"Förmågan att kunna glida över i en krigsmentalitet, omforma motståndaren till något bestialiskt, illustrerades nyligen i dokumentärfilmen ”Armadillo”, där vi bland annat får se danska soldater i Afghanistan skryta om hur de har mejat ned talibaner, fast de kallar det likvidering. Borde vi alltså, på det samhälleliga planet, kunna se ett samband mellan å ena sidan de krig som också Norge har deltagit och deltar i, och å andra sidan detta vi inte kan få fatt i, denna strömbrytare Behring Breivik har, som får honom att kunna omvandla en ö med ungdomar till ett krigsscenario där dessa människor inte är värnlösa tonåringar, utan fiender som kallblodigt måste elimineras – eller om man vill använda det empatilösa språk som militära ledare alltid har använt: pjäser i ett spel man måste vinna? "skriver Jan Kjærstad.
Jag har några invändningar mot artikeln som helhet, bland annat tror jag inte riktigt på resonemangen om en "ny människotyp". Däremot menar jag att Kjaerstad har rätt då han ställer frågan om terrordådet trots allt inte måste sättas i förhållande till de krig Norge och även Sverige deltar i, och den förråande verkan det har inte endast på de soldater som deltar utan även på dem som invaggar sig själva i likgiltighet inför dessa mängder av döda, både soldater och civila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar