Frida Kahlo-museet i Mexico city var mycket fint. Jag tycker väldigt mycket om hennes konst. Det var inte tillåtet att fotografera inuti museet, däremot i den behagliga trädgården, där man bland annat hade satt upp citat av Frida Kahlo på skyltar. Det här till exempel.
Till vänster på spanska, till höger i översättning till engelska.
Jag gillar och sympatiserar med citatet. Däremot är jag en av det ytterst lilla fåtal som är helt likgiltig för hennes konst.
SvaraRaderaHon är verkligen mycket populär hos alla möjliga grupper, konstintresserade och inte konstintresserade.
Jag jobbade i bokhandel när det var nåt jubileum och det var verkligen en ström av kunder som frågade efter Frida Kahlo.
Kahlo ofta uttalat som i Baloo, på skånska dessutom, he he.
Jag höll alltid masken vid såna tillfällen och visade inte med en min eller på annat sätt att det var nåt fel på uttalet. Magdalena Ribbing hade varit stolt över mig :)
Jag ska säga att innan jag var på museet var jag halvlikgiltig - jag hade inte sett så värst mycket egentligen, och hade lite svårt för att snacket har så mycket fokus på hennes sjukdomar och att hon var gift med en man som bedrog henne. Ska jag vara uppriktig var hon lite grann en "sån-ska-jag-aldrig-bli"-figur, men när jag såg tavlorna i verkligheten så gjorde de ett starkt inryck på mig.
SvaraRaderaBra citat. Jag kan skriva under på det. Det skulle kunna bli antiintellektuellt på ett inte så kul sätt men det beror på sammanhanget på nåt vis.
SvaraRaderaVad roligt att läsa att du besökte hennes hem. Ni båda har ju också kolibris gemensamma. Hennes man Diego Rivera var ju också en stor konstnär, (kompenserad med att vara en krakel till man). Det är ju också intressant att Trotski bodde hos dem in kort tid i Mexico City.
SvaraRaderaCuben: det tycker jag också - att det var roligt att jag gjorde det, eftersom det är ett konstnärsskap jag inte intresserat mig så mycket för tidigare men nu fick tillfälle att upptäcka. Mannen skrev iallafall en del fina kärleksbrev, och huset/trädgården var sådana man gärna skulle vilja ha. Ja, Trotskis gästrum fick man ju se också.
SvaraRadera