Humor är inte motsatsen till allvar

Den här bloggen har världens konstigaste... troll vill jag egentligen inte kalla dem, de liknar inte folktrons klumsiga varelser. Om man ska associera till sagans värld är det intriganta hovmän/hovdamer som ligger närmast till hands. En del talar om mig i tredje person:
"Försäljningsutvecklingen blir negativ om hon förknippas med umgänget i en stundtals asocial blog". Andra anklagar mig för falskhet, och ända sedan bloggens start har det kommit ständiga ifrågasättanden av mina motiv. "Det skulle vara intressant att veta vad du har för syfte med din blogg bortom marknadsföring"... "Jag tycker den nojsiga och skojsiga tonen du har i bloggen är rätt otäck".
Troll häver väl mest ur sig saker, men här handlar det mer om att sprida misstänksamhet omkring sig. De dimper ner från diametralt olika håll.
Det var egentligen först idag som jag höll på att tröttna till, så att säga. Kanske för att det är nytt år och till och med decennium, inte vet jag. Och så kommer det såna där! Jag blev helt enkelt bedrövad.
Det finns en del schizoparanoia i landet, eller hur det stavas. Mer allmänt brukar det kallas ett svart-vitt tänkande. Det finns underliga och skeva knogjärnsbloggar, jag tycker till exempel att Unni Drougges är en av dem.
De som bryter in här ibland, som något slags skolgårdscamorra, läser allt som skrivs här genom en kantig monokel.
I bakgrunden finns en stor social oro - akta er, det börjar urarta till rena nyårstalet detta...
Om man hävdar att det inte är bra med ett uppspaltat tänkande, så betyder det inte ett uppgivande av kravet på stringens och ansvar. Det är tunga samhällsfrågor det handlar om. Bland annat har vi diskuterat ifrågasättandet av de samhälleliga institutionerna och rättsapparaten som pågår från olika håll, och riskerna med privata ingripanden. Verkliga öden kräver eftertanke.
Ja, så är det.

Men allvar utesluter inte humor.
Jag skulle vilja sända en särskilt glad hälsning till IAMB och Anonym 19.11. Och sedan övergå till något riktigt otäckt skojsigt.