Xerxes och tavelmysteriet

Jag har en hybris-reglerare. Det märks kanske inte alltid. Men det är en liten asket iklädd tagelskjorta som sitter på min ena axel och säger: Nej du, Maja. Nähädu. Nänänänä.
Eftersom en högmodsuppviglare hoppar jämfota på min andra axel tjoar och skjuter vilt i luften med pickadoll så är det inte så dumt att ha den där barska gråa typen som säger ett manande ord ibland.
Det här är i och för sig ganska allmänmänskligt. Inte bara för en förf är det bra att ha de där båda.
Nu har jag börjat ösa goda råd, lästips och annat över unga författaraspiranter igen. Skrivandets stränga konst och smala osäkra bana kräver att man tänker långsiktigt. Men förhoppningsvis ska de också få knep och knåp för att ta sig ur eventuell prestationsångest.
Xerxes och Atossa får vara ute hur länge de vill nu, även över natten. De är ofta för stökiga att ha inomhus, jag får helt enkelt inte sova. Xerxes har tagit för vana att försöka riva ner tavlor. Särskilt några som är upphängda ovanför ett bokbord, varifrån han lätt kan nå dem. Han tycker uppenbarligen att de är fascinerande. Dels för att glaset blänker tror jag, men också för att han ser djupet i tavlorna. Det börjar med att han stirrar in i en tavla, sedan sticker han in tassen bakom den och "lyfter" den från väggen och försöker kika in bakom. För det mesta dunsar de tillbaks i väggen när han drar tillbaks tassen, men ibland trillar de ner. Det här är något som han mest gör nattetid, med intill förvissning gränsande sannolikhet för att han vet att han inte får, och jag orkar inte flyga upp hela tiden och säga ifrån. Därför släpper jag ut honom och i mån av intresse även Atossa.
En annan förtjusande grej som båda gör: de tycker att det är roligt när jag spolar i toaletten. Men de har inte listat ut hur man gör. De tror att om de ställer sig och krafsar på toalettringen, alltså på samma sätt som de krafsar i sandlådan, så ska det spola automatiskt. Atossa brukar också testa att ställa sig och krafsa i luften ovanför klosetten.
Påsken gillar jag.
Och detaljdiskussionerna om Mäktig tussilago under inläggen nedan gillar jag förstås också. Sedan är det till syvende og sidst en fråga mellan tussilagon och varje läsare, som en kommentator skrev, och allt kan man inte orda så mycket om.
Ank-Käthe håller iallafall på och fnular ihop några förslag till tävling. Dels tycker hon att man kunde ha en avdelning: gissa vilken replik som är autentisk. Man skulle då ha en rad repliker ur boken, varav alla påhittade av mig utom en. Dels att det kan vara en idé att lägga fram några psykologiska gåtor och be om förslag till förklaringar. Det finns en del att klura på.
Vi får se, förslag är välkomna.
Men var är påskkärringarna? Är det inte på Skärtorsdagen som utklädda barn brukar knacka på och vilja ha godis, eller har den seden fraktats över till Allhelgonahelgen?