatsning verkligen fungera behövs det en grundläggande omvärdering av synen på omsorgsarbete och en genomgående upprättelse för äldreomsorgen i stort. Först då kommer personalen sluta stressa sig sjuk eller fly och i stället ges möjligheten att förmedla en god vård. Men en sådan satsning skulle förutom pengar även kosta tid och engagemang, något vi inte verkar ha råd med.
Frida Samsonovits, Kommunalarbetaren
Det faller en skugga över den till vänster för att jag fotat av den i lampsken, kanske lägger ut ny bild av den i dagsljus i morgon.
Och bakbenen är som de ska även om de inte blev som jag tänkt mig.
Såg Uppdrag Gransknings reportage om Knutbysekten, denna fasansfulla mix av kejsarinnekult, polygami, mobbing och mord.
Men har en fäbläss för språkliga innovationer, och "antibrudanden" var ett uttryck som fastnade. De som inte trodde på att Jesus skulle komma till Knutby med det uttalade syftet att gifta sig med sin utvalda, eller som bara misstänktes för detta feltänk, sades vara besatta av antibrudanden.
Om man skalar bort de obehagliga konsekvenser som föreställningen om en antibrudande gav upphov till, så känns det som ett kul och kanske användbart uttryck. Det är något med själva språkljuden. Det låter lite tufft, särskilt om det uttalas med v:
Antibruvdanden
Jag vet inte riktigt vad man ska ha ordet till, men gillar soundet och kanske introducerar antibrudanden i Gaggböle.
Apropå det.
Jag har kommit fram till avsnitt fem av Raised by Wolves, en sci fi-serie av bl.a Bladerunners regissör, inte helt oäven.
Ett tag tyckte jag att det var sexistiskt, genomsyrat av en antibruvdande, jag tyckte att det lutade åt en uppdelning av gestalterna i rådiga män med integritet och kvinnor som är ett rov för sina begär eller för teknikens nycker, alltså den gamla föreställningen att det manliga är klarsyn, mod och god ande, medan det kvinnliga är obalanserat diaboliskt kött, fast här i androidtappning.
Men (spoiler alert) i avsnitt fyra, när androidmamman får veta att det inte är hon som dödat barnen, utan att de blivit sjuka av radioaktiviteten på den exoplanet dit de tagit sin tillflykt (seriens skapare har läst på ordentligt, planeten de flytt till finns i sinnevärlden och kallas Kepler 22b, det finns flera keplerplaneter, en av dem omnämns förresten i Den skenande planeten som inte heller är så oäven, ok inget mästerverk kanske men klart läsvärd), så börjar det hända saker som känns lite psykologiskt och mytologiskt intressanta.
Kommer helt klart att fortsätta titta. Jag tycker det är fruktansvärt långtråkigt med krigsskildringar, så lyckligtvis är det väldigt lite pangpang.
Apropå dynamit.
Detta är tider då tidningar ringer runt och frågar svenskar som gjort bort sig eller ifrån sig i varierande grad, om vem de tror får Nobelpriset.
Det händer även att någon tidning hör av sig till mig, för att ge mig en chans att visa att Myggor och tigrar var pseudo, ett sätt att röra om lite i grytan bara. Alltså borde jag kunna rösta på en Nobelpristagare. Men jag är faktiskt emot Nobelpriset i litteratur. Det var ingenting jag bara skrev. Idag är jag även emot Akademien som sådan, på grund av vad den gör med kultursfären.
Jag är för Nobelprisen i medicin, fysik och kemi, och emot Nobelprisen i litteratur, fred och ekonomi.
Skrev ärkesnabbt,
Och nu ska jag gå och prata med hästarna i parken.