Vilken lättnad. Jag berättade om Xerxes i kristallkronan och några andra händelser som jag uppfattar som ännu mer dramatiska, med stor tveksamhet eftersom det inte är roligt att bli bemött med raljans, men främst för att jag inte gillar flum, övertro och färdiga "övernaturliga" modeller som tvärsäkert påstår sig ha en förklaring. Men det dök varken upp några hånskratt eller pekpinnar. Utan några hade helt enkelt liknande erfarenheter.
Man talar inte om sånt här utan vidare. Jag har alltid ställt mig frågande till de vetenskapliga experiment som brukar utföras för att undersöka clair-voyance. Försöksobjektet får till exempel sitta bakom en skärm och gissa vilken siffra eller bild som en annan person håller upp på en skylt bakom skärmen. Det låter märkligt, och en aning felkonstruerat som experiment. Jag tror nämligen att något slags psykisk laddning är en grundförutsättning.
Jag tänker inte berätta om speglar som har gått sönder på märkliga vis och annat kusligt. Det är bäst att bolla över hela schabraket till fiktionens - den mer eller mindre styrda fantasins - värld. Det här är en film som drabbade mig i femtonårsåldern, och jag gillar den fortfarande.
Hm.. läste lite om den på Imdb och den verkar ju rätt spännande!! Har inget minne av att jag sett den, men det betyder i.o.f.s. ingenting med tanke på hur mycket film jag sett och den har ju några år på nacken.. :-)
SvaraRaderaÅ den minns jag, med kill i magen. Vad roligt, den har jag inte tänkt på, på år och dar typ. Spinnande.
SvaraRaderaJag såg om den för några år sen, den kanske inte var riktigt lika hisnande kuslig som när jag var fjorton femton, men jo den har fortfarande atmosfär.
SvaraRaderaMen maja, det fanns en italiensk serie som gick när vi var i den ålder, där ett handavtryck med blod återkom natt efter natt. Kommer du i håg den?
SvaraRaderaJag minns inte säkert, men det var lite victoriansk klädstil i den också... tror jag, är inte säker. Det var ett torn kanske...
Då vi var i den åldern då ett handavtryck med blod återkom natt efter natt.
SvaraRaderaHur låter det? hahahaha
då vi var i den åldern som picnic gick på teve...
Brrr, den minns jag inte, tror inte att jag såg den...
SvaraRaderaPicnic at Hanging Rock gick på TV, japp. Jag och några vänner hyrde den för några år sen för att se om den, och jodå.... Den håller...
Jag såg en rubrik en gång: "Ballongen sprack men Luleå håller". Minns inte vad artikeln handlade om, men rubriken har fastnat.
Godnatt - we hope...
SvaraRaderaHohoho...
Det har kommit nya lasagneplattor, den gammeldagsa sorten så nu smakar det som det ska igen. Gud Välsigne!
SvaraRaderaJa godnatt. Förhoppningsvis.
Jag minns filmen, men inte så där jätteväl. Jag hade nämligen läst boken och jag tyckte förstås att den var överlägsen filmen. Som man ju ofta tycker när man har boken i färskt minne.
SvaraRaderaDet skulle vara intressant att se om jag tyckte detsamma idag.
Boken är väl egentligen en ungdomsbok, tror jag. Dottern fick den i present när hon var 13 eller 14 och jag läste den förstås också då.
Charlie. Det låter intressant. Kan du minnas mera om den? Kan det vara den som handlade om handsken som skickades vidare som ett öde som man inte kunde undkomma. Jag tror att den utspelade sig hundra år tidigare. Men var den Italiensk?
SvaraRaderaJag minns en Brasiliansk Tv-serie från den tiden, som avslutades med ett pistolskott varje gång däremot.
*Vem är det som kommer att bli mördad i sista avsnittet och av vem?*
Den kan ev. ha hetat Baronessan eller så handlade de om en dylik person.
SvaraRaderaMen någon handska kan jag inte minnas. Jag vill ha det till att en baronessa blivit mördad (olycklig kärlek) och hon gick igen, och satta ett blodigt handavtryck på en vägg. Det tvättades bort men återkom hela tiden.
Sen minns jag inget mer. Gick och lånade en underbar bok om familjen Medici på skolbiblioteket sen. Var nog femton eller sexton år då.
Charlie. Aha. Ja, den minns jag inte fast det låter precis som en sån serie jag skulle ha gillat.
SvaraRaderaJag är ju lite äldre än du har jag förstått men ganska barnslig emellanåt, he he. Så det du fastnade för som 15-åring hade jag antagligen gillat också. Som 25- eller 30-åring :)
Ja, fortfarande faktiskt.
Anonym 19.11: jag visste inte att Picnic var en bok från början. Det brukar vara svårt att se filmatiseringar av böcker man gillar.
SvaraRaderaDäremot: jag kan inte komma på en enda sak jag gillade som barn som jag inte gillar idag.
(Nu skrev jag trettonde kommentaren - är det bara jag som tycker det känns lite....???)
Maja..
SvaraRadera13 är faktiskt ett lyckotal!! Så det så!! :-)
När jag får igång min blogg ska jag fixa ett script som skippar kommentar nr 13. Det blir precis som när det inte finns någon våning 13 i somliga amerikanska skyskrapor.
SvaraRadera(Men så en dag stannar hissen på våning 13 iallafall. Men så en dag får en kommentar nr 13 iallafall ... oaaaaaah...!)
Universitetssjukhuset i Linköping, enligt personhissen så finns det ingen våning 13. 12 står det på en hissknapp och på nästa så står det 14.
SvaraRaderaFast det måste ju finnas en våning 13, annars så blir ju våning 14 våning 13, typ.
US har givetvis en våning 13, och på den finns operationsavdelningarna. Därför så finns inte våningen ifråga med i personhissarna. Fast vill jag bli opererad på våning 13? Väldigt tveksamt....
Picnic at hanging Rock gillade jag och har faktiskt letat efter, får ta ett nytt tag i letandet.
Fysikern F. David Peat om märkliga sammanträffanden:
SvaraRadera"Synkroniciteter är ofta associerade med perioder av förändring, till exempel födelse, död, förälskelse, psykoterapi, intensivt kreativt arbete, till och med att byta arbete. Det är som om denna interna omstrukturering producerar en extern resonans, eller som om en våg av 'mental energi' fortplantar sig ut i den fysiska världen"
Mer Peat här:
http://www.fdavidpeat.com/index.htm
En ettrig en: det skulle vara slösigt om man lät den trettonde våningen vara tom. Man kanske kan kalla den tolv plus.
SvaraRaderaEller låta den vara lagerlokal?
Bitten: jag brukar tänka så också - tretton är nog snarare ett lyckotal.
Clam: en fysiker. Tack. Det låter rätt rimligt (psykokinesi).
Hm, Charlie. Jag börjar liksom tycka att jag minns just det där med handavtrycket som tvättades bort. Jag lovar, på min scoutära!
SvaraRaderaMen mer än så minns jag inte.
Är det nån som minns "Skuggan över stenbänken" då? Den var också lite mystisk men kanske på ett annat sätt. Jag är väldigt förtjust i Maria Gripes böcker över huvud taget.
Clams citat från F. David Peat tycker jag är intressant.
SvaraRaderaJag tänker genast i amatörmässiga termer som förhöjd uppmärksamhet och tankeskärpa.
Som när gravida plötsligt ser barnvagnar överallt för att ta ett enkelt exempel.
Jag har märkt det där, att man just skärper till hjärna och sinne i vissa perioder. Så att man förstår, hör och ser saker man normalt inte gör.
Jag tror inte alls det är nåt övernaturligt egentligen.
Men ingen människa klarar ju av att gå omkring så där på helspänn och uppfatta allting längre perioder. Så helt naturligt måste man stänga ner efter ett tag.
Annars skulle antagligen kroppen kollapsa.
Anonym 19.11: just precis. "Objektiv slump" kallade surrealisterna det hela. Något övernaturligt behöver man inte tänka sig, men det är trots allt tänkbart att en del psykokinesi (inte kineseri alltså) vid verkligt stark psykisk laddning, åtminstone i samband med elektricitet, katter, vulkaner, kristallkronor och sånt, förekommer.
SvaraRaderaNästa vecka kommer iallafall Mäktig tussilago ut i handeln... trots väderleken. Jag ska bli mer intervjuad, det är tänkbart att det kommer en intervju i Gaggböle Folkblad också.
Eller i Gaggbölekuriren.
SvaraRaderaJag ser fram emot intervjun i Gaggbölekuriren eller Gaggböle Folkblad med största spänning!
SvaraRaderaVem kommer att intervjua Maja?
Blir det Tigerbossen? Blir det Ank-Käthe? Eller rentav det mystiska Drottningen?
Eller nån helt annan?
En spökskrivare, kanske?
SvaraRaderaFörlåt, jag kunde inte låta bli. Skäms och kryper in under närmsta sten (så fort all snön försvunnit) med löft om bot och bättring.
John B. Ha ha ha ha! Den behöver du inte skämmas för! :D
SvaraRaderaSynkroniciteter är naturliga upplevelser. Alla - det vill säga, alla som inte genast förtränger dem - har erfarenhet av dem.
SvaraRaderaDe kan, om man föredrar det, förklaras helt torrt, som en följd av att en oändlig massa små händelser hela tiden inträffar och krockar med varandra, och att det därför, med statistisk nödvändighet, måste ske både slående och osannolika sammanträffanden emellanåt Som det märkliga att någon fyller i exakt samma siffror i lottokupongen som en maskin sedan väljer ut som vinnande. Eller som när man tänker på en vän och han just då dyker upp bakom knuten.
Men det finns mer fantasieggande teorier, som går ut på att vi faktiskt deltar i skapandet av verkligheten. Om somliga doktorer förstod vad eliten inom den teoretiska fysiken faktiskt resonerar om, då undrar jag om inte en väldig massa professorer skulle bli ”sprutade med Haldol”, tvångsklippta och inlåsta.
Clam. Jag ska försöka tänka till om det där i morgon. Min hjärna är lite trötter.
SvaraRaderaMen jag vill bara säga att det där är en himla fin groda, f´låt Sköldpadda.
För det är det väl? En sköldpadda alltså?
19:11
SvaraRaderaDet är en så kallad sköldgroda. Jag hittade inte någon tillräckligt bildskön mussla, så sköldis får tjänstgöra som body-double så länge. Principen är ju densamma.
Maja, jättefin intervju i VI (dessutom superbra bilder).
SvaraRaderaAuguri!
Maja: blir det redan nästa vecka? Jag trodde det var den 16:e som gällde?
SvaraRaderaFörresten: jag kan nog tänka mig att filmen är bra (Picnic at...), men jag tycker bilden ovan är obehaglig. Det är något väldigt obehagligt med den. Dock inte så att jag tycker den är stötande.
SvaraRaderaIAMB: menar du videon? Ja det är en kuslig film, obehagligt tycker jag inte att den är. När jag såg om den som vuxen upptäckte jag hur mycket undertryckt erotik det finns i den, förälskelser och svärmerier mellan flickorna och lärarna. Och så den här samtidigt stränga och bigotta sekelskiftesmiljön.
SvaraRaderaJag tittade på videon, men det är själva (still-)bilden i detta inlägg som jag tycker ger en obehagskänsla.
SvaraRaderaAtt jag frågar om den 16:e stämmer som utgivningsdatum för Mäktig tussilago, beror på att jag tänkte köpa boken första dagen...
IAMB: Jo, det är sant, jag förstår vad du menar. I filmen är det ju själva berget som är ruvande hotfullt, och som spanar på kvinnorna. Stillbilden har fångat ett ögonblick av den kontrollerande blicken, man får titta på de sovande kvinnorna genom det där skumma bergets ögon.
SvaraRaderaHoppas ni inte får mardrömmar... jag tycker att kusligheter kan vara fascinerande och intressanta.
Ibland finns böcker ute i handeln före recensionsdatum nuförtiden. När det blir bra respons på intervjuer så kan det bli så. I lördags så var det en intervju i Aftonbladet, jag tror att de tjuvstartade (den skulle ha kommit på lördag egentligen). Jag tror att boken kan finnas ute redan denna vecka faktiskt.
John Bunyan: Spökskrivaren i Gaggböle Folkblad... Inget att skämmas för alls... Jag tror inte att vare sig tigerbossen eller Ank-Käthe har några försänkningar på redaktionerna i Gaggböle. Spökskrivaren var en mycket god idé.
Jag tror att Gaggböle Folkblad och Gaggbölekuriren är konkurrenter.
På krogen dricker de Gaggböl. Kom jag just på.
(Gaggb-öl).
Och när stadens slampor har druckit Gaggböl oolar de.
SvaraRaderaPuh! Tänkte att du kanske skulle tycka att det var lite för flummigtflamsigttramsigt. :)
SvaraRaderaDrickandet av Gaggböl är en mycket viktig del av unkisternas bistrosofiska ceremonier... har jag hört... Oola!
Picnic at Hanging Rock känns det som om det inte var så längesedan jag såg. Fast, med min taskiga tidsuppfattning kan det innebära allt från ett par till tio-femton år sedan.
SvaraRaderaJag minns den som en väldigt vacker film med en skrämmande och obehaglig underton. Just kontrasten är det jag minns.
Såg Picnic at Hanging rock som barn och minns den också som vacker och oroväckande.
SvaraRadera"Baronessan, kärleken och döden" minns jag också, handavtrycket av blod som återställdes varje gång det tvättats bort. Jag och mina kompisar älskade den! Vi såg även på tv-serien Jag, Claudius med stor behållning.
Tack tack Vasaplatsen för att du lyckades komma fram med titeln på serien som Charlie pratade om.
SvaraRaderaJag har nu googlat och sett att det var en svensk skådespelerska som spelade baronessan, Janet Ågren.
http://www.imdb.com/title/tt0286487/
Tyvärr finns den inte på DVD, så jag får sukta efter den förgäves :)
Den var tydligen Basad på en True Story enligt en artikel jag läste, och gjordes i nyinspelning häromåret. Kan man kanske hoppas på den istället?
Satt igår kväll och letade gamla tv-melodier på you tube och kom då ihåg en serie från mitten av 70-talet som hette Baronessan kärleken och döden. Det enda jag mindes var en blodig hand som drogs på en vit vägg! Och då vi googlade hamnade vi bl a här på din blogg och letade sedan vidare till tuben igen och kunde då se introt till just den serien. Hur coolt var inte det, att efter 35 år få se just det klippet igen!!!! Coolt och konstigt. :o)
SvaraRaderaHur coolt som helst ju!
SvaraRaderaSe där vilken nytta vi gör här på bloggen :D
Till alla latmaskar:
http://www.youtube.com/watch?v=dsivUXDyToM&feature=related
Anonym 20.43: världen är ju hur stor som helst. Kul!
SvaraRaderaDet här har jag missat. Det var jättekul att att få veta vad den hette, jag kom ju bara i håg att det var Baronessa. Och att se introt. Och att någon coolar sig in hit för att de googlat efter serien.
SvaraRaderaDet verkar vara fler som minns den så en vacker dag ligger den på tuben eller nånstans. Eller repriseraras i någon skum tevekanal som fokuserar på sjuttitalsfilmer.
Jag skrattade lite när jag såg frisyren på La Baronessa.
men jag förstår inte hur det kan vara 35 år sen när jag bara är 25. Det är lite konstigt också.
SvaraRaderaJag vet inte, men inte kan Janet Ågren vara släkt med Anna Åberg? Då tänker jag väl lite fel? *s*
SvaraRaderaHi! Here is a man from Finland. L'amaro caso della baronessa di Carini(Baronessan, kärleken och döden på Svenska. Carinin paronittaren katkera kohtalo på finska) is my favourite tv-serie for all time. I was a eight years old kid when I see this serie first time. It happened in may 1979. 27 Years later I saw this serie again. In my opinion: This serie is a finest work of Janet Ågren. New version of this serie don't impress me so much as original version did...
SvaraRaderaHi! L'amaro caso della baronessa di Carini sounds intriguing so let's hope it appears on TV again!
SvaraRaderaHi, Maja! Here is a man from Finland. I approach to you for a little story. It would be nice if that serie appears on TV again! About serie: I have both versions of that serie on VHS-tape. Woman from Vantaa brought this original serie to me from Bologna, Italy. About woman: This woman is a director of Finland-Italia-friendship society of Vantaa. January 2006 I wrote a letter for this woman. In my letter I told her that serie. Woman told my case to her friend which live in bologna, Italy. Post brought this serie to me in march 2006. New version of that serie was aired here in Finland between november and december last year. Now I go to the kitchen because I must have some coffee. Before that I wish that spring will bring all good things to you and your nearest and dearest. PS: Janet Ågren celebrate her birthday today. Janet Ågren is 62 years old now! Grattis!! "Ärliga blå ögön" är min favorit serie också
SvaraRaderaHello again. That was a "solskenshistoria", as we say in Swedish. I hope your coffee tasted good, and that spring will bring good things to you too.
SvaraRaderaHi, Maja! Here is a man from Finland. Coffee is good but spring is very grey here in Kemi. Your blog is very interesting. Your blog contains that kind of things which interests me(politik, maffia/camorra...). Now I go to other sites. "Lähetä kommenttia(skicka en kommentar)", as we say in Finnish. Email address: perttunen.pasi0@gmail.com...
SvaraRaderaAfter "pasi" come zero, not alphabet o! Best wishes, mr. Perttunen
SvaraRadera