Dagens citat

"Jaget är inte herre i sitt eget hus".
Sigmund Freud,
Jag ska vara med i nästa Babel, i en diskussion om Freud. Anledningen är att jag recenserat delar av hans samlade verk i Aftonbladet, och dess sista del kommer nu ut.
Det kan ha blivit besynnerligt. Gigantiskt ämne - Freuds roll för litteraturen - mycket kort tid och rätt hackig inspelning. Paul Auster var huvudnumret, han verkade snäll det lilla jag hann prata med honom. Men jag hade nog bort förbereda mig bättre. "The psychopathology of... eh..."
Hur det blev har jag ingen aning om. Det var lite absurt. Ni kan psykoanalysera det om ni vill.
Freud och psykoanalys är egentligen ganska kontroversiella fenomen. Rätt många känner motvilja emot dem. Det är som sig bör. Det kallas motstånd på psykoanalytiska. Någon som har anspråk på att beskriva psyket vetenskapligt, och då inte begränsar sig till det strikt medicinska, eller till medvetandet, utan bygger sin teori på just det som citatet säger: att det omedvetna styr, och dessutom väver in sina små funderingar i en stor kultur- och samhällskritik, och som grädde på moset är så motsägelsefull som Freud är, får finna sig i att väcka misstänksamhet.
Det är rätt få som har läst honom. Men att gå in på några av teorierna på allvar fanns det inte tid för i programmet, och ämnet var rätt mycket "Freud som författare". Som författare är Freud inte lättläst. Han är teoretiker, inte skönlitterär författare. Ofta mycket snårig. Ändå har det uppstått en fras som jag har hört många gånger, den går ungefär så här: "nja, Freud var ingen vetenskapsman eller filosof, men han var en bra författare".
Det förstår jag inte riktigt vad man menar med. Det är en estetisk infallsvinkel som skulle behöva benas ut. Betyder det suggestiv och vilseledande?
Jag har själv inte gått i psykoanalys. Någonstans har jag läst att de svåraste att psykoanalysera är författare och psykoanalytiker. Och Oscar Riktelius.