Skryt-Maja är i farten igen. Köp Mäktig tussilago! Mycket tok för pengarna!
Men jag tänkte börja med några allvarliga ord. Jag har också sett reportaget i Uppdrag granskning från hederskulturens paradoxala Sverige och jag har en tanke. Den gäller konflikten mellan det personliga, prövade samvetet och prestigen, statusen, trycket från omvärlden.
Som alltid är det rätt svårt när ett fall blir så exponerat i media.
En pojke erkänner, han är ledsen, ångerköpt, han berättar detaljerat vad han har gjort och att han visste att flickan inte ville det. Förhörsledaren säger att han begriper att det måste kännas tungt att berätta, men pojken säger nej, det är en lättnad. Han har lättat sitt samvete. Någonstans där borde allt ha tagit en helt annan vändning än det gjorde.
Jag har en annan universell sanning på lager: man ordnar aldrig utdelning av oskuldsfullt vita rosor i en kyrka. Det är helt enkelt sånt man inte gör. Något man heller inte gör där, är att låtsas som om ingenting har hänt. Förnekelse leder till upprepning.
I Neapel rapporterar tidningarna med jämna mellanrum om sådana här historier. Det händer även att övergrepp filmas och läggs ut på nätet. Det brukar nästan alltid vara flickan som måste byta skola. Att familjen gör allt för att försvara sönernas oskuld och heder är begripligt, men det brukar handla om en total uppslutning bakom killen/killarna.
Att försöka begripa universella mekanismer är en långsam historia.
"Lösningar för att man inte kan avvara dem" skriver Lao-tse. Men finns det några patentlösningar? Ett reportage i Uppdrag Granskning, folk skäms och byter fot. Att vara människa består till stor del av att härmas. Det behöver inte vara något negativt. Man kan härma bra beteenden, eller dåliga. Men så länge det bara handlar om att härmas är det hur som helst ganska flyktigt, det är inte stabilt. Och all förändring vilar på det personliga samvetet, inte efterapningen eller innantilläxan. Och i Bjästafallet verkar det personliga samvetet ha motverkats av grupptrycket.
Hur galen är Oscar? Den frågan har återkommit lite här och där. Spelar han galen efter en tid hos Mister HHVDHD?
Jag ska låta det vara osagt. Men jag vill fira Oscar med en låt sjungen av France Gall: Il jouai du piano debout (Han spelade piano stående).
Ne dîtes pas que ce garcon était fou
Il ne vivait pas comme les autres, c´est tout
(Säg inte att den här pojken var galen
Han levde inte som andra, det är allt)
Jag lyckas inte få till någon cedilj på c:et i garcon.
Nej det är inte lätt men håll nere alt-knappen och skriv 0231 et voilà ç!
SvaraRaderaBra inlägg.
Tack för tipset - alt + 0231? Efter c:et?
SvaraRaderaVarför tog du bort det med Hieronymus Bosch?
Älskade France Gall
SvaraRaderaEn helt igenom förfärlig historia det där i Bjästa.. Den där blomsterutdelningen lär knappast pojken kommit på själv!! Det är ganska hemskt hur dom som stått för utfrysning och mobbing av flickorna även sett till att pojken aldrig kommer att kunna ta sig förbi det här på ett vettigt sätt! Och att dom uppenbarligen trott att dom gjort honom em TJÄNST..?? Vådan av att inte kunna välja sin familj, eller vad man ska säga!!
SvaraRaderaVad jag menar är att självklart vore det bättre att grabben fick lära sig att stå för vad han gjort och ta konsekvenserna.. faktiskt enda sättet att kunna bli förlåten, båda av andra OCH sig själv!! Hans tokiga familj har helt och hållet "rånat" honom på den möjligheten!!
SvaraRadera"Skryt-Maja", det låter bra det ju! =))
SvaraRaderaJag läste nyss en DN-artikel om nätspråk och mobbing.
SvaraRaderaI analysen sägs bl.a. att man på nätet ofta förstärker och överdriver känslouttryck eftersom man inte märker av mottagarens subtila reaktioner som man annars gör ansikte mot ansikte.
Samtal ansikte mot ansikte har vi lärt oss under tusentals år medan nätspråket är i sin linda.
www.dn.se/nyheter/sverige/skillnad-pa-mobbning-och-natsprak-1.1068938
Tristan..
SvaraRaderaDet kan nog ligga något i det..
Tristan: nja, inte i det här fallet. Här handlade det ju om mycket konkret mobbing, folk som skrek fitta!, skvaller och ryktesspridning i.r.l, demonstrationer med plakat, osv. Det blir fel fokus om man ser det som ett utslag av anonymiteten på nätet. Det är ju den gamla vanliga bymentaliteten.
SvaraRaderaOm Uppdrag gransknings återgivning av händelseförloppet stämmer alltså, och det förefaller den göra. Det handlar om mycket djupt liggande värderingar, reflexen hos de allra flesta är att ta parti för killen och antingen tycka att hon får skylla sig själv, eller att det är något hon borde rycka på axlarna åt.
SvaraRaderaUtdelningen av vita rosor i kyrkan, ja jösses...
OK, jag är alltid lite avvaktande till Uppdrag Gransknings-dramaturgi, och det är rätt tungt när all mediefokus är på ett ganska litet antal pers. Det viktiga i mitt inlägg var förhållandet mellan personligt samvete och grupptryck (pojken var förstås "utsatt" för press även från samhällets sida, det vill säga han blev förhörd, men erkännandet var detaljerat och uppriktigt och frågan om justitiemord har UG kunnat avfärda efter noggrann granskning). De privata påtryckningarna (från kyrka, familj, kompisar, kompisars mammor) eller underlåtenhet att upptäcka och ta itu med mobbing (skolan) är på nåt sätt samhällets nederlag gentemot privata lojaliteter och misstro mot rättsapparaten.
Mest en tanke.
Aha, sorry. Jag hade inte läst artikeln. Den verkar mest försöka reda ut begreppen lite.
SvaraRaderaEftersom Uppdrag Granskning åkte till Bjästa i akt och mening att eventuellt "avslöja" att pojken blivit falskt anklagad, (det var visst hans mamma som kallat dit dom) men väl där insåg att sanningen var en helt annan, och det sen ledde till det reportage som gjordes känns det nog som om det är väl underbyggt det dom redovisar.. och skol-och kyrkofolks reaktion med att krypa till korset s.a.s. nu när allt kommit ut i ljuset tyder väl också på att UG har ganska torrt på fötterna!
SvaraRaderaDet skulle vara intressant att få någon psykologisk eller sociologsik förklaring till hur det kan bli så. Tänker på t ex prästen som helt aningslöst uttalade sig som om han inte alls förstod att andra utanför bubblan skulle reagera på det han sa. Som om det krävdes någon utomstående för att få honom att reflektera över andra infallsvinklar.
SvaraRaderaJag kommer att tänka på Von Triers Dogville.
SvaraRaderaMen man måste vara ganska mycket på sin vakt mot massmedial dramaturgi - och vad som händer sedan. Förklaringar - jag har inte sett några debattprogram och inte heller läst några artiklar om det.
SvaraRaderaÅter till det mindre viktiga:
SvaraRaderaFör den händelse du skulle glömma bort den där fyrsiffriga kombinationen (hur många portkoder kan man ha i huvudet?) till nästa gång du vill skriva en cedilj, kanske det kan vara lättare att memorera www.typeit.org. Här finns matriser för de flesta språk och alla deras fantastiska små bokstäver.
Webb-Nils..
SvaraRaderaTACK!!! :-)
Inte för att jag heter Maja, och inte för att den var menad åt mig, men TACK!! i alla fall!! :-)
Maja,
SvaraRaderaDet lät så förbannat... pretentiöst. Sedan tänkte jag att det kanske kunde missförstås. Det är onekligen något riktigt äckligt, varigt och infekterat som skett men också pågår. Och som Tristan skriver är det ibland svårt att uttrycka sig på nätet kanske särskilt när det kommer till metaforer.
Nej, du håller nere alt och skriver 0231. När du sedan släpper alt-knappen blir det ett ç.
PS Förresten Tristan, ego te absolvo. Pax tecum! ;)
Tack, Webb-Nils!
SvaraRaderaJohn Bunyan: jag provar.
Maja,
SvaraRaderaJapp, ungefär vad jag kände. Därför fick det gå i papperskorgen.
Nu börjar jag tvivla än mer på mina kognitiva förmågor men stod det inte något annat över mitt senaste inlägg för en stund sedan? :)
SvaraRaderaNej då du behöver inte tvivla på dina kognitiva förmågor, det stod ett långt inlägg som började med att jag skrev att man kan dra sig för att göra kopplingar till konsten eftersom det kan se lättsinnigt och estetiserande ut, när det nu handlar om ett så tungt ämne. (Jag kände exakt samma när jag associerade till Von Trier). Att jag plockade bort kommentaren var för att jag därefter vecklade in mig i ett långt resonemang om olika former av privata kampanjer mot rättsapparaten bedriven av anhöriga som sätter ut namn på minderåriga, ibland under pågående process, ibland efter dom, och att det är just sådana fall där det krävs lagstiftning. Det här har alltså inget med anonymitet på nätet att göra utan snarare tvärtom. Sedan kom jag på att jag inte vill ha den debatten här, den är så fruktansvärt infekterad. Så då plockade jag bort alltihop.
SvaraRaderaBitten: Dubbelt tack med versaler, det händer inte varje dag... Jag blev själv väldigt glad när jag upptäckte sajten eftersom jag så gärna ville kunna skriva riktig esperanto.
SvaraRaderaMaja,
SvaraRaderaPuh! Tack för förklaringen.
Min kommentar såg ju lite obegriplig ut. Ungefär som att jag pratade/skrev med/till mig själv. :)
Pratar med mig själv gör jag i och för sig emellanåt (eller med djuren). Jag kan t ex komma på mig själv ungefär så här: "Nu skall vi se vad det var jag skulle ha. purjolök. Äsch, var den slut! Vad kan jag ta istället för det då? Någon annan lök. Hm, undrar om det funkar med lite gul lök? Silverlök eller schalotten är nog bättre. Ja, den är ju lite mildare än gul. Bra, då tar vi det!" I "min värld" tror jag ju att allt detta sker i mitt huvud tills jag upptäcker att det gör det inte alls! Lite pinsamt men jag försöker intala mig att det kanske är ganska vanligt. Fast jag hör inte så många andra som har lika långa dia-/monologer. :)
Förstår vad du menar med diskussionen. Jag hade själv lite funderingar ur ett mer psykologiskt perspektiv. Men känner att jag måste fundera en stund till. Det känns lite grann som att beträda ett minfält med ögonbindel.
JBE..
SvaraRaderaJag sitter här och fnittrar för mig själv.. både åt att du och Maja för nån slags "osynlig" konversation som du inte vet om ni för eller inte, och åt ditt långa lök-resonemang!! Känns bra att skratta lite innan det är dags att sova!! :-)
Jag brukar prata med TV:n, jag.. inte om lök, iofs!! :-)
Webb-Nils..
Jag blev jätteglad, för det där är en sån sida som jag verkligen ville hitta.. men inte gjort förrän nu!! :-)
Ja du nog inte ensam om att prata med dig själv! Det hände en konstig grej under inlägget ovan förresten.
SvaraRaderaTack igen Webb-Nils. Nu ska det bli ordning och reda. Eller åtminstone i morgon.
Godnatt.
Ja du Bitten, om du någon gång är i Gbg och ser en något förvirrad, medelålders man som pratandes med sig själv står och gräver i löklådan kan du väl komma fram och säga hej! :)
SvaraRaderaSedan är det väl alltid roligt att konversera om än på en för andra och kanske t o m för en själv osynlig nivå? Vem vet vad för sorts synliga och osynliga ettor och nollor som färdas över den vida webben? Speciellt nu när nästan allt sker trådlöst. ;)
Tack Maja, det kändes trösterikt! :)
SvaraRaderaJBE..
SvaraRaderaDet ska jag absolut göra!! :-)