Mina verkar i och för sig inte sakna varandra så mycket när den ena av dem är ute en längre tid, och den andra väljer att vara stugsittare. De går inte runt och letar eller blir oroliga. Den ena skulle kanske inte bli tröstlös om den andra... jag skriver inte ens ut det. Men de trivs verkligen i varandras sällskap iallafall, det är bra.
Ååh, vilka fina katter du har. Jo, jag har också läst det där om att katter föredrar att vara ensamma i ett hem och det stämmer kanske i vissa fall. Vår sure, gamle Felix, som var ensamkatt i 3 år innan den ömma moder flyttade in, han skulle helst av allt se att de andra flyttade ut och fräser som en svan om någon annan katt kommer närmare än 2 meter från honom. De andra somnar gärna cheek to cheek, precis som Xerxes och Atossa och putsar och pussar på varandra.
SvaraRaderaAv bilderna att döma verkar dom ju inte direkt avsky varandra! =))
SvaraRaderaNu till jobbet, svisch!
On a souvent cette discussion à la maison, si notre chat, quand il est seul, s'ennuie ou pas. J'ai l'impression que non (l'ennui est une caractéristique seulement humaine, comme le rire?)
SvaraRaderaLe fait est que quand on a hebergé le chat d'une amie, il était inquiet tout le temps et ne semblait pas du tout apprécier la nouveauté...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSysterdyster: gamle Felix låter sympatisk tycker jag. Blev han sur när hans mamma flyttade in?
SvaraRaderaJag tror att både Xerxes och Atossa tycker allra bäst om att vara själva, utan konkurrens från den andra - men de finner sig samtidigt väl i varandras sällskap. När jag är borta hela dagen och de är inomhus så tror jag att de har det bättre med varandra än om de varit ensamma. Fast inte vet jag. Utomhus tycker jag det verkar som att de mutar in reviret extra bra just för att de är två. Men ingen av dem tror jag skulle sörja som en hund om den andra inte längre infann sig.
Zamenhof: jag tror i och för sig att även djur kan ha det långtråkigt, bli deppiga av att inte få tillräckligt med stimulans. Om djur har humor är ju ett gammalt tvisteämne - mina katter ler ofta (dvs blinkar långsamt med ögonen och ser tillgivna ut) och har det skojigt, de busar och på så vis kan man kanske säga att de skrattar. Men det är kanske bara apor och människor som har tillräckligt med ironisk distans till sig själva och omgivningen för att kunna sägas ha humor.
Tristan, jag trodde ett tag att du blivit förskräckt av den påstådda cynismen i min senaste bok, kul att du tittar in igen det var sannerligen inte igår!
Clam: hm, tack för tipset
En ettrig en:
SvaraRaderahttp://www.seaflowermusic.se/images/kai%20_cd_bak.jpg
"jag tror i och för sig att även djur..."
SvaraRaderadet var kanske bara kung Salomon och S. Francesco som visste det..
Humpf. Jag för min del tror att det mycket beror på hur mycket matte/husse är hemma, förutom individuella skillnader då. Jag tror nog också att sällskapet betyder en del om matte/husse är borta hela dagarna.
SvaraRaderaMen det kan skifta en del också. Mina närstående siameser, mor och dotter, anpassade sig lätt till sina nya ägare och gillade varandra mycket. De gjorde allting tillsammans.
Men sen blev den yngsta sjuk och låg på sjukhus mer än en vecka. När hon kom hem ville mamma inte ha henne där alls, utan fräste och spottade mot denna inkräktare. Hon la sig i försåt för att attackera och försökte slita stackars nyopererade lillan i stycken.
Det löste sig så småningom och nu sover de också kind mot kind.
Men man vet verkligen aldrig med katter.
Precis som med människor.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMaja, herrkostym och cigarr,stämmer, men jag såg nog en Kai Gullmar i slutet av karriären, rätt så rund, och så ett dragspel ovanpå magen. :)
SvaraRaderaUppträdandet måste ha varit bra, det sitter rätt så fast i minnet. :)
Min arbetskamrat har idag öppnat upp för att ev. ta båda småbrorsorna. Man kan väl lugnt påstå att jag har varit oerhört manipulativ. Nu ska jag även hänvisa till "krogen", det kommer göra att hon smälter fullständigt.
SvaraRaderaSure Felix är inte på något vis släkt med Atossa och Xerxes. Han var en strykarkatt som flyttade in hos en kollega och hon övertalade mig att pröva livet som kattägd, ingen kunde väl ana att jag, som betraktar mig som hundmänniska skulle sluta som en catlady. När jag landade efter jobbet satt 4 killar och väntade vid ytterdörren. Grannarna sneglar lite på mig men jag försöker att gå rak i ryggen och strunta i allas blickar.
Maja. Vill bara tillägga att du verkar var en särdeles utmärkt fotograf. Den översta bilden på de två sötnosarna är ju bara för bra :)
SvaraRaderaHehe nej inte är jag någon särdeles utmärkt fotograf... det är bara så kul att plåta kissarna. Men den översta bilden, jo, den är inte så dum.
SvaraRaderaSista bilden ser ut som strypsex för katter.
SvaraRaderaSorry... Bäst att sova tror jag