Klockan 13.15 presenteras den breda överenskommelsen om Afghanistan. Well, gissa vem som kommer att sitta bänkad.
En får inte vara med, och en vill inte (Åkesson/Ohly).
Av Ohlys uttalande att döma anser han att formuleringarna inte är riktigt tydliga. Inga utfästelser. Det behöver inte vara fel. Ett omedelbart tillbakadragande är antagligen inte möjligt, och någon utfästelse à la "vi lovar att det här var en engångsföreteelse och att Sverige absolut inte kommer att gå med i NATO, särskilt inte nu när fan Putin vill dit också", är osannolikt. Diplomatin har en spindelvävslätt tunga.
Det här är förstås aningen viktigare än fotbolls-VM - jag vet inte vad det är med mig som gör att jag underskattar swenskofolket så mycket att jag har fått för mig att de prioriterar lek och spel och mumsig mat och rusdrycker framför utrikespolitik, det här är en gammal seglivad vanföreställning som bör utmanas. Det är alltså tänkbart att jag testar att vara politisk kommentator på samma sätt som jag var fotbollskommentator under VM.
I all hafs. Nu tävlar å ena sidan plikterna, å den andra en sprakande makalös höst om min uppmärksamhet, men 13.15 är ett historiskt ögonblick som ska tolkas och granskas noga.
jag är inne på samma linje när det gäller uppfattningen att det är alldeles för mycket lek och spel och mumsig mat och rusdrycker - allting sker ju på bekostnad av något annat - det finns ju liksom ej utrymme för allt - det hela rör sig om vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt...
SvaraRaderaMaja says… Det är alltså tänkbart att jag testar att vara politisk kommentator på samma sätt som jag var fotbollskommentator under VM.
SvaraRaderaMe and my joke… Trying to make a move just to stay in the game…
Jag tror att du har rätt i att Folke Allmänhet inte alls är engagerad i utrikespolitik. Det fanns en tid med Vietnam och Palme när det pratades mycket om världen utanför, men där nånstans tog det slut.
SvaraRaderaVi har väl inte heller haft en utrikesminister som utmärkt sig på långa tider heller.
Anna Lind var ett undantag men vi vet ju hur det gick med det. Dessutom tror jag att det även då pratades mest om att den där Lind var en riktigt duktig politiker som man hade förtroende för till skillnad från de flesta andra politiker, och att man mycket lite var engagerad i sakfrågorna hon drev.
Men.. Jag tror att det här kan höra samman med ett allmänt misstroende mot politiken som sådan. Många ser en särskild politikerklass som ändå gör som de vill oavsett vad folk tycker. Varför då bry sig om något alls, bäst att se om sitt eget hus istället för det finns inget att lita till.
Livsfarligt för en demokrati skulle jag säga men jag tror att det är där vi är idag.
Marianne: jo, det är klart att man inte behöver vara asketisk, men... Det kanske är naturligt att följa minsta motståndets lag, det krävs en ansträngning för att inte göra det. Valens: hehe. "Everybody's changing", ja -riktigt bra låt. Tack för den.
SvaraRaderaAnonym 19.11: ja, men jag känner på mig att det faktiskt finns ett stort intresse, egentligen ser jag inte någon av dem du nämner som några ideal och jag tror lite slarvigt uttryckt att den politiska retoriken måste förändras.
Jag diskuterar mycket politik med min 24-åring och hon i sin tur diskuterar massor med sina kompisar, såväl inrikes- som utrikespolitik. Det finns hopp, alla intresserar sig inte för dokusåpakändisarnas sexliv men att döma av kvällstidningarnas löpsedlar är det sånt som engagerar oss. Jag tror alltså inte att vi behöver oroa oss för de yngre generationerna, det verkar snarare vara våra egna som utvecklats till soffpotatisar som inte höjer blicken över den egna horisonten och på sin höjd gnäller över skatter (såssarna) eller biltullar.
SvaraRaderaSysterdyster: just, det är minsta motståndets lag: soffpotatisstimulantia till gamla kejsare.
SvaraRaderaDet här var rätt bra ordnat av en omoralisk tidning, chatt med Afghanistankommittén:
http://www.dn.se/nyheter/chattar/chattrum4/
Det gäller att se upp nu: håll tummarna för att opinionen mot NATO-inträde växer på längd bredd och djup