Äppelkriget var verkligen en bra film. När jag såg om den för några år sen kändes den ändå något daterad i filmspråket. Det var både charmigt amatörmässigt (som i katten på råttan -scenen) och pinsamt dåligt på sina ställen. Men klart sevärd än idag, fast jag tvivlar på att dagens ungdom skulle hålla med.
Den är ganska tafflig och lite tidsbunden, det håller jag med om. Grym och kuslig bitvis (skogsrået). Dagens ungdom tror jag skulle tycka att den var för långsam - bara tiden det tar att komma fram till jätten och börja prata. Idén är rolig - naturväsen som ingriper. Det tyska är lite lustigt - var det så många tyska storbolag i Sverige då, eller är de onda tyskarna i filmen ett eko av kriget? Maja
Intressant med det tyska, för det tänkte jag aldrig ens på. Jag googlade lite, och det var en schweizare och inte en tysk som var boven i dramat. Kanske var det så enkelt som att schweizare sågs som "kapitalet" eller den geografiskt mest sannolike kapitalisten. Men samtidigt, filmen är gjord 71 och jag minns mycket väl hur levande minnet var av kriget i slutet på 60-talet när jag var barn. Alla visste precis vilka som varit nazister om än i smyg, och man berättade vidare för nästa generation. Så... svårt att veta.
Jo,ungdomar skulle tycka att det var outhärdligt långsamt i dessa actiontider.
Aud Djupauga: Jaså var skurken schweizare. (Jo, skatteparadis, rikt land osv)
Minnet av kriget - ja, det var ju faktiskt rätt nyligen, då. Jag tycker fortfarande att femtiotalet borde vara för runt trettio år sedan, så vad kan man inte ha tänkt om kriget på sjuttitalet? Maja
En apologi för en våldtäktsman och falsk präst är det näst högsta goda idag (efter fallskärmshoppen fylls de stackars svenskarnas bröst med luftballongsluft - och det är unket). Borgerlig sentimentalitet, backlash. Fromleri. Men framförallt: backlash. Nej, bör man verkligen fortsätta skriva när både publik och etablissemang är döva och blinda, och saknar smak? Maja
"Jag tycker fortfarande att femtiotalet borde vara för runt trettio år sedan"
C'est plus ou moins le cas. Je suis toujours étonné de voir qu'à la radio, à la télé, dans les magasins, on continue d'entendre les mêmes chansons de mes 14/20 ans (donc la période 1982/88). Si à l'époque on avait fait passer à la radio une chanson de 1960 - on aurait pensé tout de suite à un programme d'histoire de la musique ou à une chaine pour les maisons de retraites.
"Gamla världen" är ju Europa, n'est-ce pas? Och svenska modernismen bara en bluff. That's the reason why Slussen maste sta° som det är :-)
Ja, men jag menar att det rent konkret inte borde vara mer än ett par, på sin höjd tre decennier sedan det var 50-tal. Jag har lättare att gå med på att 80-talet var för trettio år sedan än att 50-talet var för 60 år sedan. Svenska modernismen bara en bluff - ja, delvis, åtminstone finns här mycket auktoritetstro, mycket under ytan som kommer fram ibland. Ett tillägg om pastor Gregorius: vad jag menar är ungefär detta: Hjalmar Söderberg skrev Doktor Glas i en tid när våldtäkt inom äktenskapet inte var ett brott, när skilsmässa knappt fanns och i synnerhet inte för en prästfru, och när äktenskap ingicks på andra premisser än idag - en flicka kunde bli bortgift, eller intalas/intala sig att göra ett gott parti. För att förstå Söderbergs idéroman, går det inte att utgå ifrån dagens sociala rörlighet och valfrihet. Man måste känna prästfruns fångenskap för att begripa den. Och den handlar inte bara om psykologi, utan om samhällets hyckleri, det sociala tvånget. Att göra prästen snäll är att helt missförstå Söderbergs samhällskritik. Men jag är överhuvudtaget rätt oemottaglig för en viss sorts sentimentalitet.
Cinq ans c'est un bel âge, on est comme de petits enfants en train de devenir adultes... Je me souviens exactement, à cet âge là, que les enfants de 6 ans (ceux qui étaient encore à l'école maternelle mais qui avaient déjà l'âge pour l'école) me semblaient déjà de grandes personnes bien intégrés dans la société. Et ils parlaient de politique (le referendum sur le divorce, de 1974).
Jag visste nog vad jag såg när jag såg "Äppelkriget". Men för att övergå till något ointressantare – eller intressantare. "Picassos Äventyr" är genial. "Äppelkriget" är hopplös. "Picassos Äventyr", där kunde man spåra saker.
Det har funnits en stark högerextrem och tyskvänlig tradition i södra sverige (den traditionen är långifrån död) och den spökar både i Äppelkriget och i Den enfaldige mördaren. När Äppelkriget spelades in höll tyska turistintressen dessutom på och köpte upp smålandsskogarna; lokalbefolkningen riskerade att reduceras till pittoreska försäljare av älgbajs. Varför skurken är schweizare törs vi egentligen inte spekulera om (vi har utgått ifrån att han var tysk), men Hasse A ville kanske markera att det inte var tyskarna som sådana han var ute efter.
Äppelkriget var verkligen en bra film.
SvaraRaderaNär jag såg om den för några år sen kändes den ändå något daterad i filmspråket. Det var både charmigt amatörmässigt (som i katten på råttan -scenen) och pinsamt dåligt på sina ställen.
Men klart sevärd än idag, fast jag tvivlar på att dagens ungdom skulle hålla med.
Den är ganska tafflig och lite tidsbunden, det håller jag med om. Grym och kuslig bitvis (skogsrået). Dagens ungdom tror jag skulle tycka att den var för långsam - bara tiden det tar att komma fram till jätten och börja prata. Idén är rolig - naturväsen som ingriper. Det tyska är lite lustigt - var det så många tyska storbolag i Sverige då, eller är de onda tyskarna i filmen ett eko av kriget?
SvaraRaderaMaja
Intressant med det tyska, för det tänkte jag aldrig ens på.
SvaraRaderaJag googlade lite, och det var en schweizare och inte en tysk som var boven i dramat. Kanske var det så enkelt som att schweizare sågs som "kapitalet" eller den geografiskt mest sannolike kapitalisten.
Men samtidigt, filmen är gjord 71 och jag minns mycket väl hur levande minnet var av kriget i slutet på 60-talet när jag var barn. Alla visste precis vilka som varit nazister om än i smyg, och man berättade vidare för nästa generation. Så... svårt att veta.
Jo,ungdomar skulle tycka att det var outhärdligt långsamt i dessa actiontider.
Aud Djupauga: Jaså var skurken schweizare. (Jo, skatteparadis, rikt land osv)
SvaraRaderaMinnet av kriget - ja, det var ju faktiskt rätt nyligen, då. Jag tycker fortfarande att femtiotalet borde vara för runt trettio år sedan, så vad kan man inte ha tänkt om kriget på sjuttitalet?
Maja
En apologi för en våldtäktsman och falsk präst är det näst högsta goda idag (efter fallskärmshoppen fylls de stackars svenskarnas bröst med luftballongsluft - och det är unket).
SvaraRaderaBorgerlig sentimentalitet, backlash.
Fromleri. Men framförallt: backlash.
Nej, bör man verkligen fortsätta skriva när både publik och etablissemang är döva och blinda, och saknar smak?
Maja
"Jag tycker fortfarande att femtiotalet borde vara för runt trettio år sedan"
SvaraRaderaC'est plus ou moins le cas. Je suis toujours étonné de voir qu'à la radio, à la télé, dans les magasins, on continue d'entendre les mêmes chansons de mes 14/20 ans (donc la période 1982/88). Si à l'époque on avait fait passer à la radio une chanson de 1960 - on aurait pensé tout de suite à un programme d'histoire de la musique ou à une chaine pour les maisons de retraites.
"Gamla världen" är ju Europa, n'est-ce pas? Och svenska modernismen bara en bluff. That's the reason why Slussen maste sta° som det är :-)
Zamen'
Ja, men jag menar att det rent konkret inte borde vara mer än ett par, på sin höjd tre decennier sedan det var 50-tal. Jag har lättare att gå med på att 80-talet var för trettio år sedan än att 50-talet var för 60 år sedan.
SvaraRaderaSvenska modernismen bara en bluff - ja, delvis, åtminstone finns här mycket auktoritetstro, mycket under ytan som kommer fram ibland.
Ett tillägg om pastor Gregorius: vad jag menar är ungefär detta: Hjalmar Söderberg skrev Doktor Glas i en tid när våldtäkt inom äktenskapet inte var ett brott, när skilsmässa knappt fanns och i synnerhet inte för en prästfru, och när äktenskap ingicks på andra premisser än idag - en flicka kunde bli bortgift, eller intalas/intala sig att göra ett gott parti. För att förstå Söderbergs idéroman, går det inte att utgå ifrån dagens sociala rörlighet och valfrihet. Man måste känna prästfruns fångenskap för att begripa den. Och den handlar inte bara om psykologi, utan om samhällets hyckleri, det sociala tvånget. Att göra prästen snäll är att helt missförstå Söderbergs samhällskritik.
Men jag är överhuvudtaget rätt oemottaglig för en viss sorts sentimentalitet.
Pour moi les années 80 c'est maintenant, et j'ai actuellement 25 ans. Je continue de penser comme ça et ça me crée de plus en plus de problèmes.
SvaraRaderahaha... et moi je dirais que j'ai tous les âges - sauf 17 à 25. Onze ans, quatre-vingts ans, oui, mais pas 17 à 25.
SvaraRaderaCinq ans et quarante-cinq, oui.
SvaraRaderaCinq ans c'est un bel âge, on est comme de petits enfants en train de devenir adultes... Je me souviens exactement, à cet âge là, que les enfants de 6 ans (ceux qui étaient encore à l'école maternelle mais qui avaient déjà l'âge pour l'école) me semblaient déjà de grandes personnes bien intégrés dans la société. Et ils parlaient de politique (le referendum sur le divorce, de 1974).
SvaraRaderaJag visste nog vad jag såg när jag såg "Äppelkriget". Men för att övergå till något ointressantare – eller intressantare. "Picassos Äventyr" är genial. "Äppelkriget" är hopplös. "Picassos Äventyr", där kunde man spåra saker.
SvaraRadera/ Claes
Det har funnits en stark högerextrem och tyskvänlig tradition i södra sverige (den traditionen är långifrån död) och den spökar både i Äppelkriget och i Den enfaldige mördaren. När Äppelkriget spelades in höll tyska turistintressen dessutom på och köpte upp smålandsskogarna; lokalbefolkningen riskerade att reduceras till pittoreska försäljare av älgbajs. Varför skurken är schweizare törs vi egentligen inte spekulera om (vi har utgått ifrån att han var tysk), men Hasse A ville kanske markera att det inte var tyskarna som sådana han var ute efter.
SvaraRadera