söndag 21 september 2014
Lästips, med mera
Björn af Kleen i DN: Strategen Reinfeldts avhopp förbryllar - lång och intressant artikel av många skäl, bl.a på grund av det som sägs om Reinfeldts mycket speciella uppväxt.
Egentligen är avhoppet inte så förbryllande, sett utifrån. Det kom tydligen som en chock för partiet, utan förvarning, men i sig är det logiskt.
(Jonas Sjöstedts fråga om Reinfeldt tänkte avgå vid det förväntade valnederlaget, och Reinfeldts kontring med frågan om Sjöstedt skulle få en ministerpost, hamnar i en ny dager då S sagt nej till samarbete med V: båda förlorade).
Öppna-era-hjärtan-talet kunde* ha formulerats i ett mejl till de rika moderata kommuner som enligt uppgift tar emot färre flyktingar än andra.
Jag har ingen lust att fördöma det där talet - man kan klura på om det var ett slags Ranelid riktad till de egna väljarna, framförallt de som skulle vinna på ytterligare ett skatteavdrag, och alltså ett misslyckat utspel eftersom hjärtana smällde igen klaffdörrarna; eller om det rentav var ett sätt att skaka av sig en del av väljarbasen - "vanligt folk som vill ha mer i plånboken" - och provocera fram en vattendelning.
Under en tid var det väl så att S hade kommit att framstå som ett bidragsparti, medan M lanserade sig som ett nytt arbetarparti. Moderaternas socialliberala väljare (antar att de har en del sådana) kunde ta anstöt av "öppna era hjärtan"-talet eftersom det talade om flyktingar i termer av kostnader, medan välbärgade reaktionära väljare (antar att de har en del sådana) som fortfarande uppfattar Sverige som en socialistdiktatur och har ena foten utanför landet (i Spanien, eller var det är de brukar häcka) tog anstöt av motsatta skäl.
Det är inte säkert att moderaterna blev av med "dem som drabbats av Alliansens politik" (det är ju vänsterns tolkning av det hela) i och med det talet, det kan även ha handlat om väljare som vinner på Alliansens politik.
(Nej, jag vet att det inte finns någon statistik som underbygger den spekulationen - sd:s väljare är för det mesta inte höginkomsttagare).
Även politiker är gåtor. Hur som helst: vad jag uppfattade som ett intressant klarspråk var egentligen "vi måste närma oss USA": jag håller som bekant inte med (och det förändras inte av att ryska flygplan morrat sig in i svenskt luftrum nyligen), men det är ovanligt i politiska sammanhang med en sådan tydlighet. TÄNK OM Reinfeldt talade emot sin övertygelse där, eller åtminstone ville få igång en rejäl debatt. (Ja, jag vet att jag tolkar i princip allt Reinfeldt säger med den största välvilja; hoppas däremot att Carl Bildts och den där Björklunds inflytande över politiken minimeras).
För den som är uppvuxen under den tid då blocken var block är den nuvarande politiska situationen häpnadsväckande, även om man haft en del tid på sig att vänja sig. Kommer moderaterna att kunna återhämta sig efter det här? Hur går det för folkpartiet och centern? Det mest oroväckande framtidsscenariot är två större block, S och sd, och så en rad mindre partier strax ovanför eller strax under fyraprocentsgränsen.
*borde
Jaha, och så har klasshat och kulturhat återigen flyttat fram sina positioner. Den som vill kan alltid locka fram antiintellektualism och avsky mot bildning, under förespeglingen att det handlar om klasskamp.
Det ger snurr.
Nybrutaliseringen av kulturen väcker upp trista minnen.
Lite intressant är att en del debattörer, mer el.mindre socialdemokratiska, kräver att fp och C ska ställa upp för samarbete med S - de brukar ju beskrivas som fiender. Det är klart att läget är förvirrat, men S + M + V borde bilda regering, som jag ser det, och om det inte fungerar för att de andra partierna röstar ner det ena efter det andra, så får det bli nyval. Fattar absolut inte det här omedelbara avståndstagandet från V. Det är konstigt.
SvaraRaderajag håller absolut med dej maja i detta: "fattar absolut inte det här omedelbara avståndstagandet från V. det är konstigt" - det är nåt som är luurt...
SvaraRaderaJa, det är hemskt tråkigt.
RaderaNågon miljöpartist uttalade sig nyligen och sa att det var önskvärt/viktigt att avskaffa blockpolitiken.
Men det är tvärtom så, att om man avskaffar vänsterblocket, så blir minst fyrtio procent av befolkningen utan något att rösta på. Och "avskaffa blockpolitiken" är bara en omskrivning för att säga: "avskaffa vänstern".
Nu tror jag inte fp och c kommer att vilja ingå i koalition med S. Jag hoppas åtminstone att de inte vill det.
RaderaS borde kunna få igenom sina vallöften med stöd från v, mp och i vissa fall sd (har inte S lovat höjd A-kassa , t.ex?)
Men jag hoppas att V lägger manken till nu, och siktar in sig på att ta över S:s och sd:s väljare.
RaderaAnnars röstar jag på Djurens parti.
Sen så gillade jag inte riktigt Sjöstedts: "avgår du om det blir valnederlag", därför att det är att fästa för stor vikt vid personer: det är ö.h.t oftast trist när det krävs att någon ska avgå för att bevisa att motståndarlaget har rätt. Rättare sagt: varför skulle det inte räcka med att Alliansen "avgick", om väljarna röstade så - vari ligger egentligen intresset att avsätta varandras partiledare? Jag skulle ha tyckt minst likadant om Reinfeldt hade sagt: sjöstedt, avgår du om V inte kommer in i Riksdagen alls?
SvaraRaderaHur så?
Lidija Praizovics recension av Baudelaire var så förskräcklig att "en" (det ska ju heta en och inte man nuförtiden) önskar att alla poeter och intellektuella gör revolt. Den var värre än bara "PK" (hat mot heterosexuella vita män ur medelklassen, jojo sånt har man sett förut). Men i Praizovics artikel fanns ett förakt som passerade gränsen till bokbålens ideologier. Riktigt obehagligt.
SvaraRaderaT.S Älgot (vit, heterosexuell medelklassman med den riskabla sysselsättningen att skriva poesi)
Det här är ju en ung människa som säkert har mycket jobbigt i bagaget - i första hand måste Aftonbladet kultur kritiseras för att de tar in en sådan artikel. Men - varför vara paternaliserande, det är ju en vuxen människa som uppenbarligen har de där åsikterna. Hatet mot "vita" som hon givit uttryck för tidigare är inget att rycka på axlarna åt, man måste kunna säga ifrån mot sånt.
Radera