Ulrika Kärnborg skriver urdumt om Myggor och tigrar och om intervjun i Filter i DN idag. Jag kommer att bemöta artikeln i ett längre inlägg under dagen.
Tillägg: Well tiger lovers: se nedan, i kommentarfältet.
Jo, men det är tänkbart att det är lite för dumt att bemöta. Myggor och tigrar presenterades aldrig som roman, jag kallade den aldrig så och det gjorde inte heller förlaget. Kärnborg tolkade den inte heller som fiktion i sin recension utan som en "sociologisk rapport" (jag citerar ur minnet). Hon anspelade på våldtäkten i föraktfulla ordalag, menade att jag bara var ute efter uppmärksamhet och att jag var en opportunist med fingret i luften. Långt senare gjorde hon en underlig kullerbytta och försökte plötsligt presentera boken som fiktion, eller ännu värre, en ironisk lek med självbiografin. Jag önskar mest att såna som Kärnborg helt enkelt slutar hålla på och tassa runt Myggor och tigrar eftersom de inte begriper den.
Anonym 20.11: ha uppmärksamhet, kanske? Jag vet inte, men hon uttalar sig mest på beställning tror jag. Anonym 19.11: jag tror att det är onödigt att bemöta det mer än så, just nu iallafall. DN kultur kör ju sin linje. Men det finns folk som gillar boken, och det är viktigast för mig.
Tack, en ettrig en. Men jag tror inte att jag vill lägga ut den. Det är monumental falskhet. Jag tror att vanliga läsare inte ens begriper vad artikelen handlar om, medan de som är insatta ser att det är en habil krumbukt. Men det är nog bäst att jag struntar i den, annars kommer jag att börja prata om horfeminister och sånt. Men på en lite mer generell nivå kan man ifrågasätta varför DN kultur fortsätter år efter år att snacka skit om min bok. Nu ska jag släppa in mina finisar som är ute i snön och jamar.
hohehe... Kan du inte lägga ut en länk? Så man vet vad du talar om? (har inte heller DN) Jag minns att Ulrika Kärnborg anklagade dig för feghet i sin recension. Inget om att boken skulle ha varit fiktion. Säger hon att den är fiktion nu, eller?
OK, sista kommentaren från mig om detta tills vidare: Kärnborg försöker flytta bort fokus från sin recension, men även från den nära kopplingen Schottenius-Aftonbladet. Det var DN som anförde kulturdrevet, och det har sina ganska korrupta orsaker. Kärnborg är bara en marionettdocka i sammanhanget.
Kärnborg tyckte - förtom det redan nämnda om oppurtunism och feghet - framförallt att boken var långtråkig. Det har hon all rätt att tycka men hon borde - genom analys - förklarat för tidningsläsaren VAD i boken som gjorde henne uttråkad.Det lyckades hon inte med och det är kritikerna uppgift, tycker jag. Att tycka en bok är tråkig kan en högstadieelev också göra. Aase Berg skrev alldeles nyligen i expressen (13 februari 2010) att hon blev uttråkad av Hennink Mankell, Liza Marklund, Stieg Larsson och Anna Janssons böcker. Hon gör dock ett hyfsat ambitiöst försök att analysera VARFÖR hon blir uttråkad av böckerna.
Med risk att hamna lite vid sidan av den egentliga kärn(!)frågan:
Anonym 19:11 skriver
"Ja, med din nya bok på väg ut i boklådorna var det väl att vänta sig. Diverse attacker alltså."
Jag hänger inte riktigt med i resonemanget. Borde inte detta snarare öka intresset för den nya boken?? Men det kanske de som attackerar inte har något emot??
Magnus J: hon förklarade att hon var ointresserad av vad neapelborna höll på med. Men det är just den där kusliga vardagliga skildringen från ett camorrakvarter som jag själv tycker är bland det bästa.
Maja: nej, du vet antagligen bättre hur det där fungerar!
Jag bara tänkte, helt löst, att "all reklam är bra reklam". Ungefär. Jag har svårt att se hur någon som läser (och ev håller med om )UK:s kritik mot Myggor och tigrar, skulle bli mindre nyfiken på din nya roman.
Men detta är mina - verkligen högst amatörmässiga - tankar.
Maja: för undvikande av missförstånd: självfallet menar jag inte att du befinner dig på den nivå där varje omnämnande måste ses som en seger och öka intresset. Om UK i den aktuella artikeln hade skrivit något om långtråkighet så hade det kanske inverkat negativt på intresset för Mäktig Tussilago. Men det gjorde hon ju inte.
Clam: svar: vet ej. Men det som står i tidningen är mer tillfälligt - here today, gone tomorrow. Går inte att googla fram. Det som ligger på nätet finns kvar. (Det gör ju tidningar med, men man måste isåfall anstränga sig och gå till arkiven). Anonym 19.11: ja, på ett ungefär så, fokusförskjutning i största allmänhet (med reservation för "för det andra", som jag tror är att gå för långt idag. För ett par år sen, ja.) Men Kärnborg har vänt kappan ut och in så många gånger nu att fodret har bildat frans.
"Men det är just den där kusliga vardagliga skildringen från ett camorrakvarter som jag själv tycker är bland det bästa"
Det tyckte jag också var det bästa i boken.
19:11
Vilket jäkla stil om det är så! En ny bok av en författare skall väl få bli emottagen som ett självständigt verk om det nu inte är så att den liksom hänger ihop med det verk som kultureliten var förbannad på. Men även om så vore fallet borde man ju vänta tills boken kommit ut.
Nu har ju somliga på bloggen talat om hur bra Ulrika K. är... och lagt upp artikeln!!
Jag undrar då nyfiket om hon tyckte att Ulrika K.var lika bra när hon gick ut och kritiserade "Könskriget" och påstod att det var bluff.. vilket hon ju sedan fick ta tillbaka..
Hundar som är så söta! I alla fall mina. Egna vovvar och andras byrackor, som man brukar säga. Det är tydligen fruktansvärt obehagligt att bli kritiserad om man är kritiker. Då är det bäst att försöka sätta saker och ting på rätt plats igen genom att skylla på någon annan. NAP-faktorn som det heter i Livet, universum och allting; det billigaste och effektivaste sättet att göra något osynligt är att övertyga folk att det är Någon Annans Problem. Ja, ja. Äsch, det kändes lite gnälligt av Ms Kärnborg. Är möjligen alla kritikers Mecka "Gnällbältet"? Dit de vänder sig, bugar och mässar: "NAP, NAP, NAP" innan de sätter sig framför datorn för att krafsa ner nästa, i deras ögon numera, mycket insiktsfulla drapa?
John Bunyan: man ska inte gnälla på gnälliga kritiker heller. Rättare sagt, det kan bli rätt långtråkigt att läsa. Det kanske framstår som konstigt att jag blev så arg på den krönikan - och jag blev så arg att jag råkade ha sönder min kaffebryggare till och med. Fast den har jag lagat nu. Vad jag menar är att Kärnborgs recension var ett solklart beställningsjobb från DN kultur, som hade bestämt sig för att bedriva kampanj mot boken. Det står inte roman på försättsbladet, jag har aldrig kallat boken fiktion eller försökt gömma mig bakom "man får göra vad som helst för det är skönlitteratur, man måste skilja mellan person och verk". Så är det nämligen inte med den boken. Men det gjorde ju inte Kärnborg (och DN) heller. De gjorde ju personangrepp. All right, men de kan väl stå för att de gjorde det? Jaha, Antonsson gillar krönikan så mycket att hon lägger ut den i bloggen. Vad mysko. Jag gillade inte att Antonsson kallade våldtäkten "ett dåligt ligg som hon ångrade". Men det är bra att veta vad folk har för värderingar. Ulrika Kärnborg uppfattar jag som en modefeminist. O ja, det har gått att göra karriär på att kalla sig feminist. Men i praktiken, när saker och ting sätts på spel rent konkret, kan det visa sig att det där mest var tomma ord. Men det viktiga är faktiskt grodomröstningen. Gaggböle får inte förfalla till pjemmel om oväsentligheter. Tristan håller låg profil, jag tror att han blev generad när Små grodorna kom på tal. Många blir ju det.
Maja, läste artikeln Den ingår tydligen i ett vanligt ankeborgskvack mellan DN:s och P1:s kulturredaktioner. Att Kärnborg kallar din bok för roman beror kanske på att hon inte skulle kunna använda den som exempel i sammanhanget i annat fall?
Stig Larsson skriver kväll om Pissgate på Newsmill. Kulturen frodas.
Clam: Jamen se där. Men jag hänger inte riktigt med i Larssons artikel. Själv kan jag bara minnas en artikel där Larsson skrev att Ranelid inte bara är dum utan ser dum ut också, eller något åt det hållet. Men det kanske var senare.
Alltså, jag har INTE mailat krönikan till någon annan än Maja.
Kulturartiklar och beställningsjobb, kommer ni ihåg Linda Skugges drapa om Ranelid och läppglansen? Dåvarande kulturchefen på Expressen, Per Svensson erkände senare att LS hade precis som han ville, inget självständigt tyckande där inte.
Jag har bara ögnat igenom UK:s krönika, men, är det så att kulturskribenter har dåligt minne och är för lata att gå till läggen och kolla upp vad de skrivit tidigare i ett ämne, eller räknar de med att läsarna helt enkelt glömt vad de åstadkommit tidigare?
En ettrig en: alltså, det där handlade om kulturpolitik. Dels en intern grej mellan radio och DN, dels en intern grej mellan DN och Bonniers. För övrigt är det här typisk kulturjournalistik: den handlar om att avlägsna sig så långt från möjligt från böckerna. En felaktig sammanfattning av en intervju kan ge upphov till en massa snicksnack. Det är så enkelt, till skillnad från att skriva om en bumling till bok. Nog om en liten fjuttgrej. Jag uppskattade Carl-Johan Malmbergs artikel:
Men jag gillade redan hans recension: den var sträng men tog boken på allvar, både estetiskt och etiskt, och framförallt gjorde den mig glad eftersom han tyckte att Neapelskildringen var fantastisk. Det var framförallt namngivningen han hade problem med. Sen blev det konstigt eftersom han behandlade Noréns dagböcker på ett annat sätt (övertydligt, det var för att Norén är man).
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJo, men det är tänkbart att det är lite för dumt att bemöta. Myggor och tigrar presenterades aldrig som roman, jag kallade den aldrig så och det gjorde inte heller förlaget. Kärnborg tolkade den inte heller som fiktion i sin recension utan som en "sociologisk rapport" (jag citerar ur minnet). Hon anspelade på våldtäkten i föraktfulla ordalag, menade att jag bara var ute efter uppmärksamhet och att jag var en opportunist med fingret i luften. Långt senare gjorde hon en underlig kullerbytta och försökte plötsligt presentera boken som fiktion, eller ännu värre, en ironisk lek med självbiografin.
SvaraRaderaJag önskar mest att såna som Kärnborg helt enkelt slutar hålla på och tassa runt Myggor och tigrar eftersom de inte begriper den.
Kärnborg talade sig varm för boken hos Malou. Vill jag minnas. Vad vill mänskan?
SvaraRaderaMen bry dig inte om trams.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAnonym 20.11: ha uppmärksamhet, kanske? Jag vet inte, men hon uttalar sig mest på beställning tror jag.
SvaraRaderaAnonym 19.11: jag tror att det är onödigt att bemöta det mer än så, just nu iallafall. DN kultur kör ju sin linje. Men det finns folk som gillar boken, och det är viktigast för mig.
Maja!
SvaraRaderaJag har mailat artikeln som pdf
har inte hunnit läsa den än, artikeln
SvaraRaderaTack, en ettrig en. Men jag tror inte att jag vill lägga ut den. Det är monumental falskhet. Jag tror att vanliga läsare inte ens begriper vad artikelen handlar om, medan de som är insatta ser att det är en habil krumbukt. Men det är nog bäst att jag struntar i den, annars kommer jag att börja prata om horfeminister och sånt. Men på en lite mer generell nivå kan man ifrågasätta varför DN kultur fortsätter år efter år att snacka skit om min bok.
SvaraRaderaNu ska jag släppa in mina finisar som är ute i snön och jamar.
Märk väl att det är stor skillnad på feministhoror och horfeminister. Feministhoror har jag ingenting emot.
SvaraRaderahohehe... Kan du inte lägga ut en länk? Så man vet vad du talar om? (har inte heller DN)
SvaraRaderaJag minns att Ulrika Kärnborg anklagade dig för feghet i sin recension. Inget om att boken skulle ha varit fiktion. Säger hon att den är fiktion nu, eller?
Zigge: Jag tror inte att den finns på nätet.
SvaraRaderaKärnborg byter säkert fot igen, det har hon gjort ett antal gånger.
OK, sista kommentaren från mig om detta tills vidare: Kärnborg försöker flytta bort fokus från sin recension, men även från den nära kopplingen Schottenius-Aftonbladet. Det var DN som anförde kulturdrevet, och det har sina ganska korrupta orsaker. Kärnborg är bara en marionettdocka i sammanhanget.
SvaraRaderaKärnborg tyckte - förtom det redan nämnda om oppurtunism och feghet - framförallt att boken var långtråkig. Det har hon all rätt att tycka men hon borde - genom analys - förklarat för tidningsläsaren VAD i boken som gjorde henne uttråkad.Det lyckades hon inte med och det är kritikerna uppgift, tycker jag. Att tycka en bok är tråkig kan en högstadieelev också göra.
SvaraRaderaAase Berg skrev alldeles nyligen i expressen (13 februari 2010) att hon blev uttråkad av Hennink Mankell, Liza Marklund, Stieg Larsson och Anna Janssons böcker. Hon gör dock ett hyfsat ambitiöst försök att analysera VARFÖR hon blir uttråkad av böckerna.
Med risk att hamna lite vid sidan av den egentliga kärn(!)frågan:
SvaraRaderaAnonym 19:11 skriver
"Ja, med din nya bok på väg ut i boklådorna var det väl att vänta sig. Diverse attacker alltså."
Jag hänger inte riktigt med i resonemanget. Borde inte detta snarare öka intresset för den nya boken?? Men det kanske de som attackerar inte har något emot??
IAMB: nu hänger jag inte med i ditt resonemang...? Nej, dumt snicksnack på kultursidorna ökar inte intresset för böcker.
SvaraRaderaMagnus J: hon förklarade att hon var ointresserad av vad neapelborna höll på med. Men det är just den där kusliga vardagliga skildringen från ett camorrakvarter som jag själv tycker är bland det bästa.
SvaraRaderaMaja: nej, du vet antagligen bättre hur det där fungerar!
SvaraRaderaJag bara tänkte, helt löst, att "all reklam är bra reklam". Ungefär. Jag har svårt att se hur någon som läser (och ev håller med om )UK:s kritik mot Myggor och tigrar, skulle bli mindre nyfiken på din nya roman.
Men detta är mina - verkligen högst amatörmässiga - tankar.
Maja: för undvikande av missförstånd: självfallet menar jag inte att du befinner dig på den nivå där varje omnämnande måste ses som en seger och öka intresset. Om UK i den aktuella artikeln hade skrivit något om långtråkighet så hade det kanske inverkat negativt på intresset för Mäktig Tussilago. Men det gjorde hon ju inte.
SvaraRaderaSom jag ser det är väl Ulrika Kärnborg och hennes åsikter inget man behöver bry sig om ö.h.t. ?!
SvaraRaderaBitten: du har helt rätt i det. Men jag funderar på vad som skulle hända om man började kräva bildning, omdöme och integritet av kulturskribenter.
SvaraRaderaVilket är skälet till att artikeln inte finns med i nätuplagan?
SvaraRaderaMaja..
SvaraRaderaJa du.. Skulle det inte bli lite tomt på dom posterna då?? :-)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAnonym 19:11: Åhå. Då förstår jag lite mer, även om jag hoppas att du inte har rätt...
SvaraRadera...vilket du kanske tyvärr ändå har.
Clam: svar: vet ej. Men det som står i tidningen är mer tillfälligt - here today, gone tomorrow. Går inte att googla fram. Det som ligger på nätet finns kvar. (Det gör ju tidningar med, men man måste isåfall anstränga sig och gå till arkiven).
SvaraRaderaAnonym 19.11: ja, på ett ungefär så, fokusförskjutning i största allmänhet (med reservation för "för det andra", som jag tror är att gå för långt idag. För ett par år sen, ja.)
Men Kärnborg har vänt kappan ut och in så många gånger nu att fodret har bildat frans.
Seven 11 har satt fingret på den punkten jag tänkte på.
SvaraRaderaJag håller på dig Maja!
"Men det är just den där kusliga vardagliga skildringen från ett camorrakvarter som jag själv tycker är bland det bästa"
SvaraRaderaDet tyckte jag också var det bästa i boken.
19:11
Vilket jäkla stil om det är så! En ny bok av en författare skall väl få bli emottagen som ett självständigt verk om det nu inte är så att den liksom hänger ihop med det verk som kultureliten var förbannad på. Men även om så vore fallet borde man ju vänta tills boken kommit ut.
Nu har ju somliga på bloggen talat om hur bra Ulrika K. är... och lagt upp artikeln!!
SvaraRaderaJag undrar då nyfiket om hon tyckte att Ulrika K.var lika bra när hon gick ut och kritiserade "Könskriget" och påstod att det var bluff.. vilket hon ju sedan fick ta tillbaka..
Hundar som är så söta! I alla fall mina. Egna vovvar och andras byrackor, som man brukar säga.
SvaraRaderaDet är tydligen fruktansvärt obehagligt att bli kritiserad om man är kritiker. Då är det bäst att försöka sätta saker och ting på rätt plats igen genom att skylla på någon annan. NAP-faktorn som det heter i Livet, universum och allting; det billigaste och effektivaste sättet att göra något osynligt är att övertyga folk att det är Någon Annans Problem. Ja, ja.
Äsch, det kändes lite gnälligt av Ms Kärnborg. Är möjligen alla kritikers Mecka "Gnällbältet"? Dit de vänder sig, bugar och mässar: "NAP, NAP, NAP" innan de sätter sig framför datorn för att krafsa ner nästa, i deras ögon numera, mycket insiktsfulla drapa?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera19:11
SvaraRaderaKolla inne hos damen som inte vill bli nämnd hos Maja.. Henne som jag tappade respekten för helt och hållet under "slöjrabaldret"...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJohn Bunyan: man ska inte gnälla på gnälliga kritiker heller. Rättare sagt, det kan bli rätt långtråkigt att läsa.
SvaraRaderaDet kanske framstår som konstigt att jag blev så arg på den krönikan - och jag blev så arg att jag råkade ha sönder min kaffebryggare till och med. Fast den har jag lagat nu. Vad jag menar är att Kärnborgs recension var ett solklart beställningsjobb från DN kultur, som hade bestämt sig för att bedriva kampanj mot boken. Det står inte roman på försättsbladet, jag har aldrig kallat boken fiktion eller försökt gömma mig bakom "man får göra vad som helst för det är skönlitteratur, man måste skilja mellan person och verk". Så är det nämligen inte med den boken. Men det gjorde ju inte Kärnborg (och DN) heller. De gjorde ju personangrepp. All right, men de kan väl stå för att de gjorde det?
Jaha, Antonsson gillar krönikan så mycket att hon lägger ut den i bloggen. Vad mysko. Jag gillade inte att Antonsson kallade våldtäkten "ett dåligt ligg som hon ångrade". Men det är bra att veta vad folk har för värderingar.
Ulrika Kärnborg uppfattar jag som en modefeminist. O ja, det har gått att göra karriär på att kalla sig feminist. Men i praktiken, när saker och ting sätts på spel rent konkret, kan det visa sig att det där mest var tomma ord.
Men det viktiga är faktiskt grodomröstningen. Gaggböle får inte förfalla till pjemmel om oväsentligheter. Tristan håller låg profil, jag tror att han blev generad när Små grodorna kom på tal. Många blir ju det.
Maja,
SvaraRaderaläste artikeln Den ingår tydligen i ett vanligt ankeborgskvack mellan DN:s och P1:s kulturredaktioner. Att Kärnborg kallar din bok för roman beror kanske på att hon inte skulle kunna använda den som exempel i sammanhanget i annat fall?
Stig Larsson skriver kväll om Pissgate på Newsmill. Kulturen frodas.
Clam: Jamen se där. Men jag hänger inte riktigt med i Larssons artikel. Själv kan jag bara minnas en artikel där Larsson skrev att Ranelid inte bara är dum utan ser dum ut också, eller något åt det hållet. Men det kanske var senare.
SvaraRaderaMaja,
SvaraRaderaHm, ok. Skönt att kaffebryggaren funkar.
JB: jorå, det är lugnt.
SvaraRaderaAlltså, jag har INTE mailat krönikan till någon annan än Maja.
SvaraRaderaKulturartiklar och beställningsjobb, kommer ni ihåg Linda Skugges drapa om Ranelid och läppglansen? Dåvarande kulturchefen på Expressen, Per Svensson erkände senare att LS hade precis som han ville, inget självständigt tyckande där inte.
Jag har bara ögnat igenom UK:s krönika, men, är det så att kulturskribenter har dåligt minne och är för lata att gå till läggen och kolla upp vad de skrivit tidigare i ett ämne, eller räknar de med att läsarna helt enkelt glömt vad de åstadkommit tidigare?
hade skrivit ska det vara
SvaraRaderaEn ettrig en: alltså, det där handlade om kulturpolitik. Dels en intern grej mellan radio och DN, dels en intern grej mellan DN och Bonniers. För övrigt är det här typisk kulturjournalistik: den handlar om att avlägsna sig så långt från möjligt från böckerna. En felaktig sammanfattning av en intervju kan ge upphov till en massa snicksnack. Det är så enkelt, till skillnad från att skriva om en bumling till bok.
SvaraRaderaNog om en liten fjuttgrej. Jag uppskattade Carl-Johan Malmbergs artikel:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/strindbergs-sena-arvtagare_4001705.svd
Men jag gillade redan hans recension: den var sträng men tog boken på allvar, både estetiskt och etiskt, och framförallt gjorde den mig glad eftersom han tyckte att Neapelskildringen var fantastisk. Det var framförallt namngivningen han hade problem med. Sen blev det konstigt eftersom han behandlade Noréns dagböcker på ett annat sätt (övertydligt, det var för att Norén är man).