Det leder tankarna till Marianne J:s reflektion om rött och blått, rött som passionens färg och blått som kyskhetens. Jag tar en till mycket tidig Lundgren (det kan för övrigt vara dags att läsa om Salvador Dalis parodiskt
självförhärligande självbiografi, med betoning på parodiskt, tänker jag nu). Det är lustigt att jag så ofta blir tillfrågad i olika sammanhang för att representera en stark kvinna. Uttrycket är komiskt och säger något om hur man betraktar kvinnor idag, ingen skulle drömma om att be en man närvara i egenskap av en stark man. Till Ljusdal åker jag i egenskap av poet, det här med "stark kvinna" och liknande är en kulturmediefixidé.
En vän ur surrealistgruppen ska till Neapel, så jag visade honom på kartan var de olika kvarteren ligger, och tipsade bland annat om Cappella Sansevero, fascinerande ställe med statyer vars marmorklädsel ser ut som mjukt tyg.
Gå inte och bli nunna bara maja..
SvaraRaderaanonym 18.04: *S*!
SvaraRaderaDet är komiskt att se hur högtravande intellektualistisk jag blir när jag börjar skriva "automatiskt".
Jag låter det stå ett tag iallafall, sen kanske det blir en del strykningar här.
Jag strök en del eftersom jag plötsligt lät som André Breton. Märkligt det där, alltså.
SvaraRaderatack maja att du nämner mej i detta sammanhang - jag är helt och hållet 'autodidakt' när det gäller konst - går efter min egen känsla bara - har hört mycket på bengt lagerkvists 'prat' om konst - och kanske lärt mej något av hans sätt att se på - tolka - olika konstnärers sätt att uttrycka sig - någonstans i min röra har jag två cd-skivor med hans underbara 'prat' om konst - nu vet jag inte var - så rörigt har jag det - men som sagt intresset för konst har jag - och tycker om att själv göra mina tolkningar - jag tror att du inte bara är romanförfattare maja - utan även poet och konstnär - jag skulle naturligtvis oxå själv ha velat vara både poet och konstnär - ej romanförfattare! - men så långt kommer jag inte i min ålder - men intresset kan ingen ta ifrån mej - aase berg brukar jag läsa när hon skriver på kultursidor - och jag har för mej att jag då jag läste henne gillade henne - någon bok - eller dikt - av henne har jag inte läst - men jag tycker det låter jättekul med den här resan du ska göra och i den miljön och i det sällskapet - så som jag sa vad gäller din istanbul-resa - hoppas det blir lika bra som det låter!
SvaraRaderaMarianne J: autodidakt är bra, det blir lätt för akademiskt annars. Aases poesi kan jag varmt rekommendera, och en hel del av hennes essäer och artiklar finns utgivna i volymen Uggla som kom ifjol tror jag det var.
SvaraRaderaJo, jag tror det blir bra!
Marianne: Tristans tips var inte helt dumt, det blir lättare att läsa om det inte är så många tankestreck... bara en detalj förstås.
SvaraRaderaSur-realisterna har väl surnat sedan länge! Varför försöka mun-mot-mun metod på avsomnade litterära lik?
SvaraRaderaForensic studies visar definitivt på jämmerliga självmord i detta fall.
Sörjande klagar dock fortfarande och anropar himlen och ansvarig myndighet om återuppståndelse. Tyvärr kan detta inte vederfaras.
Tragiskt.
/ Edgard J Svantesson Tillförordnad Detektiv
Edgard: Jag tror det ska uttalas sür, som professor Espmark gör, med tyskt ü. Hur som haver är de hemskt tröttsamma både att läsa och att se på (tavlorna). Idén med automatisk skrift är skojig, men förstås olidlig i praktiken. Jag tyckte Maja sa det bra själv i en tidigare, mer automatisk version av detta inlägg, att de surrealistiska texterna saknar tystnad.
SvaraRadera'bekväm' med mej och min något svårlästa 'stil'? - kanske 'obekväm' med min stil? - take it or leave it! - acceptera mej sån som jag är! - är jag så oförskämd/ hänsynslös/respektlös? - ja tydligen... beträffande aase berg så har jag för mej att hon var med i ett babel-program och att jag tyckte att det hon då uttryckte var väldigt bra...
SvaraRaderaLars (och Maja); Jag ber om ursäkt om min kommentar igår stötte någon.
SvaraRaderaJag hade vänt förleden bakfram och skrev under visst inflytande av s k rusrealism efter att ha löst ett knepigt problem. Har egentligen ingenting emot fågelhundar.
/ Edgard J Svantesson
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMarianne: hehe det är bra att du är "oförskämd" (det är nog bara lite en vanesak och absolut ingen stor grej detta med att läsa många tankestreck).
SvaraRaderaSvante: inga ursäkter behövs, jag tycker rörelsen är enormt fascinerande, till och med just detta som är högtravande och passé.
Poesin saknar oftast både rytm, tomhet och luft, det finns undantag men de flesta skrev poesi som var som överlastade presentbodar.
Apropå modernismen i stort är jag överens till stor del, det vill säga det finns otroligt mcyket stendöd (post)modernism idag. Den experimentella litteraturen lever inte tillräckligt. Men det här bör utvecklas.
Jag åkte på att skriva den trettonde kommentaren så det blir en till direkt för att om möjligt reparera skadan: det hänger ihop med det litterära modet att sky erfarenheten, den extremt alienerade människosynen. Som ett slags beröringsskräck. Samtidigt är det väl två genrer som dominerar: deckare och självbiografier, så den här lilla smala modernismen kanske inte är vad man bör attackera...
SvaraRaderaDen experimentella litteraturen har skyhög status på kultursidor men läses inte i någon större omfattning, men så har det ju alltid varit. Sedan finns det alltid surgnetar som vill vrida klockan tillbaks (det där manifestet i DN, t.ex....)
SvaraRadera