söndag 2 juni 2013

"Åskledarmeningar"

Jag är inte gaggig och tycker inte att det är larvigt att lägga ut sina barnteckningar i en blogg, och oförbätterlig hade nog kunnat uttryckas bättre med oomkullrunkelig (som Leroy påpekade) eller kanske obotfärdig. Ibland gör språket krumbukter som nästan kan verka defensiva. Det är som att huka sig under ett tänkt bloggosfäröverjag - men i själva verket är det ju bara jag som tänker "nejmen äsch, inte ska jag, det är väl ändå för fånigt att...". Det är det inte alls utan en kul idé.





Det här föreställer en rökande man i hatt som skriver på skrivmaskin, med ett tänt stearinljus på en byrå. Ur min gangstersvit från mycket tidigt sjuttiotal.

* * *

Tack, sommar. Det var på tiden.

9 kommentarer:

  1. Roligt att du bloggar igen.
    Jag har ofta ångrat att jag inte sparat mina barns teckningar. De försvann i någon flytt. Nu kompenserar jag genom att spara mina barnbarns i stället. Som farmor är jag ju partisk men jag tycker att flera av dem skulle passa hur bra som helst på Moderna museet!
    Tyckte mycket om solnedgången.
    Mariannesson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja det känns kul att blogga igen.
      Mmmm, jo jag gillar också barnteckningar. Jag minns ett reportage för längesedan, någon gick runt med en grupp barn på en Picassoutställning. De hade fantastiska utläggningar om målningarna.

      Radera
    2. Hahaha, slänger han papper omkring sig? Ser ut så. Har han inte väldigt långa ben?
      Calamity

      Radera
    3. Skojar bara tycker han är fin jag.
      Verifieringsord: Artificial hallyco.

      Radera
    4. Inte helt säker. Antagligen är det skrivbordet, det är ju lite böjt och som om det är ett bordsben kanske, längst till höger alltså. Den vita fyrkanten och trekanten, ja jag tror det är papper han rivit ut ur maskinen och vredgat slänger ifrån sig.

      Radera
  2. Fin teckning. Han skriver frenetiskt.

    Jag minns väl mitt ljuva 70 tal.

    70- talets hit lists.

    http://www.youtube.com/watch?v=UpWBYk4xLTc&feature=share&list=UUYJOmILSkRx_RmF7sKX0RcA

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frenetiskt var ordet. Visst kan man nästan höra smattrandet från tangenterna? Det är ju en "akustisk" skrivmaskin, elektriska fanns såklartinte och än mindre fanns det några persondatorer.
      Fin discokavalkad.

      Radera
  3. Tänk vad mycket bra man började göra på 70 talet.

    Musik, konst och kultur samt litteratur.

    Det blev tillgängligt för en bredare publik och man kunde börja sprida budskap och ideer.

    Leroy

    SvaraRadera
  4. Ja! jag har haft den här teckningen ute förut, blev då en liten diskussion mellan Systerdyster, Anonym 19.11, mig, och en Karin som gör en rolig tolkning som jag tyvärr aldrig svarade på (att byrån är en kvinna med ett tjusigt bältesspänne). Inlägget Skriv och liv

    http://lundgrenmaja.blogspot.se/2010/09/skriv-och-liv.html#comment-form

    Man kan notera att jag inte var helt säker på att han skriver på skrivmaskin, men jag är tämligen övertygad om det idag.

    Det känns inte särskilt vemodigt att läsa Systerdysters kommentarer längre. De är så väldigt levande, och det känns mer roligt än sorgligt.

    SvaraRadera