"Jobbig hipsterhora".
Ja på Flashback så blev det ju inte direkt klang och jubel över att jag skrivit positivt om det ökända forumet i den psykoanalytiska tidskriften Divan.
(Jag kom för en stund att tänka på när några killar spottade på mig i de Spanska kvarteren och jag då funderade över om de tänkte "hora", "kärring" eller "turist" och vilket jag hade tyckt var värst - rätt svar är förstås att det mest förklenande hade varit turist, jag var Neapelbo - och lustigt nog var "turist" och "turistdagbok" skällsord som en del arga kulturskribenter tog till under debatten i Sverige sedan).
En del på Flashback retade upp sig på uttrycket polyfoni och tyckte det var pretto. Och det är det ju, lite. Trots att Flashback faktiskt handlar om polyfoni. Men några glada reaktioner blev det också.
Flashbacks läsare prenumererar nog inte på Divan så mycket (på samma sätt som Divans läsare kanske inte läser Flashback, redaktören sa att man inte kan förvänta sig att läsarna hade hört talas om forumet). Det var för att Dagens Nyheters kultursida överraskande tryckte ett citat ur texten som Flashbackarna upptäckte det, och det är bra.
DN hade satt den smått nedlåtande beskrivningen att jag "luftar mitt beroende" av Flashback. Det är milt sagt överdrivet, men på något sätt ville väl DN markera att de anser mig vara något slags besatt rännstensförfattare. Då tycker jag "jobbig hipsterhora" är snitsigare formulerat.
.
Och flera tyckte att du var het och snygg! Jag vet inte om det ska ses som en komplimang när det skrivs på FB? Men vad tusan är en hipsterhora för något?
SvaraRadera"Het" var i och för sig ironi, märker du om du klickar på länken. Kommentarerna om utseende hade inte kommit när jag skrev det här inlägget. Hipster - jo jag fick googla för säkerhets skull också, även om jag visste på ett ungefär vad det var. Det är en stil, på ett ungefär det som kallades grunge för ett tiotal år sen, det hänger ihop med en massa ironisk urban attityd. Stämmer rätt illa på mig, bland annat ska en hipster vara ointresserad av politik, som jag fattat de.
SvaraRaderaEller grunge talade man kanske mer om för tjugo än för tio år sen?
SvaraRaderaHipster har väl ersatt indie. "Ointresserad av politik" tror jag är fel, var du nu hittat det. Men det är attityd mer än engagemang. Kan vara miljömedveten. Kan ha haft en maoväska när såna var moderna, allt är ironi. Du hittar hipsters på Söder. Du kan väl känna dig smickrad av att kallas hipsterhora iställer för punktant, eller vad som hade kunnat vara alternativet...
SvaraRaderaJa jag kan ju inte alls sånt där. Hörde talas om indie första gången för inte så längesedan, och blev tvungen att googla. Punkmormor är väl ett existerande begrepp, men jag är inte så punkig. Blir nog helt enkelt tvungen att acceptera detta med "jobbig hipsterhora", trots att det då förefaller vara fel generation.
SvaraRadera"Mormor" skulle väl också vara fel generation? Och du har väl inte ens några barn?
RaderaVad sägs om "en rovdjursnagel i brunögat", om nu ska vara vulgär ...? ;-)
SvaraRaderaKitchigt, har någon skrivit så på Flashback?
RaderaMen det stämmer att jag har Al Pacinos blick i Gudfadern ibland. Ända sedan jag var liten har den dykt upp, och jag vet ju exakt vad Thomas Mann talar om - har också träffat mefistofeles.
RaderaNej, det tror jag inte, vet inte var jag fick det ifrån. (Inbillar mig dock att "många" trots allt mår bra av att dansa tango med ett motvalls rivjärn då och då, och särskilt just där, där det kittlar som skönast). När det gäller FB: Svårt att få ett helhetsgrepp om ett sånt stort forum, "polyfon" lär ju vara en eufemism för något men jag kommer inte på vad. Forumet lider brist på mycket ... och är förstås ett samtidsfenomen/tecken i tiden. Bra dock att du skrev en analys om detta. Synd att den inte går att läsa online.
Radera"där det kittlar som skönast"????
SvaraRaderaÄr inte det där lite äckligt skrivet eller är det jag som missförstår något nu?
Man kan låna Divan på biblan. Det gjorde jag. Jag tycker det var en intressant text, tänkte på den när jag läste Knausgårds psykoanalys av Breivik i DN.
Din artikel var kortast men bäst
:)
Önskar dig en trevlig fortsättning på sommaren!
Lisa
Det är en arbetssommar, men bra.
SvaraRaderaTja. Man kan ju fundera över "rivjärn", "motvalls" osv - det finns epitet som synnerligen sällan används om män. "Där det kittlar som skönast" vet jag inte om jag vill veta vad det betyder.
Polyfoni är en musikalisk term som transponerats till litt.vetenskapen, det betyder bla mångröstad. Bachtins bok om Dostojevskij och den polyfona romanen utvecklar den idén, rättare sagt jag tror att det var där den lanserades. Mycket spännande och infallsrik bok.
Nu är min text i Divan inte någon uttömmande analys, utan en essä som inte presenterar några säkra förklaringar, men tack ändå.
Knausgårds text om Breivik uppfattade jag framförallt som mångordig kvasipsykologi, artikeln brast på flera punkter. Däremot läste jag en fin text om flygning i Fotografisk tidskrift av honom nyligen, så helt kass är han inte.
Trevlig fortsättning på sommaren.
Om jag skrev ngt som uppfattades som otrevligt ber jag om ursäkt. Jag tänkte kanske att det som mår bra av att frottera sig med metaforiska rivjärn mellan varven är universums största erogena zon, dvs. egot. Då syftar jag i största allmänhet på att vara ett obekvämt inslag i självgodhetens lustgård. Men det var ju slarvigt och tvetydigt uttryckt och säkert lätt att uppfatta som äckligt, det inser jag. Jag inser ju också att en sån här förklaring är nödvändig enbart p.g.a. mitt vårdslösa språkbruk, men både "rovdjursnagel" och "rivjärn" skrevs apropå det tidigare föreslagna "hipsterhora", som jag då tyckte var vulgärt och fantasilöst ... vilket också är min uppfattning om FB-språket överlag. Författare och kulturskribent räcker väl annars som epitet för dig, allt annat blir ju bara etiketter. Kontroversiell och egensinnig t.ex., vad betyder det? Du har säkert rätt i genusanalysen, män betecknas förmodligen hellre som ”modiga skjutjärn”.
SvaraRaderaPolyfoni är rena grekiskan för mig, dvs. synonymen mångröstad ger sig själv. Och mer grekiska: kakofoni (ofta felstavat till kakafoni) betyder missljud – jag tycker ofta det skär i öronen av att ta del av somliga forumsdiskussioner. Polyfoni har väl mer med mångfald av röster att göra än själva antalet; nyanser, variationer, inte nödvändigt vackert, understundom grällt måhända, men inte alla i kör väl? Dostojevskij och Stravinskij eller Hieronymus Bosch, Canetti och Joyce, spelar väl ändå i en annan division? Vad gäller eufemismen (det var ju den jag efterlyste) får jag följa rådet från Lisa och gå till bibblan. Jag vill ju gärna läsa artikeln och gör bättre i att kommentera den ytterligare när jag vet vad du faktiskt skrev (och ett ordval är ju egentligen bisak i sammanhanget, har alls ingenting emot grekiska). Det är alltså synd att texten inte finns online eftersom få människor orkar gå till biblioteket för en att läsa en artikel; och en nyhet är dessvärre inte aktuell särskilt länge i en verklighet som ständigt uppdateras. Jag ser gärna en diskussion om samtalsklimat och atmosfärer på diskussionsforum/bloggtrådar. Det vore intressant.
Cronaca Bianca: inte behövde du be om ursäkt egentligen. Men det var en intressant ursäkt så varför inte. :) Ja det är förståt en mycket fin komplimang till Flashback att jämföra med Dostojevskij. Grovt är det ofta, skrämmande ibland. Men jag tycker faktiskt att det är mer polyfoni än kakofoni, och att språket ofta är uppfinningsrikt. Jo det är synd att Divan inte finns online, å andra sidan hoppas de väl att man ska köpa tidskriften (dock är den dyr, så ni får gärna lägga era stålar på att köpa mina böcker istället:)). Men som sagt, det är mer en essä än en genomförd analys.
SvaraRaderaNej, för du är ju inte lättkränkt, eller hur? ;-)
SvaraRaderaMen vis av erfarenhet av att ha klavertrampat folk på tårna, tänk Steinway här och bittra tårar, tar jag numera det säkra före det osäkra (i att osäkra en revolver)...
Nu tycker jag att du ska ta ledigt från bloggen och njuta lite av Paris istället. :)
Insinuerar du att jag skulle vara lättkränkt???!!! Jag ser nog att du gör det, mellan raderna!
SvaraRadera(obs skämt)
Ha, ha, du anar inte vad som kan finnas mellan raderna...
SvaraRadera(obs halvskämt)
Divan går f.ö. ej att uppbåda i min hemstad, vad göra? Kan du inte mejla texten om man frågar snällt? :)
Om jag hade en scanner, men det har jag inte. Du får väl leta upp den när du kommer till en större stad.
SvaraRaderaJag fann tidskriften idag; din artikel var kortare än vad jag hade väntat mig, men jag läste den med behållning. Jag tyckte att texten var tillräckligt analytisk för att ett nytt perspektiv på fenomenet frustrerad manlighet och utanförskap skulle framträda (trots att du urskuldar dig med att det "bara" var en essä). Jag tror framför allt att jag förstår din positionering, och den är ju principiellt viktig oavsett verkshöjden på den "polyfona romanen"*. Går att säga mycket mer. Diskuterar gärna mer om t.ex. samtalsklimat på nätet framöver.
Radera(Hmm. Flashback-Teater Med Munnar Som Pratar. Rena Rama Beckett.)
* På Litteraturforum, ett av FB:s få trevliga och bildade forum var det ett gäng som drog igång ett kollektivromanprojekt för några år sedan, väldigt ambitiöst får man säga, men jag tror inte att de orkade ro det i land, tyvärr.
Jag råkar bo i en större stad, tro det eller ej. Men tillvaron kan vara komplicerad. Jag får väl köpa den då, gillar ju Arche (Psykoanalytisk tid/skrift), den har man ju i högar hemma på kammaren. Har inte läst Divan förut, men den är säkert bra, tema manlighet verkar intressant.
SvaraRaderaTänk, din artikel kommer ju att göra susen för lösnummerförsäljningen...!
Vet du vilka dina manliga fans är egentligen?
SvaraRaderaLisa
Jag vet inte vem du är heller.
SvaraRaderaCronaca Bianca: jo, med essä menar jag närmast att den inte presenterar några svar, kort är den som sagt var och kanske mer en skiss än en analys, tycker jag nog själv.
SvaraRaderaLitteraturforum vet jag att det var en del här som deltog i.
Kollektivt författade romaner är en svår genre, bör nog uppstå spontant, och det krävs en hel del för att olika skribenter ska kunna haka i och spinna vidare på olika trådar utan att det blir alltför rörigt. Men det är intressant och kan bli riktigt poetiskt och oförutsägbart när det funkar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaSvar absolut inte. Jag menar så här - antingen gör man som Galeasen, citerar autentiskt och uppger sin källa (jag såg aldrig den föreställningen men tror, som jag skriver i artikeln, att det kan bli lite förutsägbart och platt om man bara läser upp det hela så dystert som möjligt för att den goda allmänheten ska förfasa sig - bättre då att sätta upp den på ett sätt så att publiken tänker: hm, de kanske har rätt, eller: jag kanske tycker likadant - någon form av komplikation, annars är det indoktrinering och inte konst) - eller så låter man Flashback vara ett autonomt forum som skapar sig själv, kollektivt och anonymt.
SvaraRaderaAtt använda forumet som förlaga till en samtidsroman, det skulle vara exploatering. Det vore att göra det alldeles för lätt för sig.
Författare ska ju ha örat mot verkligheten, lyssna av sig själva och andra (hur det snackas så att säga). En nätroman kommer i alla fall inte på tal för min del.
Men visst kan det vara inspirerande, och jag tror inte en enda författare som är intresserad av samtiden undviker att läsa på Flashback.
Någon på Flashback skrev (uppskattande) att Lemmy i Mäktig Tussilago är en "average Flashbackare" (tror att det stod så). Men Lemmy är baserad på saker jag hört och varit med om irl, alltså på erfarenheter utanför nätet. Det känns viktigt för mig att betona det, eftersom det är så och eftersom jag inte tror att läsning på nätet kan vara en ersättning för andra sätt att ta tempen på samtiden. Detta trots att många människor idag lever lika mycket på nätet som utanför nätet. Med detta sagt så kommer EN av Lemmys meningar NÄSTAN från Flashback. Jag har alltså skrivit om en mening som jag hittat där. Det kan ju alltid vara en sport för hugade att försöka luska ut vilken rad det handlar om
)):
Så om det någon gång dyker upp en trendkänslig featureartikel i den här stilen -
"DN intervjuar många författare som använder sig av nätet i sitt skapande.
Det är en trend idag men hur ska vi se på det, ska vi ha fingret i luften eller är det fel?
DN har gjort en stor undersökning av nätet i romankonsten och här
kommer DN:s artikelserie om nätet i litteraturen och flashback och en säger så här i vår kartläggning att det är fel och en säger så här att det är rätt".
Ja, osv osv -
så kommer de inte att kunna pressa in mig där annat än med hjälp av värsta prokrustesbädden.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaNej, jag kände inte till den, men själv tycker jag inte att man gör så. Det blir ju ett slags robotbok. Jag vet att "intertextualitet" även används med ett slags politiska anspråk, det vill säga att det i sig skulle vara något bra att avskaffa författarens röst, personen bakom verket, eftersom man därmed också avskaffar all genikult och till och med tanken på att det existerar några subjekt överhuvudtaget. Det här är idéer som är mycket på modet just nu, jag gillar dem inte. Det är klart att alla böcker är intertextuella i någon mening, skrivna i en tradition, och en del har mer anspelningar, citat, blinkningar till annan litteratur än andra. Men det känns när böcker är alltför samplade, tycker jag. När de inte bottnar i en persons erfarenheter och fantasi, utan mest av allt är konstruktioner. Sen borde ju upphovsrätten gälla även för till exempel bloggar, kan man tycka. Nu har jag inte läst boken du talar om, den kanske inte bara var ett collage?
SvaraRaderaNej, det känns viktigt att vara noga på den punkten, tycker jag. Men jag förstår att man kan tolka texten i Divan på det sättet, så det var bra att jag fick tillfälle att klargöra min syn på det hela. Samtidslitteratur ska basera sig på den egna fantasin och på verkliga erfarenheter, och om det finns inslag som är inspirerade från nätdiskussioner så får det aldrig handla om kopiering. That's my view on it.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAha, ja men då var det väl inte riktigt någon robotbok i alla fall. :)
SvaraRaderaJo, Kastners bok - jag antar att den var tänkt som ett OuLiPo-experiment. Men det borde nog ha uppgivits. Har inte läst den heller, dock..
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDen där frågan var svår. Jag har i alla fall inte läst den i den ordningen. ;)
SvaraRaderaMinns att A. Rabe grämde sig offentligt över att ha missat att ett helt kapitel utgjordes av en oredigerad Perec-essä.
SvaraRaderaDet är nog en bok som hämtat ur Borges babyloniska bibliotek.
Ja, tror att det var så det var tänkt. Har du läst den? Egentligen borde det gå att känna att det är ett collage även om man inte känner igen texterna. Kan jag tänka.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera