Lästips

Peter Kadhammar om Libyenkriget:
När USA angrep Irak 2003 var den nationalistiska tonen i amerikanska media skrämmande. Krigisk yra, övertro på den väpnade förmågan och den egna rätt­färdigheten var imperiets reflex: Vi sprider ljuset!
Den svenska rapporteringen påminner mer om den inskränkte, lätt korkade skrythalsen i en bonnhåla. De nya i byn vet inte hur man klipper gräset ens! Men jag sa hur de ska göra. Kom hit så ska jag visa hur en riktig karl jobbar!

Jo det finns nåt lite jönsigt och omedvetet i tongångarna. Inte ens när vi krigar är vi krigiska utan helyllesnälla.
Jag drar Gaggbölemarschen i repris.

Jag vet fortfarande inte om jag anser att det var rätt eller fel av Sverige att gå in i Libyenkriget, även om jag lutar åt det senare, och ifrågasätter Riksdagens alltför snabba och så gott som enhälliga votering. Se tidigare inlägg i frågan. Det är aldrig så viktigt med oenighet som när man ska fatta avgörande beslut i frågor man inte har någon överblick över. Det kan väl ändå inte räcka med att Carl Bildt får ett smickrande mail - Hello, Carl! - från en Natofarbror.
Grundfrågan är denna: exakt när är det motiverat att gå in i andra länder (vilket är något annat än att försvara sig mot länder som börjat invasionskrig): för att ingripa i inbördeskrig eller störta diktaturer? Nej. Om jag inte har missförstått folkrätten så brukar det inte anses vara ett acceptabelt skäl. Det är väl bland annat därför vi gör affärer med Kina istället för att invadera Kina.
För att förhindra massmord och övergrepp på civilbefolkning, ja. Det kan vara ett fullgott skäl. Läget var akut, och Khadaffi planerade massmord. Samtidigt gör inslaget av klankrig och det faktum att rebellerna var beväpnade, till skillnad från exempelvis situationen i Syrien, att det inte är helt självklart att det inte handlar om ett ingripande i ett inbördeskrig. Då har man alltså tagit ställning för den ena sidan i en konflikt. Låt oss då hålla tummarna för att rebellerna inte visar sig vara nya Khomeinis. Han ansågs väl också i början vara en frisk fläkt i jämförelse med shahen.
Det får inte handla om vapenaffärer, en möjlighet att kränga lite mer flygplan. Det får inte handla om hello Carl, eller ett led i smygnatofiering. Det får inte bli som i Afghanistan, där Sverige inte strider under FN-flagg utan under amerikansk flagg. Så mycket vet jag.
Resten är fredag.


Tillägg 23/8: Nato överskred FN-mandatet. (Mandatet var att skydda civilbefolkningen, inte att ta ställning för den ena sidan).