Jag har också jublat Jippi Egypten de senaste dagarna. Det inträffar inte ofta men ibland tar världshistorien ett först smärtsamt sedan euforiskt skutt i rätt riktning. Självklart återstår oerhört mycket att göra, men jag tror - vill tro, förstås - att detta kommer att leda till ännu mer arabisk vår. Och här håller jag med Björn Wiman: det inrikespolitiska käbblet är ett slags kolonisering från två håll. En ingång till större respekt och mindre programmatisk låsning kan faktiskt gå via konsten.
Mubarak kan redan ha hunnit tömma sina konton i Schweiz, skriver Svenska Dagbladet.
Uppgifterna om Mubaraks förmögenhet varierar - från motsvarande cirka 20 miljarder till 440 miljarder kronor.
Drastiska variationer i redan astronomiska summor.
Det kommer mig att tänka på en artikel som jag önskar att jag kunde hitta på nätet nu. Den drev linjen "go after the money". Om mina kunskaper i ekonomi hade varit större kanske jag ur minnet hade kunnat använda artikelns bärande teori på det här fallet, och visa att Mubaraks konto hade kunnat frysas för länge sedan.
Det kan jag inte. Men jag känner mig optimistisk inför utvecklingen framöver.
Man måste kunna vara lite naivt glad ibland och inte tänka: det går säkert åt helvete det med.
SvaraRaderaI London såg jag en gång sandwichman som bar plakat med texten It can only get worse.
SvaraRaderaRealist eller pessimist? Nej, jag gläds såklart med egyptierna!
Un pueblo unido nunca sera vencido. Jag gläds också åt det egyptiska folket, ett av de äldsta kulturfolken på jorden.
SvaraRaderaVi får också hoppas på att det amerikanska agerande innebär ett steg mot ett paradigmskifte då man inte verkade ha stöttat Mubarak utan i stället gett goda råd till den egyptiska militären. Admiral Michael Mullen verkar ha haft täta kontakter med Sami Enan under händelseutvecklingen, enligt CNN. (Vi kan jämföra med den mycket handlingsförlamade reaktionen när exempelvis diktatorn Marcos sköt ihjäl Aquino när han återvände till Manila).
Mellan Östern blir nog inte sig lik i fortsättningen.
Med en Sami temporärt i ledningen för Egypten, ett av våra äldsta kulturländer, vad passar bättre än Buffy Saint Marie och "Soldier Blue".
http://www.youtube.com/watch?v=tqaEdk4Jsko
Ja, jag tycker också att det verkar som något av ett paradigmskifte - i alla händelser är jag inte säker på att högljudda fördömanden från Väst alltid är det bästa. Det kan gå till även på andra sätt. Sedan sägs det ju att man inte ska ropa hej... men jag har på känn att det här kommer att leda till något bra. Att det sedan går via kulturstolthet eller vad man ska kalla det (nationalkänsla är ett för modernt ord eftersom Egypten är så gammalt) gissar jag är något som en del av gammvänstern skulle kunna tänkas ha svårt för.
SvaraRaderaIt can only get worse - haha... nej, vilken sandwichman, bura in honom.
En revolution av den här magnituden skakar om hela regionen, mellanöstern och hela västvärlden. Vad det kommer att leda till vad gäller folkresning i övriga delar av den förtryckta världen vet vi ingenting om. Men vi kan hoppas! Förutom totalitarism vad gäler mänskilga rättigheter och yttrandefrihet lider världen svårt av spekulations-matkrisen och arbetslöshet, alltså ohygglig fattigdom. Algeriet. Jemen. Iran. Libyen. Sudan. Saudi-Arabien. Marocko. Att tro på att revolutionen ska sprida sig även till dessa länder är inte naivt. Det är lite lätt realistiskt. Vad vi absolut kan veta är att egyptierna inte kommer backa bakåt en enda tumme.
SvaraRadera