Det är Montaignes fel!

Variationer på temat "om du känner sådär Sveland, så är det vänsterns fel" har dykt upp.
Det är inte twitterkorta inlägg om man säger så.
Man får känslan av depphöger som vet att den har vinden i ryggen men drar kappan hårt omkring sig eftersom vinden är så kall. Och den anklagar vänstern för multikulturalism och kulturrelativism. Och säger att mördaren på B (som inte får nämnas längre utom av högern) var förvirrad och att det är mångkulturalismens fel att han var förvirrad.
I Gaggböle har den intellektella högern kommit ännu längre i sin analys. Den är asbildad och vet att det är Montaigne som bär skulden för högerextremismen eftersom han uppfann kulturrelativismen i essän Om kannibaler. Där skriver han att den nyupptäckta indianen, ett fynd som kom att berika populärkulturen såväl som exotismen och primitivismen, kan vara nog så grym men det kan europén med. Han introducerade därmed den dåliga vanan att upptäcka totempålen i det egna ögat. Och det gjorde han redan på femtonhundratalet. (Och fick vissa om än begränsade problem med Inkvisitionen - den använde kristen tortyr, han var emot osv).
Påbudet att kritisera den egna kulturen sitter djupt i de flesta intellektuella. Eller så sitter det på ytan, som en innantilläxa. Västerlandet bär på en skuld sedan kolonialismen och kulturimperialismen med deras kombination av plundring och tvångskristnande. Och därför bör vi idag snarare vårda andra kulturer än den européiska. Att det finns en paradox här är givet. Många människor som flyr hit gör det just för att de är förföljda av den sortens hårda religiösa och enögda politiska regimer som Montaigne fick linda in sitt budskap för att undkomma. Och därför (jag berättar precis allt om hur det är nu, så passa på och lyssna) kan till exempel Dilsa Demirbag-Sten skriva på ett sätt som gör den inhemska vänsterkulturella medelklassen nervös: hon proklamerar den västerländska, moderna kulturens överlägsenhet och kräver mer missionerande och statlig kontroll över invandrade grupper än mindre.
Michel de M hade pekat på mördaren som bara högern får nämna som ett bevis på att Montaignes egen kulturrelativistiska, vingliga och essäistiska sanning är just sann, medan den onämnbares perversa tunnelseende är falskt.
Lemmy, som klär ut sig till indian (han bor inte i Gaggböle utan i Mäktig Tussilago, men strunt i det) hade inte hållt med Montaigne utan sagt att hyllningarna till mångkulturen är orättvisa och obalanserade eftersom de svenska förmoderna traditionerna samtidigt betraktas som skumma och nationalistiska.
Lemmy hade sagt ungefär att det är framstegsprojektets fel: modernisering, urbanisering, rotlöshet, avkapande av kontakten med äldre inhemska traditioner, med både kungar tomtar och troll... Och så invandring på det då... Oscar hade då motvilligt kommit ihåg att historia betraktades som ett onödigt ämne när han gick i plugget, att det nästan var kontroversiellt och lite skamligt, det skulle vara tabula rasa.

Gaggbölehögern gillar egentligen inte Gaggböles folkliga traditioner mer än allt annat mameluckstjafs. Den är inte nationalromantisk eller folkloristisk. Jo lite, den har blivit så rationell och analytisk att det slagit över i sin motsats så att den inte behöver vara verbal längre utan kan säga det i toner istället. Men inte låter det som en folkvisa.
Det är Montaignes fel!


Här nedan ser vi Gaggböles multikultiförening. Klart tigerbossen har en klo med i det också.

"Vad hände med framstegstanken som kunde förena de utsatta i kravet på arbete, anständigt boende, god utbildning och rätten att själv definiera sina identiteter? Vänstern har gått från det möjliga till det givna, från att se på framtiden med hopp till ett knäfall för tradition och identitet." Dilsa Demirbag-Sten.

Kneel before postmodernismens Zod! Å andra sidan kan man se det som att de gemensamma principer Dilsa efterlyser just är desamma som vänstern håller fast vid. Det finns lagar i ett land som måste följas. Gemensamma för alla. Det vänstern ryggar för generellt är väl tanken att Staten ska ingripa mer i människors liv. Till exempel särbehandla muslimska flickor och utgå ifrån att de borde befrias från sina pappor och bröder. Det är rätt många ungdomar som far illa i Sverige på olika sätt. När ska samhället ingripa? Vad skolan kan göra är att vara tydlig med vilka rättigheter barn och ungdomar har. Tala om att det råder totalförbud mot aga, erbjuda samtal med kurator om någon har problem, osv. Jag säger inte att det är lätt. Men obligatoriska gynundersökningar, som var på förslag en gång i tiden? Var går gränsen mellan integritetskränkning och överdriven samhällelig kontroll å ena sidan, välvilja å den andra?
Jag tillhör dem som uppfattar talet om hederskulturer till skillnad från den svenska som obehagligt och segregerande i sig.
Det är ett av mina arv från Montaigne. Det betyder inte att jag inte tycker att man ska ingripa och säga ifrån när barn och ungdomar far illa.
Kraven på arbete, anständigt boende, god utbildning och rätten att själv definiera sina identiteter tror jag inte någon inom vänstern är emot. Däremot avvisar de flesta idén om att kulturer i sig skulle vara inkompatibla. De använder en klassanalys, istället för att beskriva invandringen eller specifika kulturer som ett problem i sig. De säger ja till integration men är tveksamma till långtgående krav på assimilering.

Jag tycker bäst om konkretion, så jag ska vara konkret på en punkt där jag tycker att samhället backar på ett felaktigt sätt som inte är ett arv från vare sig Marx eller Montaigne, utan snarare från... socialdarwinismen? Exemplet är väldigt åskådligt.
Det gäller en förort till Malmö som ska ha utvecklats till något som påminner om vissa egenmäktiga, grymma och pittoreska kvarter i Neapel. Brevbärare vågar sig inte in där längre. En lösning som har föreslagits är att ungdomar från det området själva ska ta över postutbärningen. Att man ens kan komma på tanken tyder ju på en reträtt från känslan för det allmänna, det gemensamma. Postutbärningen ska alltså bli en intern angelägenhet, kanske rentav tas över av någon klan? "Staten sviker oss, är inte närvarande här längre" brukar medborgare i motsvarande kvarter i Neapel säga. Men dessa medborgare förknippas ändå alltid med de kvarter de kommer ifrån, där alla antas vara skurkar. Och det är här den onda spiralen börjar snurra.
Är det verkligen Karl Marx som bär skulden till detta? Det kan man svara ett rungande nej på. Kulturrelativismen? Postmodernismen? Tja. Lite grann kanske. Det är fullt tänkbart att det daltas för mycket med gängen. Den traditionella flumvänstern skulle ha väldigt svårt att förespråka fler poliser på gatorna.
Men det tror jag behövs. Lämna inte gängen i fred helt enkelt. Räcker det? Nej, sen krävs det en storsatsning på de utsatta områdena, mycket stålar och engangemang. En angelägenhet för hela Sverige.
Nu har ni nåt att klura på.