Löfven under partiledardebatten: för det mesta tyst. (Jag kom att tänka på min idé om ett nytt slags debattprogram, där det skulle krävas mycket tystnad av debattörerna, och där upplägget mer skulle likna essäns form än debattens - men inte slött pratande, inte elegant konverserande, utan det skulle tvärtom vara extremt koncentrerat och styrt av en mild och ironisk men sträng Sokrates).
Förbindlig och saktmodig; bara ett fåtal gånger blev Löfven så förtörnad av något Reinfeldt sa att det slog häpna gnistor ur ögonen på honom, ja det var som om han blev häpen av sin egen vrede, men väldigt snabbt klingade den av, stormen blåste över.
Godheten - när vi nu benämner människor som goda - handlar alltså ofta om att försvinna, "bli liten som en blomma".
Det här är ett citat av Stig Larsson, ur artikeln "Tycker du att du ser ut att vara god?"
Problemet med att bli liten som en blomma är, åtminstone ur feministisk synvinkel, att den manliga självgodheten växer. Firandet av Strindberg har börjat stå mig upp i halsen. Kanons rövslickare, strukturellt är bara förnamnet. Ett av flera möjliga anagram på August Strindberg är för övrigt "utdrages brunstig". Blommor är inte goda, eftersom naturen varken är god eller ond. Inte pissmyror heller, vad den vilda katolicismen än säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar