Martin Wirdhammars ord i Mäktig Tussilago har fått en något annan klang. Han hävdar vresigt på middagsbjudningen att fiktion är verklighetsflykt. Han vill egentligen vara en Saviano...
Wirdhammar är en kallskrivare som vill vara sannskrivare, avskyr underhållningslitteraturen som Book Boom prioriterar, och han vill ha något att dö för.
Något att dö för. Underhållningsvåld är inte värt att dö för.
Lätthet, snabbhet, koncentration... vad var det mer Italo Calvino hade för teser i sin Sex punkter inför nästa årtusende - där han skisserade möjliga vägar för det skrivna ordet, hur litteraturen skulle kunna undvika att drunkna i flödet av lättsmälta billiga bilder, vilka förstör människans fantasi. Idag föresvävar det mig att Calvino har lite fel - absolut inte mycket fel, men en gnutta fel - och att det allra mest nödvändiga, oavsett om det handlar om form eller innehåll, är att det måste vara uppförsbacke för läsaren. Tröghet i formen, som Gus van Sants Elephant, verfremdung i formen, som hos von Trier (van och von, kan vi kalla dem), till och med i filmens värld är det möjligt att göra uppförsbacke av Hollywood (klättra upp till skylten den som kan!), det skrivna ordet lämpar sig än mer för det.
Hello, det här är gratisskriverier, tänk på det - jag förbjuder dock kulturskribenter att stjäla mina idéer...
Snart ska jag hyra von Triers Antichrist, det var några luktsaltsfeminister som tog anstöt av den men jag tror faktiskt att den är bra.
Buona domenica,
Wiman är för fan skamlös. Varför gör ingen nåt.
SvaraRaderaFörst lite teknikaliteter: det går tydligen att stänga ner andras googlekonton genom nåt slags trix med lösenordet, man bör ha ett lösenord i reserv (meddelande från blogger igår).
SvaraRaderaZigge: ska se om inte Babel har det gamla programmet om provokation på sin hemsida. Absolut, Wiman är mycket illustrativ.
A star is born...
SvaraRaderahttp://www.repubblica.it/spettacoli-e-cultura/2010/11/16/news/ascolti_saviano-9161766/?ref=HRER2-1
Skulle vara intressant att höra en recension av Vai via con me av Zamenhof - jag har bara kollat på en liten del - garanterat ingen tutt-tv skriver Peter Loewe (som om det räcker i sig för att det ska vara bra), nä men har han sett Savianos beskrivning av Annalisa Durante? Kommer han ihåg sin egen beskrivning av Annalisa Durantes utseende?
SvaraRaderaTur för dem att de har namnet Berlusconi.
Jo, Zamen - det jag såg av Vai via con me var j-ligt tramsigt, men i sin helhet kanske det var rätt ok? Har du sett det?
SvaraRaderaDär gick vi omlott, Zamenhof, jag såg inte din kommentar innan jag postade.
SvaraRaderaPratas det inte mest om tittarsiffrorna och "annorlunda TV"?
Berlusconikritiken var väl mest ett pajaseri?
(För övrigt behöver svenska kulturnissar inte gå till Berlusconi, det går alldeles utmärkt att skriva om den svenske kungen istället).
Luktsaltfeminism kan behöva definieras. Systerdyster var inte luktsaltfeminist när hon slutade läsa vid passagen om containrarna.
SvaraRaderaÅterkommer till yttermera visso.
I did watch the "show", but I alternate it with a) playing with the cat b) eating dinner c) going around the house, taking out the garbage etc etc.
SvaraRaderaMaybe it is already an anwser about how captivating I've found it.
To sum up: both style and subjects (and characters) were very much related to the italian situation, so it is difficult to comment it here. As far as I am concerned, I don't feel very confortable when information becoming a sort of religious ceremony, celebrities witnessing what are the true values life is worth to be lived, rebel-tv-going-against-the-establishement etc. I think the whole idea is not 100 % honest, since most of its appeal is about letting us (the sympathetic audience) think how good and clever we are, compared to the "others", and finally nothing very new or sincere is said.
But I think most of public thought it was still better of the usual tv programs, and they are probably right.
Une précision pour préciser le contexte: a) le gouvernement italien est en train de tomber (des ministres avaient démissionné quelques heures avant le début du programme) b) il tombe car son aile droite s'en va c) le chef de la droite, Fini, et le chef de la gauche, Bersani, étaient invités à la transmission pour expliquer ceux que sont les valeurs de la gauche et de la droite d) Berlusconi et ses amis n'ont pas aimé l'émission
SvaraRaderaMaintenant, le ministre de l'Intérieur est fâché aussi.
http://www.corriere.it/politica/10_novembre_16/fazio-saviano-bersani-fini-record-ascolti_643d6d60-f163-11df-8c4b-00144f02aabc.shtml
Conclusion/commentaire: en Italie, tout se qui passe d'important, se passe à la télévision.
Zamenhof: j'ai depuis longtemps l'impression que Berlusconi n'est pas ce qu'il y a de pire en Italie en matière de politiciens... et que Berlusconi est une espèce de bottenpropp: drar du ur bottenproppen Berlusconi kommer det att bli en jättevirvel, det kommer folk att tycka är häftigt och de kommer att applådera. Sen kommer fascismen.
SvaraRaderaJag ska kolla på programmet. Jag fick dåliga vibbar, men som sagt, det krävs en ordentlig genomtittning först.
Neapel måste förstås inifrån, Neapel kan bara förändras inifrån.
Pour être sincère, je n'y comprends pas grande chose. Berlusconi, ce n'est pas de la politique, c'est un ensemble de promesses, de rêves, et de l'argent pour entretenir les rêves.
SvaraRaderaMaintenant il n'y a plus d'argent, et les gens sont en train de se réveiller du rêves.
Je suis aussi assez pessimiste sur l'après, en effet. Mais je pense que nous nous trouvons, un peu partout en Europe, dans une sorte de après-politique. Où les choses sont devenues très difficiles à décrire.
Les politiques sont devenus notre miroir, il n'ont aucun projet et aucune integrité, ils se tranforment en fonction de ce qu'ils croient que les gens pensent. Il suffit de voir la "cohérence" de quelqu'un comme Fini...
Översättning tack.
SvaraRaderaZigge: Jo, i sammanfattning: att Berlusconi inte är politik utan drömmar, och när pengarna tar slut kraschar drömmarna. Det är rätt många som stött Berlusconi.
SvaraRaderaAlltså, politik är ju egentligen det gemensamma bästa - skola, vård, omsorg, miljö, säkerhet, bekämpning av arbetslösheten...
Jag förstår Neapel något bättre än italiensk politik, ska jag erkänna.