Öhhh....? Inte för att jag betvivlar att DN har har kört i diket igen. Det har DN gjort då och då, tycker jag alltså. Men kan man få en liten ledtråd till vad du menar den här gången? Jag är ingen flitig DN-läsare, snarast tvärtom numera.
Jag har infört polemikrestriktioner för mig, egentligen. En del diskussioner bör kanske föras av andra, särskilt när det gäller övertydliga strukturella fenomen. Det får bli kryptiskt: underdånighet inför enormt överskattade manliga författare bör ej spelas ut mot författarfruar i söndagsbilagor. Maja
Oj oj oj! Det må jag säga. Jag tror inte att jag någonsin läst någonting liknande. Varför är jag inte förvånad att det är just Schottan. Men fattar hon inte själv hur hon gör bort sig? Mycket märkligt.
Jag tror knappt att man måste vara feminist för att höja på ögonbrynen. Men jag måste hålla i mig lite för att inte fara ut i otidigheter om "upprumpning", även om det handlar om det, och för övrigt säger min lilltå åt mig att det är samma minglande misogyna Professor Higgins med ormen khan-blick som håller vissa kulturdamer i schack fortfarande, en professor Higgins som jag inte nämner vid namn för tillfället men som stackars slaviska cultural life style hat di woman bekväma damer med både övervåning och undervåning gör allt för att behaga. Och det är inte det norska Knaset jag talar om nu. och för övrigt är det fullt tänkbart att jag någon gång visar med träffsäker analys varför en viss make inte är någon bra författare. Nej jag har inte läst hela sviten, det är den faktiskt inte värd: i mån av tid och okynne kan det hända att jag analyserar en sida och visar varför det inte är riktig litteratur. Men det är inte det som är problemet, problemet är etablissemangets devota och urspårade omdöme.
Usch ja, det var verkligen beklämmande läsning. Intervjuer av det där slaget hör möjligen hemma i damtidningar eller kvällstidningsbilagor, men det är definitivt inget man vill se på en kultursida. Det är förolämpande för alla parter. Både för den som intervjuas, den som skriver och den som läser.
Willy Lorens: jag skulle säga att damtidningarna generellt sköter det där bättre, man kan få klyftiga frågor därifrån. Jovisst det kan vara fixering på person, hem och privatliv snarare än på boken i fråga. Nen jag tror faktiskt inte att mesta fokus hade varit på mannen på det sättet i en damtidning...
Du har säkert rätt, Maja. Jag skrev "möjligen" för jag har inte gluttat i en damtidning sen de tidiga tonåren, tror jag, då det hände att jag tjuvkikade i någon av mammas veckotidningar, som hon gömt undan (ungefär som jag inte långt därefter skulle göra med herrtidningarna). Det var, åtminstone i vårt hem, inte riktigt rumsrent med den sortens lektyr. Vad DN-kultur beträffar är det, inte minst för en gammal prenumerant, lika sorgligt som upprörande att tvingas konstatera dess fortsatta förfall.
Willy: det är väl rätt mycket så att de inte har någon hållning alls. Jag hoppas i alla fall att den intervjuade författarens bok blir förutsättningslöst och rättvist läst, och inte i förhållande till vare sig den här intervjun eller till den berömde maken. Och att man inte fäster mer vikt vid omslaget än vid innehållet, som nära nog är fallet i intervjun... Jag är jävig när det gäller dn, och ska lägga av med polemik. Maja
Apropå polemik: ”Det är en svaghet att slösa bort sin kraft på en motståndare i stället för att bevara och samla sina krafter för sig själv … och helst mot sig själv.” Jag kunde sagt det själv, men Paul Valéry råkade hinna före.
Viktor har de resterande två poängen. För att han somnar hela tiden. Ville, Valle och Viktor. Vet inte vilken generation du tillhör, det var ett sånt 70-talsbarnprogram som väl inte görs längre så mycket, och som generationer har gjort revolt emot...
Vet knappt själv vilken generation jag tillhör och jag försöker att inte fästa så stor vikt vid det, men de där acnebesvären som du länkar till är i alla fall historia. Det känns skönt. En gång i tiden kände jag en filosof och idéhistoriker som hette Walle, med dubbel-v. Han var rumpmas, vill jag minnas, men jag har svårt att föreställa mig honom i ett barnprogram. Dessutom hette hans kompisar inte Ville och Viktor, så det är nog helt fel spår.
Hehe acnebesvär... Lite knastrig är förstås inspelningen. Annars är det väl en undervisning i demokrati. "Bestämma tillsammans". Ja Walle ja, för väldigt längesen kände jag honom lite grann också. Har inte helt svårt att tänka mig honom sitta och förklara filosofi för barn. Maja
DN har kört i diket igen.
SvaraRaderaMoraliskt haveri.
Maja
Öhhh....?
SvaraRaderaInte för att jag betvivlar att DN har har kört i diket igen. Det har DN gjort då och då, tycker jag alltså.
Men kan man få en liten ledtråd till vad du menar den här gången? Jag är ingen flitig DN-läsare, snarast tvärtom numera.
Jag har infört polemikrestriktioner för mig, egentligen. En del diskussioner bör kanske föras av andra, särskilt när det gäller övertydliga strukturella fenomen. Det får bli kryptiskt: underdånighet inför enormt överskattade manliga författare bör ej spelas ut mot författarfruar i söndagsbilagor.
SvaraRaderaMaja
http://hd.se/kultur/2011/09/07/kvinnosynen-som-gud-glomde/
SvaraRaderaVisst är det kvinnosynen som gud glömde.
Algot
Föremålet för intervjun bör ej lastas för detta.
SvaraRaderaMaja
Oj oj oj! Det må jag säga. Jag tror inte att jag någonsin läst någonting liknande.
SvaraRaderaVarför är jag inte förvånad att det är just Schottan. Men fattar hon inte själv hur hon gör bort sig? Mycket märkligt.
Jag tror knappt att man måste vara feminist för att höja på ögonbrynen. Men jag måste hålla i mig lite för att inte fara ut i otidigheter om "upprumpning", även om det handlar om det, och för övrigt säger min lilltå åt mig att det är samma minglande misogyna Professor Higgins med ormen khan-blick som håller vissa kulturdamer i schack fortfarande, en professor Higgins som jag inte nämner vid namn för tillfället men som stackars slaviska cultural life style hat di woman bekväma damer med både övervåning och undervåning gör allt för att behaga.
SvaraRaderaOch det är inte det norska Knaset jag talar om nu.
och för övrigt är det fullt tänkbart att jag någon gång visar med träffsäker analys varför en viss make inte är någon bra författare. Nej jag har inte läst hela sviten, det är den faktiskt inte värd: i mån av tid och okynne kan det hända att jag analyserar en sida och visar varför det inte är riktig litteratur. Men det är inte det som är problemet, problemet är etablissemangets devota och urspårade omdöme.
Usch ja, det var verkligen beklämmande läsning. Intervjuer av det där slaget hör möjligen hemma i damtidningar eller kvällstidningsbilagor, men det är definitivt inget man vill se på en kultursida. Det är förolämpande för alla parter. Både för den som intervjuas, den som skriver och den som läser.
SvaraRaderaWilly Lorens
Willy Lorens: jag skulle säga att damtidningarna generellt sköter det där bättre, man kan få klyftiga frågor därifrån. Jovisst det kan vara fixering på person, hem och privatliv snarare än på boken i fråga.
SvaraRaderaNen jag tror faktiskt inte att mesta fokus hade varit på mannen på det sättet i en damtidning...
Maja
Du har säkert rätt, Maja. Jag skrev "möjligen" för jag har inte gluttat i en damtidning sen de tidiga tonåren, tror jag, då det hände att jag tjuvkikade i någon av mammas veckotidningar, som hon gömt undan (ungefär som jag inte långt därefter skulle göra med herrtidningarna). Det var, åtminstone i vårt hem, inte riktigt rumsrent med den sortens lektyr. Vad DN-kultur beträffar är det, inte minst för en gammal prenumerant, lika sorgligt som upprörande att tvingas konstatera dess fortsatta förfall.
SvaraRaderaWilly
Willy: det är väl rätt mycket så att de inte har någon hållning alls. Jag hoppas i alla fall att den intervjuade författarens bok blir förutsättningslöst och rättvist läst, och inte i förhållande till vare sig den här intervjun eller till den berömde maken. Och att man inte fäster mer vikt vid omslaget än vid innehållet, som nära nog är fallet i intervjun...
SvaraRaderaJag är jävig när det gäller dn, och ska lägga av med polemik.
Maja
Bra idé.
SvaraRaderaApropå polemik: ”Det är en svaghet att slösa bort sin kraft på en motståndare i stället för att bevara och samla sina krafter för sig själv … och helst mot sig själv.”
SvaraRaderaJag kunde sagt det själv, men Paul Valéry råkade hinna före.
Willy
Willy och Valery ten points.
SvaraRaderaAnonym får heta Viktor.
Maja
Vilken fadäs. Glömde fjongen på Valéry.
SvaraRaderaMaja
Är det douze points som är max?
SvaraRaderaWillery och Valéry (som fått vittring på victory)
Viktor har de resterande två poängen. För att han somnar hela tiden.
SvaraRaderaVille, Valle och Viktor.
Vet inte vilken generation du tillhör, det var ett sånt 70-talsbarnprogram som väl inte görs längre så mycket, och som generationer har gjort revolt emot...
http://www.youtube.com/watch?v=ecnvfhuJSB0&feature=results_main&playnext=1&list=PLEDA340672294624F
Maja
Vet knappt själv vilken generation jag tillhör och jag försöker att inte fästa så stor vikt vid det, men de där acnebesvären som du länkar till är i alla fall historia. Det känns skönt. En gång i tiden kände jag en filosof och idéhistoriker som hette Walle, med dubbel-v. Han var rumpmas, vill jag minnas, men jag har svårt att föreställa mig honom i ett barnprogram. Dessutom hette hans kompisar inte Ville och Viktor, så det är nog helt fel spår.
SvaraRaderaWilly
Hehe acnebesvär... Lite knastrig är förstås inspelningen. Annars är det väl en undervisning i demokrati. "Bestämma tillsammans". Ja Walle ja, för väldigt längesen kände jag honom lite grann också. Har inte helt svårt att tänka mig honom sitta och förklara filosofi för barn.
SvaraRaderaMaja