Margaret Dumont, nästan oomkullrunkelig

All right, tiger lovers.
René Girard kom på tal. En fransk tänkare som har väldigt mycket att komma med.
En antologi med hans texter gavs ut av det lilla förlaget Themis för några år sedan, med titeln Syndabocken. Översättning Anders Olsson.

Girard menar att alla grupperingar och alla samhällen styrs av samma mekanismer:

Begär, avund och rivalitet, härmande och utstötning.

Rivaliteten är ju konkurrensen om allt som är begärligt. Mat, sex, makt, uppmärksamhet.

Begäret är inte bara spontant, det kommer inte uteslutande inifrån, menar Girard. Det kan också handla om att man vill ha just det som andra vill ha. (Just DEN hinken!)

Det kan handla om att man blir kär i någon bara för att andra är det (Girard visar det i en undersökning av några romaner, där förälskelsen uppstår först när det finns rivalitet).

Det enklaste exemplet är modet. Margaret Dumonts klänning och frisyr ville kanske många ha på trettio-fyrtiotalet (?), ingen på sextiotalet. Och Groucho vill ha hennes pengar, men det är en annan historia.

Härmandet kan vara både positivt och negativt. Det håller samman gruppen, men kan också ge upphov till en enorm aggressivitet, upptrappning, våldsspiraler. Det gäller i alla sammanhang, oavsett klass eller kultur.

Ibland blir konflikterna så starka att institutionerna rämnar och samhället riskerar att gå under. Då väljer man ut en syndabock som alla kan enas om att hata, så att det inte blir allas krig mot alla utan gruppen kan förbli enad. Det kallas försoningsoffer.

Två kategorier människor löper störst risk att bli syndabockar: de allra mest privilegierade, och de som är på botten av samhället, menar Girard.

Girard är rätt skeptisk till grupperingar av olika slag, och dessutom är han kristen på ett ganska osockrat vis: två faktorer som nog förklarar att han länge ansågs kontroversiell i Frankrike, och är så gott som okänd i Sverige. Men han är inte individualist, snarare tvärtom, och hans strävan tycks vara ett samhälle helt utan syndabockar.

Några citat av Girard:

"Med kollektiv förföljelse avses våldshandlingar direkt begångna av mördarhopar, såsom massakern på judarna under pesten. Indirekt kollektiv förföljelse är till exempel häxjakterna, vilka var lagliga till formen men i allmänhet underblåstes av en upphetsad allmän opinion".

"Ibland är det en utifrån kommande påverkan, såsom epidemier, extrem torka eller kanske översvämning som ger upphov till svält. Ibland åter kan orsakerna vara interna, politisk oro eller religiösa konflikter."

"När civilisationen ger vika, känner människorna sig maktlösa. Katastrofens omfång gör dem förvirrade, men de kommer inte på tanken att undersöka dess naturliga orsaker; denna tanke, att de skulle kunna påverka orsakerna genom att lära känna dem bättre, får ingen kraft att utvecklas".

Jag håller inte med Girard om allt men om mycket. Det är ganska ljusa idéer han för fram. Om de skulle funka på camorran vet jag inte, men här i Sverige, där ingenting har gått åt skogen ännu, kan de nog ha ett och annat att bidra med.

Vad har Margaret Dumont med det att göra?! Vet inte, men jag gillar henne: inte rakryggad, men kanske den mest oomkullrunkeliga av dem alla.