Här finns det en könsskillnad mellan manliga och kvinnliga författare. Kvinnliga kommer inte lika lätt undan med sina hat- och hämndböcker. De blir sällan enbart konstnärligt bedömda.
Hela krönikan är ohederlig. Det går inte att säga att Norén, till skillnad från MVG-Knausgård, inte ifrågasätter sig själv och sitt projekt, eller att han skulle vara ytligare än det norska knaset. Och det är fullständigt felaktigt att LN skulle vara ointresserad av politik. Det finns massor av resonemang kring inrikes- och utrikespolitik i boken. Och ska man snacka höger-vänster, så är ju Knausgård långt till höger om LN. Men jösses, vad är det med dn -
Jag vet inte, har inte läst En dramatikers dagbok. Lite här och där i ettan, tvåan har jag inte ens öppnat. Osäker på om jag kommer att göra det. Men spontant gissar jag att Schottenius har fel här: "August Strindberg engagerade sig i stora samhällsfrågor som handlade om demokrati, utrikespolitik, militarism, den sociala rättvisan. Lars Norén har inga särskilda åsikter, i varje fall inga som framkommer. " Zigge
Om de ringde från DN kultur och bad dig uttala dig om Norén, kan det vara så att de ville sopa igen spåren efter "kulturdrevet" mot dig? Kulturgrubblare
Ja jag vet inte, jag tycker det känns som ett internt kulturbråk. Norén hoppar på Schottenius och Schottenius hoppar på Norén. Jaha, nåt att bli förvånad över? :-) Calamity Jane
Tack Leroy. Vad som är sunt eller osunt är väl svårt att säga - men man ska väl inte plötsligt dra till med en feministisk innantilläxa som något slags tillhygge? Schottenius har ganska så konsekvent drivit en helt annan linje, och då inte bara i samband med Myggor och tigrar utan även när det handlade om Unni Drougges bok, boken om Geijeraffären, och några andra "affärer" också som jag inte minns för tillfället. Så vad är nu det här plötsligt?
Anonym 20.49: javisst. Eftersom tiden är som den är behövs det vrede. Mariannesson: det är tänkbart att det är synd om henne. Men det är inte synd om skribenten, mediepersonen Schottenius.
Jag ville nog bara undvika att det blev för mycket Bill och Bull. För att skilja mellan sak och person: jag tycker också att M Schottenius skriverier känns fanatiskt falska. M:sson
Kul med personangrepp? Hat är ett billigt knep för att få uppmärksamhet. Läs gärna Björn Wimans jämförelse mellan Lars Noréns pennalism och Lundsbergs. Sakliga diskussioner är en sak, men hat är aldrig konstruktivt.
Det finns säkert ett "kryperi" för auktoriteter bland kulturjournalister, men när Wiman på slutet skriver som om Lars Norén vore institutionen/smädaren och kritikerna/journalisterna på landets största kulturredaktioner de drabbade eleverna, känns det lite övermaga.
Visst finns det kryperi. Jag tyckte t.ex SvD:s hyllning av första delen av En dramatikers dagbok var riktigt klibbig. Inte läst Wimans artikel. Jag har en hel del kritik mot tvåan också, nu när jag smält den har fler invändningar infunnit sig. Problemet är mest, när det handlar om en sån lunta, att man inte kan läsa om någon större mängd - och då finns risken att man börjar projicera. Återkommer
"då finns risken att man börjar projicera" - men herregud. Tar du inte lite för allvarligt på litteraturkritik? Klart det handlar om projektioner. Eller är du en sån som tror på objektiv sanning, objektiv kvalitet o.s.v?
Det var slarvigt uttryckt. Jag är lite trött efter att ha kånkat runt på en äldre mans depression och skaparvåndor ett tag, så jag formulerar mig kanske inte så pointillistiskt som jag brukar.
(hm, kanske nåt att lägga på minnet - pointillistisk stilistik?)
Kulturjournalistik går ibland/ofta ut på att satsa på hästar. Då spelas författare ut mot varandra. Det fattas redaktionella beslut om att backa upp en författare och jaga en annan. Självklart kommer andra författare då också i skymundan, det är som om man inte kan ta in att det finns fler än låt oss säga fem åt gången. Och så - ja, sen handlar det mycket om att spåra upp "trender". Klart slut. Nu vill inte jag tänka på det här mer.
"det är som om man inte kan ta in att det finns fler än låt oss säga fem åt gången" Fem? Så många? För tillfället har väl recensenter och litteraturdebattörer excellerat i att jämföra två med varandra. Norén och Knausgård. De resonerar som om självbiografiskt författande uppfanns för några år sedan. Maken till historielöshet får man leta efter. Hästminne
Bra rubriksättning!
SvaraRaderaHela krönikan är ohederlig. Det går inte att säga att Norén, till skillnad från MVG-Knausgård, inte ifrågasätter sig själv och sitt projekt, eller att han skulle vara ytligare än det norska knaset. Och det är fullständigt felaktigt att LN skulle vara ointresserad av politik. Det finns massor av resonemang kring inrikes- och utrikespolitik i boken. Och ska man snacka höger-vänster, så är ju Knausgård långt till höger om LN. Men jösses, vad är det med dn -
RaderaJag vet inte, har inte läst En dramatikers dagbok. Lite här och där i ettan, tvåan har jag inte ens öppnat. Osäker på om jag kommer att göra det. Men spontant gissar jag att Schottenius har fel här:
SvaraRadera"August Strindberg engagerade sig i stora samhällsfrågor som handlade om demokrati, utrikespolitik, militarism, den sociala rättvisan.
Lars Norén har inga särskilda åsikter, i varje fall inga som framkommer. "
Zigge
Hehe, det norska knaset...
RaderaZigge
Jo det måste ju vara en medveten lögn.
RaderaOm de ringde från DN kultur och bad dig uttala dig om Norén, kan det vara så att de ville sopa igen spåren efter "kulturdrevet" mot dig?
RaderaKulturgrubblare
Ingen som helst aning.
RaderaJa jag vet inte, jag tycker det känns som ett internt kulturbråk. Norén hoppar på Schottenius och Schottenius hoppar på Norén. Jaha, nåt att bli förvånad över?
Radera:-)
Calamity Jane
Nej, inget att bli förvånad över.
RaderaMen om hon ändå ville sluta låtsas vara feminist!
Jag tycker det är sunt.
SvaraRaderaBra Maja.
Leroy
Tack Leroy. Vad som är sunt eller osunt är väl svårt att säga - men man ska väl inte plötsligt dra till med en feministisk innantilläxa som något slags tillhygge? Schottenius har ganska så konsekvent drivit en helt annan linje, och då inte bara i samband med Myggor och tigrar utan även när det handlade om Unni Drougges bok, boken om Geijeraffären, och några andra "affärer" också som jag inte minns för tillfället. Så vad är nu det här plötsligt?
RaderaDet som är sunt är att du inte går med på villkoren.
RaderaStackars Schottenius. Kanske. Eller inte.
RaderaAnonym 20.49: javisst. Eftersom tiden är som den är behövs det vrede.
RaderaMariannesson: det är tänkbart att det är synd om henne. Men det är inte synd om skribenten, mediepersonen Schottenius.
Jo rubriksättning... "Till exempel" är ju inte någon lysande rubrik direkt. Lite dammigt nyenkel tänkte jag.
RaderaJag ville nog bara undvika att det blev för mycket Bill och Bull. För att skilja mellan sak och person: jag tycker också att M Schottenius skriverier känns fanatiskt falska.
RaderaM:sson
Kul med personangrepp? Hat är ett billigt knep för att få uppmärksamhet.
RaderaLäs gärna Björn Wimans jämförelse mellan Lars Noréns pennalism och Lundsbergs. Sakliga diskussioner är en sak, men hat är aldrig konstruktivt.
Det finns säkert ett "kryperi" för auktoriteter bland kulturjournalister, men när Wiman på slutet skriver som om Lars Norén vore institutionen/smädaren och kritikerna/journalisterna på landets största kulturredaktioner de drabbade eleverna, känns det lite övermaga.
RaderaVisst finns det kryperi. Jag tyckte t.ex SvD:s hyllning av första delen av En dramatikers dagbok var riktigt klibbig. Inte läst Wimans artikel.
RaderaJag har en hel del kritik mot tvåan också, nu när jag smält den har fler invändningar infunnit sig. Problemet är mest, när det handlar om en sån lunta, att man inte kan läsa om någon större mängd - och då finns risken att man börjar projicera. Återkommer
Och dn gick kanske längre än de flesta i sitt devota lanserande av knausgård.
RaderaMaja
"då finns risken att man börjar projicera" - men herregud. Tar du inte lite för allvarligt på litteraturkritik? Klart det handlar om projektioner. Eller är du en sån som tror på objektiv sanning, objektiv kvalitet o.s.v?
Radera:-)
Det var slarvigt uttryckt. Jag är lite trött efter att ha kånkat runt på en äldre mans depression och skaparvåndor ett tag, så jag formulerar mig kanske inte så pointillistiskt som jag brukar.
Radera(hm, kanske nåt att lägga på minnet - pointillistisk stilistik?)
Kulturjournalistik går ibland/ofta ut på att satsa på hästar. Då spelas författare ut mot varandra. Det fattas redaktionella beslut om att backa upp en författare och jaga en annan. Självklart kommer andra författare då också i skymundan, det är som om man inte kan ta in att det finns fler än låt oss säga fem åt gången. Och så - ja, sen handlar det mycket om att spåra upp "trender".
SvaraRaderaKlart slut. Nu vill inte jag tänka på det här mer.
Jag har faktiskt aldrig läst Norén men han är ju större än kulturjournalisterna. På så sätt är det att sparka neråt. CJ
Radera"det är som om man inte kan ta in att det finns fler än låt oss säga fem åt gången"
RaderaFem? Så många? För tillfället har väl recensenter och litteraturdebattörer excellerat i att jämföra två med varandra. Norén och Knausgård. De resonerar som om självbiografiskt författande uppfanns för några år sedan. Maken till historielöshet får man leta efter.
Hästminne
Jag försökte vara generös.
Radera