Kvar i stan - roligt. Stockholm är ju som finast på sommaren.
Jag har tjuvstartat på en översättning som näst efter den underbara Nelly Kaplans Sinnenas brunn är det roligaste - och svåraste - jag givit mig in på i översättningsväg. Tjuvstartat eftersom det inte är klart med rättigheterna ännu, men jag tror att det kommer att gå vägen. Vad det är jag översätter säger jag alltså inte ännu, bara att det är en klassiker som betraktas som nästan oöversättlig. Jojo, vi får väl se.
Jag har promenerat runt lite i bloggvärlden, och just som jag hade tänkt länka till en blogg som hade ett klokt inlägg om Instagrammålet - det var ju häpnadsväckande hårda domar mot minderåriga, och tanken väcks direkt att upploppen på något sätt har vägts in i domarna, vilket borde vara juridiskt tvivelaktigt - så visar det sig att inlägget är bortplockat på grund av att kommenterandet spårat ur. En händelse som ser ut som en tanke. Det finns urspårade kommentarfält i den här bloggen också, jag borde antagligen gå igenom den någon gång, men jag tänker att det måste kunna få vara stormigt ibland, så länge det inte kör fast.
Och här vill jag inflika att det inte alltid är helt lätt att moderera - det är alltså bra om ni som kommenterar säger till om ni tycker att en tråd går överstyr.
Nu har Tingsrätten och polisen blivit anmälda till Justitieombudsmannen. Det som ifrågasätts är bland annat att domarnas hårdhet ska ha motiverats med upploppen.
Det råder moralpanik kring "näthat", och det kan verka lite absurt att det just är femtonåriga flickor som dömts. Annars brukar det sägas att det är svårt att få juridiskt rätt när det handlar om hat och förtal på nätet, det är en djungel.
Det är lika bra att arbeta. Det blev en märklig diskussion på en del ställen.
SvaraRaderaGillar din film om groll, kamp mellan svart och vitt. Sotaren mot mjölnaren.
Sinnenas brun låter intressant.
Med vänlig hälsning
Leroy
Ja, särskilt när man gillar sitt arbete! Och det hindrar inte utflykter. Man kan inte sitta hur många timmar i streck som helst när man översätter, det är bättre att dela upp jobbpassen.
RaderaJo filmen får illustrera diskussioner som inte leder någon vart. Lite komiskt med den högtidliga inramningen också. "This has been a presentation of the Library of Congress".
Sinnenas brunn är fantastisk. Reklam reklam - köp den! :-)
Apropå streck eller sträck, jogel eller jågel, stor bokstav eller liten bokstaf & sjuttonhundratalets friare stavningsregler m.m:
SvaraRaderahttp://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/forum/visaskriv-inlagg/?item=frm_frm-s1%2F4985
Den var bra.
SvaraRaderaJag begärde ju stödundervisning när jag gick på gymnasiet.
Min svenskläraret tyckte inte det.
På nationella provet fick vi ett jätte spännande ämne och jag skrev om Alfa och Beta människor i ett uppdelat samhälle. En fiction där man kunde överleva på piller och tangjetsieberries inspirerad av Brave New World. Det blev 14 sidor med meningsbyggnadsfel.
När jag hade skrivit att det blir vackert väder, gick läraren i taket.
Jag förklarade att det var dialektalt. Han sprang efter svenska akademins ordlista, sa att här ser du ordet finns inte. Jag sa att det är ett vedertaget uttryck som alla förstår.
Gissa om jag blev glad den dagen Aftonbladet skrev på sin första sida 15 år senare. Det blir vackert väder hela sommaren.
Ville förstås skicka den till min lärare.
;-) Roy
"Det blir vackert väder" - låter som rikssvenska tycker jag. Även om det borde vara tillåtet att använda dialektala uttryck i uppsatser också. Konstigt.
RaderaDet är nog inte så lätt att vara svenskläraret heller, i och för sig. Även om din lärare hade fel när det gäller just det där, så måste det vara väldigt svårt att rätta uppsatser om man t.ex värderar fantasi, språklig påhittighet och ett levande språk högre än ett korrekt språk. I regel brukar språkforskare ha en lite mer avspänd attityd till vad som är korrekt och vad inte, bl.a eftersom de vet att språket förändras och det som är rätt idag var fel i går och vice versa. På sextonhundratalet hette det t,ex "jag såg han", inte "jag såg honom". Det senare var fel på den tiden. Å andra sidan, så är det ju bra att hålla sig till de språkregler som gäller under en viss tid, för begriplighetens skull.
Man kan ha otur med sina lärare. Jag känner igen det Leroy skriver om. Min svensklärare på gymnasiet hade retat upp sig på mig och var framme med rödpennan stup i kvarten. Ibland hade han rätt men många gånger hade han fel också. Jo det är ett krävande yrke att vara lärare, jag har haft en del fantastiska också.
RaderaJag vet för lite om Instagram-fallet, har inte följt det så noga. Det kanske blir tillfälle längre fram, om det har blivit anmält till Justitieombudsmannen.
T.S Älgot
Läser du Cattas bubbla? Det är väl den ni pratar om? Jag har läst den nästan varje dag i flera år. Aldrig kommenterat där men kommer att sakna den jättemycket.
SvaraRaderaCalamity Jane
Jag har läst den någon gång ibland. Håller med ibland, ibland inte, som det ska vara. Sen förstår jag varför hon lägger ner, såg en del av kommentarerna och några som skrev mådde ju väldigt dåligt, det kan vara ett tungt socialt ansvar att driva en blogg. Lite synd att hon tog bort hela inlägget, men det hade nog varit svårt att rensa bland kommentarerna utan att såra, och jag tror att många som kommenterar där känner sig som nära vänner till blogginnehavaren. Knepigt i cyberspace.
RaderaDet konstiga är att det där inlägget var nog det bästa hon skrivit. Det var jävligt skarpt. Annars, jag har läst den mest för att ha nåt att reta upp mig på. Det är väl en av de största bloggarna och ingrötad i det stora blogg-grälet. Med Antonsson, Daddy, Yakida, Anna 1, Bajsmannen, pappisterna, evighetsmaskinen...
RaderaSvårt att släppa det om man börjat läsa.
Zigge
Jag har uppfattat den bloggen, Cattas bubbla alltså, som väldigt känslosam. Jag läste den först när hon skrev om sin bror som blivit mördad. Då och då har jag läst den även på senare tid. Hon tar alltid polisen i försvar när medierna kritiserar polisbrutalitet och det är förståeligt ifrån hennes erfarenheter men det har känts som för mycket "det behövs hårdare tag!" för att jag skulle kunna sympatisera med bloggen. Det bortplockade inlägget avvek tvärt från den linjen. Jag tror att det är den första gången som hon skrivit att en dom varit för hård och eftersom jag följt bloggen blev jag förvånad.
Radera"jag tror att många som kommenterar där känner sig som nära vänner till blogginnehavaren" ja det är ju de sociala mediernas verklighet, självutlämning, foton av hur man har det hemma hos sig, det kan också handla om konkurrens, svartsjuka. "vi håller kontakten via mail" får några som kommenterar höra, andra inte.
Jag tycker att du ska fortsätta blogga, Maja. Ibland retar jag mig på bloggen för att den är för "upphöjt lugn", lite nedlåtande ironisk. Men det är rätt skönt att komma in här efter alla tvärsäkra ställningstaganden.
Gaia
Ja, det är mer eller mindre omöjligt att svara på det du skriver - det är fullständigt begripligt att någon som sett en närstående person bli mördad vill "ha hårdare tag", samtidigt har jag också reagerat ibland på att hon inte kan göra skillnad mellan sina upprörda/ilskna känslor och vad som är mest konstruktivt.
RaderaApropå gullandet, "vi hörs via mail" - ja det är ett problem, det förekommer väldigt mycket "grooming" även på facebook och det känns sällan speciellt ok.
Jag har precis kommit hem från ett kalas och är lite trött i huvet, svarar längre sen
Just det där du skriver, om att det finns ett slags konkurrens om vilka som är mest bästis: jag tror att det är vanligast bland kvinnor, och ibland kan det kännas som en uppvisning - "du och jag hörs ju via mail, knuff knuff" - skriver man så för att andra ska se? jag tycker att det är lite mellanstadietjej (eller högstadie, kanske gymnasie) över fenomenet. Jag talar generellt nu alltså, om den här tillfälliga förtroligheten mellan människor som oftast är främlingar och som ger varandra tillfällig bekräftelse på nätet. Behöver inte vara fel, känner att jag inte borde moralisera över det egentligen, men jag kan tycka att kramkalasen är lite komiska och/eller störande.
Radera"Upphöjt lugn" känner inte igen mig i det så mycket, kanske, tror jag, nej, och inte heller i nedlåtande ironisk, men några säger det ibland så det finns säkert något man kan uppfatta som så. Tack, annars, ja jag kommer att fortsätta.