Immacolata Capone är inte en cappuccino eller chokladdryck uppkallad efter en berömd amerikansk gangsterledare, utan en kvinnlig boss med ett religiöst förnamn (Immacolata betyder Obefläckad). Hon tillhörde klanen Moccia, som inte heller är en kaffesort utan det "system" som styr i Afragola. Jag tänkte på Immacolata idag när jag köpte en alldeles utmärkt kontorsstol för 149 kronor på IKEA, en stol som man lätt kan svänga till höger och vänster med och som har hjul (det är rätt bra att ta spjärn med fötterna och skjutsa iväg sig själv bakåt när man tänker, och sen skjutsa sig själv tillbaks till tangentbordet när orden så kräver). Jag tänkte egentligen köpa en begagnad, men föll till föga för lättjan och åkte till IKEA.
Immacolata Capone hade Uma Thurman i Kill Bill som sin idol, gick klädd i gult som hon och...
... lär ha varit lika stenhård.
Det var Immacolata Capone som såg till att klanen Moccias firmor tog täten inom byggnadsbranschen i Afragola. Hon blev mördad 2004, av vem och varför har inte klarats upp. Men klanen Moccia gick förstås inte under för det, och camorrans grepp om Afragola har inte lättat. Kommunstyrelsen har blivit upplöst många gånger på grund av camorrainfiltration. "På mark som ägs av deras firmor ligger nu Italiens största IKEA-affär", skriver Roberto Saviano i Gomorra.
Om mordet har något att göra med Ikeas öppnande i Afragola vet jag inte, men det mesta tyder på att Ikea samarbetar med camorran. Det har inte stått ett pip om det i svensk press, som jag har sett iallafall, vilket jag tror beror på att Savianos Gomorra har blivit läst som underhållning.
Jo, jag har skrivit om det här förut, och förr eller senare kommer det väl något om det i svenska medier.
Det rör sig om sidorna 188 och framåt i den svenska pocketen av Gomorra.
Du köpte "Rudolf" va? Det ser ut som att du fick hyfsat mycket stol för ganska lite pengar.
SvaraRadera...et dès que la première fläckan va salir ta Rudolf, tes pensées iront aussitôt à la obamhärtiga "immacolata"...
SvaraRaderaOm Kill Bill: Visst är de sexiga flickorna i filmen, men ett fel med dem är att de knappast förekommer i verkligheten. De är mytologiska som superhjältar brukar vara. Superskurkar finns däremot. Tarantinos framställning av våld är också filmiskt-estetisk-romantisk mytologi.
SvaraRaderaSuperhjältarna, av båda könen, som man sitter och tittar på på kvällarna är naturligtvis ställföreträdare för det våld man skulle vilja utföra själv men inte kan. I många fall är detta också det våld man borde utföra, nämligen mot dem som man istället fascineras av, superskurkarna. Det är Gudfäder av alla de slag - och Tony Soprano som visas i det mest förljugna som visas i TV. Hur skulle man kunna ta itu med dem? Naturligtvis inte som enskild amatör. Vanliga juridiska åtgärder kan bara nagga skurkarna i kanten. Superhjälten Hamilton finns inte, och kunde inte heller göra mycket i fiktionen. En polisstat vill vi inte ha.
En möjlighet som inte prövats någonstans är att beväpna folket, dvs. frångå den princip om våld som tillämpats här i Sverige sedan Birger Jarl. Ingen har väl ännu en klar bild av vad det skulle innebära. Men i alla fall: En demokratisk folklig organisation som tar itu med superskurkarna med militära medel för att en gång för alla få slut på dem. Alla säger att det är orealistiskt, att folk och skurkar är så insyltade att det inte finns några gränser mellan dem. Det kanske är så i vissa länder. Men det är också så att vanligt folk är de som direkt eller indirekt är exploaterade av skurkarna, och göder dem, och därför i det långa loppet har minst anledning att korrumperas av dem. Sen har vi naturligtvis argumentet att det här skulle leda till många oskyldiga offer - och det är säkert sant. Men så är det med alla uppror och befrielsekrig.
Det viktigaste hindret är politiskt. En förskjuting av makten av det här slaget skulle mötas av motstånd från alla dem som har makten. Verklig folkmakt skulle kallas för "demokratins undergång". Vanliga businessmen skulle säga "om ni ger er på Tony Soprano, kan ni också ge er på oss, han är som vi, en duktig karl, har lite andra traditioner bara, men det är ingen viktig skillnad. här är det the american way of life som blir hotad!"
... "när orden så kräver" - ja du är lustig med uttryckena du ibland kommer på maja...
SvaraRaderaJohnny: jag tänkte köpa en Rudolf! men det blev en Rickard (skrev fel, 129 kostade den).
SvaraRaderaTarantinos våld är stiliserat. Vilket inte hindrar att han är idol inom camorran. Beträffande Saviano så tror jag att han har blivit läst dels som litterärt elfenbenstorn, dels som våldsunderhållning. Det är på ekonomisidorna och nyhetssidorna man borde ha skrivit om Gomorra, kultursidorna hade kunnat strunta i den.
Hade kunnat strunta i den är väl en medveten överdrift från din sida? Det är ju också en kulturfråga. Men visst är det märkligt att boken inte diskuterades alls på ekonomisidorna.
SvaraRaderaEn fråga: är det möjligt alls för företag att etablera sig i Syditalien utan samröre med camorran? Jag föreställer mig också att svenska journalister kan ha svårigheter med att kolla upp fakta. IKEAs affärer har det skrivits mycket om på sistone, men det italienska känns som en pusselbit som saknas. Om camorran är så dominerande inom byggbranschen på den orten, är det ens möjligt att välja att samarbeta med någon annan?
Mariannesson
Mariannesson: man måste välja att samarbeta med någon annan. Om staten ger upp och näringslivet gör affärer med maffian, kan det gå hur illa som helst.
SvaraRaderaMaja
Men du har helt rätt i att det inte är helt enkelt. Den italienskkunniga kan förstås hitta en del artiklar om camorradominansen i Afragola på nätet, därefter borde några grävande journalister ta reda på exempelvis hur upphandlingen gick till: offentlighetsprincipen råder inte i Italien så det är inte helt lätt att få ut papper från kommunen. Kommunstyrelsen har blivit upplöst några gånger då det gått att visa att klanen Moccia satt press på politikerna för att få igenom sina planer.
SvaraRaderaNå, en enkel grej för redaktionerna är att ringa IKEA och höra hur de ställer sig till uppgifterna hos Saviano (och i andra artiklar).
Sen hoppas jag att det inte verkar som om jag har en lättvindig inställning till det här, bara för att jag nämner att Immaccolata Capone gick klädd som Uma Thurman i Kill Bill. Jag menar att det är mycket allvarliga frågor som noga måste vaskas ut ur diskussionen om fakta och fiktion.
Maja
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaLångt, långt ifrån bara därför, Anonym.
SvaraRaderaDet ser ut som om jag kan kommentera inloggad igen: anonyma som vill diskutera kulturjournalistik m.m får gärna göra det under eget namn.
Sen skriver Saviano kanske väl mycket om att Immacolata Capone inte såg ut som man tänker sig en camorrakvinna, där är han på många sätt en stor tönt eftersom det är irrelevant. Om det nu inte beror på att han vill fästa uppmärksamheten på att modern entreprenörscamorra inte alltid liknar grändernas lite grövre och lättigenkännligare persongalleri. IKEA kan möjligen ha fattat noll, de kan ha camorran som landlords utan att veta om det - eller, de kan ha haft enorma problem, fallit till föga för utpressning; eller Immacolata Capone kan ha stått i vägen för IKEAS etablering i Afragola, med all sin cement, sitt MOTRER och allt vad det var hon höll i. Tur att jag ingenting vet, eller hur?
SvaraRaderavärlden går under... "Vi lever på en underminerad takterrass" skrev du i Myggor och tigrar. Och underminerade dig själv.
SvaraRaderaMycket idag kan gå hur illa som helst. Och det behövs många fler journalister och intellektuella som talar om väsentligheter. Det var inget större fel på reportaget om Italien. Det var välskrivet. Ja, ett "feelgoodreportage". "Både maffian och maten är på dödligt allvar". Lika dödligt allvar? Det intrycket kan man få. Dödligt allvar, att svenskar fäster större vikt vid kökens design än vid maten? Vilka svenskar? Fänkål eller inte fänkål i fiskgrytan? Nej... Det är nog för sent på jorden för feelgoodreportage.
Mariannesson (ett par glas vin och bedrövelse på grund av händelserna i Norge)
Vem satte 5 kulor i huvudet till Salieros änka?
SvaraRaderaInte jag, i alla fall… :)
5 skott i huvudet betraktas verkligen som ett mord värdig en maffiaboss.
Det skiter jag i!
Däremot bör man fundera över varför dör verkligen oskyldiga människor?
“Annalisa Durante uccisa il 27 Marzo 2004 all'eta di 14 anni. Rimane vittima di un conflitto a fuoco tra due clan rivali della camorra. Uno dei camorristi utilizza la giovane Annalisa Durante come scudo umano.”
Se och lyssna men... torka inte tårarna!
Mariannesson: Över 80 döda. Och de flesta på ett socialdemokratiskt ungdomsläger. Ja, det är fruktansvärt.
SvaraRaderaAnonymous: jag har lovat att svara dig utförligt någon gång, och någon gång kommer jag nog att göra det också.
Valens: Ja, Annalisa Durante blev vådaskjuten till döds, ett oskyldigt offer för gängstrider. Killen som avfyrade skottet erkände och blev dömd för dråp eller vållande till annans död tror jag, mord var det ingen som trodde att det var. "Jag har känt henne sen hon var liten. Jag ville aldrig skada henne". Hon var en f.d tobakssmugglares dotter som rätt snart skulle välja fästman, sannolikt bland klankillarna. Och hon var ett oskyldigt offer.
Däremot kan jag inte hålla med om att det inte spelar någon roll vem som skjuter en maffiaboss, d.v.s polis och rättsapparat kan förstås inte resonera så. Det är en annan nivå: en högre form av makrokriminalitet. Poängen här är att det handlar om näringsidkare, entreprenörer,som har satt de vanliga reglerna för konkurrens ur spel, och att detta - som Saviano visar i Gomorra - håller på att nästla sig in i den legala ekonomin. Det är enormt viktigt att aldrig göra affärer med maffian, för här kan vi verkligen snacka om hot mot demokratin och det öppna samhället. Av samma anledning är det oerhört viktigt att undersöka om, hur och i vilken utsträckning IKEA gör det. "Don't feed them" och "Go after the money", som Don Winslow uttryckte det.
Det rör sig om två olika nivåer - det här skriver jag förstås inte för att bagatellisera vådaskjutningen av Annalisa Durante.