Jag vet att ank-käthen ser underlig ut.
Teknik = trubbel.
Det blev även jättekonstigt på förra inlägget.
Mycket knas.
Men vi testar och köra så här.
Frågan om tiggeri kom upp under inlägget Disco Duck.
Anynomuskronikus skrev om sin konfrontation med tiggeri i Italien på åttiotalet. Dess italienska vänner (jag vet inte om Anonymuskronikus är en man eller en kvinna, men dess kunde förr i världen användas om bäggedera tror jag) hade sagt, när h*n blivit chockerad: "men Anonymuskronikus, det är ju zigenare".
Men hördu Anonymuskronikus. Det är ju zigenare.
Läs gärna hela tråden.
Idag är det ju vanligt med tiggare i Sverige, åtminstone i Stockholm och - antar jag - andra större städer. Ni som kommer från små hålor och gudsförgätna avkrokar kan ju berätta hur det är där.
Eftersom Ank-Käthe stått och bjäbbat och velat fråga om något ett tag, så tyckte jag att det kunde passa bra att ställa en sådan fråga.
Jag kan erkänna att jag själv nästan aldrig ger till "zigenare"; klarar inte av att ge till dem som sticker fram lappar på tunnelbanan, eller dem som ligger framåtstupa (aldrig till dem som ligger framåtstupa). Jag vet inte om det är maffian som slår mynt av hanteringen eller inte, men jag tänker helt krasst: nej, jag vill inte uppmuntra det här. Någon gång händer det att jag tycker väldigt synd om en sådan tiggare och skänker en slant.
Det lär hända att ligorna som hanterar tiggare stympar dem avsiktligt. I Neapel såg jag en kvinna som fått ett öga utbränt. Jag kan förstås inte svära på att hon inte förlorat ögat på något annat sätt, men jag tror inte det, det såg inte ut så.
Jag har också svårt att ge till uppenbart berusade personer. Men åtminstone i tunnelbanan ger jag för det mesta. Och det handlar då ganska mycket om att det måste vara så ensamt och förödmjukande att folk vänder sig bort hela tiden.
Jag har försökt rita en teckning av Ank-Käthe men får inte till det. Skisser välkomnas.
Vad brukar barn säga om tiggare? De frågar kanske saker?
Nej, jag ger inte till de som sticker fram lappar på tunnelbanan. Känns som det är lurendrejeri.
SvaraRaderaNån enstaka gång ger jag fortfarande till nån som tigger på gatan. Sist gav jag bort lite ciggisar till en röksugen gammal uteliggare, han gick o plockade fimpar på gatan. Han såg så snäll och ynklig ut.
Visst, en del är det säkert synd om men det kanske ändå är bättre att t.ex köpa "situation stockholm" än att uppmuntra tiggeriet.
Trott på lappläggeriet på tunnelbanan är jag!
Jag brukar ge pengar till dem som säljer Situation Stockholm. Helt enkelt för att jag tror pengarna faktiskt gör nytta där, de är på väg tillbaka, försöker komma tillbaka. (Så hemskt ärkekapitalistiskt det låter att vilja ha avkastning för det investerade, men så rationell är jag.) Och sen säger jag alltid "Jag jobbar också med tidningar." För det gör jag ju. Jag vet inte riktigt varför jag säger det men det känns bra.
SvaraRaderaSkrevs det inte om "lägga-lapp-folket" nån gång, att de kommer hit enbart i syfte att tigga? Tältade utanför stan, eller hur var det?
SvaraRaderaOfta är de ju ok klädda och om de har råd att ta sig hit verkar det ju lustigt att de skulle behöva tigga, eller?
Jag ger gärna pengar till förvirrade existenser som agerar på egen hand. Men till de som kör med stereotypa beteende med lappar och skit för att få mig på fall de får ingenting alls, inte ens en blick.
SvaraRaderaJag köper Situation Stockholm och jag ger till de som tigger på tunnelbanan. Inte till de som lägger lappar men de andra. Ibland till någon på gatan också, man känner igen dem efter ett tag.
SvaraRaderaJag blir så beklämd av att vi ska behöva ha det såhär, att människor ska behöva ha det på det här viset. Att det i Sveriga år 2009 finns människor som inte har ett eget hem.
Vi har inte längre ett gott samhälle med plats för alla. De flesta av oss befinner oss 3 månadshyror från att sitta i samma sits som de som tigger. Det kunde varit min faster, min pappa. Eller jag.
Det är för jävligt tycker jag!
Ja, hemskt Medborgare Y och så är det ju för många - rätt vad det är kan man drabbas själv. Läskigt faktiskt! Blir så förbannad på alla nybyggen, när de nu bygger kunde de väl bygga bostäder med rimliga hyror. Varför lyxutrusta?
SvaraRaderaSen urförsäljandet av hyresrätter - Usch!
Nej, lappläggare och dragspelare i T-banan får inte en spänn av mig, jag är ganska ömhudad i vanliga fall men de är bara för mycket. Situation Stockholm köper jag alltid, helst av killen vid Åhléns Odenplan. Det räknar jag inte som tiggeri eftersom jag får en bra produkt för 40 kronor.
SvaraRaderaDet händer nog att jag ger en slant till både packade och påtända, lite beroende på hur min dagsform är. Ibland tycker jag att de ska sopa ihop sig, sluta supa och droga så särskilt konsekvent är jag nog inte, om sanningen ska fram. De gånger jag sett kvinnor med spädbarn sitta och tigga har jag mest haft lust att ringa socialjouren. Oavsett orsak är det en fasansfull miljö för små barn och där är jag nog ganska cynisk, för jag får för mig att barnen är där för att vädja till mina instinkter.
Jag gav till en lappläggare en gång. Han såg otroligt glad och tacksam ut. Dragspelare ger jag om de skulle råka spela en låt jag tycker särskilt mycket om...
SvaraRaderaSituation Stockholm tyckte jag egentligen bättre om tidigare, det var mer artiklar om hemlösa då och mindre annat.
Jag ger nästan alltid till lösdrivande kvinnor, även när de är påtända eller packade. Men sällan till lappläggarkvinnor.
Medborgare Y, MO: är det ändå inte ganska ovanligt att folk utan särskilda problem (psykiska problem eller droger) blir hemlösa? Jag kanske är brottsligt naiv nu, men jag tänker att de flesta har ett socialt kontaktnät som gör att de i värsta fall kan låna pengar, eller kanske t.o.m flytta hem till någon släkting eller vän, om de inte kan betala hyran. Jag vet alltså inte, och har antagligen inte uppdaterat min bild av de sociala skyddsnäten, men tänker att de flesta befinner sig rätt långt från gatan även när de lever precis på marginalen.
SvaraRaderaJag skulle tro att skyddsnäten är mer glesa än tidigare, men att de flesta av oss ändå inte hamnar där på gatan inom några månader. Mer och mer tycks skövas över till t.ex. kyrkan, ett exempel är tandvård där soc avsäger sig ansvar. Vet inte om jag ser fel, men det känns som om fler ser fattiga ut, om ni fattar vad jag menar. Att de som lever FK eller får ekonomiskt stöd banne mig inte ska leva ett liv i sus och dus, det ska liksom synas också. Många tiggare i Stockholm tycks vara "profesionella" medan amatörerna utgörs av missbrukare och eller psykiskt sjuka.
SvaraRaderaBehandling för missbrukare är idag mer undantag än regel i vissa kommuner. De enda som kommer i anspråk är föräldrar som är vårdnadshavare för minderåriga barn.
Redan 1996 skildrade Majgull Axelsson den här nyfattigdomen i boken ...och de som inte har Så det har pågått ett bra tag.
De flesta har säkert ett socialt skyddsnät men inte alla. Har man turen att ha släkt eller vänner att kampera hos under en övergångsperiod är det lyckat. En väninna till mig har fått lov att flytta in i sitt sovrum medan hennes vuxna barn och 2 barnbarn har intagit de andra 2 rummen. Hon har gett dem en tidsfrist, det går inte att bo på det viset under hur lång tid som helst.
SvaraRaderaYtterligare en vän är i princip helt ensam, en psykiskt sjuk mamma på annan ort, det finns bara en enda släkting för övrigt och den släktingen är totalt iskall och vill inte hjälpa till när det kniper.
Tjejen har 3 ungar som hon är ensam med.
Hon har gått till kyrkan och fått matpengar till jul ett år.
Jag har själv ingen släkt att be om hjälp om jag skulle behöva.
Det här ligger i tiden, var och en ska klara sig själv, vi väljer själva, vi ska ta vårt eget ansvar. Händer något som ställer till det i tillvaron så kan man höra att får skylla sig själv.
Det verkar vara helt omodernt att hjälpa andra.
Det är kanske vanligt med missbruk i sammanhang där man blir av med sin bostad, men jag är inte alls säker på vilket som kommer först - ekonomiska problem eller missbruk.
Vill bara meddela att vintern har kommit. Det snöar för fullt här.
SvaraRaderaJag tror att ekonomisk stress gör att man har svårt att tillfriskna öht, att det iallafall tar längre tid. Det som används som incitament för att sänka sjukskrivningstiderna får i själva verket motsatt effekt. Hur lätt är det att ta sig ur en depression med en vräkning hängande över sig?
SvaraRaderaOch den enda post man får är fönsterkuvert från inkassoföretag och kronofogde, när man skulle behöva glada krya-på-dig-kort.
Jag bor ju utanför Stockholmsområdet, och här kan man knappt gå femtio meter utan att stöta på tiggare vissa dagar.
SvaraRaderaProffsen har funnits här en hel del år, men det är inte så svårt att skilja på äkta vara och yrkesligor.
Jag ger pengar till de mer "lokala" i mitt eget kvarter. Folk som jag känner igen som äkta. Ibland kan man se kvarterets mesta tiggare stå i kassan på ICA med bananer och bröd efter dagens värv. Och jag ger gärna några kronor till det.
Det går oerhört fort att hamna utanför skyddsnäten i dag.
Familj och vänner? Nja, det har länge varit en populär föreställning att bästa sättet att hjälpa är att inte hjälpa, för då tvingas man hjälpa sig själv.
Verkar inte fungera något vidare vad jag kan se.
I de mindre städer där jag ibland vistas är det fortfarande ovanligt med tiggare. Jag gissar att det är en kombination av saker som gör det.
SvaraRaderaDen sociala skammen är oerhörd när alla vet vem man är. Skammen är större för familjen också som därför blir mer benägen att hjälpa till.
Befolkningen kan genast urskilja utsocknes proffs.
Familjebanden är allmänt mycket starkare på småorter, och fler psykiska problem fångas upp i tid.
Hemlösa finns det ändå i dessa småstäder men de sitter inte på gatorna.
"Renhållningsverket" kanske är hårdare och effektivare där. Jag vet inte.
Kommer att tänka en scen i filmen Yrrol. Ulla Skoog är blåslagen och har dåligt med pengar när hon träffar sin väninna Susanne Reuter som har händerna fulla med kassar från dyra affärer och redogör för fötretligheter i sitt liv. Ulla behöver hjälp att fixa ett boende för att komma bort från galningen som slagit henne och Reuter ger henne telefonnumret till ett hotell.
SvaraRaderaDå när filmen var ny skrattade jag åt det vansinniga och absurda i den scenen.
Idag är det inget att skratta åt, det har blivit verklighet.
Mera solidaritet, jämlikhet och broder/systerskap!
Maja
SvaraRaderaJo, det kan hända att en del har familj och vänner som ställer upp. Det ska väl iofs till en del innan det går tokigt som t.ex att en person blir arbetlös, långtidssjukskriven eller liknande, sen är det lätt att det blir en nedåtgående spiral.
Folk som lever på existensminimum t.ex har nog väldigt svårt att komma ifatt och betala tillbaka lån osv.
Sen är det ju det där att hyresvärdar har blivit hårdare också. Krävs ganska höga inkomster för att få hyra lägenheter och framför allt fast arbete mm, mm. Så om en person väl hamnar i den där nedåtgående spiralen och t.ex blir av med sin lägenhet kan det vara väldigt svårt att få ett nytt hyreskontrakt...ja osv
Jag hörde en gång en socialarbetare som jobbade inom enheten för hemlösa som förklarade att det är en myt att dessa "utlänningar" på t-banan, i själva verket är ute efter att "lura" folk, och en väl utbredd myt dessutom. De försöker försörja sina barn. Jag trodde själv så, och man hör ofta den åsikten, alla verkar helt bergssäkra på att det är så att de luras. Kan inte säga med bestämdhet hur det är, också jag drar öronen åt mig då de slänger fram samma typ av foton på utmärglade barn. Säkert finns det lurendrejare överallt. Men jag vill inte vara med om att oförblommerat reproducera åsikten att alla som tigger på t-banor "luras". Tänk om det inte är så då. Då har vi konstruerat världens bästa försvar för oss själva, eller hur?
SvaraRaderaOch det jag sade sist, i mitt förra inlägg var en reflektion över något som jag chockat tyckte, som elva år var ett slags rationaliserande av fattigdomen hos mina vänner. Hade inte något försvar då, så jag blev chockad, oskyddad som man var från (dåvarande) trygga Sverige. Men du kan nog ha rätt i att de är zigenare. Oavsett, jag reagerar fortfarande på tiggeri, och att det förekommer i ett land som ska kunna klara av att försörja folk. Oavsett vad det beror på. Jag gjorde alltså inte anspråk på något försanthållande i min kommentar, om italienare eller fattiga eller orsakerna till tiggeriet, eller rasism. Ingen av er vet heller hur denna vän förhöll sig i övrigt till zigenare. Och man kan ju analysera detta med Lega Nords framgångar och vad som ligger bakom dessa. Jo, Det var helt enkelt en spontan reflektion, berörd som jag blev av ett inlägg som förde mig tillbaka i tiden en smula. Såhär tänker jag däremot om tiggeriet, men jag vet inte om det är rätt tänkt såklart.
Anonymuskronikus
Problem: "Not in my neighbourhood".
SvaraRaderaStadsmissionens närvaro vid Mariatorget ledde till att många kände sig otrygga, inte ville släppa sina barn utom synhåll och personligen – så många väldigt konstiga och störande – ofta aggressiva – människor i min vardag jag helst vill slippa. Så många slantar för den solidariteten.
Jag håller med Medborgare Y och Systerdyster i nästan allting.
SvaraRaderaSom icke-Stockholmare undrar jag lite över det där med dragspelare i tunnelbanan.
Är det alltså något annat än vanliga gatumusikanter. För såna gillar jag nämligen.
De härliga fiolspelarna med öppna fiolfodral som jag ser då och då har jag aldrig tänkt på som vanliga tiggare nämligen.
Men det ni pratar om är kanske nåt helt annat.
Jo men det är ju just det att man vet inte om "lappfolket" verkligen är så nödställda. Ofta handlar lapparna om nån sjuk släkting (barn ibland))som behöver en operation i hemlandet och just det känns som att de liksom spelar på folks känslor och samvete.
SvaraRaderaÅker de runt då i Europa enbart för att tigga ihop pengar till sina sjuka släktingar? Svenska verkar de ju inte kunna - ja jag vet inte. Jag gav nog ibland i början när de dök upp men man kan ju inte ge till alla eller varje gång nån dyker upp o lägger lappar på tunnelbanesätena heller.
Idag har jag åkt tunnelbana 2 x 30 minuter och såg inte skymten av några lappmänniskor. Har de blivit bortkörda tro?
hm det finns trevlig underhållning på tunnelbanan, men en del är nästan plågsamma att lyssna på.
SvaraRaderaJag tycker det är lustigt att alla tolkar det som att man måste ge dem pengar, och försvarar sig emd att "det inte går att ge till alla" Men det är ju självklart att det inte gör!
SvaraRaderaMen det handlar inte om det, som jag ser det. Jag skiter faktiskt i vad de har för skäl. Det är inte min ensak. Jag kan skita i att ge dem pengar, om jag inte är säker på att de är ute i ärligt syfte (vilket jag inte är). Och jag ger inte dem pengar mer än ni. Någon gång kanske.
Men för den sakens skull vill jag veta om de är lurendrejare innan jag avfärdar varenda utrikisk tiggare som lurendrejare. Det kan ju få konskevenser om det nu är så att säga sig veta. Det som fick mig att vakna upp en smula och i alla fall tänka lite var socialarbetaren som intervjuades i ett tv-program som ville göra upp med den här myten...
Jag tror att man känner sig mycket maktlös och har svårt att tänka mig att någon väljer frivilligt att ställa sig utanför samhället och tigga av andras välstånd. Men det kan ju vara så att vissa redan anser sig stå så långt ifrån de andra, att de inte har någt anseende att förlora. I så fall tycker jag det är hemskt.
/Anonymuskronikus
Jaha, det programmet missade jag. Jo men det är väl möjligt att det verkligen finns de som inte finner nån annan utväg än att tigga men jag får inte ihop det riktigt ifall de kommer utifrån - hur har de då råd att ta sig hit? Eller kan det handla om de papperslösa som utnyttjas o städar hos folk för slavlöner?
SvaraRaderastädar t.ex skulle det stå, de utnyttjas säkert i alla möjliga sammanhang, som diskare på restauranger mm
SvaraRaderaAnonymuskronikus
SvaraRaderaMen det är väl just det att man ibland känner sig som en kall, oempatisk individ när de lägger sina lappar bredvid en och man fortsätter läsa i sin bok eller lyssna på sin mp3-spelare och ignorerar. Det är väl samvetet som gnager lite, för man vet ju inte med säkerhet hur det förhåller sig.
Charlotte R, det är bara där det snöar. Inte norr om västerbotten, efter kusten. Antar att det är där du bor...
SvaraRaderaAnonymuskronikus: Det är klart att man inte kan veta. De så kallade proffstiggarna kan ha blivit hjälpta hit av ligor som de sedan måste betala till (jag vet inte om det är så här, märk väl). Då är dilemmat: självklart kommer de från eländiga förhållanden, samtidigt kanske man inte vill uppmuntra en sån business. Och då menar jag inte deras, utan den eventuella människosmugglarmaffia som slår mynt av dem.
SvaraRaderaBrechts Tolvskillingsoperan!
Charlotte R: Snö! Härligt. Fast lite tidigt.
SvaraRaderaJo Maja, men jag har inte heller sagt att man ska ge dem pengar! För mig handlar inte problemet om att ge eller inte ge pengar. Jag kan inte räta ut en människas ekonomi. Det gäller ju att se vad man faktiskt KAN göra, och inte spela jesus, för det kan lätt göra att man tillslut reagerar mot det självpåtagna martyrtänket och blir arg på dem som väcker känslan/komplexet.
SvaraRaderaDetta med ligorna kan säkert stämma, och det låter ju rimligt.
Alla har ju sitt sätt att hantera det dåliga samvete de faktiskt ger oss...Mo tittar ner och ignorerar, det är nog rätt vanligt. Har jag också gjort, och gör ibland. Men numera skakar jag på huvudet och ser på dem. Får för mig att det är schysstare att svara. Vi är inne på en farlig väg, tror jag, om vi ignorerar människors existens. Väljer att inte se eller tilltala vissa, även om jag fattar att det kan kännas som det enda möjliga, eftersom det för de allra flesta är djäkligt jobbigt och konfliktfullt att neka en människa hjälp som säger sig behöva just min hjälp via en utsträckt hand.
Och jag har inte dåligt samvete för jag kan ju inte personligen vara ansvarig för dem! Däremot har jag, som jag ser det, ett ansvar att SE dem, och inte hysa en massa föreställnignar utan att veta, om "de där". Jag vet inte alltså, poängterar det så det gäller för mig i första hand.
/Anonymuskronikus
Jag brukar ge till gatumusikanter. Även dragspelare. Föredrar att ge till folk som gör något för pengarna.
SvaraRaderaAnonymus
SvaraRaderaDet händer att jag skakar på huvudet också men usch det känns också hemskt. Ska man le o skaka på huvudet då ungefär, tyvärr lilla du ungefär. Men jag erkänner - numera känner jag mig ofta irriterad på lappfolket, vilket antagligen bottnar i att det du skriver ovan om martyrtänk. Fast om martyrtänk är rätt benämning på känslan är jag inte säker på.
Samvete mer skulle jag vilja säga och när man tänker vidare på att det faktiskt kan vara människor som har det svårt - då infinner sig nåt tänk som går så här ungefär: tänk om det var jag som var i deras situation, min dotter eller son, nån släkting etc som tvingades gå runt och tigga.
SvaraRaderaOch är det som Maja nämner ovan individer som är i klorna på ligor då är det ju verkligen synd om de. Ja, vad är det rätta att göra då - ge eller inte ge?
Bönderna får nu lufta sina PK-anpassat urvattnade SD-fördomar mot Romer här... Halleluja!
SvaraRaderaEdgard J. Svantesson
Edgar J:
SvaraRaderaVad har du själv för åsikt angående det som diskuteras. Ger du eller ger du inte till tiggare?
Lapparna som läggs på tunnelbanan och pendeltågen ger mig tyvärr associationer till nigeriabrev med sina beskrivningar av sjuka anhöriga som behöver vård.
SvaraRaderaDet är förstås tragiskt om det är sant det som står och de inte får hjälp. Men man måste ju dra en gräns, det går inte att ge till alla vid alla tillfällen.
Edgar J Svantesson: du är ju en djärv sanningssägare, lika god som rakryggad, och fenomenal på att hitta fel hos andra och dela ut en liten spark på smalbenet. Det är imponerande. Men du läser lite illa. Så kan det vara. Om du för ett ögonblick glömmer bort att bevisa att du är bättre än alla, vilket vi redan vet, så skulle du helt enkelt kunna berätta hur du brukar göra. Ge till alla? Till några? Till ingen?
SvaraRaderaMedborgare Y: nja, det som står på lapparna behöver väl inte vara sant. Men det kan vara synd om dem ändå.
När det är romer i ledningen för "tiggar"resor till mer besuttna länder från fd öststater (där romer verkligen är förföljda/trakasserade) bör man ge en slant - om man vill. De har ett affärsmässigt/just system där även "tiggarna" får sin andel. I de flesta fall är det så, romer släpper inte gärna in gadze/mafiosos i sina hanteringar.
SvaraRaderaPs. Det är en ytterst, ytterst, ytterst ovanlig företeelse att barn av romer hamnar i Soc-nätverk för utplacering i fosterhem el dyl. Vid familjeproblem tas allt till 99% hand om av familjen(erna) som på goda grunder är mycket misstänksamma mot att utlämna något sådant till icke-romer. Barnen är för dem allt.
Maja: Varför skulle jag vara bättre än alla andra? Kör du också med tafflig härskarteknik?
T´Aven Bachtalé!
Edgard J.
Jo, men jag tycker att det måste man, för det är orimligt att ge av sina pengar till någon som säger att den vill ha ens pengar. Det är inte godhet att spela robin hood och ge till de fattiga, det är nog mer för ens egen skull man gör så. Det är inte inhumant att inte ge pengar, men det händer att jag ger ibland. Återigen, de blir ju inte hjälpta av några slantar någon gång, problemet sitter djupare än så. De blir inte hjälta av att jag tittar i marken heller, det är deras situation som är hemsk, och det minsta jag kan göra är att inte titta på dem som om de inte fanns alternativt vore bedragare.
SvaraRaderaJag tycker personligen inte att det känns hemskt att säga nej. Hellre det än inget alls, men det är jag det. Jag svarar dem, så kan de gå vidare. Jag har inte råd att ge alla mina slantar till tiggare, så för mig är valet självklart, det är orimligt att kräva att någon ska kunna göra det.
Alla har sina sätt att tackla problemet, men problemet löses nog inte på nivån "ska man ge pengar eller ej". Därmed inte sagt att det är irrelevant, mot bakgrund av vilka de är och vad de gör, vad man stöder etc etc.
Har också genom mitt sätt att tänka kring det dessa människor väcker kommit fram till att det handlar om en slags distansiering från deras lidande genom att hänge sig åt diskussionen om man ske ge pengar eller inte, precis som om det inte finns något annat angrepssätt i hela diskussionen. Tycker inte den frågan är så relevant, men det gör uppenbarligen andra och det må vara hänt.
/Anonymuskronikus
Edgar J: det här var både intressant och upplysande. I viss utsträckning kan man väl säga att du är bättre än andra i detta fall, det vill säga sitter inne med en del kunskaper?
SvaraRaderaOm det som står på lapparna är sant eller inte har aldrig varit ett problem för mig. Det är bara det där med att maffian skulle exploatera dem (vilket jag alltså har betonat att jag inte vet om så är fallet). Nu har det hela hamnat i en lite annan dager, för mig iallafall. Tackar.
Ok: Till Maja: Jag är tamejf-n mycket sämre än både dej och andra här plus hela era släkter, sådetså!
SvaraRaderaOm jag ger till "tiggare"? Ja - fast mycket varierande på min hand/fickkassa. Att ge på gatan ger tur! Om det skulle finnas en och annan skojare kan det ändå vara ok, fri företagsamhet skall stödjas och alla i den branschen får faktiskt "jobba" för det lilla de får in! Jag talar där om mynt. Men är det någon dragspelare som kan dra "La Paloma" blir det dock en tjuga, är det en violinist (sällsynta!) med "Drúnt in der Lobau" el. liknande blir det en 50-lapp. Påpekas att denna sorts gatuverksamhet är ganska sällsynt där jag bor, därav prissättningen.
Man får igen på ett eller annat sätt... Jämförelse: En stor stark på Svensson-pub kostar en 50-lapp minst, sedan urinerar du ut den stora starka plus en bit av den krympande hjärnan i källartoan - utan refund!
Edgard J.
Edgar J: jag tror också att det kan bringa tur. Inte minst att ge till skojare. Hur som helst så handlar det inte alls bara om pengar. Jag ger nån gång ibland: killen jag gav som la ut en lapp och som såg så glad ut bringade tur, minns inte hur just nu men kanske kan kolla upp det. Dragspelare som spelar Brucia la terra ger jag aldrig. Spelar de Turn 'a Surrientu ger jag alltid.
SvaraRaderaOch så vidare. lite si så där, principlöst, när det känns bra/nödvändigt ger jag.
Surriento.
SvaraRaderaJust det. Torna a Surriento.
SvaraRaderaHm. Sorry. Jag rör ihop napoletanskan för mig ibland.
Godmorgon! Får se om det blir en tjuga till någon behövande idag.
SvaraRaderaAnonym 19:11:
Det finns gatumusikanter (eller snarare T-banemusikanter) som spelar gudomligt. Tror ibland att studenter från olika musikskolor använder T-banan som övningsplats. Tvärflöjt är ett ofta förekommande inslag och gör sig bra i akustiken.
Sedan är det dragspelare och violinister som spelar hellre än bra. Dom undvarar jag gärna, särskilt dagar då jag har en smygande huvudvärk.
Sedan ogillar jag skarpt, alla de som hoppar på mig på stan, och vill få mig att ge månatliga bidrag till mer etablerade organisationer. Amnesty, RB och vad det nu är. Maken till skuldtrippare finns inte. Men de är tydligen accepterade, trots att det handlar om tiggeri. Fast på en annan nivå. / Systerdyster
Ank-Käthe säger att alla måste rösta.
SvaraRaderaEnda gången jag provade som gatumusikant kom en välklädd herre efter första låten fram till mig och sa:
SvaraRadera- Spela gärna någon annan.... stans!
Aldrig mer.
Burkletare har väl blivit vanligare.
SvaraRaderaMen hemlösa, det är väl öppningen av psykvården som förklarar de flesta. De blir vräkta för att de uppför sig stökigt. Sen har de ingenstans att ta vägen. Och så missbrukare. Men det där med att "vanliga" skulle befinna sig två hyror från gatan tror jag är en överdrift.
Tack för infon Systerdyster. Då är det som i New York och London och andra storstäder alltså.
SvaraRaderaDet verkar ju vara många musikstudenter i tunnelbanorna där.
Det där slipper jag, gatumusikanterna här känns bara trevliga. Eftersom de just spelar på gatan är det ju bara att gå förbi om man inte gillar det.
Däremot slipper jag inte heller undan de där förbaskade människorna med insamlingsbössor. De kan verkligen sänka humöret flera grader. De är mycket, mycket mer påträngande än någon tiggare.
Men ännu värre tycker jag det är med Tele2 och liknande som verkligen är störande och får mig att morra mellan tänderna. Man inte kommer undan dem nånstans när de kör sina kampanjer. Jag kan gå från den ena ICA-affären till den andra för att slippa undan, men nog sjutton står de där också. De är mycket mer irriterande än de andra, för det finns en sån självrättfärdig attityd hos de där nissarna.
Zigge, det är klart att tro kan du ju alltid hålla på med om du har lust.
SvaraRaderaJag går på fakta.
Sigge tror och Medborgare Y vet!
SvaraRaderaMen talar ni inte åtminstone delvis om olika saker? Hemlös (total misär inklusive tiggeri under längre tid) och bostadslös används väl på lite olika sätt, t.ex?
Har en känsla av att ha varit provokativ här. Men det vore ju faktiskt bra med lite fakta.
Medborgare Y: gärna fakta. I stort tror jag min bild stämmer.
SvaraRaderaFast jag har aldrig sagt att jag inte tror att det också kan finnas en del som är bostadslösa och försörjer sig som tiggare under en begränsad tid. Eller att det inte skulle vara synd om de hemlösa. Men som sagt, gärna fakta.
Lite siffror från Malmö med definition av hemlösa från socialstyrelsen.
SvaraRaderahttp://www.isfh.se/pussel/quickinfo1.html?KeepThis=true&TB_iframe=true&height=500&width=500&scrollbars=yes
En svarar alltid... Det tror jag så mycket jag vill på.
SvaraRaderaFakta: Vi är alla hemlösa här på jorden, har bara tillfälliga förvaringsplatser.
SvaraRaderaArrestanten Bill Tilghman
ok nu har jag också kollat upp lite.
SvaraRaderaPolisen delar in tiggarna i tre grupper: gatumusikanter, hemlösa och tiggare som kommer från utlandet. De senare är ofta rumäner som inte får några jobb hemma. Kanske för att de är romer (det står inte).
Här är några artiklar:
Expressen http://www.expressen.se/Nyheter/1.1697253/polisens-larm-hela-familjer-tvingas-tigga
(Expressen lanserar idén att det är maffian som exploaterar familjerna, ovisst om så är fallet)
Ett par bra artiklar i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_214531.svd
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_214535.svd
Och inte helt oväntat en hårdare linje i DN, där fokus inte är på tiggarnas situation utan på de besvärade passagerarnas:
http://www.dn.se/sthlm/sl-saknar-policy-mot-tiggare-i-t-banan-1.913239
Jag börjar luta åt att "det kunde lika gärna vara du och jag och moster Agda", vilket väl på sätt och vis är sant men ändå inte, är ett sätt att få igång empatin och skuffa undan tanken att tiggarna får skylla sig själva/borde rycka upp sig, eller att de är bedragare.
SvaraRaderaOm man då hävdar att det trots allt fortfarande finns sociala försäkringssystem i Sverige, och att det är långt till gatan för nästan alla, framstår man lätt som hjärtlös.
Någon som kommer utifrån och tigger har svårare att väcka empati - då kan man inte på ett enkelt sätt hävda att det är den svenska statens ansvar, "det är ju zigenare" och situationen beror inte på nermontering av välfärden i Sverige, utan på till exempel romernas situation i Rumänien. Och det är ju liksom inte du och jag och tant Agda.
De som faller på knä (vilket gör mig så illa till mods att jag aldrig skulle kunna ge ett öre) kommer tydligen från Slovakien (enligt Svd). Där kan man tala om kulturkrock: så ömkansvärt får man inte bete sig i vår kultur.
Ursäkta om det blev ett föredrag.
Tack för länken Anonym 19:11!
SvaraRaderaDen sa väl egentligen allt tycker jag. Förfärliga siffror. 208 ungar utan eget hem bara i Malmö år 2009 i Sverige. Jag blir så jävla ledsen och upprörd!
Förr fick man inte ställa barnfamiljer på bar backe. man fick inte heller stänga av elen för dem, ungarna skulle ha tak över huvudet och mat i magen oavsett om föräldrarna hade en ekonomisk svacka.
Nu är det lättare att slänga ut en hyresgäst, senast jag läste var det en mamma med 5 barn i Uppsala som bodde hos Familjebostäder som man vill kasta ut.
Att bli utslängd pga av sjukdom är så galet som det kan bli. Bristen på psykvård som man lyckades ordna till genom en "reform" fick naturligtvis stora konsekvenser för de som behövde vården och det boende som fanns. Det är säkert så att en del av uteliggarna är gamla psykpatienter som inte har förmåga att klara det som krävs i en vanlig bostad.
Vad jag menar är att det är inte så svårt att hamna i skiten som vi så gärna vill tro.
Det var en hel del år sedan vi hade ett tryggt samhälle för alla, även för de som inte är helt kapabla eller har en god och stabil ekonomi.
Det finns inte längre någon som tar emot oss när vi faller.
Ja, 208 hemlösa barn är verkligen väldigt mycket.
SvaraRaderaEfter Medborgare Y:s kommentar känner jag mig sådär hjärtlös igen. Eller okunnig, kanske framförallt lyckligt lottad. Jag har släkt och vänner och även om jag haft det knapert har jag aldrig trott att jag skulle hamna på gatan. Men det finns mellanting också, som Anonym 19.11:s länk visar: alla hemlösa är inte uteliggare, men måste kuska runt mellan tillfälliga boenden. Och särskilt om det är barn med, så är det orättfärdigt.
SvaraRaderaJag har faktiskt haft möjlighet att hjälpa en bostadslös med att få ett hyreskontrakt. Man ska hjälpa om man kan.
SvaraRaderaGrynna
Apropå siffrorna i ankkäthen undrade jag ett tag hur det kunde vara 26 som röstat (hittills) men ändå 31 röster. Det bör vara för att man kan välja flera alternativ (nej, tycker det är pinsamt/nej det är statens ansvar, resp. ibland men aldrig till lappläggare/missbrukare går ju att kombinera. Ville alltså lämna möjligheten öppen)
SvaraRaderaDu kunde ha skrivit berusade/påverkade istället för missbrukare tycker jag. Men det är kanske det du menare.
SvaraRaderaJo, kom på det själv. Men det är det jag menar.
SvaraRaderaSåg idag, för första gången på flera månader, en gatumusikant. Han spelade dragspel mycket bra. Väl värt en tjuga! Han var från öst, av den etniska grupp som brukar omnämnas i diskussionerna om apatiska barn och anklagas för fejk... Finns dock inga klara bevis för att droger har använts i sådana fall. Men jag kan mot tysthetslöfte avslöja ett trick som har testats av mig närstående: Man tvingar en 13-åring att under 3 dygn oavbrutet läsa bloggar som den här och andra, och bingo! total apati inträder med 2,5 månaders varaktighet!
SvaraRadera/Edgard J. Svantesson